Amandas fot var mycket bättre idag! Svullnaden hade gått ner så Magnus avbokade tiden på VC.

Skönt!

I dagarna två tycker jag att vi inte har haft något annat än olyckor hemma.. Amandas fot, Tingelings sida och nu...

 

För det första

Amandas fot har skiftat färg.. den har numera en blåaktig färg och vi valde därför att på nytt ringa vårdcentralen för att höra vad de tycker.. De trodde eventuellt att hon belastar foten så att det uppstår tryck i den och därför får vi nu komma in och kolla av den.. Skönt att få en koll även om det (förhoppningsvis) troligen inte är någon fara!

Dessutom

Igårkväll hade vi ytterligare olyckor i vårt hus.. Edward (Emelias kusin, 2 år gammal) är på besök och barnen möttes i trappen när han var på väg ner och Emelia var på väg upp. Vet inte riktigt varför (stod nedanför trappen och såg alltihop hända och såg inget som varnade mig för vad som skulle komma att hända.. har efteråt fått veta att de haft lite duster under dagen och att han kanske värjde sig i förebyggande syfte..) men precis när hon kom fram till honom (tre fjädedels väg upp i trappen) så knuffar han till henne så att hon ramlar baklänges nerför trappen igen!

 Usch vad rädd man hinner bli och vad mycket man hinner tänka när sådant händer! Emelia grät länge länge men jag såg inga direkta skador..  Efter en stund lyckades jag fråga om jag skulle pussa blåsa någonstans (Det hjälper alltid förstår ni! En puss och så lite blås så har det gått över ;-) ) då svarade hon ja! Det värmde mitt hjärta för då kändes det som om det kanske inte var så farligt ändå! Bara att hon kunde svara kändes bra! Jag frågade var hon ville att jag skulle pussa och blåsa! Var det gjorde ont och då svarar den söta ungen – överallt!!! J Är hon söt eller vad.. så jag börjar pussa och blåsa på armar, ben, mage, rygg, huvud, lite överallt och sedan sätter vi oss i soffan bara hon och jag och kikar på regnet och åskan ute! Jättemysigt och snart har hon glömt allt som gjorde ont J Fast Edward ville hon inte leka med i alla fall inte den närmaste halvtimman.. sedan lekte de igen ;-) På kvällen inför läggdags när kläderna åker av fick vi en ordentlig titt och kunde konstatera att där var en hel del både stora och små blåmärken och även några skrubbsår men inget allvarligare! Skönt!

Till sist (hoppas jag!!)

För säkerhets skull inträffar ytterligare en olycka. Den olyckan fick till följd att blodet sprutade! Lilla Amanda var efter maten på bushumör. Det syntes lång väg så jag sa ”nu kommer jag och tar dig” och hon vände tjutande av skratt bort från mig och tultade iväg.. efter en meter ramlade hon framåt men var snabbt uppe på benen igen.. slängde en blick mot mig skrattade och pinnade iväg igen. ”nu tar jag dig” sa jag och tog några steg åt hennes håll! Hon skrattade så hon kiknade och rörde sig så fort benen bar henne och så rätt vad det var föll hon igen! Denna gången hann inte händerna med så hon tog inte emot sig utan landade på näsan.. Eller snarare på läppen! En mycket ledsen tjej med blodet rinnande runt munnen satt i min famn en bra stund! När vi kikade för att se hur det såg ut med tänder och annat i munnen fick vi en chock då hon bara hade en och en halv framtand! Men när vi kom åt att undersöka lite närmare såg vi att det var svullet på läppen och en spricka där och den halva framtanden var inte halv utan bara inte lika utvuxen som den andra! Märkligt att man inte ser det till vardags.. jag har upplevt dem som lika stora!  

Nåja även Amanda mår alltså bra! Fast foten ska kollas idag vid tio.. får återkomma med rapport om den men jag tror inte att det är nåt (jag vägrar tro det!!) Hon har inte ont när vi kälmmer men reagerar genom att dra åt sig foten så det känns väl obehagligt i den. Dessutom har vi även lagt märke till att hon ramlar mer och oftare nu än innan fotan svullnade.. Jag hoppas och tror att det går över snart.. får återkomma som sagt..

 Inte fler olyckor nu!!! 

Om jag får bestämma så har vi haft tillräckligt med olyckor nu! Nu borde vi slippa ett bra tag fram över!!!

Lillfia behöver springa av sig!!! Hon vill inget hellre än rusa och busa! Varje gång vi går ut vänder hon nosen mot agilitybanan och hoppas... Men inget sådant på flera veckor!

Hon står ofta och tittar längtansfullt ut över kohagen och hoppas bli insläppt för att få valla! Tycker så synd om henne! Rent fysiskt verkar det inte vara något fel på henne! Hon bryr sig inte om de stygn hon har på sidan utan skulle nog kasta sig in i träningen med liv och lust om hon bara fick chansen!

Har tränat lite småkonster istället.. Klickat target och kontakt ligg osv.. Hon älskar att träna och fattar mycket snabbt! Targeten hinner jag klicka ca 20 gånger per minut.. känns som om hon fattat den :-) Lägger gör hon också 10 kanske femton gånger på minuten.. Har funderingar på att justera läggandet så att det blir utan tassförflyttningar för klick nu.. redan idag lägger hon sig 80 procent bakåt utan tassförflyttning.. kanske vore bra att riktigt få in det för framtida lydnad.. om jag nu ger det en chans en dag ;-)

Båda hundarna tycker att det är märkligt att de inte får vara ute tillsammans.. Tråkigt! De vill ju rusa och leka ju!

Ikväll blir det vallning.. men utan Tingleling. Ylva ska dock få följa med och jag tror det blir nyttigt ändå! Jag har så mycket som jag behöver lära mig!