Agility, vallning, småbarn och husbygge..

Alla inlägg under augusti 2017

Av Anna med Icka, Tingeling och Trolla - 20 augusti 2017 10:00

SM i agility 2017 skulle avgöras i Östersund närmare 90 mil från mig. Jag velade länge kring huruvida jag skulle åka eller inte för det var ju långt men när Elsa Grenholm (min hund Hägragårds Tingelings uppfödare) ringde och frågade om jag skulle komma upp och bo hos dem i samband med SM så fanns det mer som lockade än bara upplevelsen att få vara med på SM som är stort i sig.



Det är stort bara att ta sig till SM för oss. Det krävs 8 kvalificerande resultat (placering bland topp 15% i ett lopp) under ett år för att kvala till SM. Trolla kvalade för första gången till SM förra året som då gick nästan på hemmaplan i Växjö. Vi gjorde mycket bra där men i resultatlistan står det diskvalificerad. För oss som håller på med agility vet vi att marginalerna är oerhört små och att det är väldigt lite som skiljer ett fantastiskt lopp från ett diskat dito. Målsättningen i år var därför att inte diska ut oss helt utan att kvala till finalen på söndagen. Vi körde upp ihop med en kamrat under torsdagen och var efter dryga 10 timmar i bilen på plats hos Elsa på Hägragård. Hon bor fantastiskt fint vid älven och med åkrar runt huset och fina vägar utan trafik att rasta hundarna längs. Louise (som har Tingelings kullbror) var också på besök när jag kom upp så det blev många trevliga pratstunder om hundar, workingkelpie och Hägragårdare i synnerhet.


Anna Widströmers foto.



På fredag morgon tidigt for jag mot Östersund för veterinärbesiktning. Det var ett bra upplägg med många veterinärer och ett genomtänkt kösystem så det gick fort.


Anna Widströmers foto.



OK-stämpel på Trolla och så satte vi oss i bilen och for tillbaka till Elsa. Tävla skulle jag inte göra förrän runt 18-19 tiden på kvällen denna första dag. Elsa tog Louise och mig med ut i fårhagen för lite vallning!


Anna Widströmers foto.



Louise Erikssons foto.

Louise Erikssons foto.




Det var nästan ett helt år sedan vi träffade får överhuvudtaget så det var lite konstig känsla att stå bland dem igen. Jag har saknat vallningen mycket men har verkligen inte fått ihop tiden för att hålla på med det också. Trolla kom ihåg en hel del runt fåren även om flankerna lämnar en del övrigt att önska. Lite fort gick det också, det är svårt att ta det lugnt när man får göra något man älskar för första gången på ett helt år! Tingeling fick också gå en vända och hon gör också mycket bra så länge hon orkar hålla huvudet kallt. Efter lunch och mer prat och samkväm hos Elsa styrde jag och hundarna åter in mot Östersund.





SM skulle i år avgöras genom tre lopp. Två kvallopp där hunden genom att placera sig topp 5 i respektive lopp kunde kvala till finalen eller där hunden kunde ta sig till final genom sammanlagda resultat från dessa båda lopp. Totalt skulle 14 hundar vidare till finalen i Trollas storleksklass. Nu var det alltså dags för det första av tre kvallopp. Det var en agilityklass vilket innebär att alla hindertyper är med; hopp, slalom, balanshinder och tunnlar. Banan kändes väldigt bra för mig och Trolla även om jag hade lite bekymmer med hur jag skulle lösa de tre sista hindren då det kändes omöjligt att hinna dit för att ligga före hunden. Vi var taggade men också lugna och fokuserade. Det kändes pirrigt i magen att stå där på startlinjen men mest var jag bara glad över att få vara med! Vi startar och allt flyter super ända fram till det näst sista hindret där jag ger en lite för kraftig svängsignal så att vi nästan missar sista hindret helt. Vi lyckas dock räta upp det i allra sista stund och kommer nollade i mål. När klassen är slut visar det sig att loppet räckt till en 5:e plats och därmed kval till söndagens final!





Helgens mål var då uppfyllt redan i det allra första loppet :-D Lördagen fick jag sovmorgon eftersom jag även denna dag skulle tävla först på kvällen. En tur till vallhagen blev det förstås (varför ändra ett vinnande koncept?) och denna dag tränade jag på flanker. Vi fick sällskap av Karin Helin så även denna dag spenderades alltså mer med vallfolk och workingkelpiefolk än agilityfolk.. var det inte agilitysm vi var på?


Petra Patcha med Trollas syster Sookie-Vide var också i Östersund för att tävla agilitysm och hon hade på lördagsförmiddagen lyckats suveränt bra med sitt lag så de ledde lagklassen inför söndagens finaler! Mellan klasserna hittade även hon ut till fårhagen hos Elsa en sväng. Framåt kvällen var det dock dags för annat än får. Kvallopp 2 avgjordes i hoppklass och för mig spelade resultatet i den klassen ingen roll eftersom vi redan kvalat till finalen. Trots det ville jag göra ett bra lopp och taggade för att göra just det. Med undantag för att jag snubblade till mitt i loppet var det ett riktigt bra lopp. Min snubbling störde inte Trolla i hennes väg så hon fixade ytterligare ett felfritt lopp och vi slutade i det loppet på en fjärdeplats.


Det innebar att hade vi inte kvalat redan så hade vi gjort det i detta loppet. I det sammanlagda resultatet från de båda kvalloppen knep vi en 2:a plats! Finaldag! En mulen och regnig dag till skillnad från tidigare dagars strålande väder. Jag ville gärna se lagfinalen där Petra och Sookies lag skulle gå ut sist men det hindrade inte att jag tog omvägen via vallhagen för ett tredje vallpass på lika många dagar. Gjorde ett par hämt denna dag då Elsa påpekat att vi faktiskt måste anmäla till WKM! På plats på läktaren för lagfinal i medium får jag se hund efter hund, lag efter lag köra bort sig i slutsekvensen på en annars mycket trevlig bana. När Petras lag går in är jag nervös som tusan. Det krävdes tre felfria lopp för att vinna så pressen var enorm. Laget höll för trycket och satte de tre felfria loppen som krävdes och blev därmed SVENSKA MÄSTARE i lag 2017!! Så mycket glädje! Jag har fött upp en svensk mästare!



Känslor åt alla håll!! Gråter och skrattar om vartannat! Under dagen får jag veta att min älskade farmor är döende och bara har en kort tid kvar. Även om hon var 92 år gammal och så väl behöver vila då kroppen inte längre ville var det tufft att få detta besked när man befinner sig 100 mil bort. Jag går iväg och ringer henne och tar farväl. Tårarna strömmar och jag väljer att gå undan tillsammans med Trolla. Jag vill fokusera på mig och min hund och går en lång promenad för att slappna av och samla ihop alla känslor. Min farmor avlider 20 minuter innan jag ska springa min final och innan jag ställer mig på startlinjen ser jag upp mot himmelen och känner att hon är med mig. En vän sa att jag skulle sätta henne på min axel under loppet så det gör jag. Jag stryker bort tårarna och klappar om min hund, lämnar henne på startlinjen och glömmer allt annat vi har runt oss. Nu är det Trolla och jag och på axeln förstås min farmor. När jag släpper iväg Trolla känns allt rätt. Varenda sväng sitter och hon är med mig varje steg på banan! Vi gör precis allt rätt hela loppet och när vi kommer i mål väller alla känslorna över mig.





Först sträcker jag armarna i luften och sedan klappar jag mig på axeln och så kommer tårarna. Jag hör att vi tar ledningen men sedan hör jag inte mer. Det är Trolla och jag, känslorna och Trollas älskade boll. Något annat finns inte. Tårarna trillar medan jag belönar min hund. När där bara är tre kvar att starta går en vän till mig in med sin kelpie. Hennes lopp vill jag såklart se. Jag blir minst lika glad som henne när hon nollar och tar över ledningen! Tror att speakern säger att jag därmed ligger på andra plats och hinner tänka att oj – jag kan bli som sämst 4:a. Näst sista startande, den som gått bäst genom de båda kvalloppen kör bort sig och tanken slår mig - Jag har tagit medalj på SM!!! Det är en startande kvar så silver eller brons? Den sista startande, ett landslagsekipage med VM medalj bakom sig petar ner mig från silvret men vad gör det? Medalj på SM är så stort för mig att jag inte för ett ögonblick tänker något annat än att jag VUNNIT BRONS på SM!!



Ärevarv och jubel, fotografering och allmänt kramkalas. Trolla tittar skeptiskt på oss för vi beter oss rätt knasigt i hennes ögon.. Det var en alldeles jättemärklig dag. Så mycket känslor och tårar och skratt blandat om vartannat!



 
 
 
 

På prisutdelningen är det mest glädje! Jag delar pallen med två fantastiska tjejer som jag verkligen tycker massor om! Linnea och jag har följts åt sedan vi gick en RCkurs tillsammans med våra hundar för Silvia Trkman när våra hundar var riktigt unga. och Thereze har jag kännt ännu längre! Den prispallen var helt underbar!



Tänk att valparna som föddes för nästan fem år sedan hemma hos mig skulle bli bäst respektive tredje bäst i sverige!! Det kunde man aldrig gissa! Tack Tingeling och elis för dessa fantastkiska valpar!





Smålandsposten skrev en artikel om oss:

http://www.smp.se/sport/vaxjomedaljer-i-agility-sm/


Bilderna i inlägget är tagna av

Joakim Person - JPfoto

Andreas Hedlund

Kitty Gustavsson



Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

buzzador


Skapa flashcards