SM i agility 2017 skulle avgöras i Östersund närmare 90 mil från mig. Jag velade länge kring huruvida jag skulle åka eller inte för det var ju långt men när Elsa Grenholm (min hund Hägragårds Tingelings uppfödare) ringde och frågade om jag skulle komma upp och bo hos dem i samband med SM så fanns det mer som lockade än bara upplevelsen att få vara med på SM som är stort i sig.

Det är stort bara att ta sig till SM för oss. Det krävs 8 kvalificerande resultat (placering bland topp 15% i ett lopp) under ett år för att kvala till SM. Trolla kvalade för första gången till SM förra året som då gick nästan på hemmaplan i Växjö. Vi gjorde mycket bra där men i resultatlistan står det diskvalificerad. För oss som håller på med agility vet vi att marginalerna är oerhört små och att det är väldigt lite som skiljer ett fantastiskt lopp från ett diskat dito. Målsättningen i år var därför att inte diska ut oss helt utan att kvala till finalen på söndagen. Vi körde upp ihop med en kamrat under torsdagen och var efter dryga 10 timmar i bilen på plats hos Elsa på Hägragård. Hon bor fantastiskt fint vid älven och med åkrar runt huset och fina vägar utan trafik att rasta hundarna längs. Louise (som har Tingelings kullbror) var också på besök när jag kom upp så det blev många trevliga pratstunder om hundar, workingkelpie och Hägragårdare i synnerhet.

På fredag morgon tidigt for jag mot Östersund för veterinärbesiktning. Det var ett bra upplägg med många veterinärer och ett genomtänkt kösystem så det gick fort.

OK-stämpel på Trolla och så satte vi oss i bilen och for tillbaka till Elsa. Tävla skulle jag inte göra förrän runt 18-19 tiden på kvällen denna första dag. Elsa tog Louise och mig med ut i fårhagen för lite vallning!

Det var nästan ett helt år sedan vi träffade får överhuvudtaget så det var lite konstig känsla att stå bland dem igen. Jag har saknat vallningen mycket men har verkligen inte fått ihop tiden för att hålla på med det också. Trolla kom ihåg en hel del runt fåren även om flankerna lämnar en del övrigt att önska. Lite fort gick det också, det är svårt att ta det lugnt när man får göra något man älskar för första gången på ett helt år! Tingeling fick också gå en vända och hon gör också mycket bra så länge hon orkar hålla huvudet kallt. Efter lunch och mer prat och samkväm hos Elsa styrde jag och hundarna åter in mot Östersund.

SM skulle i år avgöras genom tre lopp. Två kvallopp där hunden genom att placera sig topp 5 i respektive lopp kunde kvala till finalen eller där hunden kunde ta sig till final genom sammanlagda resultat från dessa båda lopp. Totalt skulle 14 hundar vidare till finalen i Trollas storleksklass. Nu var det alltså dags för det första av tre kvallopp. Det var en agilityklass vilket innebär att alla hindertyper är med; hopp, slalom, balanshinder och tunnlar. Banan kändes väldigt bra för mig och Trolla även om jag hade lite bekymmer med hur jag skulle lösa de tre sista hindren då det kändes omöjligt att hinna dit för att ligga före hunden. Vi var taggade men också lugna och fokuserade. Det kändes pirrigt i magen att stå där på startlinjen men mest var jag bara glad över att få vara med! Vi startar och allt flyter super ända fram till det näst sista hindret där jag ger en lite för kraftig svängsignal så att vi nästan missar sista hindret helt. Vi lyckas dock räta upp det i allra sista stund och kommer nollade i mål. När klassen är slut visar det sig att loppet räckt till en 5:e plats och därmed kval till söndagens final!

Helgens mål var då uppfyllt redan i det allra första loppet :-D Lördagen fick jag sovmorgon eftersom jag även denna dag skulle tävla först på kvällen. En tur till vallhagen blev det förstås (varför ändra ett vinnande koncept?) och denna dag tränade jag på flanker. Vi fick sällskap av Karin Helin så även denna dag spenderades alltså mer med vallfolk och workingkelpiefolk än agilityfolk.. var det inte agilitysm vi var på?

Petra Patcha med Trollas syster Sookie-Vide var också i Östersund för att tävla agilitysm och hon hade på lördagsförmiddagen lyckats suveränt bra med sitt lag så de ledde lagklassen inför söndagens finaler! Mellan klasserna hittade även hon ut till fårhagen hos Elsa en sväng. Framåt kvällen var det dock dags för annat än får. Kvallopp 2 avgjordes i hoppklass och för mig spelade resultatet i den klassen ingen roll eftersom vi redan kvalat till finalen. Trots det ville jag göra ett bra lopp och taggade för att göra just det. Med undantag för att jag snubblade till mitt i loppet var det ett riktigt bra lopp. Min snubbling störde inte Trolla i hennes väg så hon fixade ytterligare ett felfritt lopp och vi slutade i det loppet på en fjärdeplats.

Det innebar att hade vi inte kvalat redan så hade vi gjort det i detta loppet. I det sammanlagda resultatet från de båda kvalloppen knep vi en 2:a plats! Finaldag! En mulen och regnig dag till skillnad från tidigare dagars strålande väder. Jag ville gärna se lagfinalen där Petra och Sookies lag skulle gå ut sist men det hindrade inte att jag tog omvägen via vallhagen för ett tredje vallpass på lika många dagar. Gjorde ett par hämt denna dag då Elsa påpekat att vi faktiskt måste anmäla till WKM! På plats på läktaren för lagfinal i medium får jag se hund efter hund, lag efter lag köra bort sig i slutsekvensen på en annars mycket trevlig bana. När Petras lag går in är jag nervös som tusan. Det krävdes tre felfria lopp för att vinna så pressen var enorm. Laget höll för trycket och satte de tre felfria loppen som krävdes och blev därmed SVENSKA MÄSTARE i lag 2017!! Så mycket glädje! Jag har fött upp en svensk mästare!

Känslor åt alla håll!! Gråter och skrattar om vartannat! Under dagen får jag veta att min älskade farmor är döende och bara har en kort tid kvar. Även om hon var 92 år gammal och så väl behöver vila då kroppen inte längre ville var det tufft att få detta besked när man befinner sig 100 mil bort. Jag går iväg och ringer henne och tar farväl. Tårarna strömmar och jag väljer att gå undan tillsammans med Trolla. Jag vill fokusera på mig och min hund och går en lång promenad för att slappna av och samla ihop alla känslor. Min farmor avlider 20 minuter innan jag ska springa min final och innan jag ställer mig på startlinjen ser jag upp mot himmelen och känner att hon är med mig. En vän sa att jag skulle sätta henne på min axel under loppet så det gör jag. Jag stryker bort tårarna och klappar om min hund, lämnar henne på startlinjen och glömmer allt annat vi har runt oss. Nu är det Trolla och jag och på axeln förstås min farmor. När jag släpper iväg Trolla känns allt rätt. Varenda sväng sitter och hon är med mig varje steg på banan! Vi gör precis allt rätt hela loppet och när vi kommer i mål väller alla känslorna över mig.

Först sträcker jag armarna i luften och sedan klappar jag mig på axeln och så kommer tårarna. Jag hör att vi tar ledningen men sedan hör jag inte mer. Det är Trolla och jag, känslorna och Trollas älskade boll. Något annat finns inte. Tårarna trillar medan jag belönar min hund. När där bara är tre kvar att starta går en vän till mig in med sin kelpie. Hennes lopp vill jag såklart se. Jag blir minst lika glad som henne när hon nollar och tar över ledningen! Tror att speakern säger att jag därmed ligger på andra plats och hinner tänka att oj – jag kan bli som sämst 4:a. Näst sista startande, den som gått bäst genom de båda kvalloppen kör bort sig och tanken slår mig - Jag har tagit medalj på SM!!! Det är en startande kvar så silver eller brons? Den sista startande, ett landslagsekipage med VM medalj bakom sig petar ner mig från silvret men vad gör det? Medalj på SM är så stort för mig att jag inte för ett ögonblick tänker något annat än att jag VUNNIT BRONS på SM!!

Ärevarv och jubel, fotografering och allmänt kramkalas. Trolla tittar skeptiskt på oss för vi beter oss rätt knasigt i hennes ögon.. Det var en alldeles jättemärklig dag. Så mycket känslor och tårar och skratt blandat om vartannat!

På prisutdelningen är det mest glädje! Jag delar pallen med två fantastiska tjejer som jag verkligen tycker massor om! Linnea och jag har följts åt sedan vi gick en RCkurs tillsammans med våra hundar för Silvia Trkman när våra hundar var riktigt unga. och Thereze har jag kännt ännu längre! Den prispallen var helt underbar!

Tänk att valparna som föddes för nästan fem år sedan hemma hos mig skulle bli bäst respektive tredje bäst i sverige!! Det kunde man aldrig gissa! Tack Tingeling och elis för dessa fantastkiska valpar!

Smålandsposten skrev en artikel om oss:

http://www.smp.se/sport/vaxjomedaljer-i-agility-sm/

Bilderna i inlägget är tagna av

Joakim Person - JPfoto

Andreas Hedlund

Kitty Gustavsson

Det var svårt att avstå att åka 8 h i bil enkel resa för att tävla denna helgen. De hade dubblat agilityklasserna ena dagen vilket är precis det Trolla och jag behöver. Nåja det är inte bra att stressa upp till Rättvik och jaga pinnar och sedan upptäcka att man åkter hem utan (det tänker jag iallafall inbilla mig att resultatet hade blivit..)

Istället fick jag tid över att ta tag i både agility, vallning, hälsa på lillafarmor och umgås med familjen och barnen! Inte helt dumt det heller.

Vi har firat både halloween och alla helgona denna helgen. Barnen (mina och kusinerna och en vän) har klätt ut sig och gått runt och delat ut halloweenkort till grannarna i fredags och i lördags besökte vi kyrkogården och tände ljus och tänkte på alla nära och kära som lämnat oss. Först på söndagen fick vi tid över att skära ut pumporna. Bättre sent än aldrig.

Trolla och Ting har fått inte mindre än tre pass på agilitybanan! Det är mer n juag hunnit med den senaste månaden så det var riktigt bra! Med Ting tragglar vi vidare med slalom slalom slalom i alla lägen hela slalom.. Trolla däremot hade jag en plan om att börja jobba med hennes rivningar som börjat dyka upp lite nu och då på tävling. Sagt och gjort nu skulle det hanteras! Trolla rev hinder 1 första träningspasset och fick då inte fortsätta utan backa och ett litet samtal om vikten av lyfta tassar och kvarliggande pinnar. Sedan startade vi om från början och se då rev hon inte ettan eller tvåan inte sedan kom slalom och tunnel och femte hindret var ett hopp som hon rev.... Nytt stopp och nya förklaringar för fröken svart om att nix pix pinnar får inte ramla! De blir våta i gräset och så kan vi ju inte ha det ;-D

Efter den förklaringen rev hon inte mer på hela passet!!! YES liksom.

Dagen efter fick hon ett nytt pass och då ramlade inte en endaste liten pinne!! WOW liksom!

Tredje passet som var idag gick också över förväntan trots många utmanande vilklar och tvära vändningar och olika höjd på hindren. Mot slutet när hon var trött ramlade en pinne på ett hinder som skulle tas bakifrån och då blev det samma process igen och sedan hölls tassarna i styr resten av passet. Kan det vara så enkelt??

Rivningarna har kostat oss flera SM-pinnar sista tiden så om detta var allt jag behövde göra så känns det lite surt att jag inte tagit tag i detta långt tidigare!! ... Bättre sent än aldrig var det väl det hette...

Nu återstår det att se om detta är något damen behagar minnas framöver också eller om det bara var slumpen dessa pass..

Rivningar är bland de trsitare felen man kan få.. uppfartsfel är de allra suraste (och i mina ögon dessutom orättvisa!)

Vallning hanns med också. Trolla trodde inte sina ögon när vi landade vid en fårhage!!! Men sådana där ulliga saker har jag ju inte sett sedan i sommras typ!!! Tjoho! Inte hade hon tid att hälsa på dem som bodde där, där fanns ju får att titta på!!

Jag skickade Trolla att hämta dem (6 tackor och en bagge, som sist vi provade valla dem stångades) sisådär en 75 m bort och hon gick ut i en mycket fin båge och stannade sedan kort när det blev trångt bakom fåren för att de stod vid stängslet. När fåren började gå tog hon varenda kommando och kom med dem så lungt och fint! Bagge och tackor! Ingen stångades!

Vid grinden hade jag planer på att låta tacken bli kvar i den större hagen medan Trolla och tackorna kom med mig in. Placerade trolla en bit iväg lite snett åt sidan och lät henne sedan mycket försiktigt peta lite lite på djuren så att de gick in förbi mig. När baggen kom sist ställde jag mig ivägen och stampade till mot honom och fick hprecis rätt effekt! Han backade iväg och skulle precis dra iväg åt andra hållet nä'r Trolla mycket snabbt parerade hans "flyktförsök" och petade tillbaka honom in genom grinden....  Duktig hund.. bara det att det inte var riktigt så jag tänkt. Glömde visst kommunicera tanken med henne 8-p

Nåja då fick vi dela istället så vi delade baggen och två tackor och petade ut dem ur hagen och så hade vi fyra kvar att träna på.

När allt detta praktiska var klart plockade jag fram visselpipan för att börja träna med den också... nollstäålld var jag! Vilket var signalen för höger och vilket var vänster??!! signalerna mindes jag men inte vilket som betydde vad! Oups liksom. Jag tror jag måste träna oftare..

Funderade en stund och blåste sedan det jag trodde var höger och jodå höger gick hunden! Hon kom ihåg signalerna betydligt bättre än jag!! Duktiga litta svarta!

Hon gick faktiskt riktigt fint och kunde alla visslorna! :-D Vi delade lite också (våra hatobjekt att dela tidigare) och det gick som en dans! Alltså! Jag måste verkligen träna mer och få ordning på småsakerna för hunden är ju bra! Vill tävla igen......

Någon dag-....

Kram på er alla därute! Var rädda om er!

I helgen som gick var det tävlingar i Växjö! Härligt att få tävla så nära hemma och sex lopp skulle jag få springa också två lopp var med tre hundar, Ting , Trolla och Sookie. Ja iallafall hoppades jag få springa alla loppen, det skulle bli på håret med sista loppet för Trolla då jag skulle på dop på eftermiddagen.

Det kändes sådär jättebra inför tävlingen! Jag hade en bra känsla för att det kunde gå riktigt bra med alla tre. Ting kanske inte skulle kunna konkurrera på tid men det bryr jag mig inte så mycket om bara vi har kul och hittar den där goa känslan av sammarbete på banan.

Först ut på morognen var Sookie i Hopp 2. En rolig utmannade bana som kunde gått riktigt bra. Sookie orkade dock inte riktigt häva slalomingången så hon missade port två, jag hjälpte henne väl inte direkt eftersom jag sprang och bakombytte i samma veva, något jag tränat mycket med Trolla men Sookie och jag har ju inte tränat det ;-) Lite synd men sånt som händer. När jag sprang för att hinna med i hinderkombinationerna därefter snubblade jag till lite precis innan första av två tunnlar vilket gjorde att jag blev stressad och jag sprang ifrån Sookie där. Jag sa genom men hela min riktning var mot tunnel två så tunnel ett sprang hon förbi. TUR vi hade fel i slalomen annars hade jag grämt mig länge för loppet i övrigt var som på ett snöre!

Nästa lopp var agilitytvåan där både Trolla och Sookie skulle starta. Trolla var först ut av dem och hon gjorde ett underbart lopp MEN (suck alltid detta men) i en sekvens där hon skulle ta en kort tunnel och sedan ett hopp med lagerhandling där jag var på andra sidan en böjd tunnel så ropade jag Troll Troll istället för fram. Duktiga lilla hunden vek så fint av innan hindret och kom mot mig istället! DUMT! Tog om hela sekvensen och då gick det bra.

Med Sookie tog det slut innan vi ens börjat. Jag stod vid första tunnelingången och blockade den startade Sookie bekade frammåt förbi tunnelingång ett mot tunnelingång två men sa ett här genom och då sa Sookie flytta på dig jag ser tunneln men du står ivägen, fölg över mitt ben och satt i fel tunnelingång! Haha tokfia! Jag blev därefter lite för noga vid A-et, var vi diskade skulle hon iallafall inte få slarva där.. och det blev en liten vägran till där. Resten av loppet gick dock jättebra inklusive lagerhandlingen där Trolla diskat sig.

Sedan var det Tings tur i två lopp. Det första känns som om jag inte ens behöver skriva om. Sa jag höger så gick hon vänster sprang jag vänster så drog hon höger.. Känslan var totalt osamförstånd! Inte ens när jag gav upp och sprang av kortaste vägen fick jag Ting med mig! TOKFIA!!

Agilityloppet blev mycket bättre. Ting gick dock ur slalom med två portar kvar :-( och satte sen en tass på balansen på väg tillbaka till slalomen =disk. Men vi var på samma bana och satte allt annat så det loppet var jag nöjd med.

När hopp trean för Trolla närmade sig var jag superstressad. Focus var splittrat mellan dop och lopp och en viss irritation över att man inte drog igång banvandringarna så fort föregående klass var klar. Det tog dem tio minuter att släppa på banvandringen.. tio minuter jag egentligen inte hade.. Tack vare Lena som när jag ställt mig på startlinjen ropade åt mig att focusera på loppet tog jag mig själv i kragen och blundade och tänkte igenom loppet. Det blev jättebra! Trolla satte nästan allt! På ett ställe blindbytte jag och fick ett missförstånd så hon kom in rätt sida men snävt till mig istället för att hålla ut liiite (två dm) till och hoppa ett hinder som stod där. Trist men sånt är livet. Fröken på onlinekursen sa att ett framförbyte hade varit bättre för då hade linjen blivit rundare och given för Trolla! Banvandrade faktiskt så först men ändrade mig sista varven.. dumt. Med Ting gjorde jag framförbytet!

Nåja ännu ett nästan lopp och ännu än härlig känsla av flyt när vi kör! Det är så fruktansvärt kul att tävla den där lilla svarta!!!

Direkt efter loppet drog jag mot dop. På vägen dit mötte vi alla som var på väg hem efter flygets dag! Gissa om jag var glad att de inte skulle åt samma håll som jag! Då hade jag inte kommit fram i tid. När kyrkklockorna ringde in öppnade jag dörren så jag hann (nästan!! ;-) ) i tid!

Tror jag ska döpa om mig till Anna nästan Widströmer :-D

Det blev en fin kväll med ett trevligt kalas! Lillkillen var superfin i sin ärvda virkade dopklänning.

På söndagen hade jag äntligen bestämt mig för att släppa besvikelsen med UC och ta tag i vår träning igen i vallhagen. Det var jättelängesedan vi träffade fåren (sista tävlingen var i börja av april och sedan dess har jag inte varit i en enda fårhage!

Ting var med och hennes ögon höll på att ploppa ur när hon insåg var vi var! Hon drog som en avlöning ner till fårhagen och mutade in bästa utsiktsplatsen och satte sig och spanade! Några får hittade hon dock inte för de var i en helt annan hage. :-D

Trolla fick träna lite först.. och vi hade glömt ALLT!!! Ja utom fina bågar på hämtet för där gick hon ut fint faktiskt.. men sedan var det som förgjort. Inte en vissla kom hon ihåg och knappt vad höger och vänster var heller. Haha så fort man glömmer.. Första vändan var mycket kommando, nej, nej, nej, nej, ligg, .... nytt kommando, nej, nej, men ligg! ..... kommando bra! Det var sååååå svårt sa Trolla! Fram vadå? Höger va? vänster nu förstår jag inte alls!!

Medan Trolla pausade fick Ting känna lite på fåren och hon hade vilat sig i form tror jag. Ja ligg kan hon ju inte så bra förstås men höger och vänster funkade och hämtbågen var fin och Tempot mina vänner var faktiskt riktigt bra för att vara hon! Riktigt riktigt bra!

Omgång två med Trolla hade saker landat lite, hon tog mer rätt än fel och både tempo och flanker såg bättre ut! Vi började sammarbeta igen. Jag gjorde några av Lenas "runda både får och förare" övningar och efter några försök började vi slappna av med varandra.

Tings tur och det började fint men så tappade hon orken och då kom rusningarna :-(´Om hon bara hade kunnat låta bli dem så hade jag kunnat tänka mig att träna med henne. Men när hon blir trött tappar hon huvudet och koncentrationen och då bara rusar hon rutn istället för att tänka :-( Emellanåt dock så går hon fint.

Sista passet med Trolla körde vi några delningar och någon sortering. Det kändes som att vi faktiskt inte glömt bort de bitarna helt :-D

Hör och häpna jag har faktiskt anmält till en tävling också.. Lite smågalet kanske men jag saknar faktiskt vallningen!

Jag hinner inte riktigt med att blogga om allt som händer. Eftersom bloggen är hundfocuserad får jag blogga lite om vad som hänt sedan sist på den fronten. Valltävlingarna i Värnamo är därför först ut.

Vi var där i mycket god tid och hann se de flesta ekipagen innan oss. Det såg svårt ut! Fåren verkade inte alls vilja gå genom grindarna och kunde smita förbi både åt ena och andra hållet om de fick chansen. Inte många av de tidigt startande fick heller in fåren i fållan innan tiden eller poängen tog slut. det kändes som om det skulle bli en svår uppgift att ta sig runt banan. Lite nervös var jag såklart.. det gällde ju poäng till unghundscupen så jag intalade mig själv att det var viktigt att bara fortsätta om något gick snett och att kämpa hela vägen. Så många som hade problem så kunde det betyda mycket bara man samlade poäng hela vägen.

Jag bestämde mig för att skicka Trollas "bra" håll trots att draget låt åt vänster. Jag hade sett hundar som skickats åt höger där fåren dragit i galopp men också hundar som skickats höger där fåren stått kvar lungt hela vägen. Det verkade bero väldigt mycket på hur hunden betedde sig. Även de som skickade vänster fick problem om hunden gjorde fel.

Strax innan mig startade den andra av startfältets WK. En jättetrevlig tjej som skulle debutera. De gjorde en superfinrunda som efter en lite svajig inledning blev bättre och bättre hela vägen. Kunde bara hoppas att Trolla skulle sköta sig lika fint som sin rasfrände.

Ut på startlinjen och skulle precis fråga domaren om hon gav klarsignal eller om jag kunde skicka när jag ville när Trolla drog iväg för hämt. LIGG röt jag i innan jag hann tänka och sedan följde några förvirrade ögonblick innan jag fick klart för mig att domaren lät oss starta om om jag bara kallade tillbaka Trolla. Trolla hade bara hunnit kanske tio meter eller så från mig innan jag röt!

Startsignal och jag skickade Trolla höger och hon slog ut i en superfin båge! 20 av 20! Strax innan hon hunnit fram började fåren röra sig och Trolla sögs in lite mot dem, jag dämpade hennes tempo men begärde inget stopp utan lät henne gå. 18/20p

ganska snart därefter började tempot öka varför jag krävde ett ligg! Det tog hon omedelbart! Lite svajig framföring blev det mycket för att jag inte riktigt VÅGADE (men hallå när ska jag lära mig ställa krav på Trolla! Det är inte Ting jag kör som när kraven blir för höga flippar ur utan Trolla!!)  styra för mycket! Grinden prickade vi iallafall och vi fick dem runt mig också och fick in dem på linjen för fösning. 18/20 p på framdrivningen

Fösningen började riktigt bra! Vi låg på linjen och det gick lungt! Trolla tog vartenda kommando klockrent.. Så kände jag hur fåren började glida åt vänster i draget och jag skulle försöka plocka in dem någon meter och säger höger!!! Gha!!!! Trolla tog höger snabbt och fåren for iväg i draget åt vänster!!! NEJ!!! blir så arg på mig själv! Samlade snabbt tillbaka dem och in på linjen prickade därefter bägge grindarna och fick fina svängar runt dem. 16/20p

Drivningen sedan.. Jag glömmer (som vanligt) detta med linjerna. Trolla hämtar fåren lite mot mig och jag tar sikte på stolpen men glömmer att jag inte har grinden i ryggen! Jag har vid det här laget tappat kontrollen på vad som är höger och vänster och inser att jag inte kan säga varken det ena eller det andra för risken att det blir fel.. inte heller ligg kommer över mina läppar. Sträckan går alltså lite för fort och på fel linje. Slarva inte bort poängen står det i protokollet! 7/10

Delningen då. Vi landar i delningstrekanten och jag stoppar upp backar undan och andas! SKÄRPNING! Tänker igenom alla mina kommandon, höger och vänster hittas igen och så andas vi. Andas lite till och sedan börjar jag kika efter lucka.. Plötsligt rör sig fåren åt vänster och jag skickar Trolla försiktigt åt det hållet ett får fortsätter tre stannar upp och i sista sekund bestämmer sig det sista fåret för att följa med det ensamma. Jag plockat in Trolla i luckan och vi håller de två där.. Det går några sekunder, och några sekunder till, inget ok från domaren. Ser mig om, vad är fel? Inser att vi är utanför delningstriangeln, är vi inte godkända då?! Måste vi göra om?? Vänder mig om för att fråga domaren, glömmer Trolla som håller de två. Trolla tar det som en signal för att hämta ihop. Domaren säger fortsätt bara du behöver inte göra om men nu är fåren på väg ihop igen!!! KOM IN KOM IN!! säger jag och Trolla tar kontrollen över de två igen. Håller dem fint och puttar iväg dem igen. 6/10p ONÖDIGT att tappa fyra p där!! Om jag bara insett att det som fattades var att vi skulle flytta de två ytterligare några meter från de andra fyra... där är fortfarande så mycket regler och bedömningskriterier som jag inte kan i denna tävlingsform!

samlar fåren igen och så bort mot fålla. Den ligger i dragriktningen och trots att jag hade ett stort försprång är fåren snabbt ikapp mig och nästan förbi mig. Jag kan inte riktigt hålla dem på min sida så jag tar hjälp av Trolla. Hon stoppar effektivt upp dem men då vänder de och får fritt fram på andra sidan fållan. de drar förbi öppningen med några meter innan Trolla hunnit runt för att plocka dem tillbaka. Andra försöket får vi in dem på. 7/10p

Totalt 82 p och retligt nära ett förstapris! Härligt dock att veta att vi kan ännu bättre! Vi kom 6a tror jag och plockade värdefulla poäng till UC.

https://www.youtube.com/watch?v=EpPoPKmMi5Y

Tyvärr har jag sedan dess fått veta att datumet till UC som tidigare var 5 september nu har flyttats till 19-20 september och därmed är Trolla en dag för gammal och får inte längre vara med!! Helt obegripligt hur man kan ändra detta med mindre än två månader kvar av kvalperioden! Jag blev jätteledsen och har precis skickat iväg en avanmälan till kommande tävlingar! Det känns liksom inte alls kul med vallning längre!! Tappade all lust :-(

Helt absurt att man kan ändra sådant bara sådär! helt otroligt att SVAK inte bryr sig om hur vi hundägare kämpar under ett år utan att de bara klipper och säger tyvärr!!! DET ÄR INTE RIMLIGT ATT ÄNDRA FÖRUTSÄTTNINGARNA MITT I KVALPERIODER!!

Jag bryter just nu ihop.. får se om och när jag orkar komma igen!

Under tiden blir det agility istället!

Förra helgen var jag i Tranås och tävlade. Det var dubbla klass två och enkla klass tre så bägge hundarna fick vara med. Först ut var Tingeling. Hennes första lopp var faktiskt riktigt fint.. Hon rev ett hinder grovt, såg ut som om hon kom helt fel för hon kom liksom inte upp alls över bommen och på slutrakan sprang hon förbi ett hinder som jag helt felbedömt placeringen av. Men i övrigt gick hon riktigt bra1 Det var kul att springa med henne. I hopploppet var slalomen riktigt klurig och jag lämnade henne lite för mycket lite för tidigt så hon gick ur. Med våra slalomproblem i ryggen blev jag så besviken så jag minns faktiskt inte mycket mer av det loppet. Det var liksom inte kul alls när hon gick ur.

trolla skulle springa fyra klasser, Hopp 2 A var en roligt och ganska lurig bana. Vi skötte oss mycket bra första halvan men drog på oss en onödig vägran efter en kort rak tunnel. (Hon kommer som skjuten ur en kanon så jag borde signalerat svängen innan hon gick in i tunneln.. Därefter blir det lite märkligt när hon först springer förbi ett hopp på insidan och därefter slår ut och rundar platten på utsidan?!? Tar om hela sträcken och då går det rätt men sedan springer hon förbi ytterligare ett hinder innan målet och där ger jag upp helt. Inte synkade alls.. '

I hopp 2 b har jag aldeles för brottom vid slalom och trycker henne förbi istället för att skicka in henne i och vänta tills hon gått in innan jag bakombyter.. Vi tar om den svängen och blir diskade.

Agilityklass 2 A gör vi riktigt riktigt bra! Tyvärr får Trolla en snöplig rivning och då väljer jag att utmana henne kraftigt på gungan genom att springa före flera meter. Det sprack! Hon flög som en svala så då tog vi om. Denna gången satte hon gungan snyggt! Jag tar dock med mig en känsla av flyt och samförstånd samt ett fantastiskt RC i det loppet!

Sista agilityloppet var jag nästan lite förbannad! Ska vi bara diska oss hela dagen!!! Fem disk av fem möjliga hittills!!! :-( Nu ville jag i mål och jag ville göra det snyggt! Jag ville nolla!

Banan var lurig och många många hundar missade redan på hinder tre. Det loppet var .. ja wow! Något annat kan jag inte säga. Samstämmigheten mellan mig och Trolla var TOTAL (nästan). Jag fick använda mig av mina jajaja både på A-et och efter slalomen och de satt klockrent! RC-träffen på balansen var fantastisk! och slut"rakan" var riktigt utmanande och krävde att man som förare SPRANG! Så jag sprnag och blindbytte före Trolla flera gånger och avslutade loppet med en Jakko som hon tog bra! YES!! hann jag tänka innan Trolla sprang FÖRBI sista hindret!!! :-( NEJ!!!

Tittar jag på filmen så sätter jag upp "fel" hand precis innan sista hindret.. Vet inte om det var därför men faktum är att Trolla sprang förbi, trots att hon sett och svängt på min Jakko. Så här i efterhand kan jag också se att ett framförbyte hade varit så mycket bättre till sista hindret.. det hade elliminerat risken för att hunden sprang förbi men det är ju så lätt att vara efterklok.

SUCK!! Tio fel och en dålig tid blev resultatet. Har försökt klocka på filmen och hade hon hoppat istället för att springa förbi hade vi legat i klass med vinnaren.. You win some you learn some ... Jag lärde mig mao massor i helgen! ;-)

På fredag får vi fyra nya chanser!! :-D

Usch vad tiden springer ifrån mig. Bloggat har jag inte hunnit med trots att det hänt mycket sedan sist.

Jag var bl.a och tävlade i Värnamo. Det var definitivt motigt att ta sig dit då man visste att jag körde för bara en enda klass eftersom vi redan var uppflyttade till tvåan i hopp. Samtidigt kändes det som om vi faktiskt borde ha en rimlig chans att klara ett felfritt lopp. Trolla kan alla hinder och hon lyssnar bra och är lyhörd. Jag ville helt enkelt ge det chansen. Så här i efterhand var det definitivt rätt beslut!!

Inte nog med att Trolla nollade loppet (ett jättefint lopp gjorde hon!) hon vann även klassen! :-D https://www.youtube.com/watch?v=x2u-mE7MkP8

Jag dröjde mig kvar till prisutdelningen (vem vill inte vara med på den när man vunnit! ) och fick njuta av två helt fantastiska hopplopp gjorda av Petra och Sookie! Hon vann båda de loppen! Vilken dag för systrarna! Storslam i mediumklassen helt enkelt! På prisutdelningen hade domaren plockat ut en favorit för dagen och han hade plockat ut mig och Trolla! Motiveringen var att hon hade superfina kontaktfält!! Lyckokänslan var total! Jag kan liksom inte beskriva med ord hur fantastiskt rolig och underbar den dagen blev! Fina Tingeling har fått världens häftigaste små valpar :-D Jag tror jag strålade ikapp med solen den dagen!  Ytterligare ett plus var att fina Brigitta delade pallen med mig och hon tog också sista pinnen. Nu ska vi upp i klass två på heltid och leka!

Under påsken åkte jag och nästan hela min familj på skidsemester till Lindvallen. Mormor fick följa med för att ha lite extra vuxna händer i backarna. Det är mycket att hålla reda på tre ungar som precis lärt sig åka. Emellanåt var det tur att vi hade henne då ett barn åkt ner till bestämd lift med pappa (barnen är snabbare än vi i backarna) Ett barn stod en bit ner och väntade på riktlinjer och det tredje barnet var försvunnet med tre alternativa farvägar till olika liftar.. Då är det bra att vara flera så mormor skickades att samla in det väntande barnet samtidigt som hon höll utkick i det alternativet efter den försvunna femåringen och jag åkte ett annat alternativ ner för att leta där. Det sista alternativet hann vi inte kolla för halvvägs ner i mitt alternativ hittade jag en strålande glad femåring på väg upp i en lift!!! UNGAR!! Det blev ett litet allvarligt samtal om vikten av att vänta på alla i backarna och vikten om att åka till samma ställe och vikten av att INTE ta en slumpmässig lift upp igen för då skulle det bli riktigt omöjligt att hitta varandra igen..

En underbar vecka blev det i alla fall och alla tre barnen utvecklades massor i sin skidåkning. Från att aldrig stått på ett par skidor (Melina) till att klara röda nedfarter som ingenting. Emelia och Amanda som tjuvtränat i Hanaslöv en gång innan slutade veckan med svarta opistade puckelpister…  Mamman (aka Jag) hade svårt att hänga med dem ner, de fick vänta på mig därnere.

Sedan vi kom hem har vi haft fullt upp med att komma ifatt på jobb och hemmavid och därmed har det inte blivit tid över för bloggande. Jag har dock bokat in lite fler tävlingar i agility framöver, i KLASS 2 :-D och till och med en valltävling står på schemat, redan nästa helg.

Vallträningen har inte varit så omfattande tyvärr men lite grann har vi tagit oss ut i hagarna. Vi har fått ytterligare lite hemläxor av Lena att öva på och faktum är att i gårdagens pass skulle hon inledningsvis ha varit nöjd (ja det tror jag faktiskt att till och med Lena hade varit..) Mot slutet av passet däremot så hade Trolla stoppat bomull i öronen, hon tog varken ligg eller höger eller vänster! Totalt döv var hon. L finns en hel del kvar att jobba på.

Mest glad över i passet från igår var jag dock över de två det sista hämtet jag gjorde (jag gjorde två, ett åt varje håll). Det första utfördes enligt given läxa, skickade och sa ligg varje gång hon inte höll sig ”rätt” på bågen ut och i huvudet. Här tog hon liggen klockrent! Sedan vandrade jag sakta upp till hennes linje och det tycker hon är så oerhört jobbigt!! Det var mycket tjat om att ligga kvar där (hon vill korrigera sig och fortsätta, lilla fröken spring i benen)

Sista hämtet dock, då stod jag på halva sträckan redan från början och skickade (det gick nämligen inte att se hur hon höll sig på bågen i slutet annars) och lilla hunden gick sååååå fint hela vägen! Jag behövde inte stoppa henne en enda gång! <3

Det känns helt ok inför helgen. Jag hade dock gärna kommit ut ytterligare en gång innan men det är inte direkt så att tiden är oändlig innan helgen.. Veckans två föräldramöten och ett styrelsemöte och så ett 40-årskalas på kvällstid samt att Magnus håller på massor med vårbruket just nu gör att det blir rätt tight att hinna med. Dessutom har barnen teaterträning, gympa och simskola ikväll.. L

Nåja livet löser sig! Det gör det alltid! KRAM på er därute!

Vilken helg! Så mycket upp så mycket ner marginalerna i agility är verkligen inte stora. Jag lämnar den här helgen bakom mig med mycket motstridiga känslor. Där var mycket att glädjas åt och där var en hel del frustrerande inslag.

Jag åkte upp redan i fredags kväll då det hade blivit alltför tidig morgon om jag valt att köra lö. Jag Lina och Kristina skulle få bo hos Malena och lite vallning erbjöds om det blev tid över mellan tävlingarna. Det gick att hitta hål i tävlingsschemat då jag tävlade klass ett först på morgonen och sedan första hopp tvåan och därefter var det långt till nästa start i hopp 3.

Först och främst; VILKEN HALL!!! suveränt underlag, jag tror inte jag såg någon som halkade och det var sviktande att springa på! Älskade verkligen hallen. Det kändes för övrigt också som att det var bra ljuddämpning för även om det bitvis var högljutt med massor av hundar som skällde så överlevde man bättre än jag upplever att man gör i andra hallar. Jag uppskattade också att arrangören valt att INTE ha speaker. Den extra ljudnivån är man helst utan innomhus. Däremot hade det varit toppen dels om tidtagningens siffror varit vända mot publiken (då hade läktaren kunnat förlja tävlingen på ett bättre sätt) och dels om man haft bläddersiffror vid inropet (större siffror lättare att se på avstånd samt att de går att se från två håll. Utan speaker får man nämligen ingen rapportering kontinuerligt om hur långt en klass har kommit och därmed är det svårt att hålla reda på sin tur. Inropare som är bra blir då jätteviktigt och de jag träffade på verkade ha bra koll och ge bra information till dem som stod i tur. Med dessa två enkla förändringar hade tävlingen blivit bättre från läktarplats.

En annan sak som inte blev helt bra (men som är svårt att råda över som arrangör) var den platsbrist som rådde. Läktarna fylldes snabbt på morogonen av klass 1:are och deras hundar och burar och när klass två och sen även tre dök upp var där fullt. Visst några ettare åkte hem men inte på lång väg så många som tvåorna och treorna som dök upp.

Jag hade önskat att man hänvisat fler till omklädningsrummen, nu var flera till för funktionärer, bra att de har utrymmen att gå till men behövdes så många 8tre eller kanske ännu fler) till funktionärerna? och ett helt uppfyllt av broderare, kul inslag men de kanske kunde fått en plats längst in i hallen brevid banan istället? I varje rum kunde man istället fått in 20-talet hundar säg tre extra rum =60 hundar, det hade förändrat situationen en hel del! Arrangören ändrade dock sitt krav om inga burar nere i hallen till att tillåta det och det var bra för då löstes det mest akuta i situationen.

En underbar tävlingshall var det iallafall! Toppenplats och jag hoppas verkligen vi får komma tillbaka igen!

Tävlingsdagen blev dock mycket lång (8-22 drygt) stackars alla funktionärer som slet för att ge oss tävlande en bra helg. Hoppas ni orkar med att göra om det! Jag träffade faktiskt inte på en enda negativ funktionär i helgen! En eloge till er!

Vissa saker funderade jag dock på som kunde spara in tid så att dagen inte blev så lång. Banorna väntade in varandra hela tiden, de låg därför nästan hela tiden i fas. Detta gör dock att man tappar mycket tid totalt på dagen, ena gången är det hopp som går fortare än agility nästa gång tvärt om, om då båda väntar in varandra så tappar man minuter, kvartar tom varje gång man väntar in. tre klasser gånger tre storlekar... 9* minuter eller kvartar ja det ger rätt mycket tid på en dag. Vid ett tillfälle hände ett missöde med en tunnel som då behövdes tas av planen och tävlingen på den banan stod helt still i en dryg halvtimme (någon sa timme men jag kollade inte på klockan) därefter väntade den andra banan in dem och så gick yttreligare tid i onödan! Enda gången man faktiskt kan behöva vänta in är om samma storlek ska gå på banan på andra sidan som redan går men även då kan man spara tid genom att köra banvandring för dem som kan och sedan bara en uppsamlingsbanvandring för dem som det krockat med vid tävlingen.

En annan sak som tog mycket tid var prisutdelningarn. De kördes efter varje klass - TOPPEN TACK FÖR DET!!!! - men båda banorna stod still under prisutdelningen! (De flesta gångerna hade nämligen snabba duktiga funktionärer redan hunnit bygga om banorna långt innan prisutdelningen var över!) Det hade varit bättre att ha antingen öppen banvandring eller vanliga banvandringar under tiden så hade man sparat 20-30 minuter per prisutdelning vilket ger en timma på kvällen!

Totalt sett tror jag man hade kunnat spara in runt tre timmar första dagen om man bara försökt driva på lite på de bitarna och det tror jag både funktionärer och tävlande hade uppskattat.

En sak till måste jag berömma. Det var härliga banor hela helgen!! Jag tycket de allra flesta hamnade på "rätt" nivå för rätt klass! Klass 1 var klass 1 och i tvåan och trean blev det klurigare och svårare precis som det ska! Suveräna banor! Tack till domarna!!

Mitt eget tävlande då?

Film finns och kommer när jag fått in dem på datorn.

Trolla var först ut på agilitybanan. En härligt flytig klass etta som hade lite svårigheter men som verkligen levde upp till klass 1! Kände mig trygg på startlinjen och hade bara en tanke och det var att dämpa Trolla lite innan vippen så att hon inte skulle flyga den. Har inte blivit så mycket vipp tränat i vinter och ingen alls i fart och bana. På hinder tre var en halvkraftig sväng innan balansen där flera hundar drog rakt fram mot ett hopp en bra bit bort så där valde jag att göra en Jakko för att försöka tajta linjen. Valde efter lite övervägande att lita på att hon fixar A-hindret även om jag springer på och blindbyter framför henne och så ett framförbyte innan sista tunneln för att kunna hålla henne till hindret som man kanske skulle kuna glida runt om farten blir för hög. Vi var laddade och focuserade båda två. Trolla gick riktigt bra första biten av banan men jag kände att hon gick fort!! Kanske för fort. Strax innan balansen tvekar hin till och hon rusar inte över uppfarten som hon brukar det får henne att blir kortare i steget upp än hon brukar men sedan ökar hon och eftersom jag inte får några fel förutsätter jag att hon träffar kf även om jag misstänker (och delvis kan se det på filmen) att träffen blev hög. Själv var jag för långt efter för att kunna se träffen. Hon flyger vidare fram över banan och i mitt huvud fångar jag tanken om att det går för fort! Hon kommer flyga av gungan. När vi närmar oss den tar jag därför i lite, vipp-vipp VIPP! och effekten är omedelbar och ödesdiger hon sätter upp tassarna och kliver sedan av och frågar mig om hon gjort fel.. var det inte vippen hon skulle ta?? Hon var snabbt uppe igen och vi kunde fortsätta. Jag såg inte domaren så jag kunde inte veta säkert men visst fick vi 5 fel vägran! :-(  Resten av banan gick fint även om hon gled ut lite långt efter näst sista tunneln! i mål med fem fel och en tid runt 27 sekunder. Det skulle visa sig vara bästa tiden men en femma är en femma är en femma. Så ledsen och samtidigt så nöjd. Min fina lilla hund har inte sprungit banor på hela vintern vi har nästan uteslutande tränat balans och slalom och ändå sätter hon allt så grymt bra! Hon lyssnar bättre än jag förtjänar (och ibland önskar) och det är så sorgligt att jag inte kan lita på att hon tar vippan så som hon ska och kan utan istället ska in och störa.. De fem felen är inte Trollas fel utan mina och det grämer mig att jag inte kunde nöjt mig med att säga vipp-vipp och halvhalta lite istället för att ryta i åt min jättelyhörda lilla hund! Där sök min bästa chans att ta sista klass 1 pinnen innan gåsahoppet. Ska sätta mig och kika igenom tävlingskalendern och se om där kanske kanske finns någon mer chans att ta den...

Hoppklass två var en annorlunda bana med lååånga avstånd mellan hindren. En passage var till fel tunnel men gled hunden ut lite på hindret innan och genom de långa avstånden så kunde man lätt (trodde jag) bara hålla lite extra så skulle det inte vara några bekymmer. Trolla gled ut lite på linjen och jag trodde hennes linje var rätt in i den tunneln vi skulle till så jag kallade bara lite lite, sänkte och vred axeln lite åt rätt håll och sa sedan tunnel varpå Trolla rusade rakt in i den öppningen vi inte skulle ta. DISK. :-( Skulle tagit i mer men missbedömde helt hennes linje. Hon var inte alls på väg mot den tunneln jag trodde utan tvärt om vilket jag bittert fick erfara. Surt sa räven men inte heller det Trollas fel! Trolla var felfri i sitt utförande i lördags! Jag gillar i och för sig att vara den svaga länken men när det är så nära perfekt som det kan vara så känns det inget vidare att göra små skitmissar som kostar oss seger i ag-klassen och en bra placering i hoppen (diskar man sig får man ingen tid men filmen ger ett humm.. runt 29 s vilket hade räckt till en andra plats). Det är en märklig kluven känsla att inte hitta något tokigt i hundens prestation och ändå inte lyckas göra det rätt. Visst är vi den svaga länken vi människor men jag tror aldrig det varit så påtagligt som efter dessa två lopp! Frustrerande att vara sååå nära!!!

Efter Trollas hopplopp räkande jag med en tre timmars håltimme från tävlingarna så jag packade in mig och hundarna i bilen och for till Malena och fick tränat lite vallning som avkoppling! Jätteroligt! Förutom jag och Malena var två av hennes valpköpare där så jag fick se tre av Dixies valpar in action i hagen! Jätteroligt att se. Malenas var dryga året medan de två andra bara är månader och inte så långt komna än. Härligt att se deras naturliga avstånd och fina djurkänsla redan på detta tidiga stadium. När linan gick av för en av de små fick man verkligen se precis hur hon betedde sig när inget stoppade henne och hon smög så fint så fint till fåren stod i ett hörn och då stannade hon vid bubblan och höll koll! När matte lockade bröt hon sitt vallande och kom!! Vilken liten stjärna!!Några lite äldre kelpies var också med. Totalt sex hundar tror jag det blev som gick några vändor var! Trolla fick öva mer på sina visslor, GUD så svårt det är att vissla bra! och så korta flanker och någon delning på det. Malena tipsade mig om att ha ett framkommando som verkligen verkligen betyder fram och då hunden inte får känna av balans utan bara gå fram! Det ska vi träna in ett såklart! Hon nämnde också att jag skulle se upp så att kortflaknerna inte tog över och det helt plötsligt kunde bli svårt att få henne att gå runt hela/halva varv. Ska vi såklat också tänka på. Det är så bra men någon annans ögon på träningen ibland. Till sist slet jag mig från hagen och återvände med en trött och nöjd Trolla till hallen. Nu skulle det bli Tings tur. Det dröjde dock nästan två timmar till innan vi hunnit så långt att det blev vår tur på riktigt. Önskar jag hade vetat det för då hade jag stannat längre hon fåren ;-)

Första loppet var faktiskt en bana som jag kände att den kunde funka riktigt bra för mig och Ting om vi lyckades sätta slalomingången. Ting fixar rätt många slalomingångar bara jag inte är där och petar med henne men så som banan var konstruerad  var jag tvungen att byta antingen snävt före eller tajt bakom eller springa runt slutet medan Ting var inne i slalomen och de två sista kändes inte alls som att Ting (som ofta går ur två portar för tidigt) skulle klara. Jag valde därför framförbytet före slalomen. Där var dock trångt så den lösningen innebar att jag skuller riskera att störa henne i ingången vilket också blev facit. Jag störde henne för nära och hon gick in fel. Redan innan dess hade hon rivit ett hinder så jag tappade nog focus där. I vilket fall blev det fel på fel så med ett gäng disk och några rivningar tog vi oss runt och man kunde bara skratta åt eländet.

Även agilityklassen kändes som en trevlig bana. Ting skuttade dock av A:et och sedan fick vi en vägran på slutet då jag barnvaktade ett hinder i en serpentin för länge.. Jag behöver vara kvar så länge för annars följer hon mig istället för att ta hindret i serpentinen. Jag trodde dock att jag skulle hinna putta ut henne ändå men det lyckades jag inte med. Det loppet var dock ett bra lopp och en härlig känsla fanns där när vi sprang!

Hemma hos Malena igen var vi inte före 21:30 och då åkte vi direkt efter start och vi startade väldigt tidigt i klassen. Alla andra fick nog hålla på väl en timma till innan klassen var slut.

Malena hade lagat lamm och jag tror faktiskt aldrig jag ätit godare lamm! SUPERGOTT!!! med rårakor och en underbar sallad och så sås till det. Njöt i fulla drag av den goda maten och det trevliga sällskapet. Jag tror klockan var ny dag innan jag slet mig från sällskapet och gjorde natt.

Ny dag nya, men inte lika många, möjligheter. Trolla först ut vid 8 i hopp 2. Ännu en trevlig bana var det och jag tänkte när jag banvandrade att bara jag stöttade henne ordentligt vid hinder tre skulle det nog kunna bli riktigt bra! När jag sedan gick ut för start tänkte jag bara på hur jag skulle kunna få svängen vid hinder två bättre och focuserade på det (och misslykades ändå där) så jag glömde stötta ordentligt vid trean. Hon följde min rörelse bortåt och satt som en smäck i tunneln utan att ha tagit hinder tre först. Mhä :-(

Mittpartiet av banan skötte vi toppen och mot slutet krockade jag med en tunnel!!! 8-O och kom lite ur fas varpå Trolla smet bakom ryggen på mig och då tryckte jag henne runt hindret vi skulle tagit.. Lite kaos där helt enkelt. Den underbara känslan av total samförstånd och flyt från igår totalt bortblåst. Tänk så stor skillnad det gör om man bara känner flytet! Igår sol (med några moln) och idag pannkaka.

Efter det loppet gjorde jag helgens stora tabbe. Jag insåg inte hur många timmar det skulle dröja till Tings starter. Trolla och jag var färdigtävlade vid 8:30 och vid 13:00 gav jag upp och åkte hem. Då tror jag det var kanske en timma till till Tings första klass!! och troligen två till tre till hennes sista klass! :-(

Hade jag begripit bättre hade jag liksom gårdagen ägnat någon timme hos Malena och fåren istället. Det hade varit mycket trevligare än att sitta i en skällig hall och vänta och vänta och vänta! Visst en del rolig agility fick man se men mitt huvud var helt slut efter någon timme och när jag såg hopp 3 klassen belv jag inte ett dugg inspirerad att springa. Det var inte en bana som Ting och jag hade kunnat göra ett bra lopp på ens om vi fått flera försök tror jag. Hennes akilleshäl slalom var riktigt utmanande på den banan och vi hade helt enkelt inte fixat att vara på rätt plats vid rätt tillfälle där (åtminstone intalar jag mig det) Det och tröttheten gjorde att jag tog belsutet att underkänna min och Tingelings kunskaper på agilitybanan och åka hem utan att ge oss chansen. Ett tungt beslut som sved i hjärtat och jag var faktiskt riktigt ledsen för att jag så uppenbart inte tror på oss. Första timmen av resan kände jag mig riktigt nedstämd och det var inte alls roligt med agility då. När vi stannade för kissepaus kollade jag SBKtävling live och såg att Lina och Rut gått riktigt bra och blev då genast på bättre humör igen!! Heja heja!!! och ännu bättre kändes det när jag såg att det var över 40 startande kvar i den klassen och då snabbt räknade ut att jag skulle vara hemma och väl det innan nästa klass skulle vara färdig.

När jag 3,5 timmar efter jag åkt kommit hem och hunnit packa in och upp alla grejor och slagit upp ett glas vin tittade jag på SBK-tävling live igen. 8 startande kvar i min klass!!!! Beslutet att struka oss var mao helt rätt!!! Jag var helt slut efter helgen och hade INTE orkat köra hem senare och jag hade inte varit hemma före 8. Nu hade jag hela eftermiddagen och kvällen med familjen :-D Snopet med starterna och framförallt på att jag inte ägnade alla timmarna mellan Trollas start och beslutet att åka hem åt något roligare..

Agility är kul men frågan är om det är så kul!? Man behöver nog ha hundarna i samma klass så att inte dagarna blir så långa! över 12 timmar på en tävlingsplats för fyra minuter på banan... NÄ!

Nytt år och nya förhoppningar. Många sammanfattar året som gått och sätter upp nya mål för året som kommer.

Jag tror inte jag orkar med någon längre sammanfattning. Trolla har levt upp till alla mina förväntningar och förhoppningar och jag älskar att tävla med det svarta lilla yrvädret. Det finns massor av saker vi kan bli bättre på men det är ju så det ska vara! Om allt var perfekt vore ju inte träning så rolig och utmanande längre!

Målsättningar för i år med henne blir att ta oss upp i tvåan och kanske till och med klass tre under året. och i vallningen är första målet att fortsätta tävla IK 1 med sikte på unghundscupen! Tänk så kul att få vara med där!! :-D Vi ligger just nu på kvalplats 21!! och 35 kommer med så det är bara att fortsätta plocka poäng. Vi har en tom poängplats och en 1:a som vi kan byta ut mot högre siffror. Kvalar vi måste vi vara redo att starta IK 2 i höst! :-S vi har lärt in lite korta flanker och börjat fösa djur på längre avstånd från mig, men gud så svårt det är att se linjer och hur hunden rör sig när avstånden ökar.. Får man ha med kikare på tävling?? Workingkelpiemästerskapet är också ett mål för året! Hoppas kunna delta där även i år då det är en av årets höjdpukter! Med lite tur kanske någon mer av Tings valpar dyker upp och är med i novisklassen... 

Tingeling kommer liksom förra året att tävlas när jag ändå är på plats. Hon blir prio två nu när klass 1-2 sällan är samtidigt som klass 3. Vallningen med henne har jag lagt ner helt. Jag orkar inte hålla henne så hårt som jag måste och jag blir därför bara arg när vi vallar. Lilla fröken kärnkraftverk får därför inte längre göra det hon älskar allra mest :-(

Icka tant - still going strong. Sedan beslutet att ta bort henne vid minsta besvär/hälta eller annat för två år sedan har hon inte varit dålig alls. Pigg (ja eller så pigg en snart 15 år gammal malle kan vara) och glad skuttar hon runt i trädgården och skäller på de yngre när de springer ifrån henne! Kortare prommenader går hon men vid längre dito stannar hon hemma.

Barnen växer så det knakar. Det märks framförallt på alla kläder som ständigt blir för små! De är helt underbara. Snällaste ungarna i hela världen ;-) Samtidigt som man kan tjata sig blå på dem emellanåt. de ger mig gråa hår och lyckliga dagar mest hela tiden! Nu denna snöfria men delvis kalla vintern har vi åkt en del skridskor på isen! Härliga lediga dagar har vi haft.

Sedan sist på träningsfronetn har Trollas kontaktfält börjat lossna rejält! Vi har faktiskt till och med haft ett pass med 100 procent träff. (ett par av dem fick hon inte belöning för då träffen var ovanför andra stegpinnen men tävlingsmässigt hade hon inte fått fel :-D) Att höja kraven för träff där känns nu helt rätt och man ser verkligen hur hon anstränger sig efter utebliven belöning!

https://www.youtube.com/watch?v=zpAIfFRP-ps

I vallningen kämpar vi på. Nu har jag börjat träna in visslor och det har inneburit att vi backat en del så att hon ska bli säker på signalerna innan vi kan använda dem med mig bakom henne och på avstånd från henne.

https://www.youtube.com/watch?v=Ot8wKhHxwsU

Jag har också lagt in korta flanker på henne vilket har underlättat fösträningen rejält! Vilken skillnad det blir att säga ett flankeringskommando och hunden tänker några steg åt det hållet men sedan rakt fram igen istället för Höger sa du ok jag sticker höger så har jag snart hämtat dem till dig igen!! Dessa kommandon har underlättat så att jag nu nästan lyckas fösa djur på rak linje!! Det var typ omöjligt innan.

https://www.youtube.com/watch?v=Mh5sM61K7Ag

Här jobbar vi med korta flanker i drag

https://www.youtube.com/watch?v=MoFbGBagp_k

Jag beundrar Trollas tålamod och förutseende med motsräviga djur. Se så fint hon löser uppgiften med att ta ut får som inte vet att utgången finns bakom dem och som hellre vill fly ut i hagen igen eller försöka ta sig förbi den däringa idiotiska filmaren som blokerar rampen in i fårhuset.

https://www.youtube.com/watch?v=jfI5rwgKiAQ

Årets sista tävling är avklarad. I helgen startade jag Trolla på två IK 1:or. Jag vet hur mycket vi kan men vi lyckas inte riktigt få till det på en tävlingsplats. Första dagen blev det stressigt och stimmigt, började dåligt då jag räknat totalfel på tiden och kom fram till tävlingsplatsen när hunden före mig redan var inne på banan! Kliver ur bilen och möts av Anna – du är här – det är du nästa!!! Gha! Hur går banan?? Snälla arrangörer lade dock omedelbart till, det är ok! Du kan starta sist! Då fick jag i alla fall några hundar till emellan.

Det var hämt, fösning, drivning, delning och tratt som gällde för dagen. Det gick bra att skicka åt båda hållen även om vänster gav hunden bästa förutsättningarna då det till höger fanns ett dike/vattendrag som kunde påverka hunden om den gick vitt. Trolla är bättre i höger (har varit i alla fall) och dessutom brukar hon inte gå alltför vitt så jag bestämde mig trots råden för att skicka höger. När det blev dags för oss försökte jag hålla mig bakom tills föregående flock lämnat banan men tyvärr upptäckte jag för sent att de ännu inte hunnit försvinna helt när jag gick fram till stolpen. Trolla såg förstås dem försvinna bakom en kulle bakom oss. Jag trodde dock att hon släppt det eftersom hon efter det spanade framåt mot den utställda flocken.  Man stod uppe på en kulle och skickade alltså nedåt. Till höger var det ganska brant nedåt i början medan det var flackare åt vänster. Hela platsen bestod av kullar dalar sänkor och åser (jättehäftig plats).

Jag skickade Trolla höger och hon slog omedelbart bakåt mot uttaget. Jag stoppade upp henne och gav ett nytt höger och hon tog ytterligare två steg bakåt (åt vänster om man relaterade till uttaget) och stannade sedan själv och såg riktigt förvirrad ut. Jag viftade åt det hållet och sa höger men det är ju vänster tycktes lilla hundhjärnan säga. Nytt höger och ännu mer tvekan innan hon (efter att jag tagit ett steg mot henne) plötsligt slog helt om och gav sig av rätt ut på banan. Hon Landade ganska bra bakom fåren även om upptaget blev något snett men på det stora hela gick framdrivningen helt ok. Lugnt och efter en inledande liten krok rakt. Iväg på fösningen och nu började våra bekymmer synas ordentligt. Trolla tog varenda ligg rätt men sedan flög hon nästan upp varje gång hon fick gå framåt varpå jag drog i med ett nytt ligg.. En aning ryckigt kan man minst sagt säga att det blev, och svajigt eftersom fåren svarade på Trollas hastiga starter och sprang iväg åt något håll varje gång. Det blev till att flanka för att försöka hålla linjen och då slog de åt andra hållet. Där och då stressade det mig men jag kunde inte få in i huvudet att säga till Trolla om tempot istället för att lägga henne ner igen och igen.. SUCK. Tänk vad lätt det är att vara efterklok. Många avdrag för linjen blev det på fösningen och även för starten på drivningen.

In i delningsringen och nu tog jag tag i och styrde upp det hela. Det går ju inte att dela om inte hunden är lugn. Paus de obligatoriska sekunderna och sedan börja leta luckor och det gick fort så hade jag splittat upp dem och drog in Trolla i luckan samtidigt som jag insåg att jag vänt upp oss mot fel flock. För oss var det första gången det inte var valfri flock (fem får istället för fyra) så det var bara att bita i det sura och be Trolla komma till den andra flocken (stackars hund vad förvirrad hon måste bli med mig som matte). Hon höll dem fint och vi fick vårt Tack av domaren och hon hade snabbt samlat ihop dem igen. (Skickade henne runt de två som snabbt var tillsammans med resten som liksom aldrig behövde hämtas upp) Vidare mot tratten. Av de fem-sex hundar jag hunnit se sedan jag kom hade inte någon fått igenom dem genom tratten. De ville helt enkelt inte alls gå igenom där. Två mycket duktiga förare hade kommit med helt motstridiga tips gällande vilken sida som var vettigt att ha hunden på och som var vettigt att stå själv på. De förarna som gått före mig hade alla valt så som logiken egentligen sa, den sida där draget var störst lämnades till hunden och misslyckats så det plus att min favvoinstruktör sa att hon ångrat det valet när hon gått fick mig att prova andra sidan. Ett lite misslyckat försök där fåren gick förbi men Trolla fick hämtat upp dem igen och sedan tog vi ut dem lite och fick stopp i öppningen men till sist rann de igenom allihop. Kände mig nöjd med slutet medan resten av banan lämnade en del övrigt att önska. 69 p drog vi ihop och jag åkte därifrån med en känsla av att vi kan mer!!!  Jag måste komma ihåg att kräva lugna rörelser inte bara ligg!

Åkte hem till Helene igen och fick ett bra träningspass med fokus på just det! Lugn i rörelsen! Föste en hel del då det kostat oss mycket poäng på dagens tävling. Föste i åttor och fyrkanter och tvärs och kors och krav på att hålla ut i flankerna och på att gå lugnt! Kände mig jättenöjd med träningspasset. Helene tränade sin fina Chap också. Han är verkligen en hund som kan GÅ! Lugnt och stabilt går han bakom fåren! Med lite mer träning på att få honom att hitta bubblans gräns så kommer han bli jättefin!

Dag två hade jag start nummer 1 så det var bara att se till att vara på plats i tid. Satte klockan på 06:10 (trodde jag) och snoozade två gånger innan jag steg upp. Fixade och packade iordning allt och funderade på hur dags jag kunde förvänta mig att Helene skulle stiga upp.. Tiden gick och ingen Helene. Tio över sju (trodde jag) tio minuter innan vi skulle åka bestämde jag mig för att väcka Helene och precis när jag börjat väcka henne fick jag syn på klockan.. 6:10??!! Jag hade satt larmet en timme för tidigt!!!    Försökte somna om men det gick inte då.. på tok för taggad inför tävling. Istället låg jag hemma och tänkte igenom banan bit för bit och såg lugn framför mig! En halvtimma senare var även Helene på benen och vi kunde packa ihop oss för avfärd.

Banan på söndagen var vänd så att fösningen gick åt andra hållet och så var det en fålla som avslutning istället för tratt. Jag skickade Trolla höger idag igen och även om jag varit jättenoga med att hon inte skulle se flocken som plockades av banan (det blev en efteranmälan på plats) så blev utgången jättemärklig. När jag skickade slog hon 90 grader rakt ut och sprang nästan 100 meter däråt innan hon vek av framåt i hagen. Jag valde att vara tyst hela vägen eftersom jag kände att jag inte visste hur jag skulle hjälpa henne i det läget (samt att det ju kostar poäng med extrakommandon) Jag är lite arg på mig själv som fortfarande inte riktigt vågar skicka vänster (som ju varit hennes dåliga sida) vi har ju tärnat jättemycket på fina vänsterhämt, jag måste börja lite på att hon fixar båda hållen och istället välja efter platsens givna förutsättningar som denna gång var bättre på vänster sida än på höger.

När Trolla väl närmade sig fåren kom hon in för nära och landade lite för sent trångt bakom för upptag. Detta gjorde att upptaget dels blev lite snett och dels lite onödigt stressigt för fåren som drog snett åt höger i banan direkt. Trolla tog dock alla kommandon (vänster, fram och stopp) bra men lugnet fanns där inte så fåren ryckte höger varje gång Trolla reste (läs kastade sig upp) sig..  Många poäng försvann på framdrivningen som blev krokig, svajig och ryckig. Vi prickade dock grinden.

När hon närmade sig mig började jag ställa krav på lugna starter och genast blev allt mycket bättre även om det tog ett tag innan lugnet även hade nått fåren. Första benet gick i draget mot insläppet och med Trollas ryckiga inledning så tänkte fåren fortfarande flykt och spring hela det benet. Lite svajigt och alldeles för fort men prickade även den grinden. Andra benet blev mycket bättre och även drivningen kändes bra även om jag av någon anledning tappade tre poäng där också.. vet faktiskt inte på vad. Delningen fixade vi på första försöket och vände mot rätt flock också! Jippie!

Dags att samla. Jag skickade Trolla runt de två och skulle sedan skicka henne runt alla men si då trodde hon att vi lekte håll dem isär leken! Det har vi ju lekt mycket och på sista tiden har hon inte fått samla ihop en enda gång på veckor.. Så hon var kvick som attan och rundade de två och kom in emellan och motade bort dem igen när de var tio meter eller så från varandra. Fick beröm för hur snyggt hon skött hållandet av de två även om det inte alls var det vi skulle göra ;-D

Lilla svarta Trollet släppte inte de två med blicken och tog inte några idiotiska lookback-kommandon från mig. Jag fick springa upp till henne och fysiskt visa henne att jag ville att hon skulle ta alla. Tror det kostade lite poäng på fålla in? I vilket fall stod det krokigt som kommentar där.. Dessutom fick vi ett stopp i öppningen som kostade något poäng också. Men in gick de och jag kände mig jättenöjd med min runda! Vilken känsla!! Framförallt hämtet vet jag att vi kan bättre och även skittapp som efter delningen går att förbättra liksom första benet i fösningen. 78 p fick vi ihop och det tillsammans med vetskapen om att vi kan förbättra poängen en hel del till gör att jag är supernöjd! Ett förstapris är inte alls omöjligt för oss att nå redan nu och med lite mer träning kan vi bli riktigt vassa i vår! :-D

När fem sex hundar startat låg jag fortfarande sist på mina 78 p. Då var jag inte alls sugen på att stanna och titta mer. Vi åkte hem till Helene och tränade en snabb runda och sedan åkte jag tillbaka förbi tävlingsplatsen på vägen hem för prisutdelning och protokoll. Kom lagom för att få se tre duktiga WK gå sitt VP… 

Det visade sig att de som gått tidigt i IK 1 alla hamnade i topp och så värst många fler hade inte gått om mig. En 8:e plats knep vi och dagen innan hade vi fått en 10:e plats. Båda platserna gav oss poäng till unhundscupen, 1 + 3 p Kul att vara rankad just nu som enda WK på listan. Fyra p lär dock inte räcka till kval men just nu ligger jag 27:a och det är 35 platser. Rätt skön känsla och gå in i vintervilan med det i ryggen!

Till våren kommer vi igen laddade för nya äventyr bland fåren! :D

Stort tack Helene för trevligt sällskap på tävlingsplatsen och i träningshagen och tack för boende och god mat! :D