I helgen fick jag chansen att delta på ett mamma boot camp

http://www.bloglovin.com/m/3079181/308195919/a/0/aHR0cCUzQSUyRiUyRm1iY3ZheGpvLnNlJTJGQmxvZ2clMkYlM0

ZwJTNEMTM3

Det var ett tufft men nyttigt träningspass och med lite tur blir det en fortsättning med en femveckorsutmaning för oss mammor med lite äldre barn!

Idag blir min yngsta två år!!!! Jösses så fort tiden går! Stort grattis underbara lilla Melina!

I söndags var det dags för vad som troligen för oss blir årets sista tävling i agility. Tingeling och jag hade anmält oss till Lessebos inofficiella öppenklasser och Emelia var anmäld med Icka i nybörjarklassen där nybörjare och veteraner fick tävla.

Emelia var eld och lågor! Vi banvandrade och jag såg direkt att hinder 6 skulle bli problem om Emelia inte kunde få Icka att sitta läääääänge i starten. Eftersom varje ekipage skulle få köra banan två gånger så valde vi att försöka den låååånga inkallningen första varvet. Emelia banvandrade tappert på hela tiden och jag var riktigt stolt över henne. Hon brukar tröttna efter ett varv eller två..

Lagom till det började dra ihop sig till start och jag stod med Emelia för några sista minutenråd så hör jag ett illvrål bakom mig. Melina har stått på näsan rakt i ett nässlebestånd. Stackarn var förtvivlad och en något kluven mamma försöker trösta henne och få iväg Emelia till startlinjen samtidigt.

Med Melina på armen och ögonen på min stora tjej ser jag henne säga fot, stitt och stanna bestämt till Icka och därefter gå iväg med bestämda steg. Icka sitter på nålar i två hinder sedan tjuvstartar hunden! Då går Emelia bestämt tillbaka och sätter om henne och startar om och blir då diskad. Duktiga Emelia!!!! Den disken var helt enkelt bara sååååå bra!

När de startar om går Emelia inte ut så långt och startar därmed helt fel på utsidan av hindren. De får lite fel längs vägen på vägringar där Emelia inte hinner med (mycket pga placeringen i starten) men gör på det stora hela en strålande insats! Flera i publiken kommenterar och är imponerade! :-D

Andra varvet på samma bana då har vi bytt taktik. Emelia får starta insida efter två hinder och nr 6 får lösa sig.. med lite tur får hon "bara" en vägran där!

En vägran på nr 6 blir det och lite senare i banan ytterligare en vägran på ett hinder och när Icka vänder tar hon det hindret baklänges.. disk.. men sedan sitter resten av banan!

Jag är fantastiskt stolt över min lilla tjej! Hon höll humöret uppe och kämpade på i banan OCH hon accepterade inte en tjuvstart! Pris fick hon också! Alla som startade nybörjarklassen fick nämligen välja ett från prisbordet. Min lilla snäcka stod och funderade så länge att tävlingsledningen började packa upp priserna för nästa klass och sa till henne att här har du ännu mer att välja bland! :-)

En snörboll till Icka föll valet på till slut.

Själv skulle jag sedan starta i öppenklasserna med Tingeling. Huuu det var svåra banor. Lite synd kan jag tycka för många av de tävlande i även dessa klasser var nybörjarna från de förra klasserna och de hade både svårt att komma ihåg banan och svårt att lyckas hjälpa sina hundar genom banan på ett vettigt sätt.

Själv tyckte jag de var svåra men jag tyckte samtidigt det skulle bli roligt att springa dem för de innheöll en hel del av sånt som jag aldrig tränat på som kändes roligt att få prova på i kritiskt läge. En hel del tid gick åt till att klura över mitt vägval i banvandringen. På ett ett ställe var jag missnöjd med mitt val och det var vid platten. Jag trodde jag skulle hinna före henne (hon går rätt långsamt i en liknande platt hemma) men jag hann inte alls och vi krockade kraftigt när hon rusade ut ut säcken :-(

i öppenhoppen gick det riktigt dåligt tyvärr. Hon inledde med att gå ur slalom när jag drog i sidled bakåt för placering vidare i banan.. :-( Skickade om lite slarvigt och fick då också en vägra :-((. Denna gången gick hon dock inte ur slalomen utan slutförde trots att jag envisades med att sticka sidledd bakåt!  

Därefter fick vi vår tredje vägran i ett hörn där hon inte fick så mycket hjälp av mig och då vände innanför ett hinder där och hon tog dessutom nästa hinder i bara farten. Disk. gorde om svägngen och sedan krockade vi som sagt även vid platten :-/ Inte det bästa loppet vi gjort!

AGÖ sen var jag rejält revanchsugen och framförallt kände jag att nu skulle hon baskemig göra toppenfina kf! Och det loppet bara flöt!! På ett ställe hade jag bestämt mig för ett blindbyte som jag dock timade lite dåligt men jag var ändå nöjd för jag genomförde det och hon läste bytet även om svängen pga min timing blev stor. Resten av loppet var det dock ingenting att anmärka på! Kf var toppen vägarna riktigt bra i övrigt och slalomen satt. Efter balansen som var tredje sista hinder från slutet skulle man rakt fram däck hopp och där inträffade något som jag fatktist inte tror har hänt någonsin förut i vår agilitykarriär.. ting hoppade ramen på däcket??!!!?? Disk.. :-(

Jag gick faktiskt in efter alla startat och körde om sekvensen denna gång utan problem. Märkligt! Men men Ting fick belöning som efter ett felfritt lopp och jag tänker ta med mig känslan i loppet därifrån. En gång är ingen gång och förhoppningsvis händer det aldrig igen!

Nu är nog denna tävlingssäsong slut för oss. Iallafall har jag inga fler planerade tävlingar kvar. Nu får vi träna på vår lilla bana i skenet från våra lamor genom vintermörkret och komma ingen laddade nästa säsong! Då j***** Ska ni få se vad jag och Ting kan.. Ja iallafall under våren för frammåt sen vår tidig sommar planerar jag in en parning mellan henne och Kvigbetets Leo..

Sugen på WK????

Nästa vår paras alltså:

Hägragårds Tingeling As 60006/2007 (HD A, godkännd vallhund (startad i NN1 och IK1 samt WK-mästerskapen), AGkl 3 HOkl 3) med

Kvigbetets Leo As 32305/2008 (HD A godkännd vallhund (IK2, vinnare av WK-mästerskapen både får och nöt, samt deltagit i fårfårcup mm) för mer info se : www.workingkelpie.blogspot.com

I helgen som gick var det sista chansen för mig och ting att ta poäng i årets agilityhund och därigenom kvala till rasmästerskapen i agility i november. Tre chanser hade vi i två agilityklasser och en hoppklass.

Dagen började väl inte helt toppen kan man väl säga. Jag skulle förutom mig själv och hund även ha med ett barn med allt vad det innebär med blöjor, barnvagn, välling och mat. 'Jag vet jag borde vara van med tanke på hur många barn jag har men det är alltid ett extra stressmoment i planeringen när barnen ska med.

Jag gick i huvudet igenom alla Melinas grejor innan jag for hemmifrån för att vara säker på att jag fått med allt och sedan stack vi, hon och jag och Ting med kosan styrd mot Kristianstad.

När vi kört ungefär en timma plingade bilen till, dags att tanka! Ja det är väl inte så ovanligt tänker ni och det har ni aldeles rätt i men jag insåg när jag började fundera på var jag kunde tanka att plånboken inte var med! Nåja det skulle gå att köra ytterligare 14 mil och jag hade 10 till tävlingsplatsen så jag fick väl fråga någon vänlig agilitymänniska om ett litet lån så skulle det nog lösa sig.

Körde glatt vidare men insåg snart att de 14 minskade fortare än de 10!!! Hmmm gillar inte riktigt det där! Nu började jag bli nervös! Var får man tag i pengar längs vägen??? Hur långt utanför Kristianstad låg klubben och skulle bilen alls starta och föra mig tillbaka till en mack efter tävlingarna???

Bet till sist i det sura och ringde Kristina och försökte låta så snäll och ynklig som möjligt.. och jodå hon var på väg till tävlingen och låg ca 20 min efter mig och hon kunde tänka sig att lösa ut mig på en mack i Kristianstad. Tack och lov!

Fortsatte köra och strackan kvar till tom tank minskade i rasande fart och någon mil innan kristianstad var den nere på samma antal mil som sträcka att köra.. Nu blev jag riktigt nervös och fick i ett svagt ögonblick för mig att jag kanske borde stannat på macken vid förra avtagsvägen och körde därför av cirklade och körde tillbaka dit. På vägen ringde jag Kristina igen som då upplyste mig om att det inte alls var långt till den macken vi bestämt så jag vände på nytt efter en halvmil och körde tillbaka igen.... När bilen till slut efter en del nagelbitning rullade in på macken lyste kvarvarande körsträcka till tom tank som en stor nolla i fönstret. Tala om att leva på marginalerna. Ett toabesök och en full tank senare var Kristina på plats och betalade kalaset! STORT TACK KRISTINA!

Väl på plats på tävlingsplatsen kändes det inte bättre. Agiltybana 1 känndes svår! Hade det varit Icka som skulle köra hade jag kunnat ge upp på förhand (hon har aldrig klarat tunnel - balans diskriminering till balansens fördel utan att först ha tagit tunneln 7 varv. Nu var det dock Tingeling jag stod på startlinjen med och med hennes träning på running så finns det ett stort belöningsvärde i just balansen vilket dock kunde göra diskrimineringen första varvet då tunneln skulle tas svårare.. Tur jag faktiskt tränat just detta i veckan som gick! :-D

Tyvärr rev Ting hinder tre (varför vet jag inte) men luften gick lite ur oss där. Hon missade även en slalomingång som var ruggig då man kom från en kort rak tunnel i 90 graders vinkel rakt mot pinne 2-3. Jag klarade inte trycka ut henne där iallafall. På efterföljande A klappade jag henne i rätt possition och om jag nu inte blev diskad där så blev jag det när hon missade näst sista hindret!

HO 3 nästa. En rolig bana där jag dock kände att framförallt slalomen kunde bli svår då hon är dålig på flick till slalom och där man vid en dragning runt sig var tvungen att dra hunden förbi ett hopp. Det hoppet tog Ting och sedan lyckades hon hitta ytterligare ett hopp på vägen som inte skulle tas just då.. Roligt hade hon och i övrigt gick hon väldigt bra!

Sista chansen så Ag 3 igen. Ytterligare en tunnel balans situation men jag gav mig den på att sätta denna banan! Starten blev bra och balansen var fin därefter drog jag henne för att undvika slalomfällan och höll på det närmsta att missa långhoppet som skulle tas också men hon tog det även om det var på håret. Efter en sväng kom vi till slalomen och nu kände jag paniken! Adrenalinet pumpade! Vi var ju felfria!!! Fick tvinga mig att ta det lungt och stötta slalomen (dumt att riskera något när det inte behövdes!) och på vippan tog jag i för att stoppa henne.. hon såg en aning frågande ut men gjorde rätt (även om hon pga mig stoppade alldeles för tidigt på gungan!) Nästa hinder var en tunnel där ingång två skulle tas och jag sa "tunnel tunnel" och Ting gick mot rätt ingång och då la jag till "TUNNEL" och med nosen och halva huvudet inne vänder Ting ut från den rätta ingången tittar på mig som för att säga "idiot! Du visade faktiskt denna ingången!" och sedan trycker hon sig mellan mig och tunneln för att ta fel tunnelingång! RIDÅ. Jag svor och dommaren svor och sedan klappade jag om min stjärna och körde klart banan... Sååååååå nära och såååååååå långt borta! Inget rasmästerskap alltså!

Sist ut var en öppenklass och den var riktigt enkel egentligen men med lite överarbete av mig för att tighta en sväng så svängde Ting för mycket och tog fel ingång på en tunnel även här :-( Disk igen! Kan man annat än skratta åt eländet!

Vi packade in oss i bilen och åkte hemmåt och på vägen stannade vi till hos Erik som hade två gäng får han inte kunde fånga in. Jag var lite tidig och han lite sen så det blev lite väntan innan det var dags! Tur det är en så trevlig familj :-)

Ut till hagen så och Iväg skickade jag Ting. Ingen tvekan där en superfin utgång iväg på ett långt dolt hämty! Ting hade koll vi har ju varit där förr!! (två gånger faktiskt..) Eftersom fåren är helt ovallade gick jag efter in i hagen för att se och kunna stötta upp och när jag kom fram hade Ting samlat ihop dem ( en tacka och 7 lamm) och snyggt och prydligt börjat driva dem mot mig.

De var lite ovilliga att flytta sig men samtidigt inte villiga att ta strid med hunden heller. När sen Ting drivit fåren förbi mig valde fåren att försöka fly och då fick jag ta i för att inte Ting omedelbart skulle rusa efter och stoppa. De flydde ju åt rätt håll så jag ville att de skulle få gå! Motvilligt accepterade Ting att jag stoppat henne och gick ner i en något hetsig skritt för att försöka hinna ikapp fåren. De hade inte stuckit så långt.. När pressen från hunden försvann stannade de igen. Lungt och fint plockade Ting upp dem och fortsatte fösa dem mot grindhålet. Hon tog mina styrningar bra och snart stod de vid hålet med mig och erik på ena halvcirkeln och Ting på den andra halvcirkeln och ett skrikande barn vid grindhålet! Melina var inte nöjd med tingens ordning med mig innanför staketet och henne utanför. Med lite hjälp av en av åskådarna så flyttades den skrikande ungen (... gullungen menar jag förstås ;-) ) och vi kunde på nytt börja långsamt trycka fåren mot öppningen.

De bröt sig ut en gång mellan mig och Erik och Ting var omedelbart där och stoppade och hämtade tillbaka. Nästa flyktförsök kunde vi nästan stoppa Erik och jag, bara tackan smet emellan oss och även henne hämtade Ting innan jag hann be henne! Jösses vilken koll hon har hunden! Sedan stod de där ihopklungade vid hålet och Ting väntade snyggt på kommando. Vid mitt fram tog hon ett steg fram vid hö ett litet åt höger och vid vä ett litet åt vänster! Underbara hund! Tillsammans läste vi fåren bra och fick dem alla att vända huvudena rätt och därefter släppte vi trycket genom att backa ett halvt steg! Fåren slappnade av och det blev inte fler utbrytningsvförsök, istället tog de efter lite funderande det där magiska steget över den osynliga spärr som tidigare var gerinden och strax var de alla ute och lastade på släpet därutanför! Duktiga hunden! totaltid ca 10 minuter!! :-D Jodå man har nytta av hunden!!

Urlastningen gick bra Ting fick gå in i släpet och trycka ut dem och vi hjälpte till i framkant genom att plocka ut tackan. Övriga som trillade av innan tackan var av skuttade raskt tillbaka in i släpet    igen. Inte de smartaste djuren i värden! Det var liksom tryggare ihopressad med de andra där hunden var dold bakom högen av övriga får än utanför i fria luften där det stod en massa folk och glodde! Hade varit trevligt med en ryggtränad kelpie i det läget! ;-)

Ut med dem lite mat till oss och sedan iväg igen till nästa hage och nu höll det tyvärr på att bli mörkt. Det vart jobbigt att se Ting tillräckligt för att styra i alla lägen och emellanåt dök hon upp på helt fel sida och det blev till att korrigera och börja om.Publik fick vi också då fåren gick i en hage precis utanför ett hus där de hade fest (det var ju lördagskväll!) Kanske var det tur att det var lite skummt så de inte såg det som utspelade sig.....

Dessa fåren var en helt annan typ. Springiga till tusen och helt orädda för hunden. De började med att springa rakt över henne och fullständigt meja ner henne. Det gjorde henne nog lite paff för när de kom sättandes nästa gång flydde hon iväg en bit innan hon väjde åt sidan och de rusade förbi henne igen. Här började jag känna att det var dags att sätta P för fårens framfart och fattade posto lite bakom Ting som när fåren nu kom sättandes igen troligen hade bestämt sig för att det fick vara nog hon med. Ungefär samtidigt som jag tog ett steg mot den skenande flocken nöp Ting till en av tackorna i mulen! Ytterligare ett nyp blev det när de kom igen i full kareta! Sedan vände situationen. De var fortfarande springiga men rusade nu mer för att komma undan och de sprang inte rakt över hunden fler gånger utan stoppade eller försökte välja annat håll då hon stod ivägen.

nu kunde vi börja jobba och vi gjorde några försök att fösa dem mot grindhålet men det var inte lätt. Rejäla brännnässleruggar skapade gångar och svårigheter för hund och människa att ta sig fram överallt och vi kunde helt enkelt inte täppa till alla flyktgångar mellan ruggarna så vi lyckades inte lasta dem. Då bytte vi taktik och tryckte in dem i ett hörn av hagen och där krokade jag en av tackorna med min stav och sedan släpade Erik upp henne på släpet medan Ting och jag korkade nästa. När vi lastat tre av fem på detta vis så valde de kvarvarande två att ge upp och Ting kunde fösa bort dem till släpet där de frivilligt lät sig lastas. Phu. Efter denna pers var jag genomsvettig!

Jobbet utfört men det var inte en situation jag känner var särskillt bra för varken hund eller får..

Erik var dock lite småsugen på en egen hund som kunde hjälpa honom i arbetet framöver. Inte så konstikgt kanske för det är knappast hållbart att ringa in förstärking från åtta mil bort varje gång fåren behöver flyttas..

Då planen är att ta valpar efter Tingeling nästa år så sa han att han allvarligt skulla fundera på att ställa sig i kö för att få bli ägaren till en av de blivande små stjärnorna efter hans trogna hjälpreda! :-D Familjen har tidigare haft schäfer vilket kanske inte är det bästa om man behöver hjälp med fåren!