Så fort tävlingar och prisutdelningar var över var det dags att packa in hundar barn och mig själv i bilen och bege oss till Attsjö för vår första vallhundsträning!

Nu skulle Tingeling få visa vad hon gick för. Skulle hon tända på fåren? Skulle hon jaga bort dem till grannbyn? skulle hon bitas och skälla?

Det var jättekul att äntligen få prova lite riktigt arbete med lilltösen.

Vi började med lite stanna övningar och inkallningar runt en fålla med fem får. En hund hade fått gå iväg för att pröva på lösa får och vi andra skulle träna lite lydnad medan vi väntade. Tingeling hade lite intresse för fåren men stort var det inte. däremot var alla de andra hundarna enormt spännande. Så vi tränade stanna kvar och inkallning med hund som störning medan de andra mest var störda av dragningen till fåren. Ingen lovande början eller?

Såsmåningom började lydnadstränarna plocka in en hund i taget i fållan och snart var det Tings tur att för första gången träffa fåren på riktigt. Tingeling fick gå i koppel och så försökte vi bara ta oss runt längs kanten. Fåren var dock lite buffliga (ville stångas och så) och dessutom fastnade de lite i stängslet då det var sånt stängsel som man kan ge dem mat vid (med hål för huvudena på fåren så att säga.. jag är inte så bra på termerna) Men det kändes som om hon var duktig och en tuff böna :-)

Tyvärr var hon nog inte så tuff som hon verkade för när vi skulle in igen så ville hon bara gå med så länge fåren rörde sig när de vände upp blev hon osäker. Då var det en klok människa som sa prova utanför istället så att hon inte blir rädd! så då började vi cirkla utanför istället. Och det gjorde hon gärna. Hon sökte sig fint runt framför mig och efter ett tag släppte jag kopplet och vi började cirkla (enligt mig) fint på varsin sida fåren. Hon lyssnade på stannakommandon och vi bytte håll ett par gånger. Hon verkade definitivt intresserad av fåren. :-)

Snart var det vår tur nere hos de lösa fåren. Instruktörerna (två stycken) frågade om jag kunde stanna henne när hon var bland fåren och hur skulle jag kunna veta det. Jag svarade lite tveksamt att jo stanna vet hon vad det är men jag lovar inte att det fungerar bland fåren. De två instruktörerna skulle dock hjälpa mig med det om det behövdes sa de. Jaha så var det dags! Släpp henne sa de!! Va??!  sa jag Jo de ville se hur hon betedde sig bland lösa får. Jag slängde en blick runt mig och konstaterade att även om hagen var stoooor så kunde fåren i alla fall inte försvinna ut på någon väg eller så. phu..

Kopplar loss och släpper Tingeling som formligen exploderar. Rusar iväg runt fåren och börjar cirkla! I ett j***kla tempo rusar hon runt fåren varv på varv. Jag får order om att gå runt lite och med fåren lite överallt runt mig men ändå i en klunga och Tingeling susandes som en furie runt oss allihop rör jag mig först en bra bit bort i hagen och sedan tillbaka igen.

Nu kan du stanna henne säger instruktörerna. Jag tittar skeptiskt på dem för Tingeling joggar inte hon RUSAR runt som en galning och jag tänker att det finns inte en chans att hon skulle höra mig!

Jag tar ett steg ur fårflocken mot ting samtidigt som jag med höjd hand ropar STANNA LIGG! efter tre språng stannar min rusande furie och tittar på mig!!! Sedan lägger hon sig fint ner:-0 Wow! Jaha dags för dom! En rusande galning som behöver massor med träning för att lugna ner sig och inte jaga livet ur djuren! Hon behöver nog lugna sig innan ni kan fortsätta osv.. det var vad jag trodde de skulle säga. Men det sa de inte!

Det första de sa var att ”vilken hund! Där har du verkligen ett toppenämne att jobba vidare med!”  Jag såg väl antagligen ut som ett stort frågetecken… är rusande galningar bra??? Jo de förklarade då att hon hade bra balans! hon sökte hela tiden efter att hålla djuren hos mig! Dessutom hade jag bra lydnad på damen. De sa säkert mycket mer om hennes egenskaper som var både intressant och lättförståligt för sådana som kan något om vallning men det gick isågall igenom det ena örat och ut genom det andra. Jo de sa att hon måste lugna ner tempot lite också så klart men det hade jag ju liksom redan listat ut! Tänd var hon i alla fall!!:-) Stolt är jag som matte!! Va kul att hon var duktig (för det var hon ju sa de..)

Jag fick nu ny övning. Lägg hunden en bit från fåren och ställ dig mellan henne och fåren och få henne att gå sakta framåt. stanna henne lite då och då. Sakta??? vad är det??? hur får man henne att gå sakta? Jag provade genom att försiktigt locka på henne och sedan med kroppspråk och ”ssssakta” försköa påverka hennes tempo. Hon fattade direkt! och när jag kommenderade ligg la hon sig! wow igen.

Efter första passet slutade Ting nästan helt att se de andra hundarna. Fåren var ju mycket roligare!!!! :-)

Lite mer lydnadsträning och cirklande runt fållan sedan tog vi ut även de fåren och turades sedan om att köra på grupperna av får. Tingeling fick nu prova ytterligare en ny övning. Stannade henne en bit från fåren och ställde sedan mig på andra sidan och så skulle hon sakta!! gå fram mot fåren medan jag rörde mig baklänges framför fåren. Phu vad man fick jobba! På det stora hela gick det naturligtvis för fort och hon verkar ha ett enormt tryck på fåren för kom on närmare än 50 m så sprang de förbi mig!

Många stanna blev det men det såg nog ändå hyfsat ut (det kändes hyfsat!) hon sprang inte som en dåre längre!:-) När det blev vår tur igen gjorde vi samma sak och då gick hon ännu lugnare. de ville nu att hon skulle starta utan att jag kommenderade upp henne och det gjorde hon även om det tog tid innan hon kände själv att det var dags. Vilken häftig känsla!! Att jobba med dessa instinkter och känna att det faktiskt fungerar!!! Helt otroligt!

Jag älskar den lilla hunden!

Mitt i allt backandet backade jag rakt in i en stenhög (jag har faktiskt inga ögon i nacken!) och landade hårt på rumpan! AJ vad det gjorde ont, men det hade jag ju inte tid med just då. Hund och får kom ju strax efter så kvickt upp och fortsatte backa! Efter avslutat pass kände jag att det gjorde mer än lite ont! Fy för vad den stenen var hård!

Om två veckor ska vi valla på kurs igen! Jag längtar redan. Ska försöka gå över till grannen ikväll och höra med dem om jag får låna lite får :-) Blodad tand det här var KUL!!

I fredags åkte jag och Emelia upp till Borås för att tävla agility. Målet med helgen var att få Icka helt klar för SM 2009! Det hade varit så skönt att bli klar och sedan bara tävla när man ville och där men ville!

Vi hade fått en sängplats i en sjubäddsstuga i Bollebyggd (Bollekollens camping)som bestod av ett enda stort rum. Man delade ingång och hall med en fembäddsstuga. Kan inte riktigt sätta fingret på det men det var en av de absolut sämsta boende jag haft. Egentligen var där nog inte så kass för det var gott om plats men det var liksom så nedgånget (och dåligt städat) att helhetsintrycket blev väldigt påverkat.

Nåja. På lördagen åkte vi till Borås..

En resultatmässigt skittrist lördag där mina sista SMpinnar var sååå nära men ändå sååå långt borta! I Agilityloppet stod hopphinder två så att man skulle ta det snett bakifrån och jag gjorde en riktig klantinkallning där jag placerade mig alldeles för långt bort från hindret (många tog det från fel håll så jag blev väl överförsiktig! DUMT!!!) Icka sprang därför runt hindret och tog tunneln som var hinder tre. DISK.. I övrigt var loppet toppen med kanonfina kontaktfält och bra vägar. (ja jag vet, eftersom jag redan var diskad kunde jag ju jobba ner kontaktfälten ordentligt! Ingen tävlingsdjävul som strular till det , så det kanske var bra att vi diskade oss så tidigt ;-))

Hopploppet då. Ett superfint lopp med snäva svängar! Det var en relativt enkel bana och jag bestämde mig för att jaga på Icka för att inte snöpligt bli utan pinne ifall vi lyckades nolla! Hon och jag gillar egentligen när jag kör på på det viset! vi blir liksom lite extra taggade då (brukar alltid göra det när vi fått fem fel eller en disk bara för att det är så roligt!) när det var fyra hinder kvar får jag för bråttom. Skickar Icka mot långhoppet och sticker sedan vidare mot nästa. Icka får då brått att hinna med mig och långhoppet snett och fortsätter naturligtvis på nästa hinder. Disk! MITT fel igen :-( Skit! Det var ju ett så bra lopp! Visserligen mitt fel men Icka kan ju eg långhoppet så lite får hon ta på sig också.

Resultatet blev alltså två disk! Kvar var bara två lopp under söndagen.

Vi satt kvar och tittade hela eftermiddagen och kvällen. Det fanns inget annat att göra direkt. Campingen var trist och de jag delade stuga med skulle tävla i klass två och framförallt i lag så alternativet var väl att jag och Emelia åkte och gjorde stan och det lockade inte! Emelia fick voffla för att hålla humöret uppe. Hon var snäll nästan hela tiden men började tröttna vid sjutiden! Då ville hon hem till pappa :-)

Kvar på näthinna finns några hundar som stack ut lite extra! Först och främst Åsa och Eije! (BC) Vilken hund! wow!! och Stort grattis till era framgångar i helgen! En annan som måste nämnas är min nya mallefavorit (efter Icka förstås!) Yngve (Falkvindens Yaki) med sin förare Cissi! Vilken hund! I agilityklassen på söndagen var han snabbast (före Jenny och Elvis!) men hade fem förargliga fel! Jag såg också en Working Kelpie (från Stormkappans precis som min gamla Tanya :-) Emma med Stormkappans Jidi) i helgen med ett J***la tryck! Återigen WOW! och så två ekipage jag inte sett så mycket av tidigare Anette med Corona BC och Jeanette med Ina också BC! Även dessa mycket duktiga hundar! Kul att sitta vid sidan om lite och se alla dessa hundar på väg upp..

På kvällen gick ”Bollekollengänget” – dvs vi som var ”dumma” nog att hyra där :-) ut och åt. Vi plockade med oss mina nya Nybro-bekantskaper från förra helgen Josefin och Henrik med blandisen Aski (även detta en hund med ett härligt steg som gör att de flyger fram över banorna!). Det var gott! Vi var visserligen hungriga så vi hade nog kunnat äta vad som helst men tror nog att vi alla hade varit nöjda med maten ändå. Emelia åt massor! Köttbullar och pommes blev det vilket uppskattades! En kul grej var att vi satt och disskuterade anmälningar och hur svårt det var att hålla reda på om man anmält eller inte och om man betalt osv.. Jag tipsade då om sidan geoagility som snabbt blivit en favorit för mig! Jag är ofta inne på den och prickar av vilka tävlingar jag har anmält till, ska anmäla till osv. Då säger Josefin plötsligt "Nu blir Henrik glad! för det är han som gjort sidan!" Va?? här sitter jag och äter tillsammans med killen som skapat i mitt tycke (tillsammans med online) sveriges bästa agilitysida!!! Dessa två sidor har ju underlättat vårt tävlade så enormt!

I efterhand kan jag känna att det är tur att jag gillar sidan.. vem vet vad jag sagt om jag inte gillat den! Kunde ju blivit lite pinsamt! ;-) Men nu blev det endast kul för sidan är helt enkelt TOPPEN!! Tack Henrik!

Söndagen då. Jo nu ville jag ha revansch! Agilityloppet ville jag bara in och göra en säker fin nolla! Banan kändes ganska lätt men det gällde ändå för föraren att hinna med annars kunde man lätt få mycket problem senare i loppet. Med framförbyten före A och balans hade man dock alla förutsättningar för att göra ett bra lopp.

Jag startade tidigt som nr 6 (med tre strukna före mig blev jag nr tre in på banan.) Lugnt och prydligt lopp! Stabilt skulle man också kunna säga. Tiden blev rätt dålig, tre sekunder efter Arwen som hade en jättesväng efter A:et där hon nästan diskade sig.. Men det kändes som ett bra lopp ändå! Jag var nöjd! En nolla är alltid en nolla! och efter allt slarv förra helgen med kontaktfälten så kändes det bra att ha stopp både upp och ner. Prydligt lopp helt enkelt! Fick lite panik när jag skickade Icka på tredje sista hindret då jag i det läget insåg att vi inte tagit någon vippa. Fick en sådan där otäck känsla av att ha missat en del av banan! Då var det naturligtvis för sent att ändra på så jag körde i mål och vände mig sedan mot banan för att kolla var jag gått fel väg, var stod vippan??!! Jag insåg att vippan inte skulle vara med ungefär samtidigt som speakern meddelar att jag var nolla! Phu! :-) Efter loppet (Jag gick en promenad för jag ville inte se alla andra köra och därmed kanske sitta och hoppas på pinne, känns som om man önskar att det går dåligt för andra då och det vill jag inte! De flesta av mina konkurrenter är bekanta och vänner och dem vill jag heja på och inte tvärt om!) visade det sig att min tid trots allt räckt till en 7:e plats! och därmed fick jag den sista pinnen i agilityklassen! Skönt nu fattades det bara en hopp-pinne så skulle vi vara färdigkvalade.

Efter någon timmes väntan var det så dags för hoppklassen. Den såg mycket klurigare ut än tidigare klasser under helgen! Många small och medium hade diskat sig! Jag hade dessutom suttit utanför banan tillsammans med Henrik och Josefin och sagt flera gånger hur man måste göra för att klara banan! Det fanns ju ett självklart sätt eller hur ;-)

Nåja kaxig som jag varit utanför så blev det tillslut upp till bevis! Mitt fokus i denna klassen var liksom i förra att lugnt och metodiskt köra hinder för hinder. Få fina vägar och se till att vara rätt placerad hela vägen. För då var ju inte banan så svår eller hur det nu var. Det kändes bra när jag gick in med Icka. Vis av gårdagen såg jag till att placera mig helt rätt vid hinder tre som skulle tas snett från ”fel håll” och sedan släppte jag henne den långa raka vägen runt istället för att korta av henne och ta henne tillbaka en kortare väg. Svårt att säga vilket som kostade mest tid eftersom den rakare vägen ger högre bibehållen fart medan den andra då var kortare..

I slalom lämnade jag henne och placerade mig strategiskt mellan två nästkommande hinder där så många diskat då de var för långt efter sina hundar så dessa tog en närliggande tunnel istället för långhoppet. Jag fick en fin sväng bort från mig efter långhoppet som hon hoppade hela!! ;-) Efter två tunnlar skulle man svänga ut lite för att ta ett hinder vinklat 90 grader mot sista tunneln men annars nästan i linje med den.  ===   __  (bilden hoppet skulle tas nerifrån..)

De flesta valde att försöka springa ikapp hunden och peta ut den runt hoppet och det hann man om man sprang i tid (dvs lämnade i en böjd tunnel innan) Jag valde att istället gå nedsida av tunneln och dra Icka mot mig lite innan jag släppte henne framåt igen. Icka gick lysande!! Vi kunde möjligen ha tjänat tid vid hinder tre där hon gick den längre vägen och vi kunde kanske ha pressat tiden något om jag kört på henne mer (ville ju bara köra ganska lugnt..) men i övrigt var det ett fantastiskt lopp! Hon var med mig hela vägen! vi var helt samspelta! Det var en sådan kick! WOW säger jag bara! Loppet var underbart! Vi slutade till slut tvåa efter Anja och Chili (BC). Jag var såå lycklig över att i ett så stort startfält kunna placera min åttaåring så högt upp :-) Stort Grattis till Anja och Chili!! Ni är väl värda den segern!! KRAM! En pinne till oss och nu är vi kvalade till SM 2009!

Denna helg har det hänt så mycket så jag får dela upp den tror jag under flera rubriker så att läsare som inte finner allt i mitt liv intressant kan välja hur mycket och vad de vill läsa om! ;-)

Så ovan??!! (konstigt detta med blogg??) följer två inlägg det ena från agilitytävlingen i helgen och det andra om vår vallhundsdebut! Trevlig läsning!