Inte hungrig idag så lunchrasten skall spenderas här eftersom jag behöver gnälla av mig på något sätt....

Jaha nu är det meningen att man ska skriva något klämkäckt om hur trevligt man haft det i helgen. Hur bra resan till Malmö med guidad tur i Malmö centrum var. Hur fint vädret var och hur häftig showen på Wallmans var. Allt detta är ju sant men ändå har jag ingen som helst lust att skriva om den underbara upplevelsen av att umgås med femtio arbetskamrater en hel fredag och en halv lördag. Inget av den trevliga upplevelsen känns som om det spelar någon roll efter imorse.

Kanske skulle man skrivit något om hur trevlig söndagseftermiddagen blev då vi fick besök av vänner och deras barn och de och vi samt min syster med sambo först åt en fika med fruktsallad och smörgås för att senare framåt kvällen avsluta med en underbar grillafton med god mat och vin. Kanske skulle man beskriva hur roligt barnen hade i trädgården hela eftermiddagen och hur smutsig Emelia var hela hon efter lek med vatten och sand och att hon och Amanda därför stoppades i badet innan sängdags. Kanske skulle jag också skriva något om de visserligen korta men ändå lyckade träningspassen som jag hade med hundarna som förövrigt hade en toppendag i söndags eftersom vi var så många hemma att där alltid fanns någon som kunde vara ute med dem, leka med dem, borsta dem eller bara kela med dem! Eller så skulle jag skriva något om hur trevligt det var på kvällen då Magnus Far och Mor kom över på lite kvällsfika eftersom det var mors dag. Men inget utav allt detta trevliga har förmågan att ljusa upp tillvaron efter det som hände i morse.

Den enda som kan ljusa upp den tillvaron är Magnus. Någonstans mellan alla svarta moln har han lyckats öppna upp en liten springa av blå himmel. Men springan är liten och någon sol ser jag inte överhuvudtaget.

Nu undrar ni försåts vad som hänt för att jag ska vara så här dyster!

Vet inte var jag ska börja men..

Helgen blev inte riktigt som planerat. Planen var att jag skulle till Skåne och komma hem igen runt tvåtiden på lördagen. Eftermiddagen skulle det städas medan Emelia var på födelsedagskalas ihop med farmor och även sö fm skulle städning och förberedelser för em utföras. På söndags em skulle vi få lite besök av vänner som också har två barn (4 respektive 2 år gamla). Detta var planen.

På lö em förändras den något då Magnus måste iväg sö fm för att träffa en kille som skulle låna hans skogsvagn. Då vi pratade om det bad jag att han skulle ta Amanda med eftersom jag kände att det hade varit skönt att bara ha Emelia hemma för då skulle jag kunna få något gjort medan han var borta. Han sa att han väl kunde ta Amanda med. I övrigt var vi rent ut sagt riktigt duktiga på lö em! Vi städade för glatta livet, jag uppe och Magnus nere! Frammåt kvällen kom Emelia hem och jag började bli hungrig. Emelia var inte hungrig, hon hade ju varit på Kalas och ätit massor av gott. Hon fick lite att dricka och sedan gjorde jag henne klar för sängen. Medan jag nattade så lagade Magnus mat åt oss övriga i familjen. Taccos Mums!!! J Vi åt och Amanda verkade gilla maten sedan var det nattning för henne med och Magnus och jag skulle ha mys med melodifestival.

Kvällen var riktigt trevlig. Amanda somnade och sov gott och även om Emelia vaknade till lite vid 23 tiden så somnade hon snabbt om ute i soffan hos oss och vi kunde bära in henne till sig igen. Närmare tolv får jag ett SMS från syster yster. Hon och Magnus har varit på middag och druckit vin då tanken var att de skulle övernatta. Dock hände något och värden sa saker som var mindre trevliga som att de inte var så trevliga att umgås med och att det var skenheligt att sitta och vara trevliga mot dem osv..  vilket fick både Helen och Magnus att studsa högt så de gick därifrån. När hon messade satt de i bilen och frös (det är ju fortfarande kallt om nätterna ca 2 plus) och kom inte därifrån (de hade ju båda druckit).

Jag var snabba att erbjuda mig att hämta innan jag insåg att de var 10 mil bort!!! Men men vad gör man inte för lillasyster??!! Så Magnus var snäll nog att följa med för att hämta dem och Bengt (min svärfar, som alltid är uppe halva nätterna) ställde upp och kom över för att sitta barnvakt åt våra sovande barn. Magnus körde oss dit och sedan körde han hem deras bil medan jag körde vår. Vi var hemma igen ungefär kvart över tre. hua va trötta vi var.

Barnen var dock inte så trötta som vi. Amanda vaknade vid 06 00 och då hade jag varit uppe någon omgång med toalettbesök med Emelia dessutom. Jag ammade Amanda i flera omågnar då min förhoppning (om en överskattade sådan) var att hon skulle somna om om hon fick amma. Amanda var dock pigg och glad så hon ammade en stund sedan krälade hon fram och tillbaka över mig och busade.. Jag var ju såååå trött!!!! Till slut steg Magnus upp (han skulle ju iväg) och tog båda barnen med sig ut ur sovrummet (ca 0730?) Underbart! vila!!! Jag slummrade en halvtimma och sedan säger Magnus till mig att han går! När han passerar barnen i tvrummet säger han hejdå till dem båda och börjar sedan gå ner mot nedervåningen! VA??? skulle inte han ta Amanda med sig??? Frågar något osammanhängande.. man är ju inte vaken.. och får klart för mig att han någonstans längs vägen ändrat sig och därför bestämt sig för att lämna Amanda hemma. När jag ifrågasätter det beslutet så säger han att det är för sent att ändra för nu hinner han inte klä på henne och ge henne frukost!

Bara att kasta sig ur sängen och ta hand om barnen! Goodbye sista kvart/halvtimme av slummer i skön säng! Emelia är på strålande men högljutt humör! ska visa allt och vill ha med mig överallt i sin lek! Amanda däremot börjar bli trött och hungrig och är därmed inte på gott humör alls. Där står jag nyvaken, oduschad, utan kläder med två mycket högljudda barn som ska kläs på och ges frukost helst för en timme sedan och vet att i rummet bredvid med bara en stängd dörr emellan ligger syster yster med sambo och försöker sova! Och dessutom var jag så trött att jag knappt kunde öppna ögonen!

Gilla läget?? ja det var jag ju tvungen till men man behöver inte vara glad över det!!! MORRR 

Jag gillar inte när någon lovar att göra något och sedan ändrar sig! UTAN ATT MEDDELA MIG BESLUTET (förrens det är ett faktum) och utan att ha vett nog att säga något snällt ihop med en STOR FET URSÄKT!

HUR SVÅRT KAN DET VA??

Var småsur när Magnus kom hem en timme senare. och då blir han FÖRVÅNAD?? han trodde inte det var så farligt! Inte behövde jag väl bli grinig för en sådan skitsak?? Nej det kanske jag inte behövde och det kanske jag inte hade blivit heller om jag fått ett litet (Nej helst stort) förlåt mig!

Förklaringen att han inte orkat upp på morgonen i tid för att hinna få Amanda färdig för att följa med tycker jag är ok men man måste meddela mig (som drabbas då han inte fullföljer sina åtaganden!) och dessutom kan man på något sätt (genom att be om ursäkt!!) visa att man förstår att man ställer till det och att det kan bli jobbigare för motparten!

HUR SVÅRT KAN DET VARA??????

Med ett förlåt så kan så mycket vara vunnet! Den som får ta över och göra det som du lovat att göra blir mycket mer benägen att göra det som inte gjorts (av dig) förlåta, glömma och gå vidare om du när du lovat och inte håller vad du lovar tar på dig det och säger förlåt! eller jag är ledsen eller nåt!

Magnus förstod att jag var sur men både han och jag hade nog för mycket att göra så vi släppte det och gick vidare. då….

Imorse (jag hade släppt det jag lovar) sa han något om att ”i natt har du väl i alla fall såvit bra??” Och det hade jag ju men den kommentaren fick den lilla djävulen att vakna och jag var aningen bitsk tillbaka i mott svar som antydde att ja visst i natt hade jag ju fått sova till skillnad från igår.. och så vaknade grinolle i mig igen. I det läget hade återigen ett litet förlåt kunnat rädda det hela men istället får jag ett ilsket svar tillbaka om att jag minsann inte var den enda som sovit dåligt förra natten och att han varit snäll mot mig som ställt upp och hämtat syster yster. Och det har han ju rätt i! och det har jag sagt TACK för både en och MÅNGA gånger! även om det kanske var syster som skulle tacka (vilket hon gjorde) och inte jag. Han försvarar sig vidare med att han var trött och att han inte orkade ta henne med… bra argument visserligen men det ändrar inte fakta! Han hade lovat och valde sedan att skita i det utan att meddela mig eller säga förlåt för att han bröt sitt löfte!

Jag är inte så sur för att jag blev stående med båda barnen! Jag är sur för att han inte har vett att vara karl nog att stå för att han bröt sitt löfte och därmed be om ursäkt för det!!! Vi var  skittrötta bägge! Ett förlåt hade hjälpt mycket! Återigen hur svårt kan det vara!

Jag vill veta vad som händer när det ska hända och hur det ska hända! Kommunikation! Vi hade pratat och han hade lovat! sedan ändrar han sig men informerar inte mig! INGEN RESPEKT! och ber inte om ursäkt henner då han anser att det är en skitsak och att jag inte har rätt att tycka att han gör fel! INGEN RESPEKT!

Imorse sa han mot slutet ”dra åt helvete”. Kanske sådant man säger (har säkert sagt det själv men ska i framtiden tänka mig för!) men sådant gör ont! Jag frågade om han menade allvar men fick inget svar och då upplyste jag honom om att han kunde ringa mig om han ändrade sig och ville ha hem mig igen. Till dess skulle jag hålla mig borta. (Dumt insåg jag nästan direkt.. jag vill ju inte hålla mig borta. Jag älskar karldjävulen och mina härliga ungar över allt annat och vill definitivt inte vara utan någon av dem!

Hann ångra mig säkert tio gånger och fundera på vart jag skulle ta vägen ytterligare hundra gånger innan han ringde (fem minuter efter att jag kört) för att prata. Han undrade om jag kunde lyssna och började på nytt förklara varför han inte gjort fel som lämnade Amanda hemma. MEN HALLÅ det är ju inte de argumenten som brister! det är inte därför jag är sur! Jag var ju sur för att jag inte kände mig respekterad som bara förväntades acceptera ändringar och brutna löften utan sura miner. Jag lyssnade snällt i säkert tio minuter innan jag åter förklarade ovanstående. Vet inte om jag nådde fram. kändes inte så.. fick någon halvdann ursäkt om att ”jag är ledsen för att du blev arg” ??!!!???

Jag tänker väl åka hem i eftermiddag men jag är inte nöjd med den eländiga ursäkt kalrsloken lyckades prestera. Känner mig fortfarande allmänt nedstämd och deprimerad! Kan man för h*****e inte få en riktig ärligt menad ursäkt för att han ändrar sig när han sagt att han ska göra något som han inte gör. Hur svårt kan det vara! R-E-S-P-E-K-T för andra människor i allmänhet och mig i synnerhet skulle jag vilja ha från min drummel till man!

SLUTGNÄLLT för idag.