Hur många gånger kan man vara nära att skjuta haren innan harj****n dör? Svaret på frågan är tyvärr hur många gånger som helst för ”nära skjuter ju ingen hare” som bekant. Ovanstående sammanfattar dock helgens övningar rätt bra.

Jag kom hem i fredags (slutade tidigt för att inte behöva köra alltför sent) och hade för avsikt att bara byta bil, lassa in den redan packade packningen och sedan åka. Eftersom jag på morgonen inte vetat vilket barn som skulle få följa med så hade Magnus fått i uppdrag att packa åt rätt barn samt att plocka ur de bilbarnstolar som inte skulle med. Nåja kl. tre checkar jag ut från jobbet och ringer Magnus och säger att jag är på väg hem. Då får han en halvtimmes varning och kan fixa det sista är min tanke. Jag har ju även bett honom att se till att Amanda (för nu har vi bestämt att hon ska få följa med mig) är mätt och nybytt när jag kommer hem.

När jag kommer hem så är det ingen hemma??!! Jag ringer Magnus igen och han säger att han är i skogen, barnen hos farmor och farfar och packningen till största delar framlagd dock inte packad!!!! Dessutom hade han inte packat välling, ytterkläder och skor alls.. Men sa han eftersom jag nu var hemma och hade lite tid över så kunde väl jag göra det så skulle han snart komma hem med barnen.

Efter en timma var packningen packad av mig! Bilen packad av mig! Amanda matad (delvis av Magnus och delvis av mig) och bilbarnstolarna omflyttade (av Magnus) och jag kunde sätta mig i bilen och börja min låååånga färd mot Oxelösund. Bara att ringa Campingen och tala om att jag inte skulle vara framme före nio. Det var mycket frustrerande då jag istället kunde ha jobbat en timma extra.. det hade blivit billigare på flexen..

Nåja väl uppe så träffar jag Bakers (mor och dotter) som jag skulle dela stuga med. De hade fyra hundar (två valpar) av storlek small och med mina två bestar så blev vi totalt tre vuxna, en bebis och sex hundar i en stuga på ca 10 m^2. Det var lite trångt men det gick :) Hundarna verkade inte bara fungera ihop de verkade ha jättekul ihop.

Amanda var inte så trött när det var läggdags (tror jag det! hon sov ju nästan hela resan upp!) Dessutom har hon fortfarande eller igen en otäck hosta, nästan kruppliknande.. Så varken hon eller jag sov särskilt gott. Hoppas bara att vi inte störde övriga stuggäster alltför mycket.

Lördag och dags för tävling. Jag fick bo i Bakers tält! TACK!! :-) Där hade både jag och hundarna och amanda skugga och skydd mot värmen och dessutom fanns en ypperlig barnvakt nära till hands! ;-) Första Agilitybanan var en trevlig bana med mycket flyt. stora avstånd mellan hinden gjorde dock att det blev svårt att få till vägen som jag hade velat. Speciellt efter vippen då man om man inte hann byta före (vilket jag inte hann) hamnade lååångt efter (speciellt jag då jag inte vågade byta bakom innan Icka tagit kontaktfälten och vippan slagit i backen). Efter vippan kom nämligen en staket variant där man skulle in mellan båda gångerna. Med mig på efterkälken blev vägarna dåliga och Icka sprang nästan förbi hinder två. Antagligen såg hon att domaren höjde handen för vägran för hon vände mitt i steget och hoppade hindret sidledes!!! :-O Inte rev hon heller och domaren sänkte handen igen utan att ge vägran!! Phu! Felfritt men kanske inte den bästa tiden! Jag var dock mycket nöjd och det kändes som en drömstart på helgen! Pinne och nolla nr två i hamn :-)

Hoppklass 3A. En mycket trevlig bana! Massor med flyt men också svårigheter som gjorde att föraren var tvungen att jobba hela tiden! Superkul bana helt enkelt! Icka gör ett drömlopp! fina tighta svängar allt perfekt! I mitten av banan ungefär låg en tunnel där man skulle ta ingången som var rakt fram för hunden. Bredvid utanför stod ett hopphinder som många diskade sig på. När jag kom dit ville jag hålla lite extra i Icka så att hon inte skulle ta hoppet så jag kallar på henne och hon lyssnar och svänger med en gång! men hon svänger för mycket och tar istället fel tunnelöppning! Disk! Jämmer och elände!!!!! Varför kunde jag inte bara lita på min hund? Hade jag inte kallat hade hon tagit rätt! Förarklant!

På lunchen (enligt PM skulle emklasserna börja först 13 och vi var färdiga vid ca 11.30) kunde jag både hinna med att amma och natta Amanda under en lång promenad och dessutom ge valparna en duvning. Jag och Emelie tog med oss Tingeling och Cookie till framhoppningen och lät dem springa några framåtsändningar. Båda var koncentrerade på oss och uppgiften och brydde sig inte om andra hundar eller människor som fanns runt om. Toppenträning helt enkelt. :-) Tingeling har för övrigt skött sig toppen hela helgen! Inga rusningar fram till andra hundar, skall i buren eller allmänt stressande alls!

Hopp 3 B Icka gör ytterligare ett bra lopp men jag liksom hälften av alla startande inbillade mig att jag skulle vara snabbare än min hund och insåg för sent att det inte gick. Fel tunnel (samma tunnel och tunnelöppning som i A fast man kom här från ett annat håll och skulle passera en tunnelöppning innan man tog den bortre) och disk. Hade jag fått göra om denna klassen hade jag kallat på Icka innan hindret före tunneln för att på så sätt få en längre väg för henne och dessutom en annan vinkel. Då hade jag hunnit med henne bättre samt att hon på grund av vinkeln hade hunnit passera den felaktiga tunneln innan hon såg den.

Dags för Ag B. Nu kom min absolut sämsta sida fram! På banvandringen känner jag inte att något alternativ känns som en bra lösning på en kombination där en kort tunnel pekar åt helt fel håll och både lurar hunden åt fel håll och är i vägen för föraren så att föraren inte kan handla hunden på ett bra sätt. Ungefär där bestämmer jag mig för att banan är omöjlig och ger upp. Som startnummer ett hinner jag inte se några andra och därmed kunna konstatera att den inte alls är omöjligt.. Trist att erkänna men ger man upp innan så blir det inte bra. Icka gör ytterligare en bra insats, inga rivningar eller slalomfel eller kontaktfel MEN hon får tre disk med sig i mål då jag inte handlar eller ens försöker klara banan! Korkad Matte!!!!! Mental note! Det är samma bana för alla!! Om den är omöjlig för mig så är den det för alla och då har ju jag en rutinerad och MYCKET duktig hund och därför BÄTTRE förutsättningar än alla andra att klara banan! Därmed är det på en sådan bana som jag ska kämpa ännu mer och se till att vinna :-) Ska komma ihåg det en annan gång.

På kvällen efter pizza gick jag och Bakers och alla hundarna en skön promenad vid havet. Hundarna busade och rusade länge länge och verkade jättelyckliga.

Söndag – ny dag nya tag! Nu skulle här nollas lopp! En helt ny inställning från mig! :-) Kändes toppen att gå in med inställningen att inget är för svårt för mig och min hund vi kan allt och vi kan det bäst! :-)

Redan i första loppet fick den nya inställningen något att bita i. En för oss omöjlig bana då man efter en lite svängd lång tunnel skulle skicka hunden snett utåt (i motsatt riktning mot svängen på tunneln) till ett hopp. Jag försökte hitta en lösning som att byta framför tunneln för att få Icka att tänka rätt håll.. byta bakom tunneln eller själv skicka runt platten (som låg med ingången precis bredvid tunneln) och själv gena. Inget av de alternativen kändes genomförbara. Framförbytet trodde jag inte jag skulle hinna och dessutom kom man då väldigt långt efter senare i loppet. bakombytet kändes fel eftersom man som sagt då skulle bli på efterkälken resten av loppet. Att skicka runt platten och gena tror jag hade varit en optimal lösning för mig och Icka för något år sedan! Men nu är hon mycket mer lyhörd och hade troligen tagit platten med disk som följd om jag provat detta, och disk var ju inte ett alternativ! vi skulle ju nolla och vinna ju! Lösningen blev att i passagen innan ge Icka lite längre väg för att på så sätt vinna lite tid till tunneln och hinna med vid utgången av tunneln och peta ut henne till hoppet. Sagt och gjort! jag kallade på Icka för att få henne en lite längre väg.. hon begriper inte nåt.. varför ska jag inte hoppa hindret matte och får en fulsnurr en bit före hindret och kommer sedan på rätt köl igen. Jag hinner med så pass att passagen efter tunneln inte är ett problem och resten av loppet går lysande. I en sista hinderpassage är dock klantmatte i farten igen och hamnar för nära ett hinder och stöter i det med handen.. jag tittar på hindret när jag springer vidare mot sista och hinner konstatera att phu pinnen ligger kvar! Det hade ju varit snöpligt om jag orsakat en rivning speciellt som fulsnurren med rätt domare inte gett någon vägran.. I mål lyssnar jag intensivt för att få höra om jag fick en femma för vägran eller om vi hade turen på vår sida och fick en nolla… och då säger speakern 10 fel??!!?? va?? Bort till Bakers i tälten och fråga – var fick jag felen? ja en femma begrep jag ju – fulsnurren men den andra? Jo då har domaren sett mitt islag och gett mig fel för beröring av hinder! Gha! rätt men hårt dömt! Tror inte många domare faktiskt ger fel för det! Men men tio fel till matte felfritt för Icka! Jaha bara en klass kvar. Finalplats blev det ingen.

Ag 3 sista klassen och sista chansen att rädda upp statistiken.. En kul bana med mycket flyt och lååånga rakor. Hög fart mao! Icka är ju inte sen att sätta fart. Efter en lång raka (längs med en kort och en långsida) skall man runda slalom och ta tunneln som ligger parallellt med slalom. Icka är långt före så jag klämmer i med ett ut samtidigt som jag springer som en galning! Icka vänder upp mot mig då jag skriker på henne och säger ”ah! Där var ju ett hinder till Tack matte som gjorde mig uppmärksam på slalom! Tur för mig annars hade jag tagit tunneln” - och så var ytterligare en disk ett faktum! Pest! Att jag inte kan hålla truten i de lägena! Icka hade dock slarvat redan i starten då hon inte tog kontaktfältet balansen ner men det såg tydligen inte domaren för hon var felfri när vi diskade oss. :-O

Stort grattis till Eva med Ezzo som vann largefinalen!

Sammanfattningsvis kan sägas ”nära skjuter ingen hare” hur många gånger man än är nära!!! Icka och jag behöver träna på ”ut”! och handling då avstånden blir större.

Kl. 11.30 packade jag in allt i bilen och påbörjade hemfärden! Amanda sov tre fjärdedelar av resan hem sedan stannade vi i skogen och lät hundarna springa runt en stund medan jag matade Amanda innan vi fortsatte hem. Vi var hemma vid halv fem och hade en mysig grillafton. Magnus lagade maten medan farfar passade barnen och jag vek tvätt. Farmor kom också och gjorde oss sällskap i trädgården! Vid tiotiden stupade jag i sägn!