I morse stod klockan på 4.30 då skulle vi ut och dra upp massor av kräftor var det meningen.. Förhoppningarna var inte så stora. Ni som känner oss vet att vi tidigare inte fått så många när vi fiskat med bottenrekordet förra helgen då vi på 28 burar lyckades fånga en nästan hel kräfta (den saknade en klo!) Men den var iallafall stor!

På vägen plockade vi upp BoB:s hundar. Våra hundar var med när vi la ut burarna men nu fick de stanna hemma.. två hundar räcker när man ger sig ut i båten.

För att fånga kräftor gäller "trägen vinner" (eller?) och denna helgen var det dags igen. Magnus, jag Emelia och Amanda bänkade oss i båten tidigt tidigt för att vittja våra burar.. Hundarna fick vara kvar i land (precis som våra igår)

Det började precis som förra helgen.. Tomt, tomt, tomt, tomt, tomt men sen hände nåt! I en bur fanns där två kräftor!!! WOW!! :-) En rejäl och en rätt liten. Den lilla var en hona så den ville jag släppa i igen men då protesterade Emelia högljutt! Inte släppa i!!!

Ok den åkte i hinkentillsammans med bjässen och sedan fortsatte vi Tomt, tomt, tomt.... Suck. Hundarna var lite tveksamma men följde med en bit längs stranden (Moa följde inte med till en början men ungefär här bestämde hon sig för att ansluta till Ylva! Ylva blev jätteglad och de lekte som tokiga och struntade i att följa oss längre.. men vi såg dem ju så vi bekymrade oss inte särskillt!)

Men så.. helt plödsligt började burarna innehålle både en två tre och tom  fyra kräftor!!!! Antalet fångade ökade snabbt! När vi dragit upp alla burarna visade det sig att vi i snitt fått nästan (fattades en) en per bur! varav vi släppt tillbaka tre som var för små eller väldigt nära gränsen och honor..

Nöjda for vi hemmåt för frukost! :-) Nu kunde vi inte se hundarna lä'ngre så väl i land började vi ropa men inga hundar kom! Vi sökte länge med blicken åt det håll de borde vara med tanke på var vi sett dem senast.. men inga hundar?

Men så fick jag syn på något i vattenbrynet på andra sidan sjön! Där stod de??!! De måste ha slutat leka och börjat följa oss igen. Men då vi inte sett dem rodde vi ju raka vägen över och inte längs med på hemvägen och det gjorde att hundarna nu stod på helt motsatt sida!

Vi tänkte att vi packar upp allt i bilen så kommer de nog och börjadegå uppåt och när jag halvägs upp till bilen vänder mig om får jag se en rätt otäck syn! Mitt i sjön simmar EN hund! Den andra syns inte till någonstans!

Moa är ingen ungdom och det känder oerhört jobbigt att se den ensamma hunden kämpa över sjön! Det är LÅNGT! Nåja för sent att stoppa henne springer istället ner  igen för att heja på henne och möta upp henne!

Det är en våt men lycklig Ylva som ansluter till oss! Moa syns fortfarande inte till någonstans. Vi packar upp allt mot bilen och MAgnus ger sig av längs med stranden i förhoppningen att hon finns där någonstans och kommer om han möter henne..

När jag packat in allt i bilen ställer jag mig och spanar och där fortfarande på andra sidan ser jag henne! Phu! Ganska snart kommer MAgnus och en mycket trött Moa tillbaka. Hon är så trött att hon inte orkar hoppa upp i bilen. Stackars liten..

Nåvär alla välbehållna och en hink med kräftor rikare far vi äntligen hemmåt för frukost!

Dagen har fullständigt regnat bort! Tror inte vi haft uppehåll en enda gång! Tråkigt men bra för en hel del har jag hunnit städa här hemma! På kvällen gav vi oss ut för att räkna stutar, kor och hästar samt mata tjur, ko och katter. Vi åkte hela familjen så att jag skulle veta var alla djuren finns så att jag kan göradet själv några dagar iallafall i veckan. Speciellt ti to är det bra att ha Magnus hemma istället för ute bland djuren.

Nu är det läggdags.. trött efter dagens bravader..  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

SM i agility 2017 skulle avgöras i Östersund närmare 90 mil från mig. Jag velade länge kring huruvida jag skulle åka eller inte för det var ju långt men när Elsa Grenholm (min hund Hägragårds Tingelings uppfödare) ringde och frågade om jag skulle kom...

Farväl till medium och vanliga large.   I helgen gick årets sista officiella tävling för mig och hundarna i Vårgårda. Det var tre klasser av vardera och båda hundarna var med för att få springa lite. För Trollas del blev det sista gången på låga ...

Jag hade en helt otrolig tävlingshelg i helgen. Jag har nog aldrig upplevt något liknande. Sedan Trolla och jag började tävla och jag kände vilken underbar häftig liten hund jag hade har jag haft en dröm - drömmen om att en dag få kvala till en final...

En mycket intensiv helg har tagit slut! I fredags stannade Emelia i stan över natt.. hon skulle tälta! :-D   Det blev dock inte mindre barn hos oss, tvärt om, fem barn hade vi hemmavid i fredags. Både Amanda och Melina hade varsin kompis med hem....

Trist men sant. Vi missade med en snöplig pinne i hopp. Jag vet inte hur många gånger vi lyckats knipa placeringen precis utanför pinnplats.. minst tre gånger på de sista tre tävlingarna iallafall..   Innan lagtävlingarna i Karlshamn, Linköping o...