Så kändes det igår. I början var Ting fokuserad och laddad till tänderna men hade aldeles för mycket spring i benen och ville inte alls springa staket utan fortsatte till hinder tre istället för hinder två i staketet. Ibland svängde hon lite snabbare och tog genvägen mellan hinder två och tre. Över hinder två var i vart fall inte aktuellt.

När vi efter MÅNGA försök tog oss igenom starten med staketet flöt det lite bättre. Vippa, balans och A var inga problem! Josefin anförtroddes klicker så att jag kunde ägna mig åt att faktiskt röra på mig.. :-) Klick kom där varje gång men en gång var jag inte nöjd (jaja skadad! Jag vet att jag borde springa istället men ögonen går per automatik till kf..)

Slalomen var inte heller några problem :-/ Märkligt då det verkar vara problem på tävling..

Innan vi byggde om gick jag in och punkttränade staketet. Men klickern i högsta hugg tog vi staketet stegvis och snart hade vi fått kläm på det :-)

När vi sedan byggt om banan med mycket rakor och hög fart innan kf samt möjligheter att lagerhandla för att få bättre flyt då lyckades jag tappa bort Ting fullständigt. ett par tre hinder var hon med men sedan började hon nosa och smyga runt istället för att springa banan! :-( sedan kom hon igång igen några hinder och sedan fastnade hon på nytt vid någon fläck i gräset. Känndes rätt hopplöst att träna faktiskt :-(

Emelia fick ta över tränandet med Icka! För första gången sprang de två agility tillsammans! Underbart att se! Tyvärr jobbade Icka bara för osten i Emelias hand och försökte stjäla den biten efter varje hinder.. När vi sedan försökte utan ost struntade Icka mest i Emelia. Pappa ryckte in och tillsammans plockade de Icka över lite hinder tills Emelia strålande av glädje del´klarerade att nu var det dags att gunga! :-)

Kanske blir det agilitytjej av henne såsmåningom!

Icka ja.. hon verkar pigg och kry och hänger med på det mesta men vid extraordinära belastningar (Som när hon och Ting rusar som galningar helt fritt ett tag) ömmar hon efteråt. Jag känner att agility kanske skulle fungera men inte fullt ut.. ett lopp per dag kanske hade gått. Enligt vet kanske det blir bättre när spondylosen blir helt fast i bryggorna. Hon är dock nio så i dagsläget får hon gå i pension med omedelbar verkan.

Här hemma får hon köra på låga hinder och hittar vi veteranklasser så kommer hon få köra dem också men jag orkar inte med att gå runt och hela tidenfundera på om hon håller eller om hon har ont.

Just nu har hon inte ont och har inga problem att hänga med i skogen eller liknande och jag vill att det ska fortsätta så :-)

Pensionären själv håller inte med mig i beslutet! Tur hon inte får bestämma själv! :-D