Igår fick vi oss en smärre chock. Jag hade från ca 11 på kvällen rejält ont i rygg och ryggslut med jämna intervaller. De kom inte så tätt så vi avvaktade hela kvällen och hela natten. Jag trodde dock inte att de skulle ge med sig eftersom mina tidigare två börjat likadant och då bara blivit värre och tätare med tiden och inom ett dygn har förlossningen varit över.

Magnus fick mitt i natten ställa sig och packa en väska åt oss och en åt våra barn samtidigt som han fick agera stöd och ryggmassör åt mig under de värsta perioderna. Hu va ont det gjorde! Kändes som om ryggen krossades eller nåt.

Vid fyratiden på natten avtog dock smärtorna och jag somnade i en timma innan väckarklockan ringde. Bestämde mig rätt snabbt för att stänga av och somna om! När jag sedan vaknade vid 6.40!!?? steg jag faktiskt upp och pallrade mig iväg till jobbet.

När jag fick tag på min barnmorska fick jag skäll! Jag skulle ha åkt till förlossningen omedelbums förstås.. Bebis är ju inte stor nog att komma ut än och hade behövt cortison mm för att hjälpa den OM den hade kommit ut. Oj tänkte inte på det.. Tänkte liksom bara på att man alltid blir hemskickad om man kommer innan värkarna är tillräckligt täta.. :-/ Jaja nu vet jag till nästa gång och denna gången gick det ju bra. Bebis valde att stanna kvar ett tag till.

Väskan får dock fortsätta vara packad för säkerhets skull. Pappa och syster är dessutom vidtalade som barn respektive hundvakt med kort varsel om det skulle behövas. Svärföräldrarna som bor närmast och som kan ta både barn och hundar var och är liksom bortresta just nu.

I övrigt är det lungt ja förutom att jag naturligtvis inte orkade jobba heldag igår utan fick gå hem och sova på eftermiddagen. Dessutom har chefen bestämt sig för att slutgilltigt porta mig från alla syner och förhandlingar framöver. De vill inte agera barnmorska påstår han! :-D Nåja det får jag väl stå ut med och bli kontorsråtta framöver. Jag som älskar att åka på syn! det är så underbart lugna och sköna dagar samt att man får se solen annat än genom fönstret!

Huset kom förresten i tisdags och igår em sattes takstolarna på plats! Huset tar form fort nu och det är skithäftigt att följa! Fort går det (de är fem snickare och två murare som jobbar där nu!) och stort blir det! Man är så van vid den tomma ytan att huset upplevs som gigantiskt när man står brevid det!

Har varit inne och vandrat runt lite i rummen också (fast där finns inget golv än utan man får gå på utlagda skivor och passa så man inte ramlar ner..) och det känns riktigt bra! Trevligt på något sätt! :-D

Längtar tills det är helt klart men än är där massor av arbete kvar!

 

Anja o flock

28 augusti 2009 09:30

Åh men SHIT vad du skräms!! Ta det LUGNT NU!!
Och förresten, lite bilder på blivande huset i bloggen kanske...??

 

Therese

28 augusti 2009 21:30

Vad skönt att bebisen valde att stanna lite till då..... När är det planerat dags?
Kul att det börjar hända grejer med huset!
Lycka till med det, men ffa med den lilla som ska komma!
Kram Therese

http://www.goz.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

SM i agility 2017 skulle avgöras i Östersund närmare 90 mil från mig. Jag velade länge kring huruvida jag skulle åka eller inte för det var ju långt men när Elsa Grenholm (min hund Hägragårds Tingelings uppfödare) ringde och frågade om jag skulle kom...

Farväl till medium och vanliga large.   I helgen gick årets sista officiella tävling för mig och hundarna i Vårgårda. Det var tre klasser av vardera och båda hundarna var med för att få springa lite. För Trollas del blev det sista gången på låga ...

Jag hade en helt otrolig tävlingshelg i helgen. Jag har nog aldrig upplevt något liknande. Sedan Trolla och jag började tävla och jag kände vilken underbar häftig liten hund jag hade har jag haft en dröm - drömmen om att en dag få kvala till en final...

En mycket intensiv helg har tagit slut! I fredags stannade Emelia i stan över natt.. hon skulle tälta! :-D   Det blev dock inte mindre barn hos oss, tvärt om, fem barn hade vi hemmavid i fredags. Både Amanda och Melina hade varsin kompis med hem....

Trist men sant. Vi missade med en snöplig pinne i hopp. Jag vet inte hur många gånger vi lyckats knipa placeringen precis utanför pinnplats.. minst tre gånger på de sista tre tävlingarna iallafall..   Innan lagtävlingarna i Karlshamn, Linköping o...