Vilken helg! Så mycket upp så mycket ner marginalerna i agility är verkligen inte stora. Jag lämnar den här helgen bakom mig med mycket motstridiga känslor. Där var mycket att glädjas åt och där var en hel del frustrerande inslag.

Jag åkte upp redan i fredags kväll då det hade blivit alltför tidig morgon om jag valt att köra lö. Jag Lina och Kristina skulle få bo hos Malena och lite vallning erbjöds om det blev tid över mellan tävlingarna. Det gick att hitta hål i tävlingsschemat då jag tävlade klass ett först på morgonen och sedan första hopp tvåan och därefter var det långt till nästa start i hopp 3.

Först och främst; VILKEN HALL!!! suveränt underlag, jag tror inte jag såg någon som halkade och det var sviktande att springa på! Älskade verkligen hallen. Det kändes för övrigt också som att det var bra ljuddämpning för även om det bitvis var högljutt med massor av hundar som skällde så överlevde man bättre än jag upplever att man gör i andra hallar. Jag uppskattade också att arrangören valt att INTE ha speaker. Den extra ljudnivån är man helst utan innomhus. Däremot hade det varit toppen dels om tidtagningens siffror varit vända mot publiken (då hade läktaren kunnat förlja tävlingen på ett bättre sätt) och dels om man haft bläddersiffror vid inropet (större siffror lättare att se på avstånd samt att de går att se från två håll. Utan speaker får man nämligen ingen rapportering kontinuerligt om hur långt en klass har kommit och därmed är det svårt att hålla reda på sin tur. Inropare som är bra blir då jätteviktigt och de jag träffade på verkade ha bra koll och ge bra information till dem som stod i tur. Med dessa två enkla förändringar hade tävlingen blivit bättre från läktarplats.

En annan sak som inte blev helt bra (men som är svårt att råda över som arrangör) var den platsbrist som rådde. Läktarna fylldes snabbt på morogonen av klass 1:are och deras hundar och burar och när klass två och sen även tre dök upp var där fullt. Visst några ettare åkte hem men inte på lång väg så många som tvåorna och treorna som dök upp.

Jag hade önskat att man hänvisat fler till omklädningsrummen, nu var flera till för funktionärer, bra att de har utrymmen att gå till men behövdes så många 8tre eller kanske ännu fler) till funktionärerna? och ett helt uppfyllt av broderare, kul inslag men de kanske kunde fått en plats längst in i hallen brevid banan istället? I varje rum kunde man istället fått in 20-talet hundar säg tre extra rum =60 hundar, det hade förändrat situationen en hel del! Arrangören ändrade dock sitt krav om inga burar nere i hallen till att tillåta det och det var bra för då löstes det mest akuta i situationen.

En underbar tävlingshall var det iallafall! Toppenplats och jag hoppas verkligen vi får komma tillbaka igen!

Tävlingsdagen blev dock mycket lång (8-22 drygt) stackars alla funktionärer som slet för att ge oss tävlande en bra helg. Hoppas ni orkar med att göra om det! Jag träffade faktiskt inte på en enda negativ funktionär i helgen! En eloge till er!

Vissa saker funderade jag dock på som kunde spara in tid så att dagen inte blev så lång. Banorna väntade in varandra hela tiden, de låg därför nästan hela tiden i fas. Detta gör dock att man tappar mycket tid totalt på dagen, ena gången är det hopp som går fortare än agility nästa gång tvärt om, om då båda väntar in varandra så tappar man minuter, kvartar tom varje gång man väntar in. tre klasser gånger tre storlekar... 9* minuter eller kvartar ja det ger rätt mycket tid på en dag. Vid ett tillfälle hände ett missöde med en tunnel som då behövdes tas av planen och tävlingen på den banan stod helt still i en dryg halvtimme (någon sa timme men jag kollade inte på klockan) därefter väntade den andra banan in dem och så gick yttreligare tid i onödan! Enda gången man faktiskt kan behöva vänta in är om samma storlek ska gå på banan på andra sidan som redan går men även då kan man spara tid genom att köra banvandring för dem som kan och sedan bara en uppsamlingsbanvandring för dem som det krockat med vid tävlingen.

En annan sak som tog mycket tid var prisutdelningarn. De kördes efter varje klass - TOPPEN TACK FÖR DET!!!! - men båda banorna stod still under prisutdelningen! (De flesta gångerna hade nämligen snabba duktiga funktionärer redan hunnit bygga om banorna långt innan prisutdelningen var över!) Det hade varit bättre att ha antingen öppen banvandring eller vanliga banvandringar under tiden så hade man sparat 20-30 minuter per prisutdelning vilket ger en timma på kvällen!

Totalt sett tror jag man hade kunnat spara in runt tre timmar första dagen om man bara försökt driva på lite på de bitarna och det tror jag både funktionärer och tävlande hade uppskattat.

En sak till måste jag berömma. Det var härliga banor hela helgen!! Jag tycket de allra flesta hamnade på "rätt" nivå för rätt klass! Klass 1 var klass 1 och i tvåan och trean blev det klurigare och svårare precis som det ska! Suveräna banor! Tack till domarna!!

Mitt eget tävlande då?

Film finns och kommer när jag fått in dem på datorn.

Trolla var först ut på agilitybanan. En härligt flytig klass etta som hade lite svårigheter men som verkligen levde upp till klass 1! Kände mig trygg på startlinjen och hade bara en tanke och det var att dämpa Trolla lite innan vippen så att hon inte skulle flyga den. Har inte blivit så mycket vipp tränat i vinter och ingen alls i fart och bana. På hinder tre var en halvkraftig sväng innan balansen där flera hundar drog rakt fram mot ett hopp en bra bit bort så där valde jag att göra en Jakko för att försöka tajta linjen. Valde efter lite övervägande att lita på att hon fixar A-hindret även om jag springer på och blindbyter framför henne och så ett framförbyte innan sista tunneln för att kunna hålla henne till hindret som man kanske skulle kuna glida runt om farten blir för hög. Vi var laddade och focuserade båda två. Trolla gick riktigt bra första biten av banan men jag kände att hon gick fort!! Kanske för fort. Strax innan balansen tvekar hin till och hon rusar inte över uppfarten som hon brukar det får henne att blir kortare i steget upp än hon brukar men sedan ökar hon och eftersom jag inte får några fel förutsätter jag att hon träffar kf även om jag misstänker (och delvis kan se det på filmen) att träffen blev hög. Själv var jag för långt efter för att kunna se träffen. Hon flyger vidare fram över banan och i mitt huvud fångar jag tanken om att det går för fort! Hon kommer flyga av gungan. När vi närmar oss den tar jag därför i lite, vipp-vipp VIPP! och effekten är omedelbar och ödesdiger hon sätter upp tassarna och kliver sedan av och frågar mig om hon gjort fel.. var det inte vippen hon skulle ta?? Hon var snabbt uppe igen och vi kunde fortsätta. Jag såg inte domaren så jag kunde inte veta säkert men visst fick vi 5 fel vägran! :-(  Resten av banan gick fint även om hon gled ut lite långt efter näst sista tunneln! i mål med fem fel och en tid runt 27 sekunder. Det skulle visa sig vara bästa tiden men en femma är en femma är en femma. Så ledsen och samtidigt så nöjd. Min fina lilla hund har inte sprungit banor på hela vintern vi har nästan uteslutande tränat balans och slalom och ändå sätter hon allt så grymt bra! Hon lyssnar bättre än jag förtjänar (och ibland önskar) och det är så sorgligt att jag inte kan lita på att hon tar vippan så som hon ska och kan utan istället ska in och störa.. De fem felen är inte Trollas fel utan mina och det grämer mig att jag inte kunde nöjt mig med att säga vipp-vipp och halvhalta lite istället för att ryta i åt min jättelyhörda lilla hund! Där sök min bästa chans att ta sista klass 1 pinnen innan gåsahoppet. Ska sätta mig och kika igenom tävlingskalendern och se om där kanske kanske finns någon mer chans att ta den...

Hoppklass två var en annorlunda bana med lååånga avstånd mellan hindren. En passage var till fel tunnel men gled hunden ut lite på hindret innan och genom de långa avstånden så kunde man lätt (trodde jag) bara hålla lite extra så skulle det inte vara några bekymmer. Trolla gled ut lite på linjen och jag trodde hennes linje var rätt in i den tunneln vi skulle till så jag kallade bara lite lite, sänkte och vred axeln lite åt rätt håll och sa sedan tunnel varpå Trolla rusade rakt in i den öppningen vi inte skulle ta. DISK. :-( Skulle tagit i mer men missbedömde helt hennes linje. Hon var inte alls på väg mot den tunneln jag trodde utan tvärt om vilket jag bittert fick erfara. Surt sa räven men inte heller det Trollas fel! Trolla var felfri i sitt utförande i lördags! Jag gillar i och för sig att vara den svaga länken men när det är så nära perfekt som det kan vara så känns det inget vidare att göra små skitmissar som kostar oss seger i ag-klassen och en bra placering i hoppen (diskar man sig får man ingen tid men filmen ger ett humm.. runt 29 s vilket hade räckt till en andra plats). Det är en märklig kluven känsla att inte hitta något tokigt i hundens prestation och ändå inte lyckas göra det rätt. Visst är vi den svaga länken vi människor men jag tror aldrig det varit så påtagligt som efter dessa två lopp! Frustrerande att vara sååå nära!!!

Efter Trollas hopplopp räkande jag med en tre timmars håltimme från tävlingarna så jag packade in mig och hundarna i bilen och for till Malena och fick tränat lite vallning som avkoppling! Jätteroligt! Förutom jag och Malena var två av hennes valpköpare där så jag fick se tre av Dixies valpar in action i hagen! Jätteroligt att se. Malenas var dryga året medan de två andra bara är månader och inte så långt komna än. Härligt att se deras naturliga avstånd och fina djurkänsla redan på detta tidiga stadium. När linan gick av för en av de små fick man verkligen se precis hur hon betedde sig när inget stoppade henne och hon smög så fint så fint till fåren stod i ett hörn och då stannade hon vid bubblan och höll koll! När matte lockade bröt hon sitt vallande och kom!! Vilken liten stjärna!!Några lite äldre kelpies var också med. Totalt sex hundar tror jag det blev som gick några vändor var! Trolla fick öva mer på sina visslor, GUD så svårt det är att vissla bra! och så korta flanker och någon delning på det. Malena tipsade mig om att ha ett framkommando som verkligen verkligen betyder fram och då hunden inte får känna av balans utan bara gå fram! Det ska vi träna in ett såklart! Hon nämnde också att jag skulle se upp så att kortflaknerna inte tog över och det helt plötsligt kunde bli svårt att få henne att gå runt hela/halva varv. Ska vi såklat också tänka på. Det är så bra men någon annans ögon på träningen ibland. Till sist slet jag mig från hagen och återvände med en trött och nöjd Trolla till hallen. Nu skulle det bli Tings tur. Det dröjde dock nästan två timmar till innan vi hunnit så långt att det blev vår tur på riktigt. Önskar jag hade vetat det för då hade jag stannat längre hon fåren ;-)

Första loppet var faktiskt en bana som jag kände att den kunde funka riktigt bra för mig och Ting om vi lyckades sätta slalomingången. Ting fixar rätt många slalomingångar bara jag inte är där och petar med henne men så som banan var konstruerad  var jag tvungen att byta antingen snävt före eller tajt bakom eller springa runt slutet medan Ting var inne i slalomen och de två sista kändes inte alls som att Ting (som ofta går ur två portar för tidigt) skulle klara. Jag valde därför framförbytet före slalomen. Där var dock trångt så den lösningen innebar att jag skuller riskera att störa henne i ingången vilket också blev facit. Jag störde henne för nära och hon gick in fel. Redan innan dess hade hon rivit ett hinder så jag tappade nog focus där. I vilket fall blev det fel på fel så med ett gäng disk och några rivningar tog vi oss runt och man kunde bara skratta åt eländet.

Även agilityklassen kändes som en trevlig bana. Ting skuttade dock av A:et och sedan fick vi en vägran på slutet då jag barnvaktade ett hinder i en serpentin för länge.. Jag behöver vara kvar så länge för annars följer hon mig istället för att ta hindret i serpentinen. Jag trodde dock att jag skulle hinna putta ut henne ändå men det lyckades jag inte med. Det loppet var dock ett bra lopp och en härlig känsla fanns där när vi sprang!

Hemma hos Malena igen var vi inte före 21:30 och då åkte vi direkt efter start och vi startade väldigt tidigt i klassen. Alla andra fick nog hålla på väl en timma till innan klassen var slut.

Malena hade lagat lamm och jag tror faktiskt aldrig jag ätit godare lamm! SUPERGOTT!!! med rårakor och en underbar sallad och så sås till det. Njöt i fulla drag av den goda maten och det trevliga sällskapet. Jag tror klockan var ny dag innan jag slet mig från sällskapet och gjorde natt.

Ny dag nya, men inte lika många, möjligheter. Trolla först ut vid 8 i hopp 2. Ännu en trevlig bana var det och jag tänkte när jag banvandrade att bara jag stöttade henne ordentligt vid hinder tre skulle det nog kunna bli riktigt bra! När jag sedan gick ut för start tänkte jag bara på hur jag skulle kunna få svängen vid hinder två bättre och focuserade på det (och misslykades ändå där) så jag glömde stötta ordentligt vid trean. Hon följde min rörelse bortåt och satt som en smäck i tunneln utan att ha tagit hinder tre först. Mhä :-(

Mittpartiet av banan skötte vi toppen och mot slutet krockade jag med en tunnel!!! 8-O och kom lite ur fas varpå Trolla smet bakom ryggen på mig och då tryckte jag henne runt hindret vi skulle tagit.. Lite kaos där helt enkelt. Den underbara känslan av total samförstånd och flyt från igår totalt bortblåst. Tänk så stor skillnad det gör om man bara känner flytet! Igår sol (med några moln) och idag pannkaka.

Efter det loppet gjorde jag helgens stora tabbe. Jag insåg inte hur många timmar det skulle dröja till Tings starter. Trolla och jag var färdigtävlade vid 8:30 och vid 13:00 gav jag upp och åkte hem. Då tror jag det var kanske en timma till till Tings första klass!! och troligen två till tre till hennes sista klass! :-(

Hade jag begripit bättre hade jag liksom gårdagen ägnat någon timme hos Malena och fåren istället. Det hade varit mycket trevligare än att sitta i en skällig hall och vänta och vänta och vänta! Visst en del rolig agility fick man se men mitt huvud var helt slut efter någon timme och när jag såg hopp 3 klassen belv jag inte ett dugg inspirerad att springa. Det var inte en bana som Ting och jag hade kunnat göra ett bra lopp på ens om vi fått flera försök tror jag. Hennes akilleshäl slalom var riktigt utmanande på den banan och vi hade helt enkelt inte fixat att vara på rätt plats vid rätt tillfälle där (åtminstone intalar jag mig det) Det och tröttheten gjorde att jag tog belsutet att underkänna min och Tingelings kunskaper på agilitybanan och åka hem utan att ge oss chansen. Ett tungt beslut som sved i hjärtat och jag var faktiskt riktigt ledsen för att jag så uppenbart inte tror på oss. Första timmen av resan kände jag mig riktigt nedstämd och det var inte alls roligt med agility då. När vi stannade för kissepaus kollade jag SBKtävling live och såg att Lina och Rut gått riktigt bra och blev då genast på bättre humör igen!! Heja heja!!! och ännu bättre kändes det när jag såg att det var över 40 startande kvar i den klassen och då snabbt räknade ut att jag skulle vara hemma och väl det innan nästa klass skulle vara färdig.

När jag 3,5 timmar efter jag åkt kommit hem och hunnit packa in och upp alla grejor och slagit upp ett glas vin tittade jag på SBK-tävling live igen. 8 startande kvar i min klass!!!! Beslutet att struka oss var mao helt rätt!!! Jag var helt slut efter helgen och hade INTE orkat köra hem senare och jag hade inte varit hemma före 8. Nu hade jag hela eftermiddagen och kvällen med familjen :-D Snopet med starterna och framförallt på att jag inte ägnade alla timmarna mellan Trollas start och beslutet att åka hem åt något roligare..

Agility är kul men frågan är om det är så kul!? Man behöver nog ha hundarna i samma klass så att inte dagarna blir så långa! över 12 timmar på en tävlingsplats för fyra minuter på banan... NÄ!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

SM i agility 2017 skulle avgöras i Östersund närmare 90 mil från mig. Jag velade länge kring huruvida jag skulle åka eller inte för det var ju långt men när Elsa Grenholm (min hund Hägragårds Tingelings uppfödare) ringde och frågade om jag skulle kom...

Farväl till medium och vanliga large.   I helgen gick årets sista officiella tävling för mig och hundarna i Vårgårda. Det var tre klasser av vardera och båda hundarna var med för att få springa lite. För Trollas del blev det sista gången på låga ...

Jag hade en helt otrolig tävlingshelg i helgen. Jag har nog aldrig upplevt något liknande. Sedan Trolla och jag började tävla och jag kände vilken underbar häftig liten hund jag hade har jag haft en dröm - drömmen om att en dag få kvala till en final...

En mycket intensiv helg har tagit slut! I fredags stannade Emelia i stan över natt.. hon skulle tälta! :-D   Det blev dock inte mindre barn hos oss, tvärt om, fem barn hade vi hemmavid i fredags. Både Amanda och Melina hade varsin kompis med hem....

Trist men sant. Vi missade med en snöplig pinne i hopp. Jag vet inte hur många gånger vi lyckats knipa placeringen precis utanför pinnplats.. minst tre gånger på de sista tre tävlingarna iallafall..   Innan lagtävlingarna i Karlshamn, Linköping o...