Sommaren har övergått i höst och jag har börjat jobba igen och barnen har börjat på skola och dagis. Saga ska skolas in, lilla tösen har blivit stor! Tre dagar hanns med innan förkylning och feber slog till. Saga och Melina har varit däckade hela denna veckan. :-( Välkommen tillbaka vabb.

I sommar har vi tagit dagarna allt eftersom. Mycket trevligheter har hunnits med som en tur till Göteborgs skärgård, en tur till Örebro och så dagstripper till både astrid lindgrens värld, Liseberg, Nordens Ark och Ölands djurpark.

En underbar sommar har vi haft!

På hundfronten har det varit både lite vallning och lite agility. Vi var uppe på WKM och Trolla var med på egenskapsbeskrivningen. Fina omdömen fick hon och hon visade definitivt sig från sin bästa sida! Så stolt över lilla svarta! Superroligt att få kommentarer som tex. fin liten räka det där! Var rädd om henne. Jag fick gåshud när jag såg henne. Jättefin! osv Länken nedan är hennes egenskapsbeskrivning

https://www.youtube.com/watch?v=PHLYMiFbB0U&feature=youtube_gdata_player

Arwa var också med och även hon gjorde bra ifrån sig i hagen! Som uppfödare var jag mycket stolt över mina två :-D

Ting fick vara med dagen efter på nöten en de var inte så lätta att flytta och av någon anledning gjorde Ting efter en snygg utgång och ett bra upptag en högerflank på 90 grader och började putta iväg korna åt fel håll. När jag fick henne att uppfatta felet och hon försökte vända korna var det oerhört tungt och trögt så det tog lååång tid att få dem till mig och dessutom blev hon supertrött så när vi sedan skulle börja fösa orkade hon inte ta in det jag sa utan bara sprang utan att tänka. :-/ Vi bröt.

Till och med Ting har i sommar upptäckt att det kan vara skönt med ett bad efter ett vallpass... Dock i "badkar" sjöar duger inte!

Lördagen fick jag stryka mig på för Magnus ville hinna hem till kvällens jaktfest. Nåja jag fick iallafall vara med och träffa alla underbara WK-männisor i två dagar! :-D

Vi kommer igen ett annat år!

Ting har tävlat lite agility också. För någon vecka sedan gick hon på nytt ur slalom på tävling och jag höll på att lägga ner tävlandet med henne för gott. Men efter lite analyser tror jag att jag hittat i vilka situationer hon går ur... Enklast möjliga situationer då jag är med henne rakt fram och har henne på min högra sida. Vi har lagt så mycket focus på krångliga slalomar och stora störningar att vi glömt träna enkelt....

Har tränat det nu och dessutom undvikit att hamna i de situationerna på tävling och nu har hon inte gått ur de senaste 8 klasserna! Håller tummarna för att inte problemet ska komma tillbaka för det är så trist!

Ting har börjat gå riktigt bra hindersäkerhetsmässigt nu. Någon rivning har vi fått annars har felen mest bestått i att hon ramlat av balans, kraschat i något hinder eller någon enstaka gång tagit fel eller missat ett hinder (då jag fortsätter banan utan att ta om i de lägena blir vi diskade då) Två nollade lopp till har vi gjort och fyra lopp med fem fel. För att vara oss känns det som ett fall frammåt från alla disk vi haft tidigare! Fortfarande behöver vi jobba på skicka sticka situationer och att få till vägarna hela loppet!

Trolla tränas i lite av varje nu. I agilityn har vi backat ett steg och tränar nu på muntligt kommando utan hjälp av rörelse från mig. Hon är häftig att köra och jag behöver verkligen allt försprång jag kan få! Vi tränar också lite på kf och jag borde snart börja med slalom på allvar.

I vallningen har vi tagit till oss tipsen vi fick på egenskapsbeskrivningen och tränar släpp innan flanker. Det behövs! Hon är duktig och jag behöver nu gå kurs känner jag för att komma vidare! Har anmält till en dag på Öland! Längtar redan!!!! Tyvärr närmar sig hösten och med den tiden då jag måste lämna tillbaka de fyra lånade damerna. Hoppas att jag får låna igen nästa vår!

Sookie, Trolla och Ting efter ett pass i vallhagen hemma

Husse har också börjat vilja ha ett hörn av Trolla! De har börjat träna viltspår! Hon är duktig och har löst spåren hittills! Kul att pröva nytt! :-D

Officiellt är jag sämst på att blogga trots att det just nu händer såååå mycket som jag skulle vilja skriva om, men det kanske är just det.. det håänder sååå mycket att jag inte riktigt hinner med att skriva ner det.

Förra helgen var jag iallafall och tävlade igen i Njudung och nu gick det mycket bättre för oss. Ting och jag sprang banor tillsammans och klarade av det mesta. Som vanligt är det dock lite skit bakom spakarna som gör att vi diskar oss på skitsaker. I första hopploppet tex där bara 8 av 60-70 startande tog sig i mål diskade vi oss på en skitsak (enkel) precis i början. Antar att jag focuserade för mycket på alla svårigheter som kom senare i banan så jag glömde focusera på ett hinder i taget.. Jag skickade henne på en tunnel och stack sedan vidare till nästa hinder och upptäckte för sent att Ting följt med till hindret istället för att dra fram till tunneln. Nåja.

Alla kf satt och alla slalom likaså vilket kändes toppen! Ett nollat lopp lyckades vi och hamnade då på placeringen bakom certet vilket var snöpligt nära men ändå sååå långt borta. Kul iallafall att se att vi nääästan är där. Får dra upp fraten lite på henne bara. :-)

Det jag minns bäst var dock Trollas insats... Skithunden höll på att få oss avvisade från banan redan innan jag hunnit resa tältet.. Mina fyra barn var med mig liksom två hundar och till hjälp min far. Fadern fick dock vända direkt vi kommit fram till tävlingsplatsen då tanken visade tom och jag inte vågade chansa på att komma till en mack på em då alla dragit hem utan föredrog en strandad pappa på fm då alla snälla vänner till agilitymänniskor fortfarande fanns kvar på tävlingsplatsen OM det värsta skulle inträffa.

Så jag packade ur allt, barn, hundar, burar, tält, vagnar och väskor och började släpa bort allt till en fin plats vid banan där jag kunde resa mitt tält. Brevid platsen stod en vipp perfekt till för att binda upp hundarna i medan jag reste tältet och barnen hämtade buren. Band fast dem båda och började sedan sätta upp tältet och tjoff så har Trolla slitit sig lös och kastat sig in på banan!!!! Gha gissa om jag skämdes! Ekipaget på banan var dock diskat redan innnBand fast henne igen denna gång med trippla knutar provade flera gånger att slita loss men det satt som berget! Trygg i den förvissningen gick jag på nytt två steg åt sidan för att försöka få ordning på tält och burar att stoppa in henne i men så vips var den lille hala rackaren på banan igen!!!!??? Denna gången hade hon krånglat sig ur halsbandet!? J*****A hund!!!!!

Fick där och då en varning om att om det upprepades skulle vi bli avvisade från platsen! och ja det var befogat!! Jag tror jag skulle avvisa mig själv också!!!! :-( Vilken jäkla skitmatte som inte kan hålla reda på sin hund!!!!!

Strax därefter kom barnen med buren och jag kunde sätta in skitvalpen i tryggt förvar bakom lås och bom! Ekipaget som var på banan sista gången fick omlopp och jag vet tyvärr inte vem det var men hoppas att det gick bra för dem i omloppet! Själv ber jag så mycket om ursäkt för att min valp lyckades smita inte bara en gång utan två :-(

Efter denna fadäsinledning av helgen blev allt mycket trevligare och roligare. Det fanns fina rastningsmöjligheter runt klubben och trevliga lekkamrater för Trolla att springa av sig med i skogen! :-D

Helgen efter var riktigt intensiv. Vi började med montessoridag där barnen var med och sjöng för att visa upp verksamheten. Sedan väntade loppis på skolan och därefter bar det av direkt till tårtkalas. Efter kalaset checkades  det in på hotell för släkthelg! Min far och hans fru hade bjudit in alla sina barn och barnbarn till en hotellweekend. En härlig tradition där vi får träffas och prata av oss lite, äta gott och njuta av livet!

Direkt från hotellet åkte vi sedan till Leos lekland där vi hade kalas för Emelia och My. Massor av korv, tårta, paket och bus på leklandet belv det! Väl hemma var vi rätt trötta efter en mycket intensiv helg!

Kunde dock inte låte bli utan åkte direkt vidare till innebandy med Skruvs tjejer :-D

Orkade inte packa även om jag borde gjort det utan det blev till att sätta klockan tidigt för att hinna packa om före några timmars jobb på måndagsförmiddagen innan jag vid ett tiden satte mig i bilen för att köra upp till Värmland och valp- och vallträff!!

Trolla Ting och Saga fick följa med på resan! I Skövde hämtade vi upp Petra, hennes son Isac och Sookie och styrde sedan kosan mot Bitte och Nolgården. Väl framme efter en jobbig sista bit då Saga tröttnat på bilåkande för länge sedan fick vi en mysig kväll med god mat. Va roligt det var att se Arwa igen! Så stor hon var jämfört med sina syskon!!

Lånar Petras bild då jag inte lyckats få ur mina ur kameran än...

Trolla, Sookie, Mamma Ting, Pappa Elis och Arwa

Det var så roligt att se både valpar ur Elis Ting kombinationen och ur Elis andra kull född fem dagar efter mina. tre valpar ur varje kull fanns med på kursen. Härliga hundar som alla visar goda vallanlag! Ska bli spännande att följa dem framöver!

Två dagar fick vi i vallhagen med flera korta släpp av våra små valpar. Peter Nilsson höll i kursen och gick igenom vad vi skulle tänka på och varför och hur vi skulle jobba med våra små för att lägga en bra grund från början. Underbart att få hjälp med tänkandet från början så att man förhoppningsvis förvaltar det lilla guldkornet man fått..

TACK Bitte för underbara dagar med massor av härlig vallning underbar mat och trevligt sällskap!!!!! :-)

För er som är nyfikna.. film på flera av syskonen (Sookie, Trolla och Arwa från Tings kull, och Lipp, Lillis och Lasse från Elis andra kull samt några av de vuxna som var med på plats)

http://www.youtube.com/ahanu

Tiden flyger. Den sägs göra det när man har roligt så då har jag nog mycket roligt!! :-D

Vinter är härligt! Vi njuter av snön och åker mycket både skridskor och pulka! Älskar att bo som vi gör då vi både har en lagom pulkabacke i trädgården och så dammen att åka skridskor på! Underbart! Både vi och en hel del grannar har upptäckt vår damm och jag älskar att det blir massor med aktivitet och rörelse hemma!

Så alla grannar som känner sig sugna!! KOM och ÅK!!! :-D

Sedan sist har det blivit förändringar på hemmaplan. Pappa har tagit över barnen och själv knatar (eller nja.. kör kanske man ska säga, så här kan det se ut om man är först iväg till jobbet....)

jag till jobbet varje dag nu. Härligt att vara tillbaka på jobbet bland kollegor jag tycker mycket om men samtidigt lite ledsamt för vart tog all tid med barnen vägen?? och överblivna kvartar här och där för att träna valpen på både det ena och det andra!

Vädret växlar härnere! Enaa dagen har vi massor av snö och sedan blir det barmark! Barnen älskar snön men längtar nog lite till våren också! Det letas snödroppar när snön smälter och faktum är att de står som små spjut ur backen när snön är borta!!! :-D

Jag får multitaska när jag kommer hem och kela med barn och träna valp samtidigt!! ;-) Tur jag har ungar som gärna tränar henne. De får då instruktioner om när och var de ska belöna själv sköter jag klicker och kan då pussa på fler flickor samtidigt ;-D Alla sätt är bra eller vad säger man!!

Trolla växer så det knakar och just nu tappar hon tänder åt höger och vänster när hon kampar! Är lite nojjig över detta då Ting gjorde sig illa under denna tid och förknippade det med kampen så hon slutade kampa helt tills hon blev nästan två år men Trolla verkar inte alls märka av tänderna..

Vi tränar lite smått och gott. På och avknapp, ligg, stanna kvar, hopp, tunnlar, däck två slalompinnar och bang it games, höger och vänster snurrar, kampa, komma med trasan och loss, framtassar på lock, nostarget, mm

Vi har precis nu börjat träna baktassar i låda. som ska bli fyra tassar i låda såsmåningom. Någon som har tips på hur man får sin hund att förstå att den har baktassar också???

Hon är så härlig att träna med och har en del roligheter för sig som tex  att jag har börjat lite smått med hopp-tunnel-belöning.  Körde så tre gånger och skulle sedan ta bara hopp och belöna sväng.. (vill helst undvika att få en tunnelidiot) Trolla hoppar och sätter fart mot tunnel men vänder fint när hon märker att jag svängt... får Varsågod på belöningen och tar nästan trasan innan hon tvärvänder och med svansen i en krok tokrusar genom tunneln vidare tio meter bort till däcket tar det och kommer sedan sättandes för att få belöningen!!!!

Vad säger man? Sötnöt arbetsnarkoman eller working kelpie i ett nötskal eller hemska tanke... tunnelidiot redan ;-)

Har varit iväg en gång till hos Louise för att låta Trollet träffa fåren och tända till lite och nu har hon tänt!! Nu var de jättespännande och hon cirklade runt dem och flyttade dem och märkte att hon hade makten att få dem att röra sig! Superhäftigt tyckte hon!! :-D Nu blir det fårpaus tills dess att vi kan börja träna lite mer seriöst frammåt våren! En förberedande vallkurs ligger på planeringsstadiet! Louise vill ha dit oss alla för att skrämma oss lite så vi tränar våra hundar rätt innan vi börjar träna vallning på riktigt! :-D Tror jag får med mig alla valpar utom Arwa (har inte frågat henne då hon bor en aning långt bort och dessutom har tillräkcligt med erfarenhet av vallträning för att få slippa träna detta med oss andra ;-) ) till kursen. Dessutom verkar det hänga på ett par andra kelpievalpar också! KUL!

Igår fick Trolla följa med på agilitytävling. Hon var lite osäker i miljön speciellt när vi skulle passera hundar som tydligt visade att det var deras område och att små skitvalpar skulle hålla sig långt borta. Då backade hon undan och verkade tycka att jag och Ting var knäppa som inte fattade vad hunden signalerade tydligt därinne i sin bur utan bara fortsatte frammåt! Efter ytterligare en snabb koll av både buren, mamma och mig så bestämde hon sig för att följa med oss!

Det får mig dock att fundera mycket!! Vad vill vi eg lära våra hundar? Jag tycker det är bra att Trolla läser av hundarnas varningssignaler och därför inte vill fortsätta fram till dem! Men i ett trångt ridhus där buren med den ilska hunden är placerad längs väggen i den enda trånga passage som finns så måste alla vi andra passera denna bur mer än en gång under dagen! Varje gång säger jag till min hund att skita i den andra hundens signaler? Är det verkligen vettigt??

Ni hundägare som har hundar som morrar, skäller och gör utfall i sin bur mot passerande hundar. Kan ni välja en placering av buren längst in så att ingen behöver passera eller om det inte är möjligt i bilen?? Det är inte snällt mot er hund som stressar varje gång någon passerar (vilket är i princip hela tiden) och det är inte heller snällt mot oss som måste passera!! Jag hade planerat att ta in mina hundar men valde att avstå då det var så trångt. Istället fick de sitta i bilen som jag då med jämna mellanrum fick värma upp så de inte skulle frysa därute (fast de hade det nog mycket varmare där än inne i det kalla ridhuset!) och sedan bara komma in för socialiceringsträning (Trolla) och tävlande (Ting)

Ska man ha sin hund i bur vid tävlingsbanan och allra hellst i trånga passager så ansser jag att man ska ha uppsikt på sin hund så att den inte stör andra hundar eller genom okynnesskällande stör andra männsikor som sitter och tittar på agilityn!

Trolla anpassade sig snabbt till miljön och knatade käckt frammåt bland folk, hundar, burar och annat! Hon boffade lite åt några mötande hundar på prommenaden men köpte att jag bröt henne där. Hon var till och med så kaxig att hon morrade på en elvamånaders BC-hane!! Lilla fröken tuff?!! Hon hade dock svårt att koppla av när det sprangs agility! Hon tyckte helt klart att det såg så roligt ut så att hon hellre valde att titta på det framför godis och leksak. Kristina bjöd dock på läsk och det gick faktiskt före agilityn därnere! Läsk var gott tydligen ;-)

Även om hon spände sig och skakade av upphetsning så bröjade hon inte skälla och bete sig illa så hon får godkännt. Hon behöver dock mer träning på detta så att hon går ner i varv och kan ligga och vila såsmåningom när det inte är hennes tur att jobba. Eftersom hon inte visade något intresse för mig godis eller trasa därinne vågade jag inte gå ner till tävlingsplanen för att kampa med henne. Kampade dock lite på läktaren (när det inte sprang hundar på banan) och sedan utanför och då släppte hon snabbt sitt focus på andra hundar och var med mig till 100 % :-)

Gå i koppel fixade hon också jättebra! Bättre än mamma som drar mängder jämfört med sin dotter (mycket i mina ögon är nog knappt märkbart för andra! Jag gillar inte hundar som drar!!! Jag ska kunna hålla kopplet på ett halvböjt finger utan att tapppa det för att jag ska vara nöjd...!)

Tävlingen då? Ting skulle få göra come back efter ETT ÅRS bortavaro från banorna!! Hon och jag har tränat en del men första halvåret var jag relativt orörlig pga foglossningar och sedan var Ting dräktig och då vågade jag inte träna alltför mycket med henne heller. Sedan kom valpar och nu snö så träningen har varit lite mindre och mycket annorlunda än vanligt..  Träningen under denna tid har gått ut på att träna in stopp på kf och tränat slalom och mycket cirkelträning där jag kunde stå i mitten och skicka. Hel banan har vi inte kört ALLS på hela året!

Så där står man på banvandringen och ska försöka klura ut vad och hur jag och min hund kan och klarar av att ta oss runt banan. Har man inte sett banor på ett år märker man också av förändringarna mer! Nytt (inte helt men helt klart MYCKET vanligare nu) var att hinder skulle tas från fel håll! Inte ett hinder på en bana utan tre fyra stycken!!!!

DET har jag INTE tränat nåt på detta år! :-S

Banor är till för att lösas och löste dem på banvandringarna gjorde jag dock inte alls på det vis som andra verkade lösa dem.. fast det har jag väl å andra sidan aldrig gjort! Jag har ofta gått min egen väg för att lösa banor. Speciellt med Icka. Nåja första banan var dock inte jättemycket att välja på. Alla var mer eller mindre tvugna att gå samma väg för att trokla sig genom den. Utom i starten där jag tror att jag var en av väldigt få som startade såsom jag gjorde!

När det blev min tur var jag laddad! Possitivt laddad och förväntansfull med fjärilar i magen över om hon skulle ta kf, slalom, sticka som en tok och ta allt, inte dra ordentligt frammåt osv osv.. Starten gick toppen! :-) Återigen fick jag kvitto på att man ska välja den lösning som känns bäst för mig och min hund och inte findera så mycket på varför alla andra väljer att vara ivägen för hunden istället. ;-)

Balansen var hinder fyra och den tog hon fint. Direkt efter skulle man in mellan två hopp och ta det som inte var rakt framför balansen bakifrån. Där diskade sig MÅNGA! Jag focuserade på kf och tog sedan i ordenlitgt för att Ting inte liksom så många före henne skulle segla över hoppet rakt fram. Ting lyssnade suveränt och kom så fint men när jag sedan kikade frammåt för att peta henne runt hinderstödet såg jag till min fasa att jag stod nästan tre meter bort från hindret hon skulle runt!!! Tala om att vara felplacerad!!! Kände mig rätt snopen och tappade kanske ytterligare en tiondel innan jag äntligen får tummen ur och gör ett tafatt försök att hinna ikapp för att peta ut hunden runt det hinder hon redan låst på! Det gick såklart inte så det blev en disk! Sedan körde vi på som tokar! (det är det roligaste jag vet! Det är när alla spänningar släpper och då bara ösa!!!) vi öste nog lite för mycket för i en ganska mjuk sväng sköt hon ur tunneln i 120 knyck långt iväg och tog ett hinder vi inte alls skulle till! Tokfia! Nåja ska väl inte påstå att jag jobbade så bra i den situationen heller jag tryckte ju bara på henne massor frammåt ;-) När vi kom till vippan ville jag byta bakom men det fixade hon inte. Då trodde hon hon gjort fel och klev av.  Så en hel del fel och disk samlade vi på oss i det loppet Men oj va kul det var att springa!!

Supernöjd med Ting som inte gjorde några fel på hela banan (utom möjligen att kliva av vippen då jag bakombytte) Alla hinder sköttes tekniskt rätt! alla KF, slalom hopp inga rivningar osv. Felen som blev tar jag på mig då min placeringskoll, timing och koll på hennes fart och lyhördhet är dålig. En bra magkännsla dock! Kul när folk kommentera henne som "mycket spring i benen" överladdad osv.. För mig är det possitivt ;-)

Hopploppet sedan då. Återigen en massa hinder som skulle tas bakifrån eller utifrån och återigen min kännsla av att inte veta hur jag ska lösa det på banvandringen... Jag valde på två ställen i staten och i mitten av loppet att gå utanför hindret som skulle tas fel och dra Ting med mig för att sedan peta henne tillbaka (liksom jag valt i första klassen känns bättre för mig än att peta runt vilket var det jag försökt när jag diskade oss i första klassen) 

Av någon anledning började jag dock tjata på henne innan trean (som skulle tas från fel håll) och hon tittar på mig och viker sedan in och tar hindret istället för att gå runt först. Jag hade börjat svänga upp mot hindret så hon "räddar" mig genom att slänga sig åt sidan och ta det hindret som vi höll på att missa! ;-) Duktig snäll hund shame about the handler!! Jag borde ha varit tydligare och stått kvar lite till. Resten av banan satt! Det kändes jättebra och inget utav resteande tre baklängeshinder utgjorde några som helst problem!!

Resutlatet två disk är inte mycket att skryta med men kännslan var så mycket bättre än resultatet säger!! Att tävla agility är ROLIGT!! :-D

Tack alla vänner som förgyllde min dag!

Har haft chansen att buzza också! Detta kom med posten och alla rapporter från vänner som provat säger att undarna älskar dem och jag kan inte annat än att skriva under på det!

Vi får definitivt köpa fler för Saga är tokig i dem!!!!! Föräldrarna är dock inte lika förtjusta och inte jag heller.. De är värre än merförpackningarna att sätta i händerna på barn!! Trycker man minsta lilla på en full förpackning har man fruktmos över hela knät!!! Jag tycker dock det funkar när man vet om det. Om man håller själv och låter den lilla suga till ungefär hälften är utsuget så går det att sätta den i barnets händer sedan och det håller dem sysselsatta en kvart eller mer ;-)

Man kan också använda fruktmoset som sylt på gröten! Inget tillsatt socker så det är mycket nyttigare än vanlig sylt ;-) Mina större flickor är dock måttligt förtjusta,, de vill ha sylt istället.... men det är väl en vanesak!

Intresset för att prova var stort och med tipset låte inte barnet hålla ajälv första halvan så kan jag varmt rekomendera dessa tilla alla med småbarn!!

Saga har nu hunnit bli nästan en månad gamal! Livet har landat lite och vi börjar så sakta finna rutiner som passar henne och oss andra. Vardag har vi inte haft då Magnus haft semester och barnen varit lediga men vi har njutit av livet tillsammans! Hon är en underbar liten bebis som visserligen somnar sent på kvällarna men som sedan sover fem sex timmar i sträck!! :-D

Semester ja.. så mycket som skulle hinnas med och så lite som hanns med! Kanske är så för alla men planerna här var stora men inte mycket av dem hanns med! Annat hanns dock med och det har mest gått ut på att vi umgåtts hela familjen vilket har varit riktigt mysigt!

Tingeling är nu hemma igen! Vi gjorde en rundtripp till Örebro och kusinerna där och hade supertrevliga dagar med bad, prommenader och hästar.

På vägen upp blev Saga hungrig och visade sitt missnöje genom skönsång i form av skrik! Vi letade upp första bästa ställe att stanna på och möttes av denna underbara skylt! Vad kunde väl vara mer passande!

Eskilstuna zoo lockade en av dagarna och vi fick en trevlig dag med djur och karuseller och glada barn!

 En av dagarna drog jag och svägerskan vidare mot värmlänska skogar och fick nu äntligen träffa Elis (och se honom valla) och hämta hem en välparad Ting. Blir det inte valpar nu så var det nog inte meningen! Elis och Ting verkade trivas bra ihop! och om jag förstod det rätt gillade Bitte Ting också! :-D

Runt mitten av september borde där bli en kull kelpievalpar härhemma!!

Gissa om träningsabstinensen gör sig påmind nu! Jag ville bara sätta igång att träna både agility och vallning med en gång! Jag bestämde mig för att när vi väl kommit hem skulle jag ta riktigt tag i vallträningen igen! I syfte att vara med i workingkelpiemästerskapen innan dräktigheten gått så långt att Ting måste dra ner på tempot. Agility tänkte jag träna men bara på låga hinder, vill inte riskera för mycket när det gäller valparna!

Sagt och gjort ut i fårhagen styrde vi kosan morgonen efter vi kommit hem men sedan tog det stopp. Maximal otur måste vi haft för när vi gått en runda med ett gäng får ser jag att Ting är fullständigt blodindränkt! Från halsen ner till tåspetsarna! Efter lite letande lokaliserade vi blödningen till ena framtassen där ett fem mm runt sår pulserar ut blod i mängder! Håller tryck på någon minut men blodet kommer fortfarande i stora mängder när jag släpper! Vi får hjälp att lägga ett tryckförband på och sedan kör jag in med hund och bebis till djursjukhuset akut. Där får vi snabbt hjäp och när förbandet tas av (ca 45 min efter det lades på) forsar fortfarande blodet ut i stora mängder!

De tar in Ting för sövning så de kan få bättre koll på tassen och efter några timmar rings jag tillbaka och får då veta att en artär gått helt av och att de fått öppna tassen en del för att kunna lokalisera artären samt bränna den så att blödningen stoppat! Utan vethjälp hade hon förblött!

Några tusen fattigare men med en lagad hund fick jag sedan åka hem. Ting är nu glad och lycklig (även om tratten är ett gissel) och haltar inte nämnvärt, fast någon regelrätt träning eller annan anstränging för tassen är det inte tal om! Bara att ställa in alla träningar och även kommande workingkelpiemästerskap mao :-(

Men som sagt! en hel hund är värt mer än tävlingar och träningar. Jag får fortsätta längta efter något annat än prommenader med min hund ett tag till :-/

I helgen som gick tog jag mig äntligen i kragen och kom iväg med Tingeling och VALLADE!!! Det var evigheter sedan men nu äntligen blev det av!! Filmkameran fick följa med och varenda litet steg hon tog filmades och nu efter flera dagar har jag lyckats få över filmen från kameran till datorn. Återstår att fixa till formatet på den samt att klippa bort en del dötid då jag står och diskuterar vallningens ädla konst med Louise medan Ting bara ligger och väntar. ;-) Med lite tur kanske jag kan få till en film att lägga ut här inom några dagar.

Ting har ju inte vallat på evigheter så det var en något het hund jag hade med i hagen, och visst tempot är högt men jag tycker ändå hon skötte sig bra hos Louise på en ganska stor flock med både tackor och massor av lamm. N åja får jag ordning på filmen så får ni kika själva istället.

I övrigt har vi rotat runt ännu mer i trädgården hemma. Ett presentkort på ett äppelträd blev snabbt 4 äppelträd, ett körsbärsträd, ett plommonträd, en magnolia och en rododendron! Ja presentkortet räckte inte till mer än ett äppelträd men väl där och handlade så blev det lite mer inhandlat! :-S

Magen känns enorm nu och ändå är det en månad kvar! Hopplöst framförallt med foglossningarna som begränsar min rörlighet! Supertrött på just det! Tingeling har för länge sedan gett upp hoppet tror jag om agility med en rörlig matte. Vi bygger cirkelbanor där jag kan stå i mitten och låta henne cirkla :-/ Bättre än inget antar jag men för mig är det riktigt tråkigt nu!! Slalom nöter vi också en del på. men som vanligt går hon sällan ur härhemma.

En av mina kursare har haft lite otur med sin hund under våren då den drabbades av kennelhosta så hon fick komma ändå på träningarna (utan hund) och fick låna Tingeling och på så sätt fick både Ting och Lisa vara med :-D

Lisa planerade också att tävla doggycupen men kunde inte ställa upp med sin hund så även där fick Ting rycka in! :-D Tror Ting hade en toppendag med tävling först och sedan vallning med mig på kvällen! Kul att Ting får göra lite mer än bara springa i cirklar på agilityplanen!

Denna veckan har vi SOMMAR i småland! över 25 grader på dagarna och nästan 15 på morgonen (07:00) när vi packar ut oss i bilen. Härligt med lite sol!!! Varmt dock för mig med tjockmagen men det är smällar man får ta! :-D

I helgen som gick var det sista chansen för mig och ting att ta poäng i årets agilityhund och därigenom kvala till rasmästerskapen i agility i november. Tre chanser hade vi i två agilityklasser och en hoppklass.

Dagen började väl inte helt toppen kan man väl säga. Jag skulle förutom mig själv och hund även ha med ett barn med allt vad det innebär med blöjor, barnvagn, välling och mat. 'Jag vet jag borde vara van med tanke på hur många barn jag har men det är alltid ett extra stressmoment i planeringen när barnen ska med.

Jag gick i huvudet igenom alla Melinas grejor innan jag for hemmifrån för att vara säker på att jag fått med allt och sedan stack vi, hon och jag och Ting med kosan styrd mot Kristianstad.

När vi kört ungefär en timma plingade bilen till, dags att tanka! Ja det är väl inte så ovanligt tänker ni och det har ni aldeles rätt i men jag insåg när jag började fundera på var jag kunde tanka att plånboken inte var med! Nåja det skulle gå att köra ytterligare 14 mil och jag hade 10 till tävlingsplatsen så jag fick väl fråga någon vänlig agilitymänniska om ett litet lån så skulle det nog lösa sig.

Körde glatt vidare men insåg snart att de 14 minskade fortare än de 10!!! Hmmm gillar inte riktigt det där! Nu började jag bli nervös! Var får man tag i pengar längs vägen??? Hur långt utanför Kristianstad låg klubben och skulle bilen alls starta och föra mig tillbaka till en mack efter tävlingarna???

Bet till sist i det sura och ringde Kristina och försökte låta så snäll och ynklig som möjligt.. och jodå hon var på väg till tävlingen och låg ca 20 min efter mig och hon kunde tänka sig att lösa ut mig på en mack i Kristianstad. Tack och lov!

Fortsatte köra och strackan kvar till tom tank minskade i rasande fart och någon mil innan kristianstad var den nere på samma antal mil som sträcka att köra.. Nu blev jag riktigt nervös och fick i ett svagt ögonblick för mig att jag kanske borde stannat på macken vid förra avtagsvägen och körde därför av cirklade och körde tillbaka dit. På vägen ringde jag Kristina igen som då upplyste mig om att det inte alls var långt till den macken vi bestämt så jag vände på nytt efter en halvmil och körde tillbaka igen.... När bilen till slut efter en del nagelbitning rullade in på macken lyste kvarvarande körsträcka till tom tank som en stor nolla i fönstret. Tala om att leva på marginalerna. Ett toabesök och en full tank senare var Kristina på plats och betalade kalaset! STORT TACK KRISTINA!

Väl på plats på tävlingsplatsen kändes det inte bättre. Agiltybana 1 känndes svår! Hade det varit Icka som skulle köra hade jag kunnat ge upp på förhand (hon har aldrig klarat tunnel - balans diskriminering till balansens fördel utan att först ha tagit tunneln 7 varv. Nu var det dock Tingeling jag stod på startlinjen med och med hennes träning på running så finns det ett stort belöningsvärde i just balansen vilket dock kunde göra diskrimineringen första varvet då tunneln skulle tas svårare.. Tur jag faktiskt tränat just detta i veckan som gick! :-D

Tyvärr rev Ting hinder tre (varför vet jag inte) men luften gick lite ur oss där. Hon missade även en slalomingång som var ruggig då man kom från en kort rak tunnel i 90 graders vinkel rakt mot pinne 2-3. Jag klarade inte trycka ut henne där iallafall. På efterföljande A klappade jag henne i rätt possition och om jag nu inte blev diskad där så blev jag det när hon missade näst sista hindret!

HO 3 nästa. En rolig bana där jag dock kände att framförallt slalomen kunde bli svår då hon är dålig på flick till slalom och där man vid en dragning runt sig var tvungen att dra hunden förbi ett hopp. Det hoppet tog Ting och sedan lyckades hon hitta ytterligare ett hopp på vägen som inte skulle tas just då.. Roligt hade hon och i övrigt gick hon väldigt bra!

Sista chansen så Ag 3 igen. Ytterligare en tunnel balans situation men jag gav mig den på att sätta denna banan! Starten blev bra och balansen var fin därefter drog jag henne för att undvika slalomfällan och höll på det närmsta att missa långhoppet som skulle tas också men hon tog det även om det var på håret. Efter en sväng kom vi till slalomen och nu kände jag paniken! Adrenalinet pumpade! Vi var ju felfria!!! Fick tvinga mig att ta det lungt och stötta slalomen (dumt att riskera något när det inte behövdes!) och på vippan tog jag i för att stoppa henne.. hon såg en aning frågande ut men gjorde rätt (även om hon pga mig stoppade alldeles för tidigt på gungan!) Nästa hinder var en tunnel där ingång två skulle tas och jag sa "tunnel tunnel" och Ting gick mot rätt ingång och då la jag till "TUNNEL" och med nosen och halva huvudet inne vänder Ting ut från den rätta ingången tittar på mig som för att säga "idiot! Du visade faktiskt denna ingången!" och sedan trycker hon sig mellan mig och tunneln för att ta fel tunnelingång! RIDÅ. Jag svor och dommaren svor och sedan klappade jag om min stjärna och körde klart banan... Sååååååå nära och såååååååå långt borta! Inget rasmästerskap alltså!

Sist ut var en öppenklass och den var riktigt enkel egentligen men med lite överarbete av mig för att tighta en sväng så svängde Ting för mycket och tog fel ingång på en tunnel även här :-( Disk igen! Kan man annat än skratta åt eländet!

Vi packade in oss i bilen och åkte hemmåt och på vägen stannade vi till hos Erik som hade två gäng får han inte kunde fånga in. Jag var lite tidig och han lite sen så det blev lite väntan innan det var dags! Tur det är en så trevlig familj :-)

Ut till hagen så och Iväg skickade jag Ting. Ingen tvekan där en superfin utgång iväg på ett långt dolt hämty! Ting hade koll vi har ju varit där förr!! (två gånger faktiskt..) Eftersom fåren är helt ovallade gick jag efter in i hagen för att se och kunna stötta upp och när jag kom fram hade Ting samlat ihop dem ( en tacka och 7 lamm) och snyggt och prydligt börjat driva dem mot mig.

De var lite ovilliga att flytta sig men samtidigt inte villiga att ta strid med hunden heller. När sen Ting drivit fåren förbi mig valde fåren att försöka fly och då fick jag ta i för att inte Ting omedelbart skulle rusa efter och stoppa. De flydde ju åt rätt håll så jag ville att de skulle få gå! Motvilligt accepterade Ting att jag stoppat henne och gick ner i en något hetsig skritt för att försöka hinna ikapp fåren. De hade inte stuckit så långt.. När pressen från hunden försvann stannade de igen. Lungt och fint plockade Ting upp dem och fortsatte fösa dem mot grindhålet. Hon tog mina styrningar bra och snart stod de vid hålet med mig och erik på ena halvcirkeln och Ting på den andra halvcirkeln och ett skrikande barn vid grindhålet! Melina var inte nöjd med tingens ordning med mig innanför staketet och henne utanför. Med lite hjälp av en av åskådarna så flyttades den skrikande ungen (... gullungen menar jag förstås ;-) ) och vi kunde på nytt börja långsamt trycka fåren mot öppningen.

De bröt sig ut en gång mellan mig och Erik och Ting var omedelbart där och stoppade och hämtade tillbaka. Nästa flyktförsök kunde vi nästan stoppa Erik och jag, bara tackan smet emellan oss och även henne hämtade Ting innan jag hann be henne! Jösses vilken koll hon har hunden! Sedan stod de där ihopklungade vid hålet och Ting väntade snyggt på kommando. Vid mitt fram tog hon ett steg fram vid hö ett litet åt höger och vid vä ett litet åt vänster! Underbara hund! Tillsammans läste vi fåren bra och fick dem alla att vända huvudena rätt och därefter släppte vi trycket genom att backa ett halvt steg! Fåren slappnade av och det blev inte fler utbrytningsvförsök, istället tog de efter lite funderande det där magiska steget över den osynliga spärr som tidigare var gerinden och strax var de alla ute och lastade på släpet därutanför! Duktiga hunden! totaltid ca 10 minuter!! :-D Jodå man har nytta av hunden!!

Urlastningen gick bra Ting fick gå in i släpet och trycka ut dem och vi hjälpte till i framkant genom att plocka ut tackan. Övriga som trillade av innan tackan var av skuttade raskt tillbaka in i släpet    igen. Inte de smartaste djuren i värden! Det var liksom tryggare ihopressad med de andra där hunden var dold bakom högen av övriga får än utanför i fria luften där det stod en massa folk och glodde! Hade varit trevligt med en ryggtränad kelpie i det läget! ;-)

Ut med dem lite mat till oss och sedan iväg igen till nästa hage och nu höll det tyvärr på att bli mörkt. Det vart jobbigt att se Ting tillräckligt för att styra i alla lägen och emellanåt dök hon upp på helt fel sida och det blev till att korrigera och börja om.Publik fick vi också då fåren gick i en hage precis utanför ett hus där de hade fest (det var ju lördagskväll!) Kanske var det tur att det var lite skummt så de inte såg det som utspelade sig.....

Dessa fåren var en helt annan typ. Springiga till tusen och helt orädda för hunden. De började med att springa rakt över henne och fullständigt meja ner henne. Det gjorde henne nog lite paff för när de kom sättandes nästa gång flydde hon iväg en bit innan hon väjde åt sidan och de rusade förbi henne igen. Här började jag känna att det var dags att sätta P för fårens framfart och fattade posto lite bakom Ting som när fåren nu kom sättandes igen troligen hade bestämt sig för att det fick vara nog hon med. Ungefär samtidigt som jag tog ett steg mot den skenande flocken nöp Ting till en av tackorna i mulen! Ytterligare ett nyp blev det när de kom igen i full kareta! Sedan vände situationen. De var fortfarande springiga men rusade nu mer för att komma undan och de sprang inte rakt över hunden fler gånger utan stoppade eller försökte välja annat håll då hon stod ivägen.

nu kunde vi börja jobba och vi gjorde några försök att fösa dem mot grindhålet men det var inte lätt. Rejäla brännnässleruggar skapade gångar och svårigheter för hund och människa att ta sig fram överallt och vi kunde helt enkelt inte täppa till alla flyktgångar mellan ruggarna så vi lyckades inte lasta dem. Då bytte vi taktik och tryckte in dem i ett hörn av hagen och där krokade jag en av tackorna med min stav och sedan släpade Erik upp henne på släpet medan Ting och jag korkade nästa. När vi lastat tre av fem på detta vis så valde de kvarvarande två att ge upp och Ting kunde fösa bort dem till släpet där de frivilligt lät sig lastas. Phu. Efter denna pers var jag genomsvettig!

Jobbet utfört men det var inte en situation jag känner var särskillt bra för varken hund eller får..

Erik var dock lite småsugen på en egen hund som kunde hjälpa honom i arbetet framöver. Inte så konstikgt kanske för det är knappast hållbart att ringa in förstärking från åtta mil bort varje gång fåren behöver flyttas..

Då planen är att ta valpar efter Tingeling nästa år så sa han att han allvarligt skulla fundera på att ställa sig i kö för att få bli ägaren till en av de blivande små stjärnorna efter hans trogna hjälpreda! :-D Familjen har tidigare haft schäfer vilket kanske inte är det bästa om man behöver hjälp med fåren!

Jaha då var semestern slut och sommaren i stort sett över för denna gång. Vad lite tid man har att sitta framför datorn och blogga under sommarens häriga dagar.. Har inte uppdaterat här på lääääänge.

Sommaren har varit underbar även om vårt agilitytävlande kom på skam i och med att jag stukade foten. Idag är foten bättre och jag har till och med tävlat en gång sedan stukningen.

Det var i Älmhult den 13 augusti. Först ut var hoppklass två och banan var rätt krånglig och man var tvungen att ligga före hunden hela tiden för att få in den på linjen  som man annars lätt halkade av och då fick svårt att hitta till igen. Jag gruvade mig lite för att foten skulle hålla med massor av framförbyten i starten men när jag väl sprang märkte jag inte av den alls. Jag hade valt kängor som jag snörat hårt för att få stöd och det hjälpte nog foten rejält skulle jag tro!

När jag gick in på banan för att starta som näst sista ekipage hade inte en enda hund tagit sig i mål på banan!!!!!  Jag sa till tjejen som skulle starta efter mig att SÅÅÅ svår val väl ändå inte banan???!!!

Jaha upp till bevis alltså. Jag jobbade som attan och tyckte hon flöt ut i varenda sväng (men inser i efterhand att det antagligen var svårt att få linjen bättre då det var en mycket bökig bana..) men jobbade på. Jag hängde med hyfsat till före långhoppet där jag hamnade låååångt efter. Jösses va hon sprang. Hon tog dock bakombytet som blev på ett rejält avstånd från henne istället för som tänkt nära och hamnade i rätt tunnelingång.

När vi kom till slalomen som var fjärde hinder från slutet med en knepig ingång släppte jag medvetet ut henne i en jättesväng för att ge henne en lättare ingång. I mål kom hon felfri!!! :-D

Tjejen som startade efter mig tog sig också i mål och hon och jag kunde dela prispallen som ensamma i mål. Funktionärerna tyckte dock inte vi fick dela prisbordet (som var fullständigt överfullt av priser)   

Tingeling vann alltså och blev därmed uppflyttad till hoppklass 3!! Så det kan gå...

Agilitytvåan gick hon superfina vägar men flög balansen så den tog jag om. Tävlingsdjävulen viskade lockande i örat på mig att det var många disk även i den klasen och att jag kunde får fina priser med hem om jag fortsatte men jag bet mig i tungan och tog om istället. Endast två hundar tog sig i mål även i agilityklassen..   

Jag åkte dock hem supernöjd över hur väl Ting läst mig i banorna och med ambitionen att ta upp balansträningen igen eftersom den endast tränats med en stillastående matte i sommar på grund av foten.

I sommar har Ting och jag vallat lite igen om än väldigt lite. Dels på svärföräldranas djur och dels inringda som hjälp till en fårboden med "omöjliga" djur.

De få träningstillfällen vi haft har jag jag varit imponerad över hur väl Ting trots obefintlig träning kommer ihåg höger och vänster och även hur bra hon jobbar med och läser djuren. Hon har haft stort tålamod med motsräviga och nyfikna djur (de har inte vallats tidigare) men ändå stått på sig tills de viker.

Jag saknar vallningen man har liksom inte funnit tiden att rodda iväg till någon lite längre bort för att hinna träna även om jag vet att det finns flera ställen dit jag är välkommen... Tyvärr har jag inte lyckats få till det med mina fårägande grannar så att jag kan träna där. Det har liksom bara runnit ut i sanden de gånger vi pratat om det. De har sagt sig villiga att få till något men de ska bara skilja ut/flytta eller något annat och hittills har de sedan inte hört av sig och när jag frågat igen har de sagt ja de ska bara... (de är värre än Alfons Åberg..) och sedan blir det aldrig mer. Har tröttnat på att fråga och då blir det som det blir.

Vi har dock haft två riktiga uppdrag i sommar!!! Det ena var när svärföräldrarna försökte lockflytta ett gäng kvigor samt en ko med kalv och fullständigt misslyckades. De höll inte ihop och de struntade i foderspannen också. och att som en person försöka valla ihop och mota iväg dem lyckades inte min svärmor heller.. Då kom jag (oombedd) och lät Ting hjälpa till och plödsligt hade vi både samlat djuren och fått dem i rätt riktning. Svärmor såg att det fungerade och gav oss snabt vidare instruktioner om vart djuren skulle flyttas och så gick vi. Genom ett flertal hagar förbit ett par åkrar och sedan upp en sträcka på vägen.

Vid ett ställe vek två av djuren in genom ett hål i en stengärsgård (jag hade ingen koll på att hålet fanns förren vi tappat dem) Svärmor skulle ge siig av efter dem och jag sa snabbt till henne att Ting hämtar dem och så skickade jag Ting. Det tog henne inte en minut att hämta tillbaka rymligarna och sedan gick vi vidare efter flocken. :-D

Svärmor var imponerad och jag superstolt över min stjärna som inte en gång gick åt fel håll när jag kommenderade henne. Enda missarna var när jag tappade henne ur sikte (kraftiga busskage i första hagen där korna skulle genom och där man inte såg något alls utom rumpan på närmsta kon och buskarna)  och hon mig och hon började jobba själv med djuren och då fick dem åt fel håll ett tag. I och med att djuren inte ville hålla ihop och det var svårt att se bland buskarna. När den ena kvigan gick åt höger den andra åt vänster och den tredje rakt fram så förstår jag att det blev en aning snurrigt där.

Flyttade blev djuren och Svärmor kunde till och med tänka sig att be oss om hjälp igen någon gång! Det är stort tro mig för hon är en inbiten anhängare till "flytt med hjälp av foderhink och inga hundar"-teorin!

För några veckor sedan ringde bonden jag hjälpte för något år sedan med hans omöjliga får. Nu hade hen ett nytt gäng på ett bete som inte gick att fånga. Fyra dagar hade de jagat dem denna gång och nu hade de gicit upp hoppet om att någonsin kunna fånga dem. Jag körde dit och skickade Ting. De var sannerligen jobbiga skulle det visa sig! De var oerhört rädda för folk, de höll inte ihop i flock och det var tackor med lamm så de var dessutom till viss del stridslystna. Phu! Ting och jag hjälptes åt att fösa dem i rätt riktning och väv framme vid grindhålet tog det tvärstopp. Fåren villeinte alls ut där eftersom det stod ett gängmänniskor där som absolut inte gick att närma sig. Den ena tackan gick tom till attack miot Ting och stångade henne varpå ting svarade med att bita henne i nosen! Duktiga hund sedan stångades tackan inte fler gånger!

Vi fick ta hjälp av dem och de fick hålla ena sidan runt grinden (fem pers på den sidan) så tog jag och Ting den andra sidan och motade in djuren mot muren av människor mor grindhålet. Två gånger bröt de sig ur genom människomuren! En gång flög den ena tackan rakt över Tings huvud!Med ett skarpt kommando från mig släppte Ting den flyende tackan som hon annars tänkt hämta tillbaka och slöt upp för att mota ut de tre andra.

Utan den värsta tackans närvaro blev de tre andra en aning lättare att mota ut! och när vi väl fått ut dem fick muren hålla henne på plats i fållan utanför medan Ting häämtade den sista tackan. denna gången gjorde hon inget motstånd utan travade hyfsat fogligt efter de andra ut i fållan. Sedan gick lastningen upp på släpet relativt smärtfritt.. inne i släpet fanns inge läskiga människor i vägen.

Det hela tog oss 20 minuter! :-D

Bonden var åter imponerad och oerhört tacksam. De fyra fåren var nog mindre glada då fångandet av dem även dömde dem till döden. De skulle aldrig komma ut igen! Tack och lov för bonden berättade efteråt att vi var det andra hundekipaget som försökt ta in djuren. Den första hunden hade blivit så illa stångad av Tackan att den aldrig skulle bli bra igen! och det sa han efteråt!!!!! Ghaaaaa. Ryser vid tanken på den stackars hunden!

Bonden berättade också att när han köpt dessa djur hade de jagat den stora flocken med fyrhjuling över åkrarna tills fåren utmattade fallit ikull varpå de som han köpt slängts in i ett släp till honom! VARFÖR får man göra så?? och Varför vill man köpa djur på det sättet!!?? Det är för mig obegripligt??!! Fåren var då inte fångade eller klippta på många år?! och det hade bara rymmts tre till fyra får i varje hästsläp pga av storleken på pälsen!

Men allvarligt! Får det verkligen gå till så??

Sommaren i övrigt har varit underbar! Vi har målat en del på huset, fixat hundgård och vi har pysslat lite men mest har vi bara varit! Umgåtts med barnen plockat bär, svamp och fiskat kräftor. Vi har gjort kursbärsmarmelad, smultronglass, fryst in blåbär och jordgubbar, kokat lingonsylt och kokat kräftor och förvällt kantareller. Ungarna har älskat både plockandet och kokandet och även ätandet efteråt! ;-D

Sol och bad och lata dagar har vi haft gott om och många besök av goda vänner och även spontanbesök av sedan många år borttappade vänner har förgyllt tillvaron! Jag känner att jag verkligen haft en toppensommar vilket gör att det inte blir alls så jobbigt att komma tillbaka till jobbet igen :-D

Usch vad jag är dålig på att sätta mig vid datorn. Sedan jag fick internet och facebook på mobilen så sitter jag riktigt sällan vid en riktig dator. För att skriva på facebook så går det bra med mobilen men för att blogga krävs ett tangentbord för att man inte ska bli helt hysterisk.

Nåja nu sitter jag här iallafall!

Årets (troligen) sista tävling är avklarad. Jag var i Jönköping för att ge pinnarna en sista chans i år. Det sket sig skulle man kunna säga! Agilityklassen var först ut och den hade en knökig start och jag bytte handlingsalternativ massor av gånger under banvandringen. Till sist bestämde jag mig iallafall för att göra en lång inkallning (för att eliminera en balansfälla). Men så startade Camilla så som jag tänkt och det blev inte alls bra (eller för bra då svängen blev så snäv att Tex missade slalomen som han inte hade en chans att se) där och då tänkte jag om och fegade ur. Ställde mig vid hinder två istället och guess what? Ting tog då balansen! Korkade jag! skulle ha hållit fast vid ursprungsplanen!

Nåja disk men jag körde på och bestämde mig för att direkt efter balansen (första gången, den skulle tas två gånger) springa av och belöna men så blev det inte heller! Ting studsade av balansen som en känguru och jag fick ta om! :-( Detta loppet var liksom inte riktigt vad jag ville avsluta säsongen med! :-(

Hopploppet sedan då! Nu var jag tokladdad! Det var en klurig bana med en riktigt svår passage om tre hopp och en tunnel där det gällde att jobba och förbereda hunden för att få en bra linje! Den linjen bekymrade mig mycket på banvandringen och jag förstod inte varför alla andra verkade tycka att linjen inte alls var besvärlig. Det fick dock sitt svar när jag såg dem köra för ingen av dem jag såg brydde sig om att försöka lösa linjen snyggt utan det blev gigantiska svängar och massor av bortflugna sekunder där på dem alla. Många var det också som diskade sig på den korta raka tunneln som var sista hindret då de inte jobbade rätt, hundarna tog helt enkelt tunneln på fel håll..

Min tur att ta mig an banan! Ting rev tyvärr hinder två :-( (Josse sa efteråt att jag störde henne med mina armar i bytet jag gjorde där) och då bestämde jag mig för att riktigt köra! och det gjorde vi! Loppet kändes riktigt toppen och den svåra slalomingången satte vi som en smäck! :-D Sedan kom den där svåra linjen och den blev faktiskt riktigt bra.. för bra för i bakombytet på sista hindret så översvängde Ting och drog förbi hindret på ovansidan. Gjorde om med samma resultat! Måste träna bakombyten och timing! Sedan fick jag över henne och skickade vidare tunnel och slutraka.. fast den var visst inte rak så hon missade sista hindret också och körde huvudet före i belöningshinken som stod där! Tja disk igen men detta loppet var det oerhört mycket som var bra i så det kändes ändå helt ok att avsluta säsongen med! 

Bara att bryta ihop och komma igen nästa år! Då!!!!!

Denna veckan har präglats av städning, lilltösen fyller ju ett år på måndag!!! vallning, städning, urrensning av barnkläder, städning  och så lite vallning igen.

Har tagit mig i kragen vad gäller vallningen. Pipan är införskaffad och jag visslar så fort jag är själv någonstans (vilket inte är ofta tyvärr)

Ting har fått pröva och vi ar varit ute på svärföräldrarnas nötter en del. De är tolv i en stooooor hage och vi åker dit så ofta vi hinner. De var inte vallade innan vi åkte dit men de går undan fint för hund (lite studsiga så det gäller att hållla sig lugn vilket är nyttigt för Ting)

Flera dagar nu har de varit lååångt borta (400 m i oländlig skogshyggesterräng) och Ting har fått hämta då jag haft Melina sovandes i bilen och inte velat lämna henne för länge. Ting har skött sig bra! Utgångarna har varit fina och hon har gjort fina upptag (efter vad jag kunnat se på så långt håll) däremot har hon haft lite problem med riktningen tillbaka till mig. tror hon tappade orienteringen för efter ett "här är jag" har hon styrt upp dem själv åt rätt håll igen.

När hon hämtat dem har vi ställt upp dem vid staktetet (eller i ett hörn) och skapat förutsättningar för fina skick åt vänster där vi introducerat visslan. liksom vissla på fram. Dessa två börjar faktiskt fungera nu fast jag vet inte om hon fattar när läget inte är upplagt liksom.

Nåja vi fortsätter traggla så ett tag så det får chansen att sätta sig sedan ska vi försöka få in höger och stopp också. 

Ting är nöjd med träningen iallafall :-D