Vilken hund jag har!

För några veckor sedan diskade vi oss i nästan alla lopp. Det var nästan lopp på nästanlopp och frustrationen över att känna att vi hade det men ändå få disk efter disk i protokollet var enorm! Trolla var fantastisk och gick så himla bra att diskarna kändes lite som ett hån mot oss och det kändes inte rimligt att vi skulle ha så mycket otur. Visst några berodde på att vi inte kunde en viss sak (hem och träna på det!) men de flesta var skitsaker som kändes som om det kunde ha fått bli stolpe in någon gång istället för stolpe ut i precis varenda lopp.

Tranås var jag missmodig, vi bara diskade oss. Mannen frågade till och med om det inte var bättre att stanna hemma och träna istället för det lönade sig ju inte att åka runt och diska sig jämt.. Smålandsstenar var precis lika illa.. nästan men inte hela vägen. Kanske hade mannen rätt, men vad skulle vi träna på!? Vi kunde ju ”allt” bara inte samtidigt!

Helgen därefter i Forsakar hände det något. Vårt första lopp där var KAOS! Toppenfina första fem och sedan stack Trolla runt en tunnel helt oväntat, där började vi sedan strula, jag hann inte med de byten jag skulle och jag stod kvar och kontrollerade att Trolla tog de hinder jag visat med följden att jag inte hann till nästa sekvens. Loppet efter var en bana som TVINGADE mig att lite på hunden och skicka och sticka och vi satte det! Där och då liksom tändes ett ljus! Det ljuset brinner fortfarande! Nu springer jag! Litar på min hund och sticker så jag hinner dit där jag måste vara för att stötta! Och det har blivit så bra!

Forsakar tog vi fyra av sex möjliga pinnar, och vann alla de loppen också, vi följde upp med att nolla hoppklassen i Ronneby och nu i helgen båda hoppklasserna i Jönköping! Tre nya pinnar och tre nya vinster! Detta innebär att vi nollat i 6 lopp av 6 möjliga i hopp de senaste tävlingarna!! WOW på det liksom! I hopp som sagt..…. Agilityklasserna däremot är fortfarande bara nästan.. Vi gör väldigt bra lopp men någon liten skitmiss i varje lopp ställer till det för oss och pinnarna lyser med sin frånvaro. Mycket vill ha mer.. Känns otroligt gamigt att liksom inte känna sig riktigt nöjd med två vinster i hoppklasserna. Missförstå mig rätt Jag är jättestolt över Trolla och mig som lyckas få till hopploppen så fint! Jag blir alldeles tokglad varje gång vi lyckas nolla! Det är fortfarande så stort för mig att lyckas hela banan!! Samtidigt så frustrerad eftersom jag gladeligen bytt mina fyrapinnarförmycket i hopp mot två pinnar i agility.. Nåja det kommer väl i agilityn och nu blir där inte fler förmångapinnar i hopp..

Här är Jönköpingsloppen:

Två hoppvinster:

https://www.youtube.com/watch?v=a1AVpX2tGwo

https://www.youtube.com/watch?v=fMBwh5EGL4I

och två agilitydiskar:

https://www.youtube.com/watch?v=rts5ufiU2YU

https://www.youtube.com/watch?v=_0zheIHkVlc

För att peppa mig själv lever jag lite på att alla KF sitter så bra!! ÄVEN I SVÄNGAR!!!! Båda dessa loppen krävde svängar! Den ena 80-90 grader (jajaja, vår akilleshäl!) och den andra typ 170 grader (back)! Hon är fortfarande väldigt ojämn på träning och kan flyga lika gärna som springa och därför känns det enormt stort att hon sätter dem i sväng på tävling!! :-D Njuter av det, bryter ihop över skittunnlar (hinder 3 i Ag a och tredje från slutet i Ag b) som förstörde vår dag i Jönköping!

I hopp känner vi oss nu helt redo för svårare utmaningar och kommer därför prova våra vingar i klass tre från och med nu! Rätt eller fel får tiden utvisa men nollar man 6 lopp på raken behöver man nog mer att bita i känns det som! Duktiga fina Trolla! <3

Känner att jag måste skriva några rader om helgen som var i det närmaste perfekt – agilitymässigt. Trolla och jag lyckades på något sätt hitta ihop som ett Team och fick ett flyt i agilityn som jag har svårt att förstå! Det känns oerhört stort att liksom lyckas!! Igen och igen! Det har aldrig hänt mig under mina nästan 20 år på agilitybanan att jag lyckats nolla mer än två lopp på en dag!! Att nolla två har varit en sällsynt händelse det också som kanske inträffat 3-4 gånger under 20 år och så detta nu i helgen! Ofattbart! Otroligt stort för mig!!! Så att jag blev riktigt imponerad av mig själv!! WOW liksom!!

Trolla VANN 4 av helgens 6 lopp!!!

Jag saknar liksom ord för att beskriva känslan av total lycka blandat med förvåning och imponerat gapande över mig själv och denna fantastiska lilla svarta som är MIN!!

Första dagen var det agilityloppet först ut. Detta loppet gav mig ungefär en miljon insikter om hur jag INTE vill springa agility. Det började redan utanför banan. Jag stod och tänkte igenom banan och Trolla sin vana trogen levde sig in i varje hund före mig på banan. Jag kom på mig själv med att vara avundsjuk på Birgitta och hennes vovvar som har sin lilla bubbla där de går in och blir DE inför ett lopp. Försökte prata lite med Trolla och fick ett snabbt svansvift till svar, försökte igen och då slängde hon en snabb blick på mig och jag tänkte bubbla!! innan hon sedan stack ut huvudet ur vår bubbla och lämnade mig ensam i bubblan.. eller ensam var jag inte rumpan var kvar hos mig i bubblan. Övergick till att strunta i bubblan och fortsätta gå igenom banan och vilka svårigheter den bjöd på i huvudet. Det var en lurig bana där balans, A och slalom låg i ett kluster i mitten omgivet av lockande tunnlar och hinder. Många frågetecken fanns där och jag var orolig för en det ena än det andra, skulle hon hoppa där, svänga i tid där, hinna uppfatta mina signaler där.. Det första som gick snett på denna banan var att Trolla drog runt en tunnel helt, efteråt kan jag se att det var logiskt eftersom jag inte alls höll i henne men jag var totalt oförberedd på det. Hon fick ingen vägran där men jag blev fast i att visa in henne igen istället för att skicka och sticka och hann därmed inte till blindbytet efter A-et. Jag lyckades inte heller sköta bakombytet snyggt och fick en vägran på lången som följd. Jag valde då att ta om hela sekvensen och då blev det bättre. Jag VISSTE sedan att jag var tvungen att hinna byta till balansen, men det var inte lätt att hinna om man inte genade och genade man fanns risken att Trolla skulle springa förbi hopphindret före.. Planen var att pusha lite och sedan springa och blindbyta. Pusch gick alldeles utmärkt, det såg jag för jag kollade NOGA att Trolla uppfattat den och att hon tog hindret.. Det var just det.. hur skulle jag nu hinna blindbyta? Det hann jag INTE! Ny disk i det loppet. Mot slutet vet jag att hon tog ytterligare ett hinder från fel håll samt sprang förbi näst sista hindret.. Hela loppet var KAOS. Fyra disk och en del småfel drog vi ihop. Jag var inte så lite sur på mig själv efter detta lopp.. OM jag nu VISSTE att jag behövde springa i en viss situation varför sprang jag inte?? Varför stod jag och tittade på för att se vad min hund gjorde istället för att sköta MITT jobb! Ungefär där började insikterna trilla ner.. Egentligen är jag mest förvånad över att de inte på allvar trillat ner tidigare men men.. man kan ju inte fatta allt även om det i just detta fallet är uppenbart!!  Försökte hitta de poossitiva bitarna och fick då falla tillbaka på det som jag så ofta faller tillbaka på.. Hon satte alla RC! :-D Det är en evig tur att man tränar RC så att man åtminstone har den glädjen!

När det var dags för hopploppets banvandring visade det sig att det var en bana med lååånga rakor som dock i hundens linje inte var helt rak och därmed skulle hunden behöva stöttning för att hitta det sista hindret på rakan. Återigen.. man var tvungen att springa för att hinna! Trolla är snabb, det duger alltså inte att ha koll på att hon gör sitt och sedan springa utan jag var tvungen att SPRINGA!! Och lita på att Trolla skulle göra sitt. Ja jag vet att jag borde fattat detta för LÄNGE SEDAN men det är svårt att inse (åtminstone för mig) att det är skillnad på att titta och springa och att SPRINGA!!

Precis innan detta loppet hände något mer.. Jag och Trolla hittade en egen bubbla!! VÅR BUBBLA!! En bubbla där hon var med mig och glömde kika på konkurrenterna! Lyckokänslan när jag insåg att vi funnit vår bubbla var TOTAL! :-D Nu jäklar skulle vi ha kul TILLSAMMANS! Och jag skulle lita på att mitt tillsammans var hennes tillsammans utan att jag skulle behöva kontrollera att hon faktiskt lekte MED mig och inte någon annanstans! Nu jäklar skulle jag SPRINGA! Och sprang gjorde jag och hann gjorde jag och Trolla var med mig varje centimeter av vägen utan att jag passade henne det minsta! NOLLA!! Och vinst i loppet! Snabbast av alla i alla storlekar var vi! Vilken känsla! Jag var skakig vid ett par tillfällen av att inte ha koll på Trollas väg under loppet, det var skitjobbigt att släppa kontrollen och springa där situationen så krävde men lyckokänslan när hunden dök upp bredvid en på rätt ställe när man hunnit dit man tänkt sig är euforisk! HÄFTIGT!

https://www.youtube.com/watch?v=h2aqiKpErfI

Åkte hem efter en trots allt lyckad förmiddag med en vi känsla och en upprymd lycka samtidigt som jag hade en liten gnagande känsla av att Trolla och jag ”bara” lyckas för att banorna är relativt raka och ”enkla”.

Tillbaka för dag två och en ganska enkel agilitybana stod på schemat. Återigen ganska raka linjer och på vissa ställen behövde man SPRINGA för att hinna. Vi hittade vår bubbla *lycka* och sedan var det dags. Balansen var hinder två och sedan skulle man snett framåt mot en platt tunnel, Trolla satte en tydlig tass på men det var inte någon sådan där fint träff som hon kan få till. Så kom vi då till stället där jag var tvungen att skicka och sticka. Jag fick känslan av att jag var tvungen att vara lite mer tydlig än jag tänkt och vad händer.. jo jag hinner inte mitt byte!!! GRRRR SPRING med dig!! Lita på hunden. Vi klarar oss undan fel trots snurr både före hinder och mellan hinder, snyggt är det inte men vi är nolla. Bara sista hindret kvar och vad händer?!? Trolla springer RUNT! Jag tryckte rätt hårt på henne så hon rundar istället för att ta. MEN ÅÅÅÅ! SUCK!  Väljer att ta tillbaka och göra om hela sekvensen. Disk.

 https://www.youtube.com/watch?v=r8iTO564l0M

Får återigen slå lite på mig själv för att jag inte LITAR på Trolla och sticker när jag ska. Nästan direkt är det dags för hopploppet och banan är denna gång en Jörgen-bana. Mycket trixigare än gårdagens raka fina bana. Jag har ingen som helst anledning att plocka fler pinnar i hopp så mitt mål är bara att lita på hunden och vara på rätt plats genom hela loppet. Vi hittar in i bubblan och det sprutar småbubblor inne i bubblan av lycka och glädje mellan oss! ÄLSKAR VÅR BUBBLA!!! Vi har roligt ihop och trivs tillsammans! In på banan och vi sätter den! Jag springer och jag är på rätt plats och Trolla gör precis det hon ska! Följer mig och kan löpa fritt då jag är rätt placerad och inte stör henne eller väntar på henne för att se om hon gör rätt! Nolla i mål och VINTS igen! Vilken hund jag har! Två vinster på en och samma helg!!! WOW

https://www.youtube.com/watch?v=ZZwFmSuSc9w

Under timmespausen då large och small kör kryper vi in i vårt tält och stänger in oss så vi kan lägga oss och sover en stund. Skönt att få vila!  J

Ny energi till agilityloppet som följer, ett backlopp på balansen! Man ska inte rakt fram till hoppet inte heller svänga till tunneln utan svänga ännu mer till nästa tunnel. Upp till bevis Trolla! Sitter back?? Efter A-et känns det viktigt att hinna blindbyta men ska min hinna det behöver man skicka in i slalomen och sedan löpa 90 grader mot hennes riktning och byta sida medan hon går slalom. JA VÅGA! LITA PÅ HUNDEN! SPRING! In i bubblan! Trolla och jag vi skiter numera vad alla andra gör på banan för vi har vår egen bubbla!! Och så var det dags.. Vi sätter den, ja alltså vår RC hmm det var på det berömda håret men några klor och kanske till och med en tå lyckas hon peta dit. På träning UNDERKÄNNT och jag slår i tvärbromsen när jag ser henne hoppa av (ja för på träning är det ett hoppa av och INTE ok!!) innan jag inser att vi faktiskt är nolla och bara har två hinder kvar till mål!!!! HÄR GENOM!!!!! Och sen i mål och JA VI TOG ÄVEN SISTA HINDRET!!! Efter agilityloppet ser man på filmen hur jag direkt efter målgång gömmer ansiktet i händerna.. Chock, lycka och total förvåning får tårarna att komma när jag går i mål.. Vi gjorde det! Vi nollade ett agilitylopp i tvåan!!

https://www.youtube.com/watch?v=TqVmeAHy0KE

Efter en del väntan står det klart att vi vunnit även denna klassen!!! Jag fattar liksom inte riktigt! Det är så bra att det inte går att förstå! Vi har dubbelnollat på tävling!

Över till hoppen och nu känns det som att vi riktigt fått något att bita i. Kortaste vägen i slutsekvensen kräver ett blindbyte (möjligen framförbyte) följt av ett runt-kommando och en tysk och direkt in i en wrap med jakko för att hamna på rätt sida de sista två hindren.. Jag banvandrade och banvandrade och banvandrade men fick liksom inte riktigt till alla de däringa manövrarna i en flytande rörelse. Två minuter kvar ropar speakern. Men hjälp!! Detta är inte bra! Krångla inte till det – Kristina Myrefälts ord fick plötsligt fäste. Finns det något alternativ?? Ja det gjorde det ju.. en lite längre väg men S-kurva vilket gör att hunden kan bibehålla farten (visst det blir längre väg över de två sista också men handlingsmässigt krävde det blindbyte (eller framförbyte) push och sedan ett vanligt enkelt framförbyte. Hann gå sekvensen två gånger så och det kändes klockrent!

In i bubblan! Vi bubblade och myste massor!! Det var liksom INGEN press nu och det var bara roligt! MYS!!!!! ÄLSKA AGILITY !!!

På startlinjen kom tankarna, tänk om vi nollar och stjäl en pinne från någon annan? Borde jag inte köra? Borde jag se till att få fel? Sedan bestämde jag mig – NEJ – Det kvittar om vi nollar! I tvåan ska man slåss om pinnarna!! Jag stjäl ingen annans pinne om jag nollar! Det är en tävling och är man inte snabb nog får man jobba mer med svängar och fart för att komma igen och ge oss på nöten i ett annat lopp! Jag sköter mig och slutar fundera på alla andra! Jag kan inte påverka vad alla andra gör men jag kan springa mitt lopp och göra det bra!

Vi gick in och sprang. Jag litade på Trolla jag skickade och stack och hon följde alla mina kommando till punkt och pricka! Vi nollade IGEN!!! En trippelnolla denna dagen!! Jag har fortfarande svårt att fatta det! WOW WOW WOW!!! Vi nollade och vann FYRA av 6 lopp i helgen!! Helt otroligt!!

https://www.youtube.com/watch?v=aXNX4GMYELI

Några kommentarer bland grattulationerna har satt sig fast lite mer än andra i minnet. Tävlingsledarens när jag lämnade in tävlingsboken igen efter de två sista loppen. Jag vill ha två pinnar inskrivna sa jag och då svarade hon att hon redan skrivit in en. Ja jag vet sa jag men jag vill att du skriver in två till. Hon hajade till och tittade upp! TVÅ TILL?! GRATTIS! Sedan började hon skriva och får se att det blir fyra segrar tagna i helgen och hennes min och grattis gjorde min dag! J

En annan kommentar som värmde lite extra var den om att vi hörde hemma på landslagsuttagningarna! Vilket betyg! :-D

Den sista jag minns sådär lite alldeles extra var jämförelsen med Jenny Damm, det är bara hon som lyckas med något sådant här! Det ni har gjort i helgen är Jenny-Damm-Klass!

Stort tack för alla grattisar!!! De värmer enormt!! Nu måste jag sätta mig och kolla på tävlingskalendern igen.. Lilla Trolla har ju gått och blivit klass 3 hund?! Jag kan fortfarande inte riktigt fatta det!! Kanske kanske blir det klass tre debut i Växjö?!? Om vi vågar!

Jag hinner inte riktigt med att blogga om allt som händer. Eftersom bloggen är hundfocuserad får jag blogga lite om vad som hänt sedan sist på den fronten. Valltävlingarna i Värnamo är därför först ut.

Vi var där i mycket god tid och hann se de flesta ekipagen innan oss. Det såg svårt ut! Fåren verkade inte alls vilja gå genom grindarna och kunde smita förbi både åt ena och andra hållet om de fick chansen. Inte många av de tidigt startande fick heller in fåren i fållan innan tiden eller poängen tog slut. det kändes som om det skulle bli en svår uppgift att ta sig runt banan. Lite nervös var jag såklart.. det gällde ju poäng till unghundscupen så jag intalade mig själv att det var viktigt att bara fortsätta om något gick snett och att kämpa hela vägen. Så många som hade problem så kunde det betyda mycket bara man samlade poäng hela vägen.

Jag bestämde mig för att skicka Trollas "bra" håll trots att draget låt åt vänster. Jag hade sett hundar som skickats åt höger där fåren dragit i galopp men också hundar som skickats höger där fåren stått kvar lungt hela vägen. Det verkade bero väldigt mycket på hur hunden betedde sig. Även de som skickade vänster fick problem om hunden gjorde fel.

Strax innan mig startade den andra av startfältets WK. En jättetrevlig tjej som skulle debutera. De gjorde en superfinrunda som efter en lite svajig inledning blev bättre och bättre hela vägen. Kunde bara hoppas att Trolla skulle sköta sig lika fint som sin rasfrände.

Ut på startlinjen och skulle precis fråga domaren om hon gav klarsignal eller om jag kunde skicka när jag ville när Trolla drog iväg för hämt. LIGG röt jag i innan jag hann tänka och sedan följde några förvirrade ögonblick innan jag fick klart för mig att domaren lät oss starta om om jag bara kallade tillbaka Trolla. Trolla hade bara hunnit kanske tio meter eller så från mig innan jag röt!

Startsignal och jag skickade Trolla höger och hon slog ut i en superfin båge! 20 av 20! Strax innan hon hunnit fram började fåren röra sig och Trolla sögs in lite mot dem, jag dämpade hennes tempo men begärde inget stopp utan lät henne gå. 18/20p

ganska snart därefter började tempot öka varför jag krävde ett ligg! Det tog hon omedelbart! Lite svajig framföring blev det mycket för att jag inte riktigt VÅGADE (men hallå när ska jag lära mig ställa krav på Trolla! Det är inte Ting jag kör som när kraven blir för höga flippar ur utan Trolla!!)  styra för mycket! Grinden prickade vi iallafall och vi fick dem runt mig också och fick in dem på linjen för fösning. 18/20 p på framdrivningen

Fösningen började riktigt bra! Vi låg på linjen och det gick lungt! Trolla tog vartenda kommando klockrent.. Så kände jag hur fåren började glida åt vänster i draget och jag skulle försöka plocka in dem någon meter och säger höger!!! Gha!!!! Trolla tog höger snabbt och fåren for iväg i draget åt vänster!!! NEJ!!! blir så arg på mig själv! Samlade snabbt tillbaka dem och in på linjen prickade därefter bägge grindarna och fick fina svängar runt dem. 16/20p

Drivningen sedan.. Jag glömmer (som vanligt) detta med linjerna. Trolla hämtar fåren lite mot mig och jag tar sikte på stolpen men glömmer att jag inte har grinden i ryggen! Jag har vid det här laget tappat kontrollen på vad som är höger och vänster och inser att jag inte kan säga varken det ena eller det andra för risken att det blir fel.. inte heller ligg kommer över mina läppar. Sträckan går alltså lite för fort och på fel linje. Slarva inte bort poängen står det i protokollet! 7/10

Delningen då. Vi landar i delningstrekanten och jag stoppar upp backar undan och andas! SKÄRPNING! Tänker igenom alla mina kommandon, höger och vänster hittas igen och så andas vi. Andas lite till och sedan börjar jag kika efter lucka.. Plötsligt rör sig fåren åt vänster och jag skickar Trolla försiktigt åt det hållet ett får fortsätter tre stannar upp och i sista sekund bestämmer sig det sista fåret för att följa med det ensamma. Jag plockat in Trolla i luckan och vi håller de två där.. Det går några sekunder, och några sekunder till, inget ok från domaren. Ser mig om, vad är fel? Inser att vi är utanför delningstriangeln, är vi inte godkända då?! Måste vi göra om?? Vänder mig om för att fråga domaren, glömmer Trolla som håller de två. Trolla tar det som en signal för att hämta ihop. Domaren säger fortsätt bara du behöver inte göra om men nu är fåren på väg ihop igen!!! KOM IN KOM IN!! säger jag och Trolla tar kontrollen över de två igen. Håller dem fint och puttar iväg dem igen. 6/10p ONÖDIGT att tappa fyra p där!! Om jag bara insett att det som fattades var att vi skulle flytta de två ytterligare några meter från de andra fyra... där är fortfarande så mycket regler och bedömningskriterier som jag inte kan i denna tävlingsform!

samlar fåren igen och så bort mot fålla. Den ligger i dragriktningen och trots att jag hade ett stort försprång är fåren snabbt ikapp mig och nästan förbi mig. Jag kan inte riktigt hålla dem på min sida så jag tar hjälp av Trolla. Hon stoppar effektivt upp dem men då vänder de och får fritt fram på andra sidan fållan. de drar förbi öppningen med några meter innan Trolla hunnit runt för att plocka dem tillbaka. Andra försöket får vi in dem på. 7/10p

Totalt 82 p och retligt nära ett förstapris! Härligt dock att veta att vi kan ännu bättre! Vi kom 6a tror jag och plockade värdefulla poäng till UC.

https://www.youtube.com/watch?v=EpPoPKmMi5Y

Tyvärr har jag sedan dess fått veta att datumet till UC som tidigare var 5 september nu har flyttats till 19-20 september och därmed är Trolla en dag för gammal och får inte längre vara med!! Helt obegripligt hur man kan ändra detta med mindre än två månader kvar av kvalperioden! Jag blev jätteledsen och har precis skickat iväg en avanmälan till kommande tävlingar! Det känns liksom inte alls kul med vallning längre!! Tappade all lust :-(

Helt absurt att man kan ändra sådant bara sådär! helt otroligt att SVAK inte bryr sig om hur vi hundägare kämpar under ett år utan att de bara klipper och säger tyvärr!!! DET ÄR INTE RIMLIGT ATT ÄNDRA FÖRUTSÄTTNINGARNA MITT I KVALPERIODER!!

Jag bryter just nu ihop.. får se om och när jag orkar komma igen!

Under tiden blir det agility istället!

Förra helgen var jag i Tranås och tävlade. Det var dubbla klass två och enkla klass tre så bägge hundarna fick vara med. Först ut var Tingeling. Hennes första lopp var faktiskt riktigt fint.. Hon rev ett hinder grovt, såg ut som om hon kom helt fel för hon kom liksom inte upp alls över bommen och på slutrakan sprang hon förbi ett hinder som jag helt felbedömt placeringen av. Men i övrigt gick hon riktigt bra1 Det var kul att springa med henne. I hopploppet var slalomen riktigt klurig och jag lämnade henne lite för mycket lite för tidigt så hon gick ur. Med våra slalomproblem i ryggen blev jag så besviken så jag minns faktiskt inte mycket mer av det loppet. Det var liksom inte kul alls när hon gick ur.

trolla skulle springa fyra klasser, Hopp 2 A var en roligt och ganska lurig bana. Vi skötte oss mycket bra första halvan men drog på oss en onödig vägran efter en kort rak tunnel. (Hon kommer som skjuten ur en kanon så jag borde signalerat svängen innan hon gick in i tunneln.. Därefter blir det lite märkligt när hon först springer förbi ett hopp på insidan och därefter slår ut och rundar platten på utsidan?!? Tar om hela sträcken och då går det rätt men sedan springer hon förbi ytterligare ett hinder innan målet och där ger jag upp helt. Inte synkade alls.. '

I hopp 2 b har jag aldeles för brottom vid slalom och trycker henne förbi istället för att skicka in henne i och vänta tills hon gått in innan jag bakombyter.. Vi tar om den svängen och blir diskade.

Agilityklass 2 A gör vi riktigt riktigt bra! Tyvärr får Trolla en snöplig rivning och då väljer jag att utmana henne kraftigt på gungan genom att springa före flera meter. Det sprack! Hon flög som en svala så då tog vi om. Denna gången satte hon gungan snyggt! Jag tar dock med mig en känsla av flyt och samförstånd samt ett fantastiskt RC i det loppet!

Sista agilityloppet var jag nästan lite förbannad! Ska vi bara diska oss hela dagen!!! Fem disk av fem möjliga hittills!!! :-( Nu ville jag i mål och jag ville göra det snyggt! Jag ville nolla!

Banan var lurig och många många hundar missade redan på hinder tre. Det loppet var .. ja wow! Något annat kan jag inte säga. Samstämmigheten mellan mig och Trolla var TOTAL (nästan). Jag fick använda mig av mina jajaja både på A-et och efter slalomen och de satt klockrent! RC-träffen på balansen var fantastisk! och slut"rakan" var riktigt utmanande och krävde att man som förare SPRANG! Så jag sprnag och blindbytte före Trolla flera gånger och avslutade loppet med en Jakko som hon tog bra! YES!! hann jag tänka innan Trolla sprang FÖRBI sista hindret!!! :-( NEJ!!!

Tittar jag på filmen så sätter jag upp "fel" hand precis innan sista hindret.. Vet inte om det var därför men faktum är att Trolla sprang förbi, trots att hon sett och svängt på min Jakko. Så här i efterhand kan jag också se att ett framförbyte hade varit så mycket bättre till sista hindret.. det hade elliminerat risken för att hunden sprang förbi men det är ju så lätt att vara efterklok.

SUCK!! Tio fel och en dålig tid blev resultatet. Har försökt klocka på filmen och hade hon hoppat istället för att springa förbi hade vi legat i klass med vinnaren.. You win some you learn some ... Jag lärde mig mao massor i helgen! ;-)

På fredag får vi fyra nya chanser!! :-D

Usch vad tiden springer ifrån mig. Bloggat har jag inte hunnit med trots att det hänt mycket sedan sist.

Jag var bl.a och tävlade i Värnamo. Det var definitivt motigt att ta sig dit då man visste att jag körde för bara en enda klass eftersom vi redan var uppflyttade till tvåan i hopp. Samtidigt kändes det som om vi faktiskt borde ha en rimlig chans att klara ett felfritt lopp. Trolla kan alla hinder och hon lyssnar bra och är lyhörd. Jag ville helt enkelt ge det chansen. Så här i efterhand var det definitivt rätt beslut!!

Inte nog med att Trolla nollade loppet (ett jättefint lopp gjorde hon!) hon vann även klassen! :-D https://www.youtube.com/watch?v=x2u-mE7MkP8

Jag dröjde mig kvar till prisutdelningen (vem vill inte vara med på den när man vunnit! ) och fick njuta av två helt fantastiska hopplopp gjorda av Petra och Sookie! Hon vann båda de loppen! Vilken dag för systrarna! Storslam i mediumklassen helt enkelt! På prisutdelningen hade domaren plockat ut en favorit för dagen och han hade plockat ut mig och Trolla! Motiveringen var att hon hade superfina kontaktfält!! Lyckokänslan var total! Jag kan liksom inte beskriva med ord hur fantastiskt rolig och underbar den dagen blev! Fina Tingeling har fått världens häftigaste små valpar :-D Jag tror jag strålade ikapp med solen den dagen!  Ytterligare ett plus var att fina Brigitta delade pallen med mig och hon tog också sista pinnen. Nu ska vi upp i klass två på heltid och leka!

Under påsken åkte jag och nästan hela min familj på skidsemester till Lindvallen. Mormor fick följa med för att ha lite extra vuxna händer i backarna. Det är mycket att hålla reda på tre ungar som precis lärt sig åka. Emellanåt var det tur att vi hade henne då ett barn åkt ner till bestämd lift med pappa (barnen är snabbare än vi i backarna) Ett barn stod en bit ner och väntade på riktlinjer och det tredje barnet var försvunnet med tre alternativa farvägar till olika liftar.. Då är det bra att vara flera så mormor skickades att samla in det väntande barnet samtidigt som hon höll utkick i det alternativet efter den försvunna femåringen och jag åkte ett annat alternativ ner för att leta där. Det sista alternativet hann vi inte kolla för halvvägs ner i mitt alternativ hittade jag en strålande glad femåring på väg upp i en lift!!! UNGAR!! Det blev ett litet allvarligt samtal om vikten av att vänta på alla i backarna och vikten om att åka till samma ställe och vikten av att INTE ta en slumpmässig lift upp igen för då skulle det bli riktigt omöjligt att hitta varandra igen..

En underbar vecka blev det i alla fall och alla tre barnen utvecklades massor i sin skidåkning. Från att aldrig stått på ett par skidor (Melina) till att klara röda nedfarter som ingenting. Emelia och Amanda som tjuvtränat i Hanaslöv en gång innan slutade veckan med svarta opistade puckelpister…  Mamman (aka Jag) hade svårt att hänga med dem ner, de fick vänta på mig därnere.

Sedan vi kom hem har vi haft fullt upp med att komma ifatt på jobb och hemmavid och därmed har det inte blivit tid över för bloggande. Jag har dock bokat in lite fler tävlingar i agility framöver, i KLASS 2 :-D och till och med en valltävling står på schemat, redan nästa helg.

Vallträningen har inte varit så omfattande tyvärr men lite grann har vi tagit oss ut i hagarna. Vi har fått ytterligare lite hemläxor av Lena att öva på och faktum är att i gårdagens pass skulle hon inledningsvis ha varit nöjd (ja det tror jag faktiskt att till och med Lena hade varit..) Mot slutet av passet däremot så hade Trolla stoppat bomull i öronen, hon tog varken ligg eller höger eller vänster! Totalt döv var hon. L finns en hel del kvar att jobba på.

Mest glad över i passet från igår var jag dock över de två det sista hämtet jag gjorde (jag gjorde två, ett åt varje håll). Det första utfördes enligt given läxa, skickade och sa ligg varje gång hon inte höll sig ”rätt” på bågen ut och i huvudet. Här tog hon liggen klockrent! Sedan vandrade jag sakta upp till hennes linje och det tycker hon är så oerhört jobbigt!! Det var mycket tjat om att ligga kvar där (hon vill korrigera sig och fortsätta, lilla fröken spring i benen)

Sista hämtet dock, då stod jag på halva sträckan redan från början och skickade (det gick nämligen inte att se hur hon höll sig på bågen i slutet annars) och lilla hunden gick sååååå fint hela vägen! Jag behövde inte stoppa henne en enda gång! <3

Det känns helt ok inför helgen. Jag hade dock gärna kommit ut ytterligare en gång innan men det är inte direkt så att tiden är oändlig innan helgen.. Veckans två föräldramöten och ett styrelsemöte och så ett 40-årskalas på kvällstid samt att Magnus håller på massor med vårbruket just nu gör att det blir rätt tight att hinna med. Dessutom har barnen teaterträning, gympa och simskola ikväll.. L

Nåja livet löser sig! Det gör det alltid! KRAM på er därute!

I helgen har vi verkligen färdats mellan sorg och glädje.

Lördagen inledde vi med att låta Icka få sin sista viloplats, i ena hörnet av hennes älskade agilityplan. Barnen och jag plockade ihop några av Ickas favoritleksaker, en sökrulle och några goda tuggisar samt kapade alla våra fina orkideer inne för att pryda graven med. På väg till gropen sa Saga att nu skulle vi plocka ner icka igen. Jag förstod inte vad hon menade och då förklarade hon snusförnuftigt att vi ju måste plocka ner Icka från himlen för hon skulle ju begravas nu! Magnus hade lagt ner henne i gropen medan vi samladfe ihop sakerna och hon såg så fridfull ut. Leksaker och tuggisar följde henne ner i jorden. Melina sa att det var bra ifall Icka skulle vakna och vara hungrig. När graven var täckt stack vi ner alla orkideerna och en hemgjord prydnad med fjädrar och en sista hälsning till Icka. Det kändes bra att ge oss och barnen det fina avslutet på vårt liv med en fantastisk hund. 

Efter begravningen fick vi brått. Vi skulle på kalas och fira minsta (just nu) kusinens och hennes fars födelsedag. Det blev en trevlig eftermiddag. Magnus och Helen har ju haft Icka under stora perioder i hennes liv då vi inte kunde få ihop veckopendlande, småbarn, lägenhet och hundägande så även de delade vår sorg och saknad och många fina minnen av vår fina hund.

Idag hade jag anmält till en inoff agilitytävling på nära håll. Kristina hade bjudit in till en hopp och en agilityklass med två chanser per klass. Perfekt att få chansen att göra om och göra rätt om första försöket sket sig.

Meningen var att Emelia skulle kört icka men hon var på läger och kunde därför inte vara med. Jag fick därför köra henne också. Först ut var Ting i agilityloppet. Hon gjorde ett jättefint lopp men på slutet lyckades jag inte hålla henne tillräckligt och hon gled förbi ett hinder som hon sedan tog åt fel håll.. disk. Omloppet... det glömmer vi det var liksom inte bättre någonstans..

https://www.youtube.com/watch?v=LPs5CoGJa3U

Trolla på samma bana. Hon startade bra men skuttade fint av balansen. Publikplats sa att hon liksom sökt med blicken efter något hinder frammåt men då inget sådant fanns hade hon skuttat av. Jag sa fram fram vilket betyder fortsätt rakt fram, rakt fram fanns inget utan hindret man skulle ta stod i en 45 graders vinkel. Jag fortsatte varvet runt med vippa och tunnel men avvek därefter från banan och återvände via något hopp till balansen som Trolla återigen flög av. MEN HALLÅ!! Stoppade henne och tog om bara balansen och nu tog hon nedfarten med en hög baktass. Berömde och gick av banan.

Funderade en hel del. Vad berodde hoppet på? och kom innan nästa lopp fram till att fram egentligen inte är rätt kommando när hon inte ska fram - till nästa lopp skulle jag därför för första gången på tävling testa jajaja som betyder ha uppmärksamheten på mig vi ska svänga lite. Så när det blev vår tur igen så gjorde jag det, körde med jajaja. Trolla tvärnitar på balansen fortsätter sedan osäkert något steg och hoppar därefter åt sidan när hon hör kommandot!! OUPS.... Tar om balansen igen och denna gången gick det bättre. Något tveksam över men hon sätter kontaktfältet fint! Resten av loppet var jättefint! Och störst av allt! Jag säger inte så mycket, tar inte i skriker inte utan litar på henne på vippen och vet ni vad.. hon sätter den klockrent i båda loppen! LITA PÅ HUNDEN var det jag.. önskar jag gjort det i Ulricehamn..

https://www.youtube.com/watch?v=RopiAK-vphA

Senare på dagen sa Sofia att hon varit orolig för Jumper då han tränat på skärvet för mycket sista tiden och den balansen är inte fullhöjd och då slog det mig att sist vi tränade RC så var det på skrävet. Kanske berodde obalansen och hoppen på det. Ingen mer balans på skärvet förrän den är på fullhöjd iallafall!

Så hopploppen. Ting först och hon gjorde ett jättefint lopp! Fina svängar och hyfsad fart. Kanske kan vi pressa på mer men där var ingen uppenbar miss i hennes lopp! En härlig känsla!! Var så nöjd med det loppet att jag överlät på Lisa att köra andra chansen. Även hon och Ting nollade så det blev en dubbelnolla!!! :-D Duktiga hund! Min tid med Ting var något vassare och totalt räckte det till en tredjeplats.

https://www.youtube.com/watch?v=uhKIaXp0k9A

Trollas tur.. tjoho vad hon drog iväg på tokigheter i första loppet... Det är nog första gången jag riktigt känner att vi inte var på samma bana.. överhuvudtaget!!! Det händer inte ofta med lilla lyhörda tösen att allt möjligt strular i samma lopp men någon gång ska väl vara den första.. Hon såg helt enkelt inte alls den raka starten som rak och valde därför en helt egen väg genom banan.. Vi bjuder på det loppet så får ni skratta lite:

https://www.youtube.com/watch?v=T4_UXopSRDA

tur för oss så fick vi ju en chans till och den tog vi vara på. Trolla satte ett toppenfint lopp med fina svängar överallt. Det lönade sig så vi vann!!! :-D En trevlig prispall vart det med idel växjöansikten. Häftiga Älva på andra plats (en stor sväng kostade henne en chans på segern) och härliga Jumper på tredje alla nollade, Jumper till och med dubbelnollade!!   

https://www.youtube.com/watch?v=yyrvHIZB0YI

I  eftermiddags var jag helt slut och mycket frusen. Ridhustävlingar är KALLA!!! och det trots att jag banvandrade och sprang sju olika lopp!!

Tävlingsarrangemanget flöt på jättebra så vi kommer gärna tillbaka. :-D

LP 1, 2, 3, SvAgCh, SvAg(hopp)Ch Somollis Frallan "Icka"

2000-02-21  -  2015-02-04

Vet inte riktigt var jag ska börja när jag ska skriva något om min fina fina malletös som nu inte längre finns med oss.

Jag vill berätta om henne så risken finns att detta blir långt.

Jag hade tagit över en hund (WK, Tanya som då var 8 år) och funderade faktiskt inte alls på att köpa någon ny hund. Men när Jenny frågade om inte jag kunde hjälpa en vän till henne som var uppfödare med att sitta valpvakt åt en osåld mallevalp (hon skulle sitta valpvakt åt den andra osålda valpen) så kände jag att jag skulle ställa upp. Tanya var inte den trevligaste och socialaste hunden, hon var oerhört otrygg med andra hundar och ansåg att anfall var bästa försvar.. så lite skulle valppassandet ge mig svar på om det alls skulle vara möjligt att ha en hund till så länge som hon fanns kvar. Skulle Tanya visa sig vara omöjlig att kombinera med valpen fick vi lösa det för den tid vi passade valpen men skulle inte ha bundit upp oss i något köp som sedan kunde bli jobbigt att ta sig ur.

Sagt och gjort. Jag och Jenny packade in oss i bilen och for söderut till Lottie som fött upp mallekullen. Valparna var nu nästan fyra månader så de var inte sådär jättesmå som en 8 veckorsvalp kan vara. Bedårande söta var de dock ändå! Jag var dock mycket glad att jag inte var där för att köpa för mer osocial valp får man leta efter. Icka låg och tryckte i ett hörn och när jag satte mig ner på marken en bit ifrån och lockade gruffade hon till mot mig, reste sig och gick till ett annat hörn längre bort från mig! Oups liksom. Nåja det var ett av syftena med att hon skulle ut till mig, socialiseringsträning.

Icka och hennes bror fick följa med oss hem. Icka satte jag på golvet mellan mina ben i framsätet och Jenny hann inte mer än starta bilen så skrek hon rakt ut i panik och klättrade för allt vad hon var värd uppåt mot mina axlar. Efter en stund fick jag henne att lunga sig i mitt knä men på golvet skulle hon INTE vara! Icka fick bestämma och åkte därmed i mitt knä hem.

Det blev någon slags vändpunkt för Icka för från att inte ha litat på mig alls litade hon nu blint på mig och bara mig och jag var hennes enda trygga punkt kvar i tillvaron! Hon gick defacto på mina hälar, närkontakt hela vägen och avvek inte med en millimeter oavsett vad som dök upp på promenaden. När hon stannade för att kissa och jag fortsatte gå utan henne skrek hon rakt ut i panik och rusade sedan ikapp så fort hon kissat färdigt. En aning beroende kan man säga. Ni förstår väl att en sådan liten varelse som på ett så tydligt sätt visar att jag är hela hennes värld kan man liksom inte annat än ÄLSKA!!!

Med Tanya var det inga som helst problem. Icka visade inget intresse för Tanya och utgjorde därmed inget hot så dem emellan funkade det toppen! Tanya såg inte Icka och Icka såg inte Tanya till att börja med.

Ett bekymmer med att förälska sig i en valp som man bara passar är att den måste lämnas tillbaka när tiden tar slut. Inte för att Lottie inte väldigt gärna ville sälja valpen till mig men jag hade en pojkvän som kanske inte var lika lättövertalad.. Jag började nu göra upp planer om hur sambon skulle kunna bli lika förälskad som jag i denna underbara bräckliga tillitsfulla valp. Jag till och med erbjöd mig att städa hela lägenheten medan han gick ut med hundarna för att han skulle få uppleva lyckan av att ha en liten valp som så fullständigt hänger sig åt en och inte bryr sig om något annat i hela världen.

Sagt och gjort Magnus Icka och Tanya gav sig av och jag började städa. De blev borta länge.. fyra timmar senare var lägenheten grundligt städad och de hade inte kommit hem än! Så länge skulle de väl inte vara ute? hon var ju bara en liten valp. Vad skulle jag hitta på till de kom hem? Skaka mattor bestämde jag mig för och öppnade dörren och in rusade en överlycklig valp!! Förvånad kliver jag ut på trappen och tittar på Magnus som sitter nedanför trappen. Varför sitter du där? Det visade sig att Magnus inte kommit längre än nerför trappen dit han burit valpen. Så fort han satt ner henne så hade hon smitit upp igen och satt sig och tryckt mot dörren i hopp om att få komma in igen. Tålmodig som han är hade han bestämt sig för att vänta ut valpen, när hon inte kunde komma in skulle hon väl ge upp och komma till honom… Tja det kanske hon hade gjort om jag inte öppnat dörren och släppt in henne fyra timmar senare… eller??

Behöver jag påpeka att hon inte direkt charmade mannen i mitt liv?

Efter några dagar hemma blev Icka tryggare i mitt sällskap. Hon avvek kortare turer på promenaderna och fick inte längre panik om jag fortsatte gå när hon kissade. En dag sprang hon rakt fram till den fläck Tanya hittat och körde ner nosen intill Tanyas och jag minns att jag drog efter andan och tänkte att nu smäller det. Min förvåning var enorm när båda lugnt nosade vidare och Tanya sedan bara fortsatte som om inget hade hänt!!? Då visste jag att jag ville att Icka skulle stanna!

Magnus och hon var dock inte något radarpar. Han och jag började dock diskutera utsikten att köpa oss en hund till och vi satt och kikade i hundböcker för att komma fram till en ras som skulle passa oss. Jag älskade Tanya och rasen men hade inte tillgång till får eller andra djur att valla på så en vallhund kändes utesluten och Icka, tja hon hade liksom inte charmat blivande hussen än. Månaden som vi skulle passa Icka började lida mot sitt slut och det var dags att lämna tillbaka snart. Själv visste jag att jag ville ha henne kvar men mannen var inte övertygad. Det var då jag tog till den kvinnliga list jag hade och började bearbeta hans MOR med argument om varför det var vettigare att behålla Icka än att köpa en annan hund. Med Icka visste vi ju att det fungerade med Tanya och dessutom visste vi ju vad vi fick. Med en valp var så mycket ett vågspel osv..

Listen gav utdelning för dagen efter kom Magnus till mig och gav mig mina egna argument kring varför Icka borde få vara kvar hos oss! :-D Lycka! Underskatta aldrig en moders makt över sin son ;-) Dagen efter när det egentligen var dags att åka till Lottie för att lämna tillbaka liten valp åkte vi istället dit för att köpa loss liten Icka som nu skulle bli vår!!!

Det var starten på vad som såsmåningom skulle bli 15 mycket innehållsrika år! Jag har aldrig ångrat köpet!!! Hon var en helt fantastisk hund!!!!

Att vi skulle hålla på med agility var givet! Det var jag redan inkörd på med Tanya och det var ju så kul! Men utöver det var jag nyfiken på lydnad och bruks också. Det blev sök vi kom att hålla på med. Att skriva om alla våra träningsäventyr och tävlingsäventyr skulle bli en hel roman men en "kort" sammanfattning av hennes karriär får det bli.

Icka debuterade lydnaden först. Hon var en härlig hund att jobba med och plockade både LP 1, 2 och 3 samt ett förstapris i Eliten. Utöver det kan vi faktiskt skryta med en SMvinst i lydnadsklass 3 för belgiska vallhundar. UDM titel i lydnadsklass 1 och vi tävlade även USM i lydnadsklass 1 samma år. Hon vann även bjuvscupen i lydnadsklass 3 ett år och blev ÅBB (årets bästa belgare!).

I söket var hon en liten stjärna! Hon vann appellen och blev uppflyttad i högre klass innan jag fick barn. Karriären lades sedan på hyllan då det blev alltför svårt att träna i skogen med bebis på släp. En tävling kommer jag ihåg lite extra och ska berätta om för er. Den säger lite om vilken hund min Icka var. Reglerna då var att om man inte var godkänd i en klass inom 2 år så blev man nedflyttad igen. Det ville jag ju inte så därför gav vi oss ut på en sista söktävling nästan två år efter vår senaste tävling och träning för att försöka få godkänt. Det är klart att det var dumt att inte träna innan men att få till sökträning när man inte tillhör en sökgrupp är inte lätt. Fick en kompis att ställa upp på två markeringsövningar veckan innan men det var all träning Icka fick. På tävlingsdagen drog jag näst sista startnummret. Det blev till att sitta och vara nervös och social med övriga tävlande rätt länge innan det skulle bli vår tur. Vi kände inte någon av de andra och därför frågade vi om varandra. Alla (utom jag) var såklart där för att bli uppflyttade, själv ville jag ”bara” bli godkänd så jag inte skulle behöva bli nedflyttad..

En efter en gick de in och startade och kom tillbaka nedslagna efter att inte ha kunnat prestera det sök de velat. Det var svårt och hunden hade inte gått så bra av olika anledningar. Betygen varierade mellan 5 och upp till 6,5 på dem allihop. Jag började bli nervös.. med alltför dåliga sökpoäng skulle det bli tufft att få ihop godkänt. När det blev vår tur hade jag en klump i magen. Det hade jag dock inte behövt ha. Icka gick jättefint och hittade snabbt alla figgarna. Domarna satte 9,5 och 9 i betyg och vi åkte från skogen i topp på dagens tävling!!! WOW kan man säga! Min fina hund utan rimlig träning gjorde det i det närmaste perfekt! På uppletandet gick det helt ok men tyvärr låg hon inte på platsen (det var vår akilleshäl både i lydnaden och brukset) och där rök uppflyttningen till Elit. Godkänd blev vi dock :-D

Hennes paradgren var dock agilityn! Det var där vi trivdes bäst hon och jag! Hon flög fram runt banorna med gigantiska kliv som gjorde att hon sparade mycket tid! Det var inte helt ovanligt att hon hoppade slutrakor på studs!

Icka och Tanya

Hon var en av Sveriges snabbaste hundar! Jag minns två prispallar lite mer än alla andra vi stått på. Den ena var på Gotland en midsommarhelg (2004) Icka och jag fick till det där drömloppet!!! Vi belönades med första plats och på andra plats stod Jenny Damm med sin Elvis och trea var Paul Bjurehag med Jimmy (båda hundarna var suveräna agilityhundar och blev senare landslagshundar!!) Känslan av att lilla jag med min malle kunde slå dem! Den känslan glömmer jag aldrig! Marie Hansson som ritat och dömt banan kom på en tävling långt senare och berömde det loppet! Hon sa att Icka och jag löst det precis så som hon tänkt att man skulle lösa banan och hon var glad att se att den lösningen givit utdelning! Vissa kommentarer glömmer man liksom aldrig.

En annan prispall var en klass tre i Oxie. På den prispallen stod Åsa Emanuelsson och hennes fantastiska Ia (tog medalj på VM) på andra plats och Eva Persson med Mio stod på tredjeplatsen, även de två förare med hundar som man som vanlig dödlig agilityförare beundrade otroligt mycket. Stoltheten visste liksom inga gränser! Finaste finaste mallen!

Ett annat stolt ögonblick jag minns är när Icka blev en gång vald till domarens favorit av Peter Rodin i Ulricehamn tror jag det var i samband med någon stor utställning. Motiveringen var att han trodde att Icka skulle bli en hund alla andra skulle få se upp med framöver. Icka var inte den säkraste hunden, hon gick som jag visade men var jag minsta sen med att visa så chansade hon. Hon hade liksom inte tid att vänta på att jag skulle komma på vart vi skulle härnäst.. I det loppet som Peter plockade ut henne som favorit i hade vi utöver ett rätt hyfsat lopp passat på att runda ett tält av bara farten ;-)

Vi var som sagt inte så säkra, vi tog oss till SM flera gånger men väl där lyckades vi inte hålla ihop två lopp i rad. Inte heller DM var vår arena. Ett lopp absolut men i nästa diskade vi oss eller fick fel. Sånt var vårt liv. Därför var det stort, extremt stort när vi ett år lyckades hålla ihop i två lopp i rad på belgarmästerskapen! Det räckte till seger före fantastiska Annika Aller med Ian och Anna Pettersson med Gandalf. Det gav oss också en biljett till belgar VM i Tjeckien samma år.

Icka blev faktiskt den första mallen i VÄRLDEN att bli svensk hopp champion!

Som gammal och stel fick hon starta ett par pensionärsklasser i Lund (TACK LUNDS BK för att ni ordnar pensionärsklasser). Hon vann flera år i rad och var så oerhört samkörd med mig. Det var tråkigt att hon fick ont i sin rygg när hon var runt 9 år för hon och jag hade aldrig varit mer samkörda än vi var då. Tyvärr fick vi sluta tävla agilityn då och tävlade bara lydnaden sporadiskt någon gång då och då. Även den blev med åren för tuff för henne då hoppethindret blev för högt. Ett KM blev hennes sista tävling och med en kämpainsats där tempo saknades och som sagt hoppet kunde vi inte göra enligt reglerna så knep hon sin sista pallplats. Tvåa efter duktiga Veronica med Lava.

I ett par år nu har jag väntat på denna dag, fasat för den men ändå vetat att mallar blir inte så gamla så Icka lever på övertid! Hon har fått skrota runt härhemma som glad pensionär och jag har njutit av dagarna när hon glatt skuttat runt med de andra hundarna i lek. Hon hängde såklart inte med i deras fart och blev dessutom andfådd för minsta ansträngning men hon var glad och lycklig. När hon vart trött lade hon sig ofta högst uppe i trädgården och spanade ut över sin flock.

När Tingeling fick valpar lekte hon med de små! Det var häftigt att se men de små yrvädren, inte helt stabila när de rultade fram var precis lagom snabba för Icka tant! :D <3

Många äventyr har vi varit på jag och finaste malletösen! Runt hela Sverige, från Piteå i norr till Trelleborg i söder, från halmstad i öst till Visby i väst. På fjällvandingar, långpromenader och på tävlingsbanan, som eftersökshjälte, uppletandehjälte och vakthund, I Danmark och Tjeckien. Tävlat och framförallt haft underbart roligt ihop på banorna! Många är det som sagt till mig att jag har en fantastisk hund! Många har sagt till mig att det var synd att jag inte hade mer tid att riktigt satsa på henne (hon har ju fått genomleva fyra graviditeter med foglossning hos matte med efterföljande bebisperioder och småbarnstider..). Det är säkert sant! Icka kunde nog ha gått hur långt som helst i både söket och agilityn med en annan förare som haft mer tid och bättre nerver än jag men som det var var hon den överblivna lilla valpen som ingen ville ha! Valpen som inte alls tilltalade valpspekulanter..

Jag har älskat henne i nästan 15 år och inte ångrat att hon fick flytta till oss en enda gång! Tack Lottie för att du ”lurade” på oss valpen som ingen ville ha!! ;-)

Igår kväll var det dags. Icka hade gått på tre ben i mer än en vecka nu och verkade inte bli bättre. Jag hade lovat mig själv att när hon drabbades av något sådant så skulle jag låta henne somna. Igår ringde Magnus efter veterinär och på kvällen kom han hem till oss. icka fick följa med på en kortare promenad precis innan han kom, hennes sista. Att hon bara satte ner tre tassar i backen hindrade henne inte från att galoppera längs vägen. Min härliga fina hund. Det var så otroligt jobbigt och tungt när vår lilla promenad hade vänt och vi var på väg tillbaka. Jag kunde inte med att ropa på henne för att hon skulle skynda sig, inte ens när jag med hundra meter kvar hem såg veterinären svägna in på garageuppfarten. Med tungt hjärta gick jag hemmåt så långsamt jag kunde. Ville inte men visste att det var dags.

Emelia och Amnada klappade om henne en sista gång  ( de små var inte hemma, det kändes bäst så) och gav henne ett rökt råsjursben att gnaga på. Jag höll rådjursbenet så hon skulle stå still medan veterinären gav henne lugnande så att hon skulle somna. Hon tuggade på sitt ben tills hon tappade det när sömnen tog över. Jag satt hos henne och klappade henne medan hon somnade. Veterinären och Magnus drack lite kaffe och samtalade. Det var lungt och fridfullt och med tårarna rinnandes strök jag hennes huvud. hennes sista minuter var så fina.

När allt var över kom flickorna in igen (de ville inte vara med när hon dog) tillsammans satt vi tre på golvet hos Icka och strök hennes fortfarande varma kropp med tårarna rinnandes nerför kinderna.

När vi en stund senare samlades för kvällsmat pratade vi om Icka och minnen av henne. Vi tittade också i gamla fotoalbum (Icka är äldre än vår digitalkamera så från hennes första fem år finns bara pappeskort i fotoalbum) och grät och skrattade om vartannat åt härliga minnen

I natt när jag vaknade och inte kunde somna om gick jag upp och tittade ut genom fönstret. Det var så otroligt vackert så det går knappt att beskriva. Jag älskar utsikten från mitt sovrumsfönster! Snön gav ett magiskt skimmer över hela nejden och dammen och lönnarna avtecknade sig vackert trots "mörkret". Mörkt var det inte för även om  himlen var nästan täckt av täta moln så fanns där en stor reva i molnen, en reva som öppnade för månen och en starkt lysande stjärna! Jag log och blev aldeles varm i hela kroppen! Det kändes som en hälsning! En hälsning från min starkt lysande stjärna som nu lyser från andra sidan livet!    SOV GOTT ÄLSKADE ICKA!

Lördagens agilitylopp, en snöplig vägran från vinst och pinne! 6 sekuner före vinnaren i mål... men med fem fel!

https://www.youtube.com/watch?v=YsPYLje2aWg

sååå nära sååå långt borta..   

Lördagens hopplopp, återigen.. sååå nära sååå långt borta

https://www.youtube.com/watch?v=Ia-kwrXCChk

Söndagens katastrof hopplopp...  

https://www.youtube.com/watch?v=t1I7fsCqV4A

Vilken helg! Så mycket upp så mycket ner marginalerna i agility är verkligen inte stora. Jag lämnar den här helgen bakom mig med mycket motstridiga känslor. Där var mycket att glädjas åt och där var en hel del frustrerande inslag.

Jag åkte upp redan i fredags kväll då det hade blivit alltför tidig morgon om jag valt att köra lö. Jag Lina och Kristina skulle få bo hos Malena och lite vallning erbjöds om det blev tid över mellan tävlingarna. Det gick att hitta hål i tävlingsschemat då jag tävlade klass ett först på morgonen och sedan första hopp tvåan och därefter var det långt till nästa start i hopp 3.

Först och främst; VILKEN HALL!!! suveränt underlag, jag tror inte jag såg någon som halkade och det var sviktande att springa på! Älskade verkligen hallen. Det kändes för övrigt också som att det var bra ljuddämpning för även om det bitvis var högljutt med massor av hundar som skällde så överlevde man bättre än jag upplever att man gör i andra hallar. Jag uppskattade också att arrangören valt att INTE ha speaker. Den extra ljudnivån är man helst utan innomhus. Däremot hade det varit toppen dels om tidtagningens siffror varit vända mot publiken (då hade läktaren kunnat förlja tävlingen på ett bättre sätt) och dels om man haft bläddersiffror vid inropet (större siffror lättare att se på avstånd samt att de går att se från två håll. Utan speaker får man nämligen ingen rapportering kontinuerligt om hur långt en klass har kommit och därmed är det svårt att hålla reda på sin tur. Inropare som är bra blir då jätteviktigt och de jag träffade på verkade ha bra koll och ge bra information till dem som stod i tur. Med dessa två enkla förändringar hade tävlingen blivit bättre från läktarplats.

En annan sak som inte blev helt bra (men som är svårt att råda över som arrangör) var den platsbrist som rådde. Läktarna fylldes snabbt på morogonen av klass 1:are och deras hundar och burar och när klass två och sen även tre dök upp var där fullt. Visst några ettare åkte hem men inte på lång väg så många som tvåorna och treorna som dök upp.

Jag hade önskat att man hänvisat fler till omklädningsrummen, nu var flera till för funktionärer, bra att de har utrymmen att gå till men behövdes så många 8tre eller kanske ännu fler) till funktionärerna? och ett helt uppfyllt av broderare, kul inslag men de kanske kunde fått en plats längst in i hallen brevid banan istället? I varje rum kunde man istället fått in 20-talet hundar säg tre extra rum =60 hundar, det hade förändrat situationen en hel del! Arrangören ändrade dock sitt krav om inga burar nere i hallen till att tillåta det och det var bra för då löstes det mest akuta i situationen.

En underbar tävlingshall var det iallafall! Toppenplats och jag hoppas verkligen vi får komma tillbaka igen!

Tävlingsdagen blev dock mycket lång (8-22 drygt) stackars alla funktionärer som slet för att ge oss tävlande en bra helg. Hoppas ni orkar med att göra om det! Jag träffade faktiskt inte på en enda negativ funktionär i helgen! En eloge till er!

Vissa saker funderade jag dock på som kunde spara in tid så att dagen inte blev så lång. Banorna väntade in varandra hela tiden, de låg därför nästan hela tiden i fas. Detta gör dock att man tappar mycket tid totalt på dagen, ena gången är det hopp som går fortare än agility nästa gång tvärt om, om då båda väntar in varandra så tappar man minuter, kvartar tom varje gång man väntar in. tre klasser gånger tre storlekar... 9* minuter eller kvartar ja det ger rätt mycket tid på en dag. Vid ett tillfälle hände ett missöde med en tunnel som då behövdes tas av planen och tävlingen på den banan stod helt still i en dryg halvtimme (någon sa timme men jag kollade inte på klockan) därefter väntade den andra banan in dem och så gick yttreligare tid i onödan! Enda gången man faktiskt kan behöva vänta in är om samma storlek ska gå på banan på andra sidan som redan går men även då kan man spara tid genom att köra banvandring för dem som kan och sedan bara en uppsamlingsbanvandring för dem som det krockat med vid tävlingen.

En annan sak som tog mycket tid var prisutdelningarn. De kördes efter varje klass - TOPPEN TACK FÖR DET!!!! - men båda banorna stod still under prisutdelningen! (De flesta gångerna hade nämligen snabba duktiga funktionärer redan hunnit bygga om banorna långt innan prisutdelningen var över!) Det hade varit bättre att ha antingen öppen banvandring eller vanliga banvandringar under tiden så hade man sparat 20-30 minuter per prisutdelning vilket ger en timma på kvällen!

Totalt sett tror jag man hade kunnat spara in runt tre timmar första dagen om man bara försökt driva på lite på de bitarna och det tror jag både funktionärer och tävlande hade uppskattat.

En sak till måste jag berömma. Det var härliga banor hela helgen!! Jag tycket de allra flesta hamnade på "rätt" nivå för rätt klass! Klass 1 var klass 1 och i tvåan och trean blev det klurigare och svårare precis som det ska! Suveräna banor! Tack till domarna!!

Mitt eget tävlande då?

Film finns och kommer när jag fått in dem på datorn.

Trolla var först ut på agilitybanan. En härligt flytig klass etta som hade lite svårigheter men som verkligen levde upp till klass 1! Kände mig trygg på startlinjen och hade bara en tanke och det var att dämpa Trolla lite innan vippen så att hon inte skulle flyga den. Har inte blivit så mycket vipp tränat i vinter och ingen alls i fart och bana. På hinder tre var en halvkraftig sväng innan balansen där flera hundar drog rakt fram mot ett hopp en bra bit bort så där valde jag att göra en Jakko för att försöka tajta linjen. Valde efter lite övervägande att lita på att hon fixar A-hindret även om jag springer på och blindbyter framför henne och så ett framförbyte innan sista tunneln för att kunna hålla henne till hindret som man kanske skulle kuna glida runt om farten blir för hög. Vi var laddade och focuserade båda två. Trolla gick riktigt bra första biten av banan men jag kände att hon gick fort!! Kanske för fort. Strax innan balansen tvekar hin till och hon rusar inte över uppfarten som hon brukar det får henne att blir kortare i steget upp än hon brukar men sedan ökar hon och eftersom jag inte får några fel förutsätter jag att hon träffar kf även om jag misstänker (och delvis kan se det på filmen) att träffen blev hög. Själv var jag för långt efter för att kunna se träffen. Hon flyger vidare fram över banan och i mitt huvud fångar jag tanken om att det går för fort! Hon kommer flyga av gungan. När vi närmar oss den tar jag därför i lite, vipp-vipp VIPP! och effekten är omedelbar och ödesdiger hon sätter upp tassarna och kliver sedan av och frågar mig om hon gjort fel.. var det inte vippen hon skulle ta?? Hon var snabbt uppe igen och vi kunde fortsätta. Jag såg inte domaren så jag kunde inte veta säkert men visst fick vi 5 fel vägran! :-(  Resten av banan gick fint även om hon gled ut lite långt efter näst sista tunneln! i mål med fem fel och en tid runt 27 sekunder. Det skulle visa sig vara bästa tiden men en femma är en femma är en femma. Så ledsen och samtidigt så nöjd. Min fina lilla hund har inte sprungit banor på hela vintern vi har nästan uteslutande tränat balans och slalom och ändå sätter hon allt så grymt bra! Hon lyssnar bättre än jag förtjänar (och ibland önskar) och det är så sorgligt att jag inte kan lita på att hon tar vippan så som hon ska och kan utan istället ska in och störa.. De fem felen är inte Trollas fel utan mina och det grämer mig att jag inte kunde nöjt mig med att säga vipp-vipp och halvhalta lite istället för att ryta i åt min jättelyhörda lilla hund! Där sök min bästa chans att ta sista klass 1 pinnen innan gåsahoppet. Ska sätta mig och kika igenom tävlingskalendern och se om där kanske kanske finns någon mer chans att ta den...

Hoppklass två var en annorlunda bana med lååånga avstånd mellan hindren. En passage var till fel tunnel men gled hunden ut lite på hindret innan och genom de långa avstånden så kunde man lätt (trodde jag) bara hålla lite extra så skulle det inte vara några bekymmer. Trolla gled ut lite på linjen och jag trodde hennes linje var rätt in i den tunneln vi skulle till så jag kallade bara lite lite, sänkte och vred axeln lite åt rätt håll och sa sedan tunnel varpå Trolla rusade rakt in i den öppningen vi inte skulle ta. DISK. :-( Skulle tagit i mer men missbedömde helt hennes linje. Hon var inte alls på väg mot den tunneln jag trodde utan tvärt om vilket jag bittert fick erfara. Surt sa räven men inte heller det Trollas fel! Trolla var felfri i sitt utförande i lördags! Jag gillar i och för sig att vara den svaga länken men när det är så nära perfekt som det kan vara så känns det inget vidare att göra små skitmissar som kostar oss seger i ag-klassen och en bra placering i hoppen (diskar man sig får man ingen tid men filmen ger ett humm.. runt 29 s vilket hade räckt till en andra plats). Det är en märklig kluven känsla att inte hitta något tokigt i hundens prestation och ändå inte lyckas göra det rätt. Visst är vi den svaga länken vi människor men jag tror aldrig det varit så påtagligt som efter dessa två lopp! Frustrerande att vara sååå nära!!!

Efter Trollas hopplopp räkande jag med en tre timmars håltimme från tävlingarna så jag packade in mig och hundarna i bilen och for till Malena och fick tränat lite vallning som avkoppling! Jätteroligt! Förutom jag och Malena var två av hennes valpköpare där så jag fick se tre av Dixies valpar in action i hagen! Jätteroligt att se. Malenas var dryga året medan de två andra bara är månader och inte så långt komna än. Härligt att se deras naturliga avstånd och fina djurkänsla redan på detta tidiga stadium. När linan gick av för en av de små fick man verkligen se precis hur hon betedde sig när inget stoppade henne och hon smög så fint så fint till fåren stod i ett hörn och då stannade hon vid bubblan och höll koll! När matte lockade bröt hon sitt vallande och kom!! Vilken liten stjärna!!Några lite äldre kelpies var också med. Totalt sex hundar tror jag det blev som gick några vändor var! Trolla fick öva mer på sina visslor, GUD så svårt det är att vissla bra! och så korta flanker och någon delning på det. Malena tipsade mig om att ha ett framkommando som verkligen verkligen betyder fram och då hunden inte får känna av balans utan bara gå fram! Det ska vi träna in ett såklart! Hon nämnde också att jag skulle se upp så att kortflaknerna inte tog över och det helt plötsligt kunde bli svårt att få henne att gå runt hela/halva varv. Ska vi såklat också tänka på. Det är så bra men någon annans ögon på träningen ibland. Till sist slet jag mig från hagen och återvände med en trött och nöjd Trolla till hallen. Nu skulle det bli Tings tur. Det dröjde dock nästan två timmar till innan vi hunnit så långt att det blev vår tur på riktigt. Önskar jag hade vetat det för då hade jag stannat längre hon fåren ;-)

Första loppet var faktiskt en bana som jag kände att den kunde funka riktigt bra för mig och Ting om vi lyckades sätta slalomingången. Ting fixar rätt många slalomingångar bara jag inte är där och petar med henne men så som banan var konstruerad  var jag tvungen att byta antingen snävt före eller tajt bakom eller springa runt slutet medan Ting var inne i slalomen och de två sista kändes inte alls som att Ting (som ofta går ur två portar för tidigt) skulle klara. Jag valde därför framförbytet före slalomen. Där var dock trångt så den lösningen innebar att jag skuller riskera att störa henne i ingången vilket också blev facit. Jag störde henne för nära och hon gick in fel. Redan innan dess hade hon rivit ett hinder så jag tappade nog focus där. I vilket fall blev det fel på fel så med ett gäng disk och några rivningar tog vi oss runt och man kunde bara skratta åt eländet.

Även agilityklassen kändes som en trevlig bana. Ting skuttade dock av A:et och sedan fick vi en vägran på slutet då jag barnvaktade ett hinder i en serpentin för länge.. Jag behöver vara kvar så länge för annars följer hon mig istället för att ta hindret i serpentinen. Jag trodde dock att jag skulle hinna putta ut henne ändå men det lyckades jag inte med. Det loppet var dock ett bra lopp och en härlig känsla fanns där när vi sprang!

Hemma hos Malena igen var vi inte före 21:30 och då åkte vi direkt efter start och vi startade väldigt tidigt i klassen. Alla andra fick nog hålla på väl en timma till innan klassen var slut.

Malena hade lagat lamm och jag tror faktiskt aldrig jag ätit godare lamm! SUPERGOTT!!! med rårakor och en underbar sallad och så sås till det. Njöt i fulla drag av den goda maten och det trevliga sällskapet. Jag tror klockan var ny dag innan jag slet mig från sällskapet och gjorde natt.

Ny dag nya, men inte lika många, möjligheter. Trolla först ut vid 8 i hopp 2. Ännu en trevlig bana var det och jag tänkte när jag banvandrade att bara jag stöttade henne ordentligt vid hinder tre skulle det nog kunna bli riktigt bra! När jag sedan gick ut för start tänkte jag bara på hur jag skulle kunna få svängen vid hinder två bättre och focuserade på det (och misslykades ändå där) så jag glömde stötta ordentligt vid trean. Hon följde min rörelse bortåt och satt som en smäck i tunneln utan att ha tagit hinder tre först. Mhä :-(

Mittpartiet av banan skötte vi toppen och mot slutet krockade jag med en tunnel!!! 8-O och kom lite ur fas varpå Trolla smet bakom ryggen på mig och då tryckte jag henne runt hindret vi skulle tagit.. Lite kaos där helt enkelt. Den underbara känslan av total samförstånd och flyt från igår totalt bortblåst. Tänk så stor skillnad det gör om man bara känner flytet! Igår sol (med några moln) och idag pannkaka.

Efter det loppet gjorde jag helgens stora tabbe. Jag insåg inte hur många timmar det skulle dröja till Tings starter. Trolla och jag var färdigtävlade vid 8:30 och vid 13:00 gav jag upp och åkte hem. Då tror jag det var kanske en timma till till Tings första klass!! och troligen två till tre till hennes sista klass! :-(

Hade jag begripit bättre hade jag liksom gårdagen ägnat någon timme hos Malena och fåren istället. Det hade varit mycket trevligare än att sitta i en skällig hall och vänta och vänta och vänta! Visst en del rolig agility fick man se men mitt huvud var helt slut efter någon timme och när jag såg hopp 3 klassen belv jag inte ett dugg inspirerad att springa. Det var inte en bana som Ting och jag hade kunnat göra ett bra lopp på ens om vi fått flera försök tror jag. Hennes akilleshäl slalom var riktigt utmanande på den banan och vi hade helt enkelt inte fixat att vara på rätt plats vid rätt tillfälle där (åtminstone intalar jag mig det) Det och tröttheten gjorde att jag tog belsutet att underkänna min och Tingelings kunskaper på agilitybanan och åka hem utan att ge oss chansen. Ett tungt beslut som sved i hjärtat och jag var faktiskt riktigt ledsen för att jag så uppenbart inte tror på oss. Första timmen av resan kände jag mig riktigt nedstämd och det var inte alls roligt med agility då. När vi stannade för kissepaus kollade jag SBKtävling live och såg att Lina och Rut gått riktigt bra och blev då genast på bättre humör igen!! Heja heja!!! och ännu bättre kändes det när jag såg att det var över 40 startande kvar i den klassen och då snabbt räknade ut att jag skulle vara hemma och väl det innan nästa klass skulle vara färdig.

När jag 3,5 timmar efter jag åkt kommit hem och hunnit packa in och upp alla grejor och slagit upp ett glas vin tittade jag på SBK-tävling live igen. 8 startande kvar i min klass!!!! Beslutet att struka oss var mao helt rätt!!! Jag var helt slut efter helgen och hade INTE orkat köra hem senare och jag hade inte varit hemma före 8. Nu hade jag hela eftermiddagen och kvällen med familjen :-D Snopet med starterna och framförallt på att jag inte ägnade alla timmarna mellan Trollas start och beslutet att åka hem åt något roligare..

Agility är kul men frågan är om det är så kul!? Man behöver nog ha hundarna i samma klass så att inte dagarna blir så långa! över 12 timmar på en tävlingsplats för fyra minuter på banan... NÄ!