Nu bloggar jag igen :-) om det varit dålig aktivitet här innan så är det desto bättre nu!

Bilder på de små

Den förstfödde: Svarta tiken (black and tan)

Nummer två den svarta hanen (Black and tan)

Nummer tre red and tan kallad minstingen (suddig bild ser jag får ta en ny såsmåningom)

nummer fyra är lilla brun som precis som arbetsnamnet antyder är brun ;-)

nummer fem red and tan kallad blå eftersom hon har fått blå nagellack på tassarna :-)

Ting verkade må jättebra igår efter valpningen och följde villigt med ut för att kissa men hade sedan brått tillbaka för att pyssla med sina små! De små verkade mätta och nöjda när hon lämnade dem. Allt kändes toppen så eftersom jag mer eller mindre fick en allergichock av valparna (är normalt lite allergisk mot andras hundar) med kliande/rinnande näsa kliande /svullna ögon och påverkad andning så bestämde jag mig för att inte sova hos Ting en natt till utan istället gå ut så fort jag vaknade.

Sov väldigt gott och gick ut igen till dem vid sextiden imorse. När jag kommer in är där lungt och skönt och Ting verkar pyssla fint med sina valpar. Men när jag går närmare så ser jag två valpar i andra änden av valplådan liggandes aldeles stilla! Känslorna då går nog inte att beskriva. Strupen kändes som om den snörde ihop sig och jag fick en stor klump i bröstet. De var små, blöta och kalla när jag lyfte upp dem. Aldeles livlösa. Trots att jag redan viste försökte jag ändå gnugga dem lite för att få liv i dem men inget hände :-( Sorgen är hemsk! och tankarna, kunde jag ha räddat dem? Om jag bott hos Ting en natt till? Levde de när de föddes? En av dem hade ett litet sår i nacken.. De första fem verkade må bra. Ting verkade även nu lugn och när jag nu tittade på henne och kände över magen var den hård och sammandragen som om hon aldrig varit dräktig alls.

Ting fick gå ut och kissa lådan städades ut och de två nya fick lämna sin mor aldeles för tidigt! Oron finns där hos mig, hur kunde jag missa tecknen? Fanns där några tecken? Hon var väldigt mattekär när hon var ute igår försökte hon säga nåt? Finns där fler valpar kvar? Kan de isåfall vara i livet? Behöver jag åka till veterinär? Ting skakar och hässjar fortfarande lite men bara i korta stunder och sedan ser hon aldeles lugn ut. Hon åt mat vid åtta i morse.

Veterinärkontakte har tagits med två olika djursjukhus som båda säger likadant. Ha koll på tempen och allmäntillståndet men hon behöver inte komma in om inte jag är alltför orolig! Ska man utsätta Ting och de fem små för en resa till vet bara för att jag är nojig? Usch! Tankarna är många spretiga och oroliga. Hon ser ju pigg och glad ut....

De fem små verkar dock må bra! så här efter ett och ett halvt dygn har de alla ökat i vikt :-)

1 BaT tiken vägde                  270 när hon föddes och väger 305 nu    ökning 35        

2 BaT hanen vägde                 301 när han föddes och väger 343 nu    ökning 42 

3 RaT (vitt bröst) tiken vägde 227 när hon föddes och väger 257 nu    ökning 30

4 Bruna tiken vägde               273 när hon föddes och väger 327 nu    ökning 44

5 RaT tiken vägde                  298 när hon föddes och väger 348 nu    ökning 50

Lite bilder

Hanen och minstingen valp 3

Övriga tre tikar, lilla brun underst

Äntligen! Nu har Tingeling fått sina valpar och allt ser så här långt ut att ha gått bra!

Fem valpar blev det, fyra tikar och en hane.

I söndags morse hade Tings temp sjunkit till 36.7 och då packade jag ihop mitt och Sagas pick och pack och flyttade ut till förrådet där Ting och hennes valpar ska få bo. (Har man hela huset fullt av barn vill man inte ha valpar mitt ibland dem! Då skulle de aldrig få vara ifred!) Eftersom Saga är så liten kallade jag på förstärkning i form av Josse. Vi bestämde at hon skulle komma senare frampå dagen. När jag gick ut så skulle mina agilitykursare precis dra igång och träna en stund så jag satte igång musik på datorn för att Ting skulle slippa fundera över vilka som höll till utanför. Klassiskt bildade hundar redan från början ;-)

Eftersom Josse inte skulle komma förren senare bad jag Lisa som tingat en av valparna att stanna efter träningen och agera hjälpande hand när bebisen krävde min uppmärksamhet.

Ting skakade flämtade och bäddade sedan i måååååånga timmar! Josse löste av Lisa och stannade över natten. Vi väntade och väntade. Ting hade det jobbigt men några valpar såg vi inte till. Rastade henne i koppel och hon visade alla fina lyor hon siktat in sig på och tom gravt ut under föregående veckor! Det var några stycken..

Josse och jag fick lite sömn mellan varven och även Ting vilade om än skakandes och oroligt till och från.

På morgonen tog jag kontakt med veterinär som tyckte jag skulle avvakta så länge tempen låg lågt vilket den gjorde fortfarande. Josse åkte till jobbet och Lisa ersatte henne under dagen. Ting forsatte att skaka och hässja men mer blev det inte. Vid fyratiden ringde jag vet igen. det närmade sig 30 timmar utan resultat så det kändes som om det började bli väl jobbigt för Ting. Hon bäddade mindre och vilade mer. På order av vet började vi nu tempa Ting en gång i halvtimman för att hålla koll så inte tempen steg utan att valpningen kom igång. Josse återvände efter jobbet och så var vi tre hjälpredor till Ting. Vid åttatiden började tempen krypa uppåt 0,2 grader per tempning och vid en bit efter 9 kom de första krystvärkarna! Ting såg inte ut att gilla det hela utan såg mest spyfärdig ut. Hon stod upp och den första valpen kom halvägs ut. Josse fångade upp den i en handduk och hjälpte Ting få ut det sista. Moderkakan följde inte med ut. Själv satt jag och ammade, det är inte lätt att sköta valpning och bebis samtidigt!

Fösta valpen föddes vid 21:25 och var en black and tanfärgad tik med lite vitt på bröstet och hon vägde 270 g. När vi lade ner valpen till Ting ville hon mest bara fly. Sedan bestämde hon sig för att rulla sig i valpen som om hon var ett ruttet kadaver eller nåt så vi räddade livet på den lilla flickan flera gånger innan jag som nu blivit av med bebisen (hon hade somnat och sov hela natten!! Vaknade igen vid 6 tiden på morgonen! behändig tös!!)  lite bestämt sa till Ting att ligga och ligga still och sedan hjälpte valpen att hitta en spene. De två första gångerna den hittade rätt flög Ting upp med något vilt i blicken men tredje gången höll vi försiktigt en hand på Ting för att visa henne att vi ville att hon skulle ligga kvar och när valpen sugit ungefär 30 sekunder slappnade hon av och började på allvar fundera över vad det var för en liten krabat.

En timma senare var det dags igen. Denna gågen la Ting sig en bit från valpen och krystade fram en hane och två moderkakor.

Hanen var också black and tanfärgad och han vägde 301 g. Ting hade inget intresse av att sköta valpar i detta läget för nio minuter senare kom nästa lilla tik. En red and tan tik med vitt på bröstet! Väldigt lik sin mor! Tiken är minst i kullen med sina 227 g. Moderkakan följde inte med ut men efter en halvtima eler så kom den ut.

Nu lade sig lugnet och vi kunde hjälpa nummer två och tre till varisn spene och Ting pysslade med de små. Samtidigt som hade vi kännt att magen inte var tom och vi kunde även se att Ting hässjade och skakade emellanåt. Lite vila fick hon dock för det dröjde två och en halv timma innan tik fyra vid tio i ett hittade ut med moderkaka och allt. Denna valp tyckte Ting att hon kunde få föda i mitt knä! :-D Jag höll inte med och puttade vänligt men bestämt tillbaka henne på filtarna och tidningarna på golvet och lät henne ligga nära mig istället för på.. Nummer fyra ser väldigt brun ut och vi kunde inte just nu urskilja någon tanfärgning men vitt på bröstet har hon. 273 gram vägde hon.

Återigen tyckte vi oss kunna känna ännu en valp i magen. En stunds lugn, under vilket Lisa avvek för att få lite nattsömn, följde men sedan började Ting bli orolig, hässjade och bäddade. Valparna hade hon inte tid med. Hon provade på nytt att krypa upp i mitt knä så vi trodde alla att det var en ny valp på g men så slutade hon och gick och lade sig hos valparna igen. Lite uppdateringar på sennatten på fejan och Linda tipsade om att hon kanske var orolig för att hon var kissenödig så hon fick gå ut en vända och kissa. Kissade gjorde hon och sedan återvände hon till valparna och lugnet lade sig över kullen. Visst skakade hon en del och emellanåt flåsade hon också men i övrigt var hon lugn och pysslade med sina valpar. Efter någon timma gav Josse upp och somnade efter att jag lovat att väcka henne om något hände. Själv var jag trött så ögonen gick i kros men samtidigt kändes det inte rätt att somna ifrån. Vid femtiden vart Ting orolig igen och lämnade sin plats för att komma till mig på madrassen. Jag flyttade bort till henne och försökte få liv i Josse men hon sa bara ja och sov vidare! Jag lät henne eftersom Ting bara hässjade utan att krysta. hon lugnade sig men började sedan traska runt igen. Josse lyfte huvudet och jag frågade om hon var trött och hon sa ja och somnade om ;-) När det inte verkade bli något mer än oroligt så tog jag ut Ting på en ny kisserunda och som förra gången kissade hon och kom sedan snabbt till ro hos sina valpar.

Jag konstaterade då att jag nog haft fel om att där fanns en valp kvar. Josse vaknade till och vi bäddade rent i valplådan sedan tog jag Saga som nu vaknat då klockan hunnit bli 6 och kröp ner i på min madrass för att amma och sova lite jag med. Efter kanske tio minuter började alla valparna pipa sammtidigt och Ting började frenetiskt slicka sig i rumpan. jag steg upp och där låg inte fyra utan fem valpar, den sista precis nyfödd med fosterhinnor och moderkaka. Nu blev det fart på Josse! :-D Valpen var lite medtagen och kom inte igång som de andra. När jag torkat av henne sett att hon rörde sig så vi vägde henne och konstaterade att hon var red and tan och vägde hela 298 g. Därmed var hon största tiken i kullen. Sedan försökte jag som med de andra hålla henne vid en spene så hon skulle få dricka men även om hon rörde på sig fanns där inget driv efter att komma till spenen som det funnits med de andra. Lite mer hårdhänt gnuggande över ryggen väckte upp henne och Ting undrade vad jag höll på med men gjorde sedan som en god mor som jag och slickade frenetiskt på valpen för att få igång henne. Fortfarande gjorde hon inga försök att suga.

Efter tips på fejan gick jag in för att hitta en pipett och blanda druvsocker i vatten och när jag kom tillbaka hade Josse mjölkat ur några droppar mjölk och fått in i hennes mun. Efter att ha upprepat detta några gånger kom hon igång och började suga själv.

När vi kände igenom Ting kändes hon tom och hon blev också lugn på ett helt annat sätt. :-)

Tre bruna och en svart tik och en svart hane låg nu som små korvar hos Ting. Nu hade det varit skönt med sömn men nu tyckte inte Saga att det var läge.. Josse åkte till jobb och jag och Saga gick för att äta frukost och ringa dem utan fb för att berätta. Sedan kissade vi Ting en vända och gav henne samtidigt lite gott i form av ägg mjölk och uppblötta kulor och sen ammade jag Saga och hon somnade för att sova i fyra!! timmar! Jösses så gott jag sov dessa timmar!!!

Nu har lugnet lagt sig över Ting och hennes valpar. Jag är där och tittar till dem och släpper ut henne för att kissa med jämna mellanrum och de verkar ha det bra! Även om Ting lämnar valparna så verkar de lugna tills hon kommer tillbaka då blir det ett fasligt liv tills de alla fem hittat in mellan hennes ben och kan somna tryggt! :-)

Hon äter inte så mycket än men det är kanske inte så konstigt. Allt gott äter hon men kulorna ratas ;-)

Tror hon är lycklig över att slippa magen! När hon får komma ut går det i galopp hela tiden och ett par gånger har hon valt att hoppa de hinder som står i hennes väg istället för att som tidigare gå runt (hindren ligger på ca 20 cm så hon hoppar inte direkt högt men ändå! och min bana står utanför hennes boplats så den passeras när vi går in och ut..)

Får återkomma med bilder på varje valp såsmåningom. Jag har ännu inte tagit några sådana så det får vänta ett tag :-D

Nu är det sovdax!! GOD NATT!!! :-D

Jag är nog en av världens sämsta på att uppdatera min blogg speciellt som det nu är väldigt spännande tider hos oss! Men just det att livet är spännande nu gör också att tiden inte riktigt räcker till för att sitta vid datorn. FB håller jag koll på genom telefonen som är med vart man än går och som man lätt kan kolla igenom när man ammar och får lite tid över. Men för att kunna få tid att sitta vid en dator så måste man bortprioritera något annat, städning, sömn eller annat som man faktiskt måste göra!

Nåja till väsentligheterna! Saga växer och börjar bli stor! Hu va fort tiden går!

Leendena avlöser varandra och hon småpratar med en om man pratar med henne! Hon kan kämpa upp till en minut med läpparna i olika former innan hon får fram något ljud men man kan se att hon verkligen försöker härma de ljud vi gör för henne!

Hon har haft kusinbesök här i tre veckor! De två små har verkligen uppskattat varandra och kan sitta och prata med varandra långa stunder! Supermysigt! Mammorna har haft det mysigt också! Märkligt bara att tiden går så fort!

Över till familjens andra centrum just nu! Tingeling! Idag är det fyra dagar till hennes bf!! Hon börjar bli rejält stor nu! Hon är dubbelt så bred över ryggen som normalt och midjan har helt försvunnit. Ljuvren hänger under magen då de har svullnat och fyllts med mjölk.

Hon är riktigt matgalen samtidigt som hon inte orkar äta upp! Men nåde Icka om hon försöker ta Tings mat för henne. Vi har separerat dem nu så at Ting kan få ha maten ståendes. Amanda erbjöd Ting en gobit från bordet häromdagen och fick sig snabbt en läxa!! Ting tog inte bara mumsbiten utan fingrarna åkte med på köpet! Ting visste väl att man inte ska äta mat från bordet så det gällde att vara snabb att knipa biten innan matte eller husse fick syn på synden! ;-) Några tårar och tröstande pussar senare var Amanda glad igen men hon lär inte mata hundarna från bordet fler gånger ;-)

Ska bli bättre på att uppdatera här nu när det närmar sig!! Annars får ni hålla koll på FB där jag skriver och lägger ut blider allt som oftast!

:-D

Saga har nu hunnit bli nästan en månad gamal! Livet har landat lite och vi börjar så sakta finna rutiner som passar henne och oss andra. Vardag har vi inte haft då Magnus haft semester och barnen varit lediga men vi har njutit av livet tillsammans! Hon är en underbar liten bebis som visserligen somnar sent på kvällarna men som sedan sover fem sex timmar i sträck!! :-D

Semester ja.. så mycket som skulle hinnas med och så lite som hanns med! Kanske är så för alla men planerna här var stora men inte mycket av dem hanns med! Annat hanns dock med och det har mest gått ut på att vi umgåtts hela familjen vilket har varit riktigt mysigt!

Tingeling är nu hemma igen! Vi gjorde en rundtripp till Örebro och kusinerna där och hade supertrevliga dagar med bad, prommenader och hästar.

På vägen upp blev Saga hungrig och visade sitt missnöje genom skönsång i form av skrik! Vi letade upp första bästa ställe att stanna på och möttes av denna underbara skylt! Vad kunde väl vara mer passande!

Eskilstuna zoo lockade en av dagarna och vi fick en trevlig dag med djur och karuseller och glada barn!

 En av dagarna drog jag och svägerskan vidare mot värmlänska skogar och fick nu äntligen träffa Elis (och se honom valla) och hämta hem en välparad Ting. Blir det inte valpar nu så var det nog inte meningen! Elis och Ting verkade trivas bra ihop! och om jag förstod det rätt gillade Bitte Ting också! :-D

Runt mitten av september borde där bli en kull kelpievalpar härhemma!!

Gissa om träningsabstinensen gör sig påmind nu! Jag ville bara sätta igång att träna både agility och vallning med en gång! Jag bestämde mig för att när vi väl kommit hem skulle jag ta riktigt tag i vallträningen igen! I syfte att vara med i workingkelpiemästerskapen innan dräktigheten gått så långt att Ting måste dra ner på tempot. Agility tänkte jag träna men bara på låga hinder, vill inte riskera för mycket när det gäller valparna!

Sagt och gjort ut i fårhagen styrde vi kosan morgonen efter vi kommit hem men sedan tog det stopp. Maximal otur måste vi haft för när vi gått en runda med ett gäng får ser jag att Ting är fullständigt blodindränkt! Från halsen ner till tåspetsarna! Efter lite letande lokaliserade vi blödningen till ena framtassen där ett fem mm runt sår pulserar ut blod i mängder! Håller tryck på någon minut men blodet kommer fortfarande i stora mängder när jag släpper! Vi får hjälp att lägga ett tryckförband på och sedan kör jag in med hund och bebis till djursjukhuset akut. Där får vi snabbt hjäp och när förbandet tas av (ca 45 min efter det lades på) forsar fortfarande blodet ut i stora mängder!

De tar in Ting för sövning så de kan få bättre koll på tassen och efter några timmar rings jag tillbaka och får då veta att en artär gått helt av och att de fått öppna tassen en del för att kunna lokalisera artären samt bränna den så att blödningen stoppat! Utan vethjälp hade hon förblött!

Några tusen fattigare men med en lagad hund fick jag sedan åka hem. Ting är nu glad och lycklig (även om tratten är ett gissel) och haltar inte nämnvärt, fast någon regelrätt träning eller annan anstränging för tassen är det inte tal om! Bara att ställa in alla träningar och även kommande workingkelpiemästerskap mao :-(

Men som sagt! en hel hund är värt mer än tävlingar och träningar. Jag får fortsätta längta efter något annat än prommenader med min hund ett tag till :-/

Har inte haft ork eller tid att blogga på ett tag nu! Men oj så mycket som har hänt! Det största är att vi har blivit fler i familjen!!

Den 27 juni föddes en liten tjej i vår familj! Saga ska hon få heta! Hon var en rejäl liten bit på 4 392 g och 52 cm lång! Men ändå var hon sååå liten! Man blir lika förvånad varje gång man träffar nyfödingar de är ju så små!

Här är en av de första bilderna på underverket i pappas famn!

och här myser hon med mamma

Förlossningen gick i mina ögon rasande fort! Den startade med att vattnet gick hemma i soffan vid halv tolv på natten och då var det bara att sätta sig i bilen och åka in till förlossningen. Halvägs in drog värkarna igång rejält var fjärde minut och väl inne blev de riktigt jobbiga snabbt. efter en timma bad jag om epidural men då jag bara var två cm öppen ville de avvakta lite till :-( en halvtimma senare tyckte jag det tryckte neråt och fortsatte att tigga epidural och då sa hon att jag var fyra öppen så epidural kunde jag få men det skulle inte krystas än!. Narkosläkaren var dock upptagen så det tog ytterligare en halvtimma innan han kom. Epiduralen blev lagd och minuter efter det tog krystvärkarna sådan fart att jag inte kunde unvika att krysta. Ytterligare en koll sa att jag bara var 6 cm öppen så de fick hjälpa till och trycka undan resten för att bebisen skulle kunna komma ut! Halvägs ute fastnade huvudet i vad som kändes som en evighet och när bebisens tillstånd försämrades fick de hjälpa mig genom att trycka på magen samtidigt som jag krystade ut henne. Halv fyra på natten var hon född!! Hon var medtagen och de sprang iväg med henne men jag fick snabbt besked av Magnus att hon var ok! :-D

Efter förlossningen blödde jag av okänd anledning mycket (över en liter till) och vi fick därför vara kvar för observation ända till kvällen, men då var jag pigg nog för att få åka över till patienthotellet!

Efter några dagars respit på patienthotellet åkte vi hem och skulle på kvällen fira vår hemkomst tillsammans med farmor och farfar som haft våra andra barn under dessa dagar. Det blev en mycket trevlig kväll med jättegod mat (sjukhusmat kanske inte riktigt är den läckraste maten jag vet ;-) ). Enda smolket i bägaren var att jag hade ont i rygg och sidor. Kände mig lite hängig så jag tempade mig faktiskt på kvällen och hade undgefär 37,5 grader. När jag vaknade dagen efter mådde jag riktigt dåligt. Frös så jag skakade och kände mig inte alls på topp. Tempen hade stigit till 38,1 och vi ringde till sjukvårdsupplysningen som bad mig ta en alvedon (1g) och lägga mig och vila en stund och sedan, om jag inte blev bättre, höra av mig till förlossningen igen. När jag vaknade en timma senare hade febern stigit med nästan en grad och jag hade feberfrossa. Efter ytterligare fyra samtal till förlossningen fick vi äntligen komma in. Väl där lät det först på dem som om jag skulle kunna åka hem så fort de tagit lite prover (de menade att lite feber var normalt eftersom mjölkproduktionen satte igång och att det tom kunde vara lite mjölkstockning på gång) men så fort de fått svaren på proverna (vilket tog timmar under vilken tid jag bara sov och sov) ändrade de sig helt och lade in mig med intravenöst antibiotika och dropp. Fler prover togs och jag kände mig som en nåldyna ett tag men var för medtagen för att bry mig. De kallade det för barnsängsfeber vilket enligt googel är mycket ovanligt nuförtiden men som var både vanligt förr och dödligt dessutom!

Saga lyftes från mitt ena bröst till det andra, blöjbyten och annat sköttes av Magnus och sköterskor eftersom jag inte orkade ens sätta mig upp. :-(

Det tog två omgångar antibiotika innan det efter nästan ett dygn vände och jag började må bättre! Jag var kvar i två nätter till innan de släppte hem mig med mer mediciner som jag fortfarande tar även om jag nu mår bra. Var infektionen satt har jag inte fått svar på inte heller vilken typ av bakterier jag drabbades av men då provsvaren dröjer så länge (odlingar och svar på dem kan ta upp till fem dagar) så sattes flera sortes antibiotika in så bakterierna angreps med bred front och det hjälpte ju! :-D

Nu är vi hemkomna igen!!

En stolt nybliven storasyster!

En mycket tråkig sak var att Bitte Haag som äger Noneride Elis skulle ha kommit hem till mig på söndagen och vi skulle träffats och fått träffa varandras hundar och pratat och haft det mysigt! Nu låg jag inlagd så då kunde jag inte träffa henne och Elis :-(

Bittes Elis ska bli pappa till Tingelings valpar om allt vill sig väl! Bitte var nere för att tävla i ljungbytrakten och då Tings löp var nära förestående skulle hon få följa med sin friare hem till honom redan nu.

Som det nu blev fick Ting förlja med Elis men jag fick tyvärr inte träffa honom hemma :-(

Nåja Bitte rapporterar att resan gick bra och att Ting får flera vallpass om dagen, hon har börjat löpa men är mer intresserad av att hitta fåren när de är ute på prommenad än att samspråka med Elis än så länge ;-)

Mer om Bitte och Elis kan du läsa på hennes sida

http://nolgarden.dinstudio.se/diary_4_82.html

Om allt vill sig väl blir det alltså parning inom några veckor och sedan fina workingkelpievalpar om ytterligare sisådär 60talet dagar!!

Hör av dig om du är intresserad av valp eller vill veta mer om någon av föräldrarna!!

Anna tel: 0708-221224

Anna mail: anna_tanya@hotmail.com

Idag fick bli sista dagen på jobbet. Efter påtryckningar från både mannen men kanske framförallt från barnmorskan fick jag ta mitt förnuft tillfånga och inse att det kanske inte är helt lämpligt att arbeta fram till BF (eller som jag tänkt i mitt fall en vecka innan BF)

Barnmorskan tittade strängt på mig igår och sa att jag behövde VILA! Dvs inget mer jobb och inte heller några barn hemma nästa vecka utan lite lugn och ro. Jag har därmed gett med mig och sagt till Chefen att idag blir min sista dag. Jag har så svårt för att lämna över massor av arbete till de som blir kvar och hade helst suttit i dessa sista fyra dagar och bara betat av akter för att lämna så lite som möjligt. Nu blev det dock inte så. Har varit över till min kollega med "högen" av akter och redovisat läget och hör och häpna han tyckte det var helt ok :-) Såklart.. det är bara jag och mitt huvud som inte vill belasta andra, de runt mig begriper att jag inte ska eller blr orka mer nu.

Sista timmarna på jobbet spenderades med att plocka iordning på skrivbordet och sätta undan mitt (utifall de plockar in tillfälliga gäster i mitt rum medan jag är borta)

Ikväll ska vi på sommarfest med Magnus jobb. Hoppas det blir roligt för mindre motiverade än jag är kan man inte bli! Längtar efter min sköna säng!!!! Vill helst bara SOVA mest hela tiden nu.

Igår var det "bara" två veckor kvar till BF. Innan dess ska vi hinna med barnkalas för Amanda som fyller år! Skolavslutning inklusive tårtbakning till denna, ridskoleavslutning, sommarfest på mitt jobb, dagisavslutning, tandläkarbesök gånger två, dagisdag "Sitta på stolen", släktkalas för Amanda och dessutom har Magnus 1500 plantor kvar att plantera och drygt 500 kvm gräsmatta som ska rensas från sten och sås. Det är lite mycket nu!! Kanske inte så dumt att skippa jobbet i tre dagar ändå!!

Längtar efter att få tillbaka min rörlighet och mer tid över (går det ens att få??) till att åka ut i vallhagarna och mysa! Jag vill också kunna springa agility igen! Men det får helt enkelt vänta! En och annan fårhage kanske jag kan hitta ut till men det övriga :-/