Vilken helg!! Från nära döden upplevelser till fantastiska "nästantoppenprestationer" på både vallbanan och agilityplan.

I fredags slutade jag tidigt på jobb och hämtade upp Emelia och Saga för att åka söderut mot Skåne/Trelleborg och vallhundstävling. IK 1 med malteserkors stod på schemat. Ny plats, nya får som visade sig ha drag snett bakåt på fältet och starkt drag i hämtriktningen, dvs bakom mig. Fåren var rörliga och lättfotade men schyssta då de svarade super på hunden om hunden tog det lungt!

Trolla kikade lite på något ekipage före oss och var väldigt sugen på att hjälpa till. Jag kände mig lagom taggad och samtidigt lugn!! Ett ekipage några hundar före mig gjorde en jättefin lugn runda och den sparade jag på näthinnan som målbild! Går hunden lugnt går fåren lugnt! Det ska vi också lyckas med!!

Där fanns gått om plats att välja håll i hämtet men skickade man vänster kunde man få problem med att fåren gärna ville dra tillbaka till uppsamlingsfållan snett bakåt höger. Det passade ju oss! Trolla är bättre åt höger så höger skulle det bli!

Jag var dock inte alls beredd på att hon i hämtet skulle slå ut så pass att hon nästan hamnade bakom uppsamlingsfållan. När jag inser att det är dit hon är på väg och inte mot de utställda fyra gällde det att komma på något snabbt! Det enda jag kunde komma på då var att ta till det kommando jag använt för att få in Trolla i delningsträningen. Vi har tränat en del på att hålla en flock ifrån den andra och emellanåt skickar jag Trolla att cirkla och har då om de hamnat för nära varandra och hon nästan varit på väg utom båda flockarna sagt delningskommandot ”IN” för att få henne att komma in mellan. Det kommandot tog jag till nu! ”Trolla in” och vet ni vad?!! Min stjärna till hund vek då snabbt av från sin linje mot uppsamlingsfållan och gick snyggt och prydligt in mellan den och de utställda fåren och kom fint in och landade precis lagom i upptaget för att fåren skulle starta spikrakt mot mig!! Fattar ni vad den lilla hunden kan! Wow! Vet att jag säger det ofta men för mig är det så ofattbart hur mycket jag lyckats lära den där lilla svarta och hur lyhörd hon är mot mig så jag är jätteimponerad själv över vad man kan lära en vallhund!! Domaren drog dock en hel del för den jättevida utgången och så ytterligare några poäng för extrakommandot förstås så 10 p bort i utgången fick vi och så drog hon en etta också i upptaget. Det vet jag faktiskt inte varför..

Sedan började vi framdrivningen. Jag tog till några extra ligg på vägen för att hitta lugnet riktigt! Målbilden fanns där ju! Trolla gjorde det jättebra ända till fåren började komma nära mig då Trolla gick åt fel hål en gång (vet inte om jag sa fel eller om hon faktiskt tog fel men fel blev det..) och fåren därför nästan hamnade fel sida om mig innan vi rättade till det och fick en med tanke på draget fin rundning av mig (kanske två meter från mig eller så). Två poäng missade vi på framdrivningen.

Nu skulle vi börja fösa och i början gick det ganska bra sedan kände vi av draget och då tycker jag att det är svårt. Draget var som sagt snett åt höger så när vi började glida av linjen (skulle ju haft henne mer åt höger från början men så välplanerad var jag inte) fick jag skicka höger för att putta tillbaka. Då gick de över åt andra hållet och jag gör då nästa taktiska misstag. Jag plockar Trolla lite åt vänster och får då genast Hawaiieffekt på fösningen.. Tyvärr blir det lite för mycket och vi missar grinden med någon meter med alla fyra fåren, 8 p bort. Skriva upp på träningslistan! Fösning i snett drag mot bestämt mål!

Ben två går åt vänster och alltså bort från draget och nu gick det toppen! Lugnt fint och prydligt på linjen genom grinden! Tjoho! Domarkommentar: ”fint och lugnt andra ben!” :-D

Drivningen gick också bra. Trolla låg på lite och fåren gick nu i drag igen så det blev lite snabbt och jag fick springa lite för att hinna före.. vad hände med målbilden?? LUGNT skulle det ju gå!! :-( Lite arg på mig själv som inte jobbade mer med Trolla (man kan ju säga ligg även här!!?) för att hålla nere tempot istället för att själv springa för att hinna med. Domarkommentar: ”Stressa inte!” en p bort.

Sista momentet var nu malteserkorset. Antagligen kom vi fram lite för stressigt eller så var det något annat som gick åt skogen men första försöket sprack för en tacka smet förbi mig! Den tackan visste sedan att jag var den svaga länken och gick därför medvetet och letade luckor hos mig hela tiden. Jag fick fokusera så mycket på att inte låta henne få minsta lilla lucka att jag flera gånger tappade uppsikten på vad som hände på Trollas sida så trots att hon skötte sig jättefint och gjorde precis det jag bad om varje gång jag bad om det så tappade vi förbi en liten rackare på hennes sida flera gånger helt enkelt för att jag inte bad Trolla stoppa den. Tänk att det kan vara så förbenat svårt att ha koll på fyra ulliga små vita rackare samtidigt! Trolla och jag har för lite rutin för att Trolla ska förstå skillnaden på att stoppa tackan när hon är precis utanför rännan och släppa den när hon är i.. Det är inte lätt för en tvååring att begripa skillnaden när vi endast haft ett träningspass på korset (och inget på ränna!) Någon gång lyckades vi faktiskt få in alla fyra men då smet den förbaskade grå tackan (hon som smet förbi mig hela tiden) ut genom sidoingången på min sida!! I mina ögon var Trolla en stjärna! Hon stressade inte någon gång upp sig, hon gjorde det jag bad om och hon gjorde det med härligt fina små precisionsrörelser! Det tog oss i alla fall massor av försök (poängen borde ha varit slut för eoner sedan) innan vi äntligen lyckades hålla de två smitartackorna samtidigt och fåren rann igenom hela korset. Phu! I samma ögonblick som de runnit igenom deklarerade domaren att tiden var slut (tror den också borde varit slut långt tidigare men att vi hade att göra med en oerhört pedagogisk domare som genom att se mellan fingrarna med både tid och poäng på detta sista moment gav mig och Trolla en härlig känsla av lyckande istället för att vi slagna av Tackorna skulle gå av utan att ha lyckats!) Tack för det Lottie!! Poängen på det momentet blev dock bara 1 på första benet.. 19!! Poäng bort på momentet!

Återigen ett lågt resultat poängmässigt men vi går ändå hem och känner att vi kan! Vi kan ännu mer än bara bra! Vi kan JÄTTEBRA! Snart kommer vi få till det på banorna också! Det vet jag! Finaste lilla hund!!

På lördagen hände det som inte får hända.. Vi bodde hos en vän och hela hennes tomt är inhägnat av ett rejält staket som gjorde att hundarna kunde gå ut i trädgården utan risk för att hamna på vägen. På morgonen utnyttjade jag detta genom att låta hundarna få frukosten ute och sedan kunde jag duscha och klä på mig och Saga och äta frukost i lugn och ro. Med jämna mellanrum kikade jag ut på mina två fyrbenta töser som verkade ha det bra då de busade och stimmade runt på tomten. Det var med ett leende på läpparna jag fortsatte med mina bestyr. Plötsligt kommer Johanna ner och när hon tittar ut mot baksidan får hon se bägge mina (vattenrädda) kelpies i poolen simmandes runt runt! Det tar en stund innan jag fattat vad hon säger och Johanna är halvägs till poolen innan jag också fattar! De är i poolen och de kan inte ta sig ur och det är kallt i vattnet!!! Hon fiskar upp Trolla och jag får upp Ting och sedan in med dem i värmen! Ting ruskar på sig och ser rätt glad ut men Trolla är krum och skakar och verkar inte alls pigg! Hon är jättekall så vi stoppar in henne i ett täcke och jobbar för att få upp värmen i henne men det tar en bra stund innan hon sakta återgår till sitt glada jag. Lilla hjärtat!

När hon verkar någorlunda normal packar jag in mig och hundarna i bilen och åker mot tävlingsplatsen i Skurup. För värmens skull fick de sitta kvar i bilen och torka upp rejält med täcke runt sig medan jag och Saga flyttade ut vid banorna. Först där börjar det sjunka in hur farligt det faktiskt kunde ha varit om Johanna inte sett dem. Hur lång tid hade det tagit innan jag blivit färdig för att åka och själv upptäckt dem? Hur länge hade de kunnat orka simma? Ryser vid tanken!! Mina fina hjärtan!!

Med tanke på morgonens pärs hade jag inga som helst förväntningar på några resultat under dagen. Vi skulle bara ha kul och springa (som Birgitta säger) fnittrig agility! Inga krav, ingen press! Och precis det gjorde vi! Vi hade kul och vi sprang och det blev en toppendag till sist! Inget felfritt lopp men många många bra lopp gjorde vi! En disk (Trolla sprang förbi ett hinder och vi fortsatte), tre femfelare (två vägringar och så Ting som gick ur slalom) och ett med femton fel (Ting gick ur slalom och sedan hittade hon inte in igen ;-) ) samlade vi ihop under dagen. Pris fick vi i alla starter där vi tog oss i mål!! (Gillar inoff tävlingar med mycket priser!) Dagens behållning var Trollas kontaktfält!!! WOW va fina de var allihop!

Tävlingarna var slut relativt tidigt på dagen och Johanna skulle inte komma hem förrän lite senare så med förhoppningen om att hinna vara med i Lotties skojtävling så drog vi ner till Trelleborg efter tävlingen. Vi kom dock lagom till prisutdelningen och missade tyvärr starten. Lottie tyckte nog lite synd om oss så hon frågade om jag inte ville följa med och träna en stund. Calvin Jones som var hitplockad från Wales för att döma IK2:an hade några timmar att slå ihjäl mellan tävlingen och middagen på kvällen så han höll lektion för oss och tre hundar till! Nyttigt! Han sa kanske inte så mycket revolutionerande men samtidigt är det nyttigt att få ”självklarheter”(sådant som jag borde fattat och gjort själv) sagda till en så att man börjar göra det man borde gjort för länge sedan! Små justeringar och några backa tillbaka och upprepa grunderna igen så ramlade mycket på plats. Hon gick lugna fina flanker (vi tränade mest på vänster eftersom det är dem jag upplever Trolla som sämst på) och på slutet gick hon superfina vänsterhämt!!!! :-D Att få höra fina berömmande ord om sin lilla kelpie från en walesisk profil värmer! Det är så roligt att få visa upp rasen bland folk som normalt inte sett mycket av den och som inte heller alltid har en possitiv bild av dem! Hans kommentar om att han trodde vi skulle komma att vinna många tävlingar framöver sparar jag i "taframendåligdagsåkännsdetbättre"-minnet!

Vilken dag det blev!! Hur märklig som helst och med undantag för morgonens skräckupplevelse så var dagen alldeles underbar!

Tillbaka till Johanna på kvällen blev det en trevlig kväll med god mat, vin och spel! Jättemysigt! Hundarna somnade ovaggade ;-)

På söndagen kom då dagen som egentligen var orsaken till att vi åkt ner! Två chanser att plocka den där irriterande sista pinnen i agilityklass 1.

Första banan kändes faktiskt jättebra! Vi gjorde det sååå bra! Alla vägarna satt, alla kontaktfälten var fina och slalomen gick som en dans.. men.. När jag skickar Trolla på en tunnel i ena hörnet dra hon dit målmedvetet men av någon anledning går hon inte in utan hoppar över nummerskylten (ganska stor) istället?! Vad hände där?? Förvirrad snurrar hon runt vid ingången innan hon till sist hittar in! Snöplig vägran i ett annars riktigt bra lopp, bästa tiden (Linnea med hennes Katja (i large) hade 18 hundradelar bättre tid än oss.. men då hade inte hon någon vägran..)och vi blev till sist 6:a. Men pinnen missade vi! :-(

Sista loppet vet jag inte riktigt vad som hände. Trolla klev upp och ner från vippen i samma steg (vägran) sedan HOPPADE hon balansen!!! What? Tog om åt andra hållet och då sprang hon men lite tveksamt så hon missade? Eller fick väldigt dålig täff åt det hållet så då berömde jag och lät henne ta ett hinder och sedan vända för att ta en bra sista balans innan vi sprang av men då HOPPADE hon igen!!! :-( Jag klev av banan där. Lite deppigt att åka hem med det i ryggen men sånt är livet. Kanske var hon trött? Det har trots allt varit en fruktansvärt intensiv helg! Kanske läste hon att jag tänkte svänga henne efter balansen, men att jag trots det inte gav något svängkommando? Kanske kanske kanske.. Ingen aning! Jag tänker glömma den klassen för det var liksom inte normalt! (mer svängträning ska vi såklart göra så att jag vågar använda det på tävling. Ännu känns det för osäkert för att våga ta till på tävling) Fick klura en stund på vad som varit bra i loppet (som blev väldigt kort eftersom vi bara tog sju hinder, men det som jag tar med mig som verkligen känns underbart var att jag vågade springa på och blindbyta före balansen där 90 procent (eller mer?) valde att bakombyta istället! Nöjd med att jag vågade satsa och nöjd med att det funkade!! Rejält trötta hundar och jag fick dock snopet återvända hemåt utan pinne i bagaget! Men med en fantastisk helg i minnet!