I söndags var det dags för vad som troligen för oss blir årets sista tävling i agility. Tingeling och jag hade anmält oss till Lessebos inofficiella öppenklasser och Emelia var anmäld med Icka i nybörjarklassen där nybörjare och veteraner fick tävla.

Emelia var eld och lågor! Vi banvandrade och jag såg direkt att hinder 6 skulle bli problem om Emelia inte kunde få Icka att sitta läääääänge i starten. Eftersom varje ekipage skulle få köra banan två gånger så valde vi att försöka den låååånga inkallningen första varvet. Emelia banvandrade tappert på hela tiden och jag var riktigt stolt över henne. Hon brukar tröttna efter ett varv eller två..

Lagom till det började dra ihop sig till start och jag stod med Emelia för några sista minutenråd så hör jag ett illvrål bakom mig. Melina har stått på näsan rakt i ett nässlebestånd. Stackarn var förtvivlad och en något kluven mamma försöker trösta henne och få iväg Emelia till startlinjen samtidigt.

Med Melina på armen och ögonen på min stora tjej ser jag henne säga fot, stitt och stanna bestämt till Icka och därefter gå iväg med bestämda steg. Icka sitter på nålar i två hinder sedan tjuvstartar hunden! Då går Emelia bestämt tillbaka och sätter om henne och startar om och blir då diskad. Duktiga Emelia!!!! Den disken var helt enkelt bara sååååå bra!

När de startar om går Emelia inte ut så långt och startar därmed helt fel på utsidan av hindren. De får lite fel längs vägen på vägringar där Emelia inte hinner med (mycket pga placeringen i starten) men gör på det stora hela en strålande insats! Flera i publiken kommenterar och är imponerade! :-D

Andra varvet på samma bana då har vi bytt taktik. Emelia får starta insida efter två hinder och nr 6 får lösa sig.. med lite tur får hon "bara" en vägran där!

En vägran på nr 6 blir det och lite senare i banan ytterligare en vägran på ett hinder och när Icka vänder tar hon det hindret baklänges.. disk.. men sedan sitter resten av banan!

Jag är fantastiskt stolt över min lilla tjej! Hon höll humöret uppe och kämpade på i banan OCH hon accepterade inte en tjuvstart! Pris fick hon också! Alla som startade nybörjarklassen fick nämligen välja ett från prisbordet. Min lilla snäcka stod och funderade så länge att tävlingsledningen började packa upp priserna för nästa klass och sa till henne att här har du ännu mer att välja bland! :-)

En snörboll till Icka föll valet på till slut.

Själv skulle jag sedan starta i öppenklasserna med Tingeling. Huuu det var svåra banor. Lite synd kan jag tycka för många av de tävlande i även dessa klasser var nybörjarna från de förra klasserna och de hade både svårt att komma ihåg banan och svårt att lyckas hjälpa sina hundar genom banan på ett vettigt sätt.

Själv tyckte jag de var svåra men jag tyckte samtidigt det skulle bli roligt att springa dem för de innheöll en hel del av sånt som jag aldrig tränat på som kändes roligt att få prova på i kritiskt läge. En hel del tid gick åt till att klura över mitt vägval i banvandringen. På ett ett ställe var jag missnöjd med mitt val och det var vid platten. Jag trodde jag skulle hinna före henne (hon går rätt långsamt i en liknande platt hemma) men jag hann inte alls och vi krockade kraftigt när hon rusade ut ut säcken :-(

i öppenhoppen gick det riktigt dåligt tyvärr. Hon inledde med att gå ur slalom när jag drog i sidled bakåt för placering vidare i banan.. :-( Skickade om lite slarvigt och fick då också en vägra :-((. Denna gången gick hon dock inte ur slalomen utan slutförde trots att jag envisades med att sticka sidledd bakåt!  

Därefter fick vi vår tredje vägran i ett hörn där hon inte fick så mycket hjälp av mig och då vände innanför ett hinder där och hon tog dessutom nästa hinder i bara farten. Disk. gorde om svägngen och sedan krockade vi som sagt även vid platten :-/ Inte det bästa loppet vi gjort!

AGÖ sen var jag rejält revanchsugen och framförallt kände jag att nu skulle hon baskemig göra toppenfina kf! Och det loppet bara flöt!! På ett ställe hade jag bestämt mig för ett blindbyte som jag dock timade lite dåligt men jag var ändå nöjd för jag genomförde det och hon läste bytet även om svängen pga min timing blev stor. Resten av loppet var det dock ingenting att anmärka på! Kf var toppen vägarna riktigt bra i övrigt och slalomen satt. Efter balansen som var tredje sista hinder från slutet skulle man rakt fram däck hopp och där inträffade något som jag fatktist inte tror har hänt någonsin förut i vår agilitykarriär.. ting hoppade ramen på däcket??!!!?? Disk.. :-(

Jag gick faktiskt in efter alla startat och körde om sekvensen denna gång utan problem. Märkligt! Men men Ting fick belöning som efter ett felfritt lopp och jag tänker ta med mig känslan i loppet därifrån. En gång är ingen gång och förhoppningsvis händer det aldrig igen!

Nu är nog denna tävlingssäsong slut för oss. Iallafall har jag inga fler planerade tävlingar kvar. Nu får vi träna på vår lilla bana i skenet från våra lamor genom vintermörkret och komma ingen laddade nästa säsong! Då j***** Ska ni få se vad jag och Ting kan.. Ja iallafall under våren för frammåt sen vår tidig sommar planerar jag in en parning mellan henne och Kvigbetets Leo..

Sugen på WK????

Nästa vår paras alltså:

Hägragårds Tingeling As 60006/2007 (HD A, godkännd vallhund (startad i NN1 och IK1 samt WK-mästerskapen), AGkl 3 HOkl 3) med

Kvigbetets Leo As 32305/2008 (HD A godkännd vallhund (IK2, vinnare av WK-mästerskapen både får och nöt, samt deltagit i fårfårcup mm) för mer info se : www.workingkelpie.blogspot.com

I helgen som gick var det sista chansen för mig och ting att ta poäng i årets agilityhund och därigenom kvala till rasmästerskapen i agility i november. Tre chanser hade vi i två agilityklasser och en hoppklass.

Dagen började väl inte helt toppen kan man väl säga. Jag skulle förutom mig själv och hund även ha med ett barn med allt vad det innebär med blöjor, barnvagn, välling och mat. 'Jag vet jag borde vara van med tanke på hur många barn jag har men det är alltid ett extra stressmoment i planeringen när barnen ska med.

Jag gick i huvudet igenom alla Melinas grejor innan jag for hemmifrån för att vara säker på att jag fått med allt och sedan stack vi, hon och jag och Ting med kosan styrd mot Kristianstad.

När vi kört ungefär en timma plingade bilen till, dags att tanka! Ja det är väl inte så ovanligt tänker ni och det har ni aldeles rätt i men jag insåg när jag började fundera på var jag kunde tanka att plånboken inte var med! Nåja det skulle gå att köra ytterligare 14 mil och jag hade 10 till tävlingsplatsen så jag fick väl fråga någon vänlig agilitymänniska om ett litet lån så skulle det nog lösa sig.

Körde glatt vidare men insåg snart att de 14 minskade fortare än de 10!!! Hmmm gillar inte riktigt det där! Nu började jag bli nervös! Var får man tag i pengar längs vägen??? Hur långt utanför Kristianstad låg klubben och skulle bilen alls starta och föra mig tillbaka till en mack efter tävlingarna???

Bet till sist i det sura och ringde Kristina och försökte låta så snäll och ynklig som möjligt.. och jodå hon var på väg till tävlingen och låg ca 20 min efter mig och hon kunde tänka sig att lösa ut mig på en mack i Kristianstad. Tack och lov!

Fortsatte köra och strackan kvar till tom tank minskade i rasande fart och någon mil innan kristianstad var den nere på samma antal mil som sträcka att köra.. Nu blev jag riktigt nervös och fick i ett svagt ögonblick för mig att jag kanske borde stannat på macken vid förra avtagsvägen och körde därför av cirklade och körde tillbaka dit. På vägen ringde jag Kristina igen som då upplyste mig om att det inte alls var långt till den macken vi bestämt så jag vände på nytt efter en halvmil och körde tillbaka igen.... När bilen till slut efter en del nagelbitning rullade in på macken lyste kvarvarande körsträcka till tom tank som en stor nolla i fönstret. Tala om att leva på marginalerna. Ett toabesök och en full tank senare var Kristina på plats och betalade kalaset! STORT TACK KRISTINA!

Väl på plats på tävlingsplatsen kändes det inte bättre. Agiltybana 1 känndes svår! Hade det varit Icka som skulle köra hade jag kunnat ge upp på förhand (hon har aldrig klarat tunnel - balans diskriminering till balansens fördel utan att först ha tagit tunneln 7 varv. Nu var det dock Tingeling jag stod på startlinjen med och med hennes träning på running så finns det ett stort belöningsvärde i just balansen vilket dock kunde göra diskrimineringen första varvet då tunneln skulle tas svårare.. Tur jag faktiskt tränat just detta i veckan som gick! :-D

Tyvärr rev Ting hinder tre (varför vet jag inte) men luften gick lite ur oss där. Hon missade även en slalomingång som var ruggig då man kom från en kort rak tunnel i 90 graders vinkel rakt mot pinne 2-3. Jag klarade inte trycka ut henne där iallafall. På efterföljande A klappade jag henne i rätt possition och om jag nu inte blev diskad där så blev jag det när hon missade näst sista hindret!

HO 3 nästa. En rolig bana där jag dock kände att framförallt slalomen kunde bli svår då hon är dålig på flick till slalom och där man vid en dragning runt sig var tvungen att dra hunden förbi ett hopp. Det hoppet tog Ting och sedan lyckades hon hitta ytterligare ett hopp på vägen som inte skulle tas just då.. Roligt hade hon och i övrigt gick hon väldigt bra!

Sista chansen så Ag 3 igen. Ytterligare en tunnel balans situation men jag gav mig den på att sätta denna banan! Starten blev bra och balansen var fin därefter drog jag henne för att undvika slalomfällan och höll på det närmsta att missa långhoppet som skulle tas också men hon tog det även om det var på håret. Efter en sväng kom vi till slalomen och nu kände jag paniken! Adrenalinet pumpade! Vi var ju felfria!!! Fick tvinga mig att ta det lungt och stötta slalomen (dumt att riskera något när det inte behövdes!) och på vippan tog jag i för att stoppa henne.. hon såg en aning frågande ut men gjorde rätt (även om hon pga mig stoppade alldeles för tidigt på gungan!) Nästa hinder var en tunnel där ingång två skulle tas och jag sa "tunnel tunnel" och Ting gick mot rätt ingång och då la jag till "TUNNEL" och med nosen och halva huvudet inne vänder Ting ut från den rätta ingången tittar på mig som för att säga "idiot! Du visade faktiskt denna ingången!" och sedan trycker hon sig mellan mig och tunneln för att ta fel tunnelingång! RIDÅ. Jag svor och dommaren svor och sedan klappade jag om min stjärna och körde klart banan... Sååååååå nära och såååååååå långt borta! Inget rasmästerskap alltså!

Sist ut var en öppenklass och den var riktigt enkel egentligen men med lite överarbete av mig för att tighta en sväng så svängde Ting för mycket och tog fel ingång på en tunnel även här :-( Disk igen! Kan man annat än skratta åt eländet!

Vi packade in oss i bilen och åkte hemmåt och på vägen stannade vi till hos Erik som hade två gäng får han inte kunde fånga in. Jag var lite tidig och han lite sen så det blev lite väntan innan det var dags! Tur det är en så trevlig familj :-)

Ut till hagen så och Iväg skickade jag Ting. Ingen tvekan där en superfin utgång iväg på ett långt dolt hämty! Ting hade koll vi har ju varit där förr!! (två gånger faktiskt..) Eftersom fåren är helt ovallade gick jag efter in i hagen för att se och kunna stötta upp och när jag kom fram hade Ting samlat ihop dem ( en tacka och 7 lamm) och snyggt och prydligt börjat driva dem mot mig.

De var lite ovilliga att flytta sig men samtidigt inte villiga att ta strid med hunden heller. När sen Ting drivit fåren förbi mig valde fåren att försöka fly och då fick jag ta i för att inte Ting omedelbart skulle rusa efter och stoppa. De flydde ju åt rätt håll så jag ville att de skulle få gå! Motvilligt accepterade Ting att jag stoppat henne och gick ner i en något hetsig skritt för att försöka hinna ikapp fåren. De hade inte stuckit så långt.. När pressen från hunden försvann stannade de igen. Lungt och fint plockade Ting upp dem och fortsatte fösa dem mot grindhålet. Hon tog mina styrningar bra och snart stod de vid hålet med mig och erik på ena halvcirkeln och Ting på den andra halvcirkeln och ett skrikande barn vid grindhålet! Melina var inte nöjd med tingens ordning med mig innanför staketet och henne utanför. Med lite hjälp av en av åskådarna så flyttades den skrikande ungen (... gullungen menar jag förstås ;-) ) och vi kunde på nytt börja långsamt trycka fåren mot öppningen.

De bröt sig ut en gång mellan mig och Erik och Ting var omedelbart där och stoppade och hämtade tillbaka. Nästa flyktförsök kunde vi nästan stoppa Erik och jag, bara tackan smet emellan oss och även henne hämtade Ting innan jag hann be henne! Jösses vilken koll hon har hunden! Sedan stod de där ihopklungade vid hålet och Ting väntade snyggt på kommando. Vid mitt fram tog hon ett steg fram vid hö ett litet åt höger och vid vä ett litet åt vänster! Underbara hund! Tillsammans läste vi fåren bra och fick dem alla att vända huvudena rätt och därefter släppte vi trycket genom att backa ett halvt steg! Fåren slappnade av och det blev inte fler utbrytningsvförsök, istället tog de efter lite funderande det där magiska steget över den osynliga spärr som tidigare var gerinden och strax var de alla ute och lastade på släpet därutanför! Duktiga hunden! totaltid ca 10 minuter!! :-D Jodå man har nytta av hunden!!

Urlastningen gick bra Ting fick gå in i släpet och trycka ut dem och vi hjälpte till i framkant genom att plocka ut tackan. Övriga som trillade av innan tackan var av skuttade raskt tillbaka in i släpet    igen. Inte de smartaste djuren i värden! Det var liksom tryggare ihopressad med de andra där hunden var dold bakom högen av övriga får än utanför i fria luften där det stod en massa folk och glodde! Hade varit trevligt med en ryggtränad kelpie i det läget! ;-)

Ut med dem lite mat till oss och sedan iväg igen till nästa hage och nu höll det tyvärr på att bli mörkt. Det vart jobbigt att se Ting tillräckligt för att styra i alla lägen och emellanåt dök hon upp på helt fel sida och det blev till att korrigera och börja om.Publik fick vi också då fåren gick i en hage precis utanför ett hus där de hade fest (det var ju lördagskväll!) Kanske var det tur att det var lite skummt så de inte såg det som utspelade sig.....

Dessa fåren var en helt annan typ. Springiga till tusen och helt orädda för hunden. De började med att springa rakt över henne och fullständigt meja ner henne. Det gjorde henne nog lite paff för när de kom sättandes nästa gång flydde hon iväg en bit innan hon väjde åt sidan och de rusade förbi henne igen. Här började jag känna att det var dags att sätta P för fårens framfart och fattade posto lite bakom Ting som när fåren nu kom sättandes igen troligen hade bestämt sig för att det fick vara nog hon med. Ungefär samtidigt som jag tog ett steg mot den skenande flocken nöp Ting till en av tackorna i mulen! Ytterligare ett nyp blev det när de kom igen i full kareta! Sedan vände situationen. De var fortfarande springiga men rusade nu mer för att komma undan och de sprang inte rakt över hunden fler gånger utan stoppade eller försökte välja annat håll då hon stod ivägen.

nu kunde vi börja jobba och vi gjorde några försök att fösa dem mot grindhålet men det var inte lätt. Rejäla brännnässleruggar skapade gångar och svårigheter för hund och människa att ta sig fram överallt och vi kunde helt enkelt inte täppa till alla flyktgångar mellan ruggarna så vi lyckades inte lasta dem. Då bytte vi taktik och tryckte in dem i ett hörn av hagen och där krokade jag en av tackorna med min stav och sedan släpade Erik upp henne på släpet medan Ting och jag korkade nästa. När vi lastat tre av fem på detta vis så valde de kvarvarande två att ge upp och Ting kunde fösa bort dem till släpet där de frivilligt lät sig lastas. Phu. Efter denna pers var jag genomsvettig!

Jobbet utfört men det var inte en situation jag känner var särskillt bra för varken hund eller får..

Erik var dock lite småsugen på en egen hund som kunde hjälpa honom i arbetet framöver. Inte så konstikgt kanske för det är knappast hållbart att ringa in förstärking från åtta mil bort varje gång fåren behöver flyttas..

Då planen är att ta valpar efter Tingeling nästa år så sa han att han allvarligt skulla fundera på att ställa sig i kö för att få bli ägaren till en av de blivande små stjärnorna efter hans trogna hjälpreda! :-D Familjen har tidigare haft schäfer vilket kanske inte är det bästa om man behöver hjälp med fåren!

Jag är verkligen urdålig på att uppdatera bloggen nuförtiden. Har nog för mycket att göra hela tiden helt enkelt och prioriterar inte bloggen då. Inte FB heller så värst även om det blir ett och annat inlägg där iallafall.

Två helger till med tävlingar har klarats av. En i Åhus där den stora målsättningen var att nolla hopp 3:an Eftersom kf varit rätt dåliga på tävling sista tidien var förhoppningen om ett bra agilitylopp inte särskillt stor. Planen var snarare att gå in med en målbild av kf och att genomföra det även om jag då fick diska mig och göra om.

Hopp 3 var först ut och banan var lurig, men jag gillade den. När jag sedan såg ekipage efter ekipage diska sig eller få massa fel var jag faktiskt uppriktigt förvånad.. Sååå svår var väl ändå inte banan eller? Upp till bevis. Svårast i mitt huvud var slalomingången som låg förädligt nära en tunnel som inte skulle tas. Hade dock bestämt mig innan jag gick in för att skicka Ting i rätt riktning och sedan lita på hunden. Jo men tjena!!!!! Vad huvudet tänker och vad kroppen gör relaterade inte alls. Bakhuvudet styrde så när jag skcikat Ting till slalom så stod jag helt still på banan och väntade på att hon skulle ta tunneln. När Ting gick klockrent rätt in i slalom registrerade inte mitt dumma huvud det i tid utan jag såg fortfarande för min innre syn hur hon tog tunneln och kroppen reagerade mer på det och gav liksom upp då hunden gjort fel. Så jag blev stående med hängande huvud. Den stackars superduktiga hunden stannar då efter två portar och tittar frågande på mig och där rycks jag ur min förtvivlade fantasivärld och inser vilken fantastisk hund jag har och manar henne att fortsätta och det gör hon men hon missar en port på grund av stoppet :-(((( GREAT DOG SHAME ABOUT THE IDIOT HANDLER!!!! Fem fel blev det i loppet, utan idiotmissen hade vi troligen kunnat knipa åtminstone fjärdeplatsen och fått cert!!!!!!! :-(((((

Efter denna dundertappe från mig var jag lite sugen på att åka hem och skita i agilityklassen. Men sedan tänkte jag att när jag nu ändå var här skulle jag verkligen utnyttja tillfället att träna kf på annanplats än hemma! Sagt och gjort in på banan och köra. Banan var rolig med framför allt en lurig placering av långhoppet. Att jag säkrade långhoppet kostade mig tid i bytet efter och Ting var centimetrar ifrån att få en vägran på hoppet efter men jag fick i sista stund in henne efter en gigantisk sväng. Loppet i övrigt flöt så som ett lopp kan flyta! Hon gick helt enkelt suveränt! A:et var superfint och hon rusade hela vägen ner innan hon fortsatte! Balansen var underbar med stopp (intränat balanskommando med två plus två satt som en smäck) Vippan var perfekt! Där var liksom inget att ta på! Nolla och tvåa i loppet och uppflyttad till AG 3! :-D

Nu i helgen debuterade hon alltså som fullständig klasstrehund! :-D

Först ut denna dag var agilityloppet. Ting satte balansen suveränt och en skittuff slalomingång var millimeterexakt!!!! WOW!!!! men så klantade jag bort loppet genom att trycka för hårt i ett bakombyte till lången (hade inte behövt byta bakom där alls om jag vågat lita på henne i slalom och bytt framför istället! Dumma mig!!!) så hon vek före detta hinder och fick en vägran där. I slutet sa jag fram till henne mellan två hinder på snedden och hunden viker 90 grader åt sidan och drar till belöningslådan som stod där! :-( Dumma hund men men.. Även detta lopp genererade massor av fel bland deltagarna och hade vi inte gjort fel på slutet hade fått SMpinne.... Om Om Om... detta städndiga om... Slår på mig själv för långhoppet och på grund av det felet är Ting förlåten för sin 90gradersidioti i slutet.. Tänk om hon varit nolla dit!! Hu

Hopploppet var mindre bra.. Jag tog i vid hopphinder två så hon svängde innan två gånger!! Hon är ju lättsvängd så jag måste lära mig att inte ta i så!! Sedan fick vi ytterligare en vägran på hinder fyra och så var det loppet helt över.. Suck. Inte ett lopp jag vill minnas. Ska dock lära mig något av allt och här blir den läxan att lyssna på magkännslan på banvandringen och inte göra som alla andra. Min hund är dålig på flickar!(de flesta  flickade till hinder fyra)  Jag skulle bytt före och dragit runt mig istället även om det medfört svårigheter längre fram.  När Ting sedan gick ur slalom (hon var inte ensam jag såg massor av hundar som gick ur..) Tog jag om den och gick sedan av banan och belönade att hon gått rätt andra gången.

Sist på dagen gick det en öppenklass och nu var jag revanchsugen! Ting gör ett bra lopp men jag löser slutet dåligt (insåg det efter att ha sett några springa att min lösning inte var optimal men hade inte banvandrat på det andra viset så jag valde att inte ändra strategi!) slutet blev därför svajigt och kostade tid. Ting satte iallafall hela slalomen (samma placering som i hopp tre där hon gick ur)! men petarde dock en pinne så fem fel fick vi! Trist men sånt är livet! Jag kunde iallafall åka hem med ett bra sista lopp i ryggen istället för ett strullopp..

Nu till helgen har jag sista tre chanserna att nolla i klass tre innan anmälningstiden till rasmästerskapen går ut! Hade varit såååå kul att vara med och representera WK på detta mästerskap men vi får väl se om vi lyckas hålla ihop det ett helt lopp..

"Vår" fårbonde men svårfångade får har ringt igen. Återigen har han ett gäng på bete som han inte kan fånga och därmed får Ting ytterligare en chans att visa upp hur bra det är med hund!!! och hur bra WK är på att valla!! :-D

På lördag blir det en tur dit för att se om vi kan fånga in dem åt honom! :-D Kanske ska tipsa honom om att skaffa en egen vallhund.... ;-) En WK är väl aldrig fel på en fårgård!??

I helgen var det tävlingar på både östkust och västkust. Jag var på lördagen anmäld till Öland i två agilitytvåor så dit åkte jag, tre barn, mormor och Tingeling. Dagen bjöd på strålande väder och tur var väl det för resultaten lyste med sin frånvaro. I första loppet hoppade Ting A-et (Josse och Henric tyckte hon hade en tveksam baktass på) och jag var en bit efter så jag såg inte hoppet och blev störd och missade helt i svängen efter där jag tryckte Ting för tidigt mot ett hinder så hon rundade det istället för att ta det, vägran. När jag sedan fortsatte banan runt utan att ta om så blev det en disk. Ting var lite snabb på vippan därefter också så jag stoppade lite där för att markera slarvet. Balansen och slalomen var underbara! :D

Hon hade mycket brått i loppet och jag njöt av glädjen och farten i loppet! Nöjd trots disken.

Lopp två flög Ting balansen i och det rejält. När jag tog om flög hon av igen och igen och då tröttnade jag och klev av :-( Trist! Packade ihop mina pch ungarnas pinnaler och styrde kosan hemmåt för urlastning och ipckning av nya saker samt vidare färd mot skåneland med två barn i släptåg.

MElina tröttnade rätt kvickt på bilåkning på väg mot skåne och det får man ju förstå! Jösses så mycket bil det blev den dagen.. :-/

Väl nere dumpade jag Emelia hos vännen Emmy och Melina och jag fortsatte till brukshundsklubben där vi pckade om lite i bilen och sedan kunde mysa ner oss i sängdunet! :-D Det var faktiskt riktigt mysigt och med en CD-bok i så hade jag lite sällskap en stund innan jag somnade brevid Melina.

Vi fick på detta sätt sovmorgon på lördagen och var ändå på plats i så god tid att allt morgonpyssel hanns med utan stress!! :-D

Först ut var hopp 3 debuten! Ååååå vad jag ville nolla detta lopp! Banan var klurig men ändå rätt kul! Slalomingången inte direkt jättesvår men lurig då föraren var på fel sida och var tvungen att göra ett kraftigt bakombyte för att hinna med att visa direkt efter slalomen. Ting fixade slalomen och bytet!! :-) Känns som ett rikitgt bra kvitto på sommarens slalomträning! :-D Även tunnelfällan därefter fixade vi och jag var supernöjd med hela loppet MEN.. :-( detta eländiga men.. Ett litet hopphinder som stod snett gled Ting ovanför och tog från fel håll.. Ridå! Jag hade under banvandringen konstaterat att linjen var rak (vilket den var!) från tunneln dit men såg sedan flera hundar som hade så hög fart ur tunneln så att linjen blev en helt annan. Jag låg därför på Ting i tunnelns utgång för att snäva linjen där och tyckte jag lyckades men inte tillräckligt alltså. Hade jag plockat in henne bara lite lite hade hon nog fixat det hindret också! Usch va marginalerna är små ibland!!! :-( Disk men ändå en underbar kännsla efter loppet!

Laget var struket redan på förhand då Ascii fortfarande markerar på sin tass och då Pip tävlade klass ett på annat håll, så för min del tänkte jag köra dessa lopp för tränings skull. Frågade också om jag kunde få starta AG 3 som föråkare och det fick jag.

Ting var dock mer vild än tam i det loppet och sprang förbi flera hinder och flög av både A:et och balansen :-(

Tittade på statestiken från tidigare i år och hon har faktiskt inte missat ett enda A innan helgen och nu missade hon två i helgen! :-/ Blir till att träna detta nu tror jag!

Under agilitytrean drog det in åska och regn och det kändes inte längre så kul att vara kvar. Då hoppbanan var klar för banvandring och jag fick starta först så valde jag ändå att köra den klassen också innan jag körde vidare. Ting gick superfint första halvan av loppet sedan drog hon bakom ryggen på mig till slalom. Tog om svängen och hon gjorde likadant igen! 8-O

När jag äntligen fick henne förbi slalom blev hon toktossig! Körde upp svansen i en båge och rusade fram genom banan! Hon tog alla hinder hon såg och svängde tillbaka till mig först när hon inte hade ett självklart hinder framför nosen och sedan tog hon alla hinder mellan oss också! Sjövild fullständigt och jag skrattade gott åt den tokiga lilla hunden när hon superlycklig äntligen stannade efter att ha kollat av både belöningslådan vid vår bana och den vid den andra banan! :-D Lyckliga hunden fick massor av köttbullar för hon sprang ju både riktigt fort och gjorde alla hinder på ett superfint sätt.. sedan att det typ inte var rätt hinder det kan jag ha överseende med! ;-) Är hon glad är jag glad typ!

Efter detta loppet packade jag ihop och lämnade åska och regn bakom mig och åkte upp till familjen P och satt och myste i solen och kikade på barnen som lekte och hade roligt! Efter några timmar packade jag in mig två barn och Ting i bilen och började den låååååånga hemfärden!

Stort grattis till Josse som nollade och vann en agilityetta i helgen! :-D

Jaha då var semestern slut och sommaren i stort sett över för denna gång. Vad lite tid man har att sitta framför datorn och blogga under sommarens häriga dagar.. Har inte uppdaterat här på lääääänge.

Sommaren har varit underbar även om vårt agilitytävlande kom på skam i och med att jag stukade foten. Idag är foten bättre och jag har till och med tävlat en gång sedan stukningen.

Det var i Älmhult den 13 augusti. Först ut var hoppklass två och banan var rätt krånglig och man var tvungen att ligga före hunden hela tiden för att få in den på linjen  som man annars lätt halkade av och då fick svårt att hitta till igen. Jag gruvade mig lite för att foten skulle hålla med massor av framförbyten i starten men när jag väl sprang märkte jag inte av den alls. Jag hade valt kängor som jag snörat hårt för att få stöd och det hjälpte nog foten rejält skulle jag tro!

När jag gick in på banan för att starta som näst sista ekipage hade inte en enda hund tagit sig i mål på banan!!!!!  Jag sa till tjejen som skulle starta efter mig att SÅÅÅ svår val väl ändå inte banan???!!!

Jaha upp till bevis alltså. Jag jobbade som attan och tyckte hon flöt ut i varenda sväng (men inser i efterhand att det antagligen var svårt att få linjen bättre då det var en mycket bökig bana..) men jobbade på. Jag hängde med hyfsat till före långhoppet där jag hamnade låååångt efter. Jösses va hon sprang. Hon tog dock bakombytet som blev på ett rejält avstånd från henne istället för som tänkt nära och hamnade i rätt tunnelingång.

När vi kom till slalomen som var fjärde hinder från slutet med en knepig ingång släppte jag medvetet ut henne i en jättesväng för att ge henne en lättare ingång. I mål kom hon felfri!!! :-D

Tjejen som startade efter mig tog sig också i mål och hon och jag kunde dela prispallen som ensamma i mål. Funktionärerna tyckte dock inte vi fick dela prisbordet (som var fullständigt överfullt av priser)   

Tingeling vann alltså och blev därmed uppflyttad till hoppklass 3!! Så det kan gå...

Agilitytvåan gick hon superfina vägar men flög balansen så den tog jag om. Tävlingsdjävulen viskade lockande i örat på mig att det var många disk även i den klasen och att jag kunde får fina priser med hem om jag fortsatte men jag bet mig i tungan och tog om istället. Endast två hundar tog sig i mål även i agilityklassen..   

Jag åkte dock hem supernöjd över hur väl Ting läst mig i banorna och med ambitionen att ta upp balansträningen igen eftersom den endast tränats med en stillastående matte i sommar på grund av foten.

I sommar har Ting och jag vallat lite igen om än väldigt lite. Dels på svärföräldranas djur och dels inringda som hjälp till en fårboden med "omöjliga" djur.

De få träningstillfällen vi haft har jag jag varit imponerad över hur väl Ting trots obefintlig träning kommer ihåg höger och vänster och även hur bra hon jobbar med och läser djuren. Hon har haft stort tålamod med motsräviga och nyfikna djur (de har inte vallats tidigare) men ändå stått på sig tills de viker.

Jag saknar vallningen man har liksom inte funnit tiden att rodda iväg till någon lite längre bort för att hinna träna även om jag vet att det finns flera ställen dit jag är välkommen... Tyvärr har jag inte lyckats få till det med mina fårägande grannar så att jag kan träna där. Det har liksom bara runnit ut i sanden de gånger vi pratat om det. De har sagt sig villiga att få till något men de ska bara skilja ut/flytta eller något annat och hittills har de sedan inte hört av sig och när jag frågat igen har de sagt ja de ska bara... (de är värre än Alfons Åberg..) och sedan blir det aldrig mer. Har tröttnat på att fråga och då blir det som det blir.

Vi har dock haft två riktiga uppdrag i sommar!!! Det ena var när svärföräldrarna försökte lockflytta ett gäng kvigor samt en ko med kalv och fullständigt misslyckades. De höll inte ihop och de struntade i foderspannen också. och att som en person försöka valla ihop och mota iväg dem lyckades inte min svärmor heller.. Då kom jag (oombedd) och lät Ting hjälpa till och plödsligt hade vi både samlat djuren och fått dem i rätt riktning. Svärmor såg att det fungerade och gav oss snabt vidare instruktioner om vart djuren skulle flyttas och så gick vi. Genom ett flertal hagar förbit ett par åkrar och sedan upp en sträcka på vägen.

Vid ett ställe vek två av djuren in genom ett hål i en stengärsgård (jag hade ingen koll på att hålet fanns förren vi tappat dem) Svärmor skulle ge siig av efter dem och jag sa snabbt till henne att Ting hämtar dem och så skickade jag Ting. Det tog henne inte en minut att hämta tillbaka rymligarna och sedan gick vi vidare efter flocken. :-D

Svärmor var imponerad och jag superstolt över min stjärna som inte en gång gick åt fel håll när jag kommenderade henne. Enda missarna var när jag tappade henne ur sikte (kraftiga busskage i första hagen där korna skulle genom och där man inte såg något alls utom rumpan på närmsta kon och buskarna)  och hon mig och hon började jobba själv med djuren och då fick dem åt fel håll ett tag. I och med att djuren inte ville hålla ihop och det var svårt att se bland buskarna. När den ena kvigan gick åt höger den andra åt vänster och den tredje rakt fram så förstår jag att det blev en aning snurrigt där.

Flyttade blev djuren och Svärmor kunde till och med tänka sig att be oss om hjälp igen någon gång! Det är stort tro mig för hon är en inbiten anhängare till "flytt med hjälp av foderhink och inga hundar"-teorin!

För några veckor sedan ringde bonden jag hjälpte för något år sedan med hans omöjliga får. Nu hade hen ett nytt gäng på ett bete som inte gick att fånga. Fyra dagar hade de jagat dem denna gång och nu hade de gicit upp hoppet om att någonsin kunna fånga dem. Jag körde dit och skickade Ting. De var sannerligen jobbiga skulle det visa sig! De var oerhört rädda för folk, de höll inte ihop i flock och det var tackor med lamm så de var dessutom till viss del stridslystna. Phu! Ting och jag hjälptes åt att fösa dem i rätt riktning och väv framme vid grindhålet tog det tvärstopp. Fåren villeinte alls ut där eftersom det stod ett gängmänniskor där som absolut inte gick att närma sig. Den ena tackan gick tom till attack miot Ting och stångade henne varpå ting svarade med att bita henne i nosen! Duktiga hund sedan stångades tackan inte fler gånger!

Vi fick ta hjälp av dem och de fick hålla ena sidan runt grinden (fem pers på den sidan) så tog jag och Ting den andra sidan och motade in djuren mot muren av människor mor grindhålet. Två gånger bröt de sig ur genom människomuren! En gång flög den ena tackan rakt över Tings huvud!Med ett skarpt kommando från mig släppte Ting den flyende tackan som hon annars tänkt hämta tillbaka och slöt upp för att mota ut de tre andra.

Utan den värsta tackans närvaro blev de tre andra en aning lättare att mota ut! och när vi väl fått ut dem fick muren hålla henne på plats i fållan utanför medan Ting häämtade den sista tackan. denna gången gjorde hon inget motstånd utan travade hyfsat fogligt efter de andra ut i fållan. Sedan gick lastningen upp på släpet relativt smärtfritt.. inne i släpet fanns inge läskiga människor i vägen.

Det hela tog oss 20 minuter! :-D

Bonden var åter imponerad och oerhört tacksam. De fyra fåren var nog mindre glada då fångandet av dem även dömde dem till döden. De skulle aldrig komma ut igen! Tack och lov för bonden berättade efteråt att vi var det andra hundekipaget som försökt ta in djuren. Den första hunden hade blivit så illa stångad av Tackan att den aldrig skulle bli bra igen! och det sa han efteråt!!!!! Ghaaaaa. Ryser vid tanken på den stackars hunden!

Bonden berättade också att när han köpt dessa djur hade de jagat den stora flocken med fyrhjuling över åkrarna tills fåren utmattade fallit ikull varpå de som han köpt slängts in i ett släp till honom! VARFÖR får man göra så?? och Varför vill man köpa djur på det sättet!!?? Det är för mig obegripligt??!! Fåren var då inte fångade eller klippta på många år?! och det hade bara rymmts tre till fyra får i varje hästsläp pga av storleken på pälsen!

Men allvarligt! Får det verkligen gå till så??

Sommaren i övrigt har varit underbar! Vi har målat en del på huset, fixat hundgård och vi har pysslat lite men mest har vi bara varit! Umgåtts med barnen plockat bär, svamp och fiskat kräftor. Vi har gjort kursbärsmarmelad, smultronglass, fryst in blåbär och jordgubbar, kokat lingonsylt och kokat kräftor och förvällt kantareller. Ungarna har älskat både plockandet och kokandet och även ätandet efteråt! ;-D

Sol och bad och lata dagar har vi haft gott om och många besök av goda vänner och även spontanbesök av sedan många år borttappade vänner har förgyllt tillvaron! Jag känner att jag verkligen haft en toppensommar vilket gör att det inte blir alls så jobbigt att komma tillbaka till jobbet igen :-D

Egentligen har jag varken tid eller lust att blogga om Gotland men en kortis får det bli iallafall.

Gotlänningarna arrangerade en mycket lyckad tävling där iallafall jag som tävlade klass 2 och lag fick lagom långa behagliga dagar. (sovmorgon och tidig hemfärd!)

Vår första dag var en katastrof och jag kände att det inte var meningsfullt att tävla alls då ingenting stämde. Deppig åkte jag hem och funderade och kom fram till att jag inte alls begrep vad som hände för så dåliga som vi var första dagen ÄR vi INTE!!! (disk disk 10 och 25 fel tror jag vi fick ihop.. tänker glömma det!)

Så dag två var det nya tag och annan inställning och se på *** Ting nollade första loppet och bärgade en andra plats tre hundradelar från segern. Pinne två i hopp 2

Sedan tog jag om balansen i ag 2 då hon inte stoppade där som hon skulle.

I agilitylaget satte hon 10 fel på rivningar och hopplaget nollade hon också. Laget kom totalt tvåa där och tog första SMpinnen.

Sista dagen var jag tokladdad och Ting gick rätt bra i bägge lagklasserna även om det blev disk i hoppet (hon missade ett hinder) och fem i agloppet då hon gick ur slalom..

I ag 2 gick hon också ur slalom vilket var ruggit tråkigt men då tränade jag balansen ordentligt och belönade den när det blev rätt.

Innan hopp 2 gick jag för att ta slalomen på framhoppningen och där tog det slut. Snubblade i en skarv mellan gräsmattor och foten fick dubbla storleken och jag blev yr och tom svimmade. Ambulans tillkallades (men kom aldrig, fötter i dubbel storlek hade nog inte så hög prioritet.)

Många underbara människor både som jag känner och som jag aldrig träffat ställde upp och hjälpte mig i nödens stund. STORT TACK TILL ER ALLA!!!!

Loppet brann inne och Följande tripp till Skutskär/Fagersta ställdes in. :-(

Jag har nu haltat runt i sakta mak några dagar och foten har skiftat färg till vackert lilablå. Svullnaden är mindre men fortfarande är foten rejält svullen och den får därför fortsätta i stödbandage ett tag till. Springa hoppa eller köra bil är än så länge helt uteslutet! :-(

Familjen är dock jätteglad som får ha mig kvar hemma istället. Huset ska målas och stå i en skylift och måla fixar jag även med stukad fot. :-/ Fast det hade varit betydligt roligare i norr!

Ting fick dock åka med laget upp och gör hyfsat ifrån sig däruppe.. jaja somliga har det bra medan andra får slita!

Kram alla glada!!! Var rädda om er!

I två dagar nu har jag stått och hjälpt massor av unga blivande förmågor tillrätta bland hindren. Det har värkligen varit superroligt och organisationen var toppen med bla en underbar markservice!!!

Det var även genomtänkt med en superkul lagtävling som avslutning där vi alla fick kämpa i lag både med och utan hundar. Stafettagility, intensiv lydnads prövning med slalomövning, inkallning, apportering och matvägran allt på tid. Sedan prövdes våra förmågor att kasta rätt, äta godis snabbt, hoppa säck och sammarbeta.

En slutsumma räknades fram och prispallen fylldes med duktiga lag som alla gick hem med både rosetter, godis till föraren och till hunden! :-D

Icka fick delta med en av dem som precis introducerats till agilityns värld i helgen och med mig i lydnadsbiten. Sedan fick jag själv hoppa säck och spotta grodor för brinnande livet. Mitt lag stod till sist näst överst på pallen! Ungarna blev glada över godisarna! ;-D

Agilitykursbiten då. Många deltagare på alla skiftande nivåer krävde lite organisatoriskt trolleri. Men med en fantastisk hinderpark bestående bla fem tunnlar, två slalom (inkl bågar) och tre (tror jag) däck bla så känndes det ändå genomförbart med så många elever. Jag kunde sätta upp övningar på många olika nivåer samtidigt och sedan hjälpa på olika ställen allt eftersom.

Normalt sett tar jag inte så många elever på en gång med ett hu läger är lite annorlunda. Jag sticker dock inte under stol med att det blev enklare när jag fick hjälp av allmänlydnadsinstruktören och vi delade eleverna i två grupper som sedan fick skifta med varandra.

Vi hade ett gäng entusiastiska elever. Fyra (fem) hundar som inte tidigare provat på agility och ett helt gäng hundar som hade hinderkunskaper och därmed unde satsa mer på att lära sig handlingen. Även de fyra nybörgarna drillades då vi körde övningar där vi använde varandra som hundar och då det fanns lite rutinerade hundar att låna (Icka bla) för dem.

Det lät som om de flesta var nöjda! Hoppas det för jag kommer gärna tillbaka för en uppföljning!

Det var en upplevelse att hitta förtroende och sammarbete i inlärningen av hinderkunskaper, koncentration och fart och kunna korta vägen och effektivisera vägvalen hos de mer rutinerade.

En tankenöt fick avsluta kursen och jag är sååå glad och stolt över att den faktiskt löstes av en deltagare!!!! Underbart när bitarna rammlar på plats och jag hoppas att även ni andra fick en a-ha upplevelse så att det "svåra" blir lätt när ni står på startlinjen inför ett lopp!! :-D

KRAM på er alla underbara deltagare!!!! Tack för två toppendagar! Nästa gång ska jag ha övat på säcklöpning, grodspottning och pinnkastning så att jag kan få stå överst på pallen!!! ;-D

Melina har ikväll på akuten diagnostiserats med sprickfärdig öroninflammation så med pencillin blir det nog snart bättre! Skönt då feber och kräkningar i fem dagar till och från har tärt på vår yngsta tjej!

Ställd inför det svåra valet mellan att städa eller uppdatera bloggen först kan ni ju gissa vilket jag valde.. Det betyder att min eftermiddag kommer vara fullständigt vikt åt hushållssysslorna men men. Det gäller att prioritera här i livet och just nu prioriterar jag nöje före nytta typ.

Igår var jag och Ting och Melina i Oskarshamn för att tävla. Ett mål var att se om slitet med slalomen gett något resultat. Balansens 2+2 är inte färdiga så det skulle inte användas utan running som jag inte tränat nåt alls sista tiden :-/ Kanske inte de bästa förutsättningarna för felfria kf. Men har man som jag begränsat med tid till träning måste man prioritera och nu har det varit två plus två och slalom som prioriterats.

Först ut var hopp 2. En riktigt rolig bana med mycket lurigheter. Nisse är bra på att göra banor med svåra vinklar som kan vara svåra att upptäcka för en mer orutinerad. Svårast på banan var helt klart slalomingången som låg i 90 graders vinkel åt vänster med platta tunneln rakt fram med kanske två m tillgodo. Att det dessutom krävdes att du var med på hindret innan som skulle tas baklänges gjorde att måååånga diskade sig där.

Ting satte dock slalomingången men som vanligt??!! gick hon ur efter tio pinnar. Jag muttrade en del när jag tog tillbaka henne skickade igen och sedan stod jag helt still och helt tyst (såsom vi tränat i veckan). Hon tog tio pinnar vände sig mot mig och frågade och där trillade polletten ner!!! AHH jag ska fixa själv!!! och hon tog återstående två pinnar på helt eget bevåg, fick muntligt överlyckligt beröm och fick köra vidare. Resten av loppet gick strålande bra och vi slutade på fem hinderfel och fem komma nåt tidsfel (tog liksom låååång tid att göra om slalom med pauser och annat..). Trots detta en 6:e plats då många diskades på banan fräåmst på att de tog platten istället för slalom.

Nästa klass var ag 2 och den startade med en raksträcka två hopp balans och ytterligare ett hopp på vilket en Jakko var den i särklass bästa lösningen för att sedan fortsätta tillbaka till en tunnel under balansen.

Ting startade fint men istället för en Jakko bakombytte jag??!! därefter stod jag som fallen från skyarna och undrade vart i hela ***** jag skulle för inte var det åt det hållet!?

Ting hoppade då tillbaka och disken var ett faktum. När jag rett ut vart jag skulle tog Ting balansen istället för tunneln och därpå hoppade hon av balansen också så jag plockade upp henne igen och gjorde en två plus två där berömde och sprang i mål. Den disken fick alltså jag ta på mig. Det var riktigt trist att inte få köra loppet för banan var klurigare än klurigast och krävde två blindbyten, två jakkos och dessutom ett mycket välplacerat framförbyte för att bli bra! Jag hade velat springa hela banan! (ska väl erkänna att även om jag gillade banan så var den definitivt i svåraste laget för klass två!) 

Efter dessa individuella fadäser var jag rejält trött på agility och egentligen beredd att packa väskorna och sluta med agilityn. Men på em var det lagklasser och att svika mitt lag skulle jag aldrig göra! Desstuom är lag riktigt roligt och jag intalade mig själv att även om Ting går ur slalom här så är det ok för fem fel kan räcka till pinne i lagklass!

Först agilitybanan. Den var svår men inte i närheten av så svår som klass två varit. Det visade sig dock bli för svårt för vårt mest orutinerade ekipage som diskade sig på fjärde hindret. Eftersom Aski löper så var det bara att inse att disken var ett faktum. Skönt nog taggade jag igång ännu mer på detta och kände att nu j***ar skulle jag och Ting sätta detta loppet!

Då hon kraschade redan i hinder ett fölg nollan all världens väg men jag sprang ändå på och Ting gjorde det bra och hör och häpna - hon tvekade inte någonstans i slalomen utan sprang som om hon aldrig gjort annat! :-DDD ett avhopp på balansen blev det dock på slutet men som sagt den var inte prioriterad just nu!

Trots tio fel var jag riktigt nöjd med loppet! Kände mig därför ännu mera taggad inför hopploppet som återstod. Denna banan var riktigt kul och lagom med lagom svårigheter och en svår slalomingång med däcket i närheten som fälla om man inte såg upp. Henric först ut med Pip gör ett bra lopp men tyvärr blev det ett hinder för mycket på vä'gen och en disk.

Därefter var det min tur. Ting gick super och slalomen men ingång och allt vår återigen perfekt!!! :-D Hela loppet flöt på toppen och vi kom i mål nollade!!!! :-D Weee!!

Ok jag slutar väl inte med agility riktigt än då   ;-)