Har inte haft ork eller tid att blogga på ett tag nu! Men oj så mycket som har hänt! Det största är att vi har blivit fler i familjen!!

Den 27 juni föddes en liten tjej i vår familj! Saga ska hon få heta! Hon var en rejäl liten bit på 4 392 g och 52 cm lång! Men ändå var hon sååå liten! Man blir lika förvånad varje gång man träffar nyfödingar de är ju så små!

Här är en av de första bilderna på underverket i pappas famn!

och här myser hon med mamma

Förlossningen gick i mina ögon rasande fort! Den startade med att vattnet gick hemma i soffan vid halv tolv på natten och då var det bara att sätta sig i bilen och åka in till förlossningen. Halvägs in drog värkarna igång rejält var fjärde minut och väl inne blev de riktigt jobbiga snabbt. efter en timma bad jag om epidural men då jag bara var två cm öppen ville de avvakta lite till :-( en halvtimma senare tyckte jag det tryckte neråt och fortsatte att tigga epidural och då sa hon att jag var fyra öppen så epidural kunde jag få men det skulle inte krystas än!. Narkosläkaren var dock upptagen så det tog ytterligare en halvtimma innan han kom. Epiduralen blev lagd och minuter efter det tog krystvärkarna sådan fart att jag inte kunde unvika att krysta. Ytterligare en koll sa att jag bara var 6 cm öppen så de fick hjälpa till och trycka undan resten för att bebisen skulle kunna komma ut! Halvägs ute fastnade huvudet i vad som kändes som en evighet och när bebisens tillstånd försämrades fick de hjälpa mig genom att trycka på magen samtidigt som jag krystade ut henne. Halv fyra på natten var hon född!! Hon var medtagen och de sprang iväg med henne men jag fick snabbt besked av Magnus att hon var ok! :-D

Efter förlossningen blödde jag av okänd anledning mycket (över en liter till) och vi fick därför vara kvar för observation ända till kvällen, men då var jag pigg nog för att få åka över till patienthotellet!

Efter några dagars respit på patienthotellet åkte vi hem och skulle på kvällen fira vår hemkomst tillsammans med farmor och farfar som haft våra andra barn under dessa dagar. Det blev en mycket trevlig kväll med jättegod mat (sjukhusmat kanske inte riktigt är den läckraste maten jag vet ;-) ). Enda smolket i bägaren var att jag hade ont i rygg och sidor. Kände mig lite hängig så jag tempade mig faktiskt på kvällen och hade undgefär 37,5 grader. När jag vaknade dagen efter mådde jag riktigt dåligt. Frös så jag skakade och kände mig inte alls på topp. Tempen hade stigit till 38,1 och vi ringde till sjukvårdsupplysningen som bad mig ta en alvedon (1g) och lägga mig och vila en stund och sedan, om jag inte blev bättre, höra av mig till förlossningen igen. När jag vaknade en timma senare hade febern stigit med nästan en grad och jag hade feberfrossa. Efter ytterligare fyra samtal till förlossningen fick vi äntligen komma in. Väl där lät det först på dem som om jag skulle kunna åka hem så fort de tagit lite prover (de menade att lite feber var normalt eftersom mjölkproduktionen satte igång och att det tom kunde vara lite mjölkstockning på gång) men så fort de fått svaren på proverna (vilket tog timmar under vilken tid jag bara sov och sov) ändrade de sig helt och lade in mig med intravenöst antibiotika och dropp. Fler prover togs och jag kände mig som en nåldyna ett tag men var för medtagen för att bry mig. De kallade det för barnsängsfeber vilket enligt googel är mycket ovanligt nuförtiden men som var både vanligt förr och dödligt dessutom!

Saga lyftes från mitt ena bröst till det andra, blöjbyten och annat sköttes av Magnus och sköterskor eftersom jag inte orkade ens sätta mig upp. :-(

Det tog två omgångar antibiotika innan det efter nästan ett dygn vände och jag började må bättre! Jag var kvar i två nätter till innan de släppte hem mig med mer mediciner som jag fortfarande tar även om jag nu mår bra. Var infektionen satt har jag inte fått svar på inte heller vilken typ av bakterier jag drabbades av men då provsvaren dröjer så länge (odlingar och svar på dem kan ta upp till fem dagar) så sattes flera sortes antibiotika in så bakterierna angreps med bred front och det hjälpte ju! :-D

Nu är vi hemkomna igen!!

En stolt nybliven storasyster!

En mycket tråkig sak var att Bitte Haag som äger Noneride Elis skulle ha kommit hem till mig på söndagen och vi skulle träffats och fått träffa varandras hundar och pratat och haft det mysigt! Nu låg jag inlagd så då kunde jag inte träffa henne och Elis :-(

Bittes Elis ska bli pappa till Tingelings valpar om allt vill sig väl! Bitte var nere för att tävla i ljungbytrakten och då Tings löp var nära förestående skulle hon få följa med sin friare hem till honom redan nu.

Som det nu blev fick Ting förlja med Elis men jag fick tyvärr inte träffa honom hemma :-(

Nåja Bitte rapporterar att resan gick bra och att Ting får flera vallpass om dagen, hon har börjat löpa men är mer intresserad av att hitta fåren när de är ute på prommenad än att samspråka med Elis än så länge ;-)

Mer om Bitte och Elis kan du läsa på hennes sida

http://nolgarden.dinstudio.se/diary_4_82.html

Om allt vill sig väl blir det alltså parning inom några veckor och sedan fina workingkelpievalpar om ytterligare sisådär 60talet dagar!!

Hör av dig om du är intresserad av valp eller vill veta mer om någon av föräldrarna!!

Anna tel: 0708-221224

Anna mail: anna_tanya@hotmail.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

SM i agility 2017 skulle avgöras i Östersund närmare 90 mil från mig. Jag velade länge kring huruvida jag skulle åka eller inte för det var ju långt men när Elsa Grenholm (min hund Hägragårds Tingelings uppfödare) ringde och frågade om jag skulle kom...

Farväl till medium och vanliga large.   I helgen gick årets sista officiella tävling för mig och hundarna i Vårgårda. Det var tre klasser av vardera och båda hundarna var med för att få springa lite. För Trollas del blev det sista gången på låga ...

Jag hade en helt otrolig tävlingshelg i helgen. Jag har nog aldrig upplevt något liknande. Sedan Trolla och jag började tävla och jag kände vilken underbar häftig liten hund jag hade har jag haft en dröm - drömmen om att en dag få kvala till en final...

En mycket intensiv helg har tagit slut! I fredags stannade Emelia i stan över natt.. hon skulle tälta! :-D   Det blev dock inte mindre barn hos oss, tvärt om, fem barn hade vi hemmavid i fredags. Både Amanda och Melina hade varsin kompis med hem....

Trist men sant. Vi missade med en snöplig pinne i hopp. Jag vet inte hur många gånger vi lyckats knipa placeringen precis utanför pinnplats.. minst tre gånger på de sista tre tävlingarna iallafall..   Innan lagtävlingarna i Karlshamn, Linköping o...