I helgen som gick tog jag mig äntligen i kragen och kom iväg med Tingeling och VALLADE!!! Det var evigheter sedan men nu äntligen blev det av!! Filmkameran fick följa med och varenda litet steg hon tog filmades och nu efter flera dagar har jag lyckats få över filmen från kameran till datorn. Återstår att fixa till formatet på den samt att klippa bort en del dötid då jag står och diskuterar vallningens ädla konst med Louise medan Ting bara ligger och väntar. ;-) Med lite tur kanske jag kan få till en film att lägga ut här inom några dagar.

Ting har ju inte vallat på evigheter så det var en något het hund jag hade med i hagen, och visst tempot är högt men jag tycker ändå hon skötte sig bra hos Louise på en ganska stor flock med både tackor och massor av lamm. N åja får jag ordning på filmen så får ni kika själva istället.

I övrigt har vi rotat runt ännu mer i trädgården hemma. Ett presentkort på ett äppelträd blev snabbt 4 äppelträd, ett körsbärsträd, ett plommonträd, en magnolia och en rododendron! Ja presentkortet räckte inte till mer än ett äppelträd men väl där och handlade så blev det lite mer inhandlat! :-S

Magen känns enorm nu och ändå är det en månad kvar! Hopplöst framförallt med foglossningarna som begränsar min rörlighet! Supertrött på just det! Tingeling har för länge sedan gett upp hoppet tror jag om agility med en rörlig matte. Vi bygger cirkelbanor där jag kan stå i mitten och låta henne cirkla :-/ Bättre än inget antar jag men för mig är det riktigt tråkigt nu!! Slalom nöter vi också en del på. men som vanligt går hon sällan ur härhemma.

En av mina kursare har haft lite otur med sin hund under våren då den drabbades av kennelhosta så hon fick komma ändå på träningarna (utan hund) och fick låna Tingeling och på så sätt fick både Ting och Lisa vara med :-D

Lisa planerade också att tävla doggycupen men kunde inte ställa upp med sin hund så även där fick Ting rycka in! :-D Tror Ting hade en toppendag med tävling först och sedan vallning med mig på kvällen! Kul att Ting får göra lite mer än bara springa i cirklar på agilityplanen!

Denna veckan har vi SOMMAR i småland! över 25 grader på dagarna och nästan 15 på morgonen (07:00) när vi packar ut oss i bilen. Härligt med lite sol!!! Varmt dock för mig med tjockmagen men det är smällar man får ta! :-D

Usch vad jag är dålig på att uppdatera dmin blogg just nu. Vet inte om jag kan skylla på något egentligen mer än att livet är rätt mycket nu, mycket som händer och lite tid över för bloggande. Samtidigt som det inte händer alltförmycket på hundfronten som är det jag mest brukar blogga om..

Nåja var har hänt så här första kvartalet av 2012 då?

Jag har fått nytt jobb! Jag har börjat jobba som kommunjurist i Växjö och trivs superbra!! Men jösses va mycket man fick att göra jämfört med att jobba inom domstolarna! Phu! Hela tiden ligger saker och bara väntar på att jag ska ta tag i dem. Det dåliga ssamvetet gnager. Hua.. Nåja det är bara att ta det en sak i taget och göra så gott man kan! Tur att det är ett roligt jobb iallafall!

Tjejerna växer och frodas därhemma! Emelia trivs i skolan och de två andra trivs på sitt dagis. Emelia har hunnit fylla 7 år! Jösses vart tar tiden vägen! Vi firade henne med kalas i dagarna två, först för släkten då vi även firade farfar som fyllde 70 och dagen efter invaderade 20 ungar huset i ett jättebarnkalas! Tur det var fint väder så vi kunde hiva ut alla ungarna på skattjakt i trädgården med efterföljande fri lek där det hoppades på studsmatta och provades agility med Tingeling ;-) Ungarna hade superkul och åkte glada och nöjda hemmåt igen efter en lyckad eftermiddag. Emelia var strålande glad hela helgen! Melina anser att hon fyller år varje dag just nu och vill ha presenter hela tiden och helst äta tårta varje måltid också ;-) Något som storasystrarna gärna uppmuntrar. De slår in paket åt höger och vänster och säger till Melina att det nog blir tårta efter maten.. gissa vem som får trösta knyttet när det inte blir någon tårta :-/

Mina tre flickor ska bli storasystrar igen frammåt sommaren. :-D Emelia och Amanda väntar lyriska och har bestämt att de minsan vill ha en lillasyster till! Melina är mer skeptisk, en bebis vad ska det vara bra för? Det färgar förstås min vardag med allt vad foglossningar heter :-( Därav att hundaktiviteter får ligga lite på is. Visst tränar jag med Tingeling men det får bli mycket focus på fart och kontaktfält, kluriga ingångar i slalom mm där jag inte behöver springa med alls. En stillastående träning helt enkelt! Tror att det kan vara en av anledningarna till att vi får problem i tävlingssammanhang.. Jag tränar mycket stillastående med Ting (två graviditeter med foglossningar tidigt gör månader av repetitioner med en matte som inte springer..) Nåja sånt är livet och det är inte mycket att be för för springa kan jag inte emellanåt kan jag knappt gå :-(

Vi hann med några tävlingsstarter på vårkanten innan foglossningarna sa stopp för vidare tävlande. Det gick dock inte alls bra då Ting helt plötsligt bestämt sig för att åter börja gå ur slalomen efter tio pinnar.. Blir sååå trött på detta! :-( Det var ju bättre i slutet av förra året och hon slutade gå ur men nu är alltså problemet tillbaka. Har liksom slut på ideer om hur jag ska komma åt problemet.. På träning kan jag fortfarande göra nästan allt (utom att berömma för då går hon ur, men det tränar vi på nu) men på tävling vill det sig inte alls??!! Nåja tävlingsuppehåll fram till augusti, september nu gör väl att jag ska kunna få ordning på problemet igen kan man hoppas

Just nu är trädgården på G i vårvärmen! De lökar vi petade ner i höstas tittar nu upp i form av krokus snödroppar och tulpaner och liljor. Kul med lite blommor i vår annars väldigt praktiska gräsmatteträdgård..

Vi har nästan gjort färdigt badrummet uppe nu! Möblerna är på plats och monterade och elen är klar det som fattas är en rörmokare som kan installera toa, badkar, handfat mm. Sedan slipper jag ÄNTLIGEN nattliga turer med foglossning nerför trappen för att kissa. Om nu bara rörmokaren får tummen ur någon gång.. vi ringer och tjatar varannan dag men...

Nästa projekt vi påbörjat är operation förrådsröjning. Vi har tömt förrådet i garaget på ALLT!! (flyttkartonger som borde packats upp för länge sedan, möbler, bilbarnstorlar mm mm mm) för att sedan kunna flytta in det som var tänkt att vara i det rummet från början men som nu okuperar vårt garage, alla snickarprylar, färgburkar mm verkstadssaker. Lyckas vi med detta har vi kanske ett fungerande garage sen! :-D

Kommande projekt är källaren som jag helst vill få ordning på till sommaren så att jag kan ha ett valprum där! Tanken är ju att para Tingeling nästa löp och med tre barn i huset nu (och en bebbe till sommaren) så vill jag ha dem i källaren för att slippa passa ungarna hela tiden så att valparna får lite lugn och ro ibland (ofta!!).

En altan ska vi också fixa i sommar och den kvarvarande biten av trädgården ska göras iordning till agilityplan samt pulkabacke ;-)

Hur vi ska hinna med allt??!! Ingen aning!! men det löser sig kanske!!

Livet är rätt skönt ändå!!

:-D

"Alla" verkar göra sammanfattningar av 2011 nu och kanske borde man haka på trenden och fundera lite över fel och brister innan man tar tag i det nya året med allt vad det kommer att innebära.

Jag var faktiskt riktigt duktig förra året och bokförde alla Tings lopp och alla hennes fel för att få koll på vad vi brister i och varför. I början av året hade vi enorma slalomproblem vilket gjorde att statestiken sköt i höjden vad gäller felprocent där. Denna har dock rättat till sig och sjunkit mot slutet av året men totalt ser det fortfarande inte så bra ut.

Vi fick fel i 35 % av loppen på just slalom. :-/

Två poster var högre felprcent den ena var vägringar som vi fick i hela 45 % av loppen men i dem ingår då förstås de vägringar vi fått i slalom! och den andra var disk 54 % varav 16 % varit frivilliga på att jag tex tagit om kontaktfältshinder eller liknande.

Rivningar har vi faktiskt fått i 19 % av våra lopp vilket är mer än jag trodde för jag har inte upplevt rivningar som ett problem och har inte heller jobbat med dem något särskillt.

A-et fick vi problem med mot slutet av året från att inte ha haft ett enda fel (har aldrig tränat något speciellt där utan bara låtit henne löpa) började hon plödsligt lämna högre upp och felen kom i tre lopp på raken. Det tog jag tag i och började träna det på enklast möjliga vis, med belöningsplacering nedanför så att hon siktade neråt när hon sprang. Nu verkar de fungera super igen så vi får väl se om det håller även på tävling. Tävling blir såvrare då hon aldrig kommer hitta godis där men behövs det får jag väl diska frivilligt med leksaksplacering där ett antal gånger. Kan passa på om jag har fel tidigare på något i loppet.

Vippan missade hon i tre lopp och dessa var i början av året då hon ett par gånger flög över innan den hann slå i backen. Det har vi löst nu och den känns trygg numera.

Balansen är ett dillemma. Har ju running på henne från början men har inte haft ork och tid att underhålla dem på det sätt som behövs för att de ska fugera som det är tänkt. Detta fick till följd att hon började hoppa en del på nerfarterna. Har därefter varierat träningen och lagt till 2+2 beteende på kommando. Detta för att ge ett extra incitament till att sikta lågt. Tycker det har fungerat ok även om jag fortfarande inte känner mig säker på beteendet och därmed inte kan slappna av och bara köra. Gillar inte att springa och snegla på fälten för att se om och hur det gick..

Ting inledde året utan fel i årets första 20 procent av loppen. Därefter dök det upp fel vartannat vart tredje lopp men mot slutet av året efter en del träning och omträning på balansen har hon satt felfria balanser i årets sista 13 procent av loppen ungefär. Hoppas det var en fingervisning om att vi är på väg åt rätt håll!

Totalt under året nollade vi i 14 procent av våra lopp. Det känns som på tok för låg procent med tanke på att hon faktiskt känns mycket mer stabil än så. Hoppas nu på ett bättre stabilare 2012, där vi slipper slalomproblemen som färgade våren 11 och slipper balans och A-bekymmer.

Nästa träningsbit att ta tag i får väl bli rivningarna och våra vägringar som är så trista!  

I övrigt har jag tyvärr legat mycket på latsidan i vallningen. Inte orkat ta tag i träningen nu när jag börjat jobba igen och det har visat sig så att jag inte velat ge mig ut på några tävlingsbanor heller. Det är tråkigt att inte ha får på nära håll för det hade gjort det enklare och samtidigt så stukade jag foten i sommras och det gjorde att både agilitytävlandet, tränandet och vallningen fick ligga nere under större delen av sommarledigheten.

Ett par "riktiga" uppdrag har vi dock åtagit oss och både fångat motvilliga får åt en bonde och flyttat svärmors nötter mellan hagar i sommar. Dessa uppdrag skötte hon suveränt med tanke på att hon inte tränat något alls i princip. Hon är en underbar vallhund och jag grämer mig lite över att jag inte har möjlighet att ta vara på hennes talang bättre och också att jag inte visat upp den bättre i tävlingssammanhang.

Ni som bor i närheten som känner till någon som har får får mer än gärna höra av er om möjlighet finns att träna mer!!! Jag både vill och borde träna mycket mer!

Icka då? Hon har under året blivit gammal på riktigt! Hon klarar tex inte längre att hoppa upp i bilen själv :-( Däremot är hon som en unghund på prommenaderna och rusar lätt över fälten efter Tingeling. Inga hämningar. man märker dock även där att hon blivit äldre då hon inte hänger med i Tings fart. Någon agility har hon knappt kört. Hon och Emelia var med i en cup vi hade hemma på hemmaplan och hon fick starta i våras på en inoff i Växjö där hon faktiskt nollade sitt lopp och borde ha kommit med på prispallen men sekretariatet slarvade bort hennes resultat helt och hållet och på något sätt fick de efteråt för sig att hon skulle ha haft tio fel??!! Nåja vad är väl en bal! I mitt huvud vann hon det loppet! ;-D Som det ser ut nu har jag inte hjärta att sätta henne framför hinder då bakvagnen inte hänger med över hindret längre.

Hon tävlade lydnad en gång också. På lesseboortens bk i KM. Ingen träning på måååånga år men tanten kom ihåg det mesta och slog till och blv tvåa!! :-D Duktiga tanten. Hoppet var dock inte bra och hon slog i grovt trots att jag bett dem sänka rejält till henne. Hon får nog gå och skrota nu och hänga med i skog och mark men utan prestationskrav någonstans. Vill Emelia köra agility med henne får det bli utan pinnar på hindren ;-)

Jaha det var hundbiten.

På familjesida har det hänt en del. Emelia har blivit stora tjejen och börjat skolan! Hon trivs jättebra och har skaffat sig flera nya vänner på den nya skolan. Vi valde att flytta in barnen till Växjö för skola då vi anser att Växjö ger bättre förutsättningar för våra barn att få en bra utbildning. Vi har valt montesorriinriktning och så här långt är vi mycket nöjda. med både personal och pedagogik.

De växer så det knakar ungarna och ibland kommer jag på mig själv med att para titta på dem och förundras över vilka underbara självständiga och självsäkra barn jag har! <3

I sommras ägnades mycket tid åt att måla huset igen. Vi blev inte helt färdiga och får ta nya tag igen nästa sommar. Vi fixade ochså parkeringen och framsidan så att den nu i stort är som den ska. Lite kantstenar till grusgångarna och buskar, träd och blommor saknas men vi får ta ett steg i taget. Kvar att fixa är området där agilitybanan är tänkt att utvidgas ner mot stenmuren i det innre hörnet av trädgården. Där återstår en del grävmaskinsjobb för Magnus innan vi kan säga att det är klart. Vi har inte heller bestämt om vi ska ha något staket runt eller inte. Vi får se.

Till våren kryper det förhoppningsvis upp massor av krokus, liljor och tulpaner lite överallt i trädgården då vi petat ner lökar i massor för att förgylla tillvaron. LÄNGTAR till våren känner jag!!!!

Nu väntar nytt år och nya utmaningar! Bl.a nytt jobb from mitten på februari vilket ska bli jättespännande! :-D

ha det så gott därute i vintermörkret!

Jag känner just nu att jag hela tiden ligget typ två steg efter med allt. Magnus var borta hela förra veckan så jag var ensam med barn, hundar och hushåll och allt vad det innebär. Det är rätt tufft och jag tog inte direkt på mig något extra alls då jag kände att bara att vara ensam räckte gott och väl. Med allt vad lämning och hämntning innebär så fick jag inte ihop min tid på jobbet och det är för mig jobbigt att hela tiden gå back på min flex.

Det var i och för sig så att det bara var att gilla läget men ändå fanns samvetet där om kvällarna och sa att jag borde jobba lite men jag orkade helt enkelt inte och inte var jag egentligen tvunge heller då jag hade och har en hel del plus på flexen men för mig är det jobbigt.

Barnen var dock underbara hela veckan!!! De väckte mig bara en gång på hela veckan och då för att Melina tassat upp och vandrat in till mig. Jag viskade till henne att hon kunde komma och kramas men hon svarade "sova matta" och lade sig själv på madrassen vi har till barnen i vårt sovrum och somnade om!!??!! WOW!!

I övrigt ställde de upp och skötte sig bra, bråkade lite och hjälpte till exempel till med att plocka ur diskmaskinen hela veckan tillsammans alla tre!! Gissa om jag uppskattade det!!!! Sötaste barnen.

Lite logistiska problem uppstod på fredagen då vi direkt efter skola, dagis, jobb skulle ut i skogen på reflexjakt. En mörk skog och bara reflexer och ficklampor till hjälp kändes inte som direkt lämpligt för mig själv med tre barn!! jösses om de går åt olika håll!!!

Morfar ställde dock upp och frammåt kvällen kom även Magnus dit då han hunnit hem. Jättemysigt var det i skogen och ungarna tyckte det var spännande att jaga runt efter reflexer.

Efter denna vecka vill jag få lite ledigt så jag anmälde mig till Glögghoppet på forserums BK. Ungarna fick spendera dagen hemma hos mormor och leka skola medan jag och Tingeling aldeles själva for till ridhuset för tävling! Underbart att få lite ledigt!!!

Det skulle bli tre hoppklasser unde dagen alla tre stod som öppenklasser på SKBtävling men det visade sig väl på plats att den första var tänkt som en nybörjarklass... oups.. Nåja jag var inte den enda som missat denna info och banan var förutom att den saknade slalom och platt tunnel inte lätt någonstans. Två hopphinder skulle tillexempel tas bakifrån och direkt efter det ena följde trånga passager som krävde framförbyten för att ge hunden en möjlighet att läsa vägen rätt.

Ting var riktigt i gasen när vi skulle starta och även om vi satte de svåra passagerna med hinder bakifrån och så i starten så diskade vi oss två gånger på banan och sedan ytterligare en gång efter målgång tror jag. Först missade hon ett hopp och drog vidare in i banan, jag tror vi diskade oss där på att hon stack in nosen i tunneln som var nästa hinder. I vilket fall diskade vi oss efter tunneln då Ting drog raktfram över ett par tre hinder innan hon kom på att jag försökt svänga henne direkt efter tunneln... Lycklig och sprallig till tusen! Efter sista hindret drog hon rakt till sin leksak, sög den och rusade tillbaka in på banan för ett par tre ärevarv där innan jag fick stopp på tokhunden och kunde plocka henne av banan!!! Visst bllir man diskad i det läget för leksak på banan eller?? I denna klassen stod belöningslådan väldigt nära banområdet och det var en raka i mål vilket gjorde att Ting var före mig dit. Dessutom stod publiken som en mur en bit bakom målfållan så dit kunde hon ju inte rusa.. Nu var vi diskade så det kvittar fullständigt men i kommande klasser placerade jag min belöning en bra bit bakom målområdet så att Tinge inte skulle kunna hitta den utan mig.. I vilket fall var nog Ting lika lycklig som jag över att få tävla igen eller vad tror ni!!?? och det kändes faktiskt riktigt skönt att det var jusst nybörjarklassen vi diskade oss i, den borde vi liksom inte alls startat ju..

Till nästa klass hade hon hunnit lugna sig något även om hon fortfarande sprang på rejält bra frammåt! Det var ytterligare en riktig svår öppenklassbana. klass trenivå skulle jag tro åtminstone! Jag tycker det är för svårt för en inoff där många nybörjare förväntas vara många på sin allra förstatävling. För mig var banan en kul utmaning och Ting och jag satte banan sånär som på en snöplig rivning. Tiden var klassens bästa och vi knep en tredjeplats med loppet.

Sista klassen var en mer lagom bana. Den var lite klurig men öppen och flytig och passade fler på denna tävlingen tror jag! Ting gjorde en strålande insats satte nollan och vi vann klassen.

Dessa två sista lopp och vårt sammarbete i dem är vad jag tävnker ta med mig in i vintervilan från tävlingar!!! Härlig kännsla av samspel och samförstånd!! :-D

Mellan loppen var jag funktionär där det behövdes folk! Underbart att bara ta hänsyn till sig själv och sin hund och inte något annat alls på hela dagen! Det var toppenfina skogsområden bakom ridhuset som av någon anledning inte verkade ha upptäckts av så många andra tävlande! Så Ting och jag kunde strosa där bäst vi ville inför och efter våra starter! Eftersom large gick sist av storlekarna var det banbyggnad efter våra starter och lotten hade gjort att jag startade runt hund 40 i varje klass så trots att jag satt funktionär i small medium behövde jag inte stressa en enda gång på hela dagen och jag unde dessutom njuta av agility från första parkett hela dagen :-D

Tack Forserum BK för en trevlig tävling!

I helgen fick jag chansen att delta på ett mamma boot camp

http://www.bloglovin.com/m/3079181/308195919/a/0/aHR0cCUzQSUyRiUyRm1iY3ZheGpvLnNlJTJGQmxvZ2clMkYlM0

ZwJTNEMTM3

Det var ett tufft men nyttigt träningspass och med lite tur blir det en fortsättning med en femveckorsutmaning för oss mammor med lite äldre barn!

Idag blir min yngsta två år!!!! Jösses så fort tiden går! Stort grattis underbara lilla Melina!

I söndags var det dags för vad som troligen för oss blir årets sista tävling i agility. Tingeling och jag hade anmält oss till Lessebos inofficiella öppenklasser och Emelia var anmäld med Icka i nybörjarklassen där nybörjare och veteraner fick tävla.

Emelia var eld och lågor! Vi banvandrade och jag såg direkt att hinder 6 skulle bli problem om Emelia inte kunde få Icka att sitta läääääänge i starten. Eftersom varje ekipage skulle få köra banan två gånger så valde vi att försöka den låååånga inkallningen första varvet. Emelia banvandrade tappert på hela tiden och jag var riktigt stolt över henne. Hon brukar tröttna efter ett varv eller två..

Lagom till det började dra ihop sig till start och jag stod med Emelia för några sista minutenråd så hör jag ett illvrål bakom mig. Melina har stått på näsan rakt i ett nässlebestånd. Stackarn var förtvivlad och en något kluven mamma försöker trösta henne och få iväg Emelia till startlinjen samtidigt.

Med Melina på armen och ögonen på min stora tjej ser jag henne säga fot, stitt och stanna bestämt till Icka och därefter gå iväg med bestämda steg. Icka sitter på nålar i två hinder sedan tjuvstartar hunden! Då går Emelia bestämt tillbaka och sätter om henne och startar om och blir då diskad. Duktiga Emelia!!!! Den disken var helt enkelt bara sååååå bra!

När de startar om går Emelia inte ut så långt och startar därmed helt fel på utsidan av hindren. De får lite fel längs vägen på vägringar där Emelia inte hinner med (mycket pga placeringen i starten) men gör på det stora hela en strålande insats! Flera i publiken kommenterar och är imponerade! :-D

Andra varvet på samma bana då har vi bytt taktik. Emelia får starta insida efter två hinder och nr 6 får lösa sig.. med lite tur får hon "bara" en vägran där!

En vägran på nr 6 blir det och lite senare i banan ytterligare en vägran på ett hinder och när Icka vänder tar hon det hindret baklänges.. disk.. men sedan sitter resten av banan!

Jag är fantastiskt stolt över min lilla tjej! Hon höll humöret uppe och kämpade på i banan OCH hon accepterade inte en tjuvstart! Pris fick hon också! Alla som startade nybörjarklassen fick nämligen välja ett från prisbordet. Min lilla snäcka stod och funderade så länge att tävlingsledningen började packa upp priserna för nästa klass och sa till henne att här har du ännu mer att välja bland! :-)

En snörboll till Icka föll valet på till slut.

Själv skulle jag sedan starta i öppenklasserna med Tingeling. Huuu det var svåra banor. Lite synd kan jag tycka för många av de tävlande i även dessa klasser var nybörjarna från de förra klasserna och de hade både svårt att komma ihåg banan och svårt att lyckas hjälpa sina hundar genom banan på ett vettigt sätt.

Själv tyckte jag de var svåra men jag tyckte samtidigt det skulle bli roligt att springa dem för de innheöll en hel del av sånt som jag aldrig tränat på som kändes roligt att få prova på i kritiskt läge. En hel del tid gick åt till att klura över mitt vägval i banvandringen. På ett ett ställe var jag missnöjd med mitt val och det var vid platten. Jag trodde jag skulle hinna före henne (hon går rätt långsamt i en liknande platt hemma) men jag hann inte alls och vi krockade kraftigt när hon rusade ut ut säcken :-(

i öppenhoppen gick det riktigt dåligt tyvärr. Hon inledde med att gå ur slalom när jag drog i sidled bakåt för placering vidare i banan.. :-( Skickade om lite slarvigt och fick då också en vägra :-((. Denna gången gick hon dock inte ur slalomen utan slutförde trots att jag envisades med att sticka sidledd bakåt!  

Därefter fick vi vår tredje vägran i ett hörn där hon inte fick så mycket hjälp av mig och då vände innanför ett hinder där och hon tog dessutom nästa hinder i bara farten. Disk. gorde om svägngen och sedan krockade vi som sagt även vid platten :-/ Inte det bästa loppet vi gjort!

AGÖ sen var jag rejält revanchsugen och framförallt kände jag att nu skulle hon baskemig göra toppenfina kf! Och det loppet bara flöt!! På ett ställe hade jag bestämt mig för ett blindbyte som jag dock timade lite dåligt men jag var ändå nöjd för jag genomförde det och hon läste bytet även om svängen pga min timing blev stor. Resten av loppet var det dock ingenting att anmärka på! Kf var toppen vägarna riktigt bra i övrigt och slalomen satt. Efter balansen som var tredje sista hinder från slutet skulle man rakt fram däck hopp och där inträffade något som jag fatktist inte tror har hänt någonsin förut i vår agilitykarriär.. ting hoppade ramen på däcket??!!!?? Disk.. :-(

Jag gick faktiskt in efter alla startat och körde om sekvensen denna gång utan problem. Märkligt! Men men Ting fick belöning som efter ett felfritt lopp och jag tänker ta med mig känslan i loppet därifrån. En gång är ingen gång och förhoppningsvis händer det aldrig igen!

Nu är nog denna tävlingssäsong slut för oss. Iallafall har jag inga fler planerade tävlingar kvar. Nu får vi träna på vår lilla bana i skenet från våra lamor genom vintermörkret och komma ingen laddade nästa säsong! Då j***** Ska ni få se vad jag och Ting kan.. Ja iallafall under våren för frammåt sen vår tidig sommar planerar jag in en parning mellan henne och Kvigbetets Leo..

Sugen på WK????

Nästa vår paras alltså:

Hägragårds Tingeling As 60006/2007 (HD A, godkännd vallhund (startad i NN1 och IK1 samt WK-mästerskapen), AGkl 3 HOkl 3) med

Kvigbetets Leo As 32305/2008 (HD A godkännd vallhund (IK2, vinnare av WK-mästerskapen både får och nöt, samt deltagit i fårfårcup mm) för mer info se : www.workingkelpie.blogspot.com

I helgen som gick var det sista chansen för mig och ting att ta poäng i årets agilityhund och därigenom kvala till rasmästerskapen i agility i november. Tre chanser hade vi i två agilityklasser och en hoppklass.

Dagen började väl inte helt toppen kan man väl säga. Jag skulle förutom mig själv och hund även ha med ett barn med allt vad det innebär med blöjor, barnvagn, välling och mat. 'Jag vet jag borde vara van med tanke på hur många barn jag har men det är alltid ett extra stressmoment i planeringen när barnen ska med.

Jag gick i huvudet igenom alla Melinas grejor innan jag for hemmifrån för att vara säker på att jag fått med allt och sedan stack vi, hon och jag och Ting med kosan styrd mot Kristianstad.

När vi kört ungefär en timma plingade bilen till, dags att tanka! Ja det är väl inte så ovanligt tänker ni och det har ni aldeles rätt i men jag insåg när jag började fundera på var jag kunde tanka att plånboken inte var med! Nåja det skulle gå att köra ytterligare 14 mil och jag hade 10 till tävlingsplatsen så jag fick väl fråga någon vänlig agilitymänniska om ett litet lån så skulle det nog lösa sig.

Körde glatt vidare men insåg snart att de 14 minskade fortare än de 10!!! Hmmm gillar inte riktigt det där! Nu började jag bli nervös! Var får man tag i pengar längs vägen??? Hur långt utanför Kristianstad låg klubben och skulle bilen alls starta och föra mig tillbaka till en mack efter tävlingarna???

Bet till sist i det sura och ringde Kristina och försökte låta så snäll och ynklig som möjligt.. och jodå hon var på väg till tävlingen och låg ca 20 min efter mig och hon kunde tänka sig att lösa ut mig på en mack i Kristianstad. Tack och lov!

Fortsatte köra och strackan kvar till tom tank minskade i rasande fart och någon mil innan kristianstad var den nere på samma antal mil som sträcka att köra.. Nu blev jag riktigt nervös och fick i ett svagt ögonblick för mig att jag kanske borde stannat på macken vid förra avtagsvägen och körde därför av cirklade och körde tillbaka dit. På vägen ringde jag Kristina igen som då upplyste mig om att det inte alls var långt till den macken vi bestämt så jag vände på nytt efter en halvmil och körde tillbaka igen.... När bilen till slut efter en del nagelbitning rullade in på macken lyste kvarvarande körsträcka till tom tank som en stor nolla i fönstret. Tala om att leva på marginalerna. Ett toabesök och en full tank senare var Kristina på plats och betalade kalaset! STORT TACK KRISTINA!

Väl på plats på tävlingsplatsen kändes det inte bättre. Agiltybana 1 känndes svår! Hade det varit Icka som skulle köra hade jag kunnat ge upp på förhand (hon har aldrig klarat tunnel - balans diskriminering till balansens fördel utan att först ha tagit tunneln 7 varv. Nu var det dock Tingeling jag stod på startlinjen med och med hennes träning på running så finns det ett stort belöningsvärde i just balansen vilket dock kunde göra diskrimineringen första varvet då tunneln skulle tas svårare.. Tur jag faktiskt tränat just detta i veckan som gick! :-D

Tyvärr rev Ting hinder tre (varför vet jag inte) men luften gick lite ur oss där. Hon missade även en slalomingång som var ruggig då man kom från en kort rak tunnel i 90 graders vinkel rakt mot pinne 2-3. Jag klarade inte trycka ut henne där iallafall. På efterföljande A klappade jag henne i rätt possition och om jag nu inte blev diskad där så blev jag det när hon missade näst sista hindret!

HO 3 nästa. En rolig bana där jag dock kände att framförallt slalomen kunde bli svår då hon är dålig på flick till slalom och där man vid en dragning runt sig var tvungen att dra hunden förbi ett hopp. Det hoppet tog Ting och sedan lyckades hon hitta ytterligare ett hopp på vägen som inte skulle tas just då.. Roligt hade hon och i övrigt gick hon väldigt bra!

Sista chansen så Ag 3 igen. Ytterligare en tunnel balans situation men jag gav mig den på att sätta denna banan! Starten blev bra och balansen var fin därefter drog jag henne för att undvika slalomfällan och höll på det närmsta att missa långhoppet som skulle tas också men hon tog det även om det var på håret. Efter en sväng kom vi till slalomen och nu kände jag paniken! Adrenalinet pumpade! Vi var ju felfria!!! Fick tvinga mig att ta det lungt och stötta slalomen (dumt att riskera något när det inte behövdes!) och på vippan tog jag i för att stoppa henne.. hon såg en aning frågande ut men gjorde rätt (även om hon pga mig stoppade alldeles för tidigt på gungan!) Nästa hinder var en tunnel där ingång två skulle tas och jag sa "tunnel tunnel" och Ting gick mot rätt ingång och då la jag till "TUNNEL" och med nosen och halva huvudet inne vänder Ting ut från den rätta ingången tittar på mig som för att säga "idiot! Du visade faktiskt denna ingången!" och sedan trycker hon sig mellan mig och tunneln för att ta fel tunnelingång! RIDÅ. Jag svor och dommaren svor och sedan klappade jag om min stjärna och körde klart banan... Sååååååå nära och såååååååå långt borta! Inget rasmästerskap alltså!

Sist ut var en öppenklass och den var riktigt enkel egentligen men med lite överarbete av mig för att tighta en sväng så svängde Ting för mycket och tog fel ingång på en tunnel även här :-( Disk igen! Kan man annat än skratta åt eländet!

Vi packade in oss i bilen och åkte hemmåt och på vägen stannade vi till hos Erik som hade två gäng får han inte kunde fånga in. Jag var lite tidig och han lite sen så det blev lite väntan innan det var dags! Tur det är en så trevlig familj :-)

Ut till hagen så och Iväg skickade jag Ting. Ingen tvekan där en superfin utgång iväg på ett långt dolt hämty! Ting hade koll vi har ju varit där förr!! (två gånger faktiskt..) Eftersom fåren är helt ovallade gick jag efter in i hagen för att se och kunna stötta upp och när jag kom fram hade Ting samlat ihop dem ( en tacka och 7 lamm) och snyggt och prydligt börjat driva dem mot mig.

De var lite ovilliga att flytta sig men samtidigt inte villiga att ta strid med hunden heller. När sen Ting drivit fåren förbi mig valde fåren att försöka fly och då fick jag ta i för att inte Ting omedelbart skulle rusa efter och stoppa. De flydde ju åt rätt håll så jag ville att de skulle få gå! Motvilligt accepterade Ting att jag stoppat henne och gick ner i en något hetsig skritt för att försöka hinna ikapp fåren. De hade inte stuckit så långt.. När pressen från hunden försvann stannade de igen. Lungt och fint plockade Ting upp dem och fortsatte fösa dem mot grindhålet. Hon tog mina styrningar bra och snart stod de vid hålet med mig och erik på ena halvcirkeln och Ting på den andra halvcirkeln och ett skrikande barn vid grindhålet! Melina var inte nöjd med tingens ordning med mig innanför staketet och henne utanför. Med lite hjälp av en av åskådarna så flyttades den skrikande ungen (... gullungen menar jag förstås ;-) ) och vi kunde på nytt börja långsamt trycka fåren mot öppningen.

De bröt sig ut en gång mellan mig och Erik och Ting var omedelbart där och stoppade och hämtade tillbaka. Nästa flyktförsök kunde vi nästan stoppa Erik och jag, bara tackan smet emellan oss och även henne hämtade Ting innan jag hann be henne! Jösses vilken koll hon har hunden! Sedan stod de där ihopklungade vid hålet och Ting väntade snyggt på kommando. Vid mitt fram tog hon ett steg fram vid hö ett litet åt höger och vid vä ett litet åt vänster! Underbara hund! Tillsammans läste vi fåren bra och fick dem alla att vända huvudena rätt och därefter släppte vi trycket genom att backa ett halvt steg! Fåren slappnade av och det blev inte fler utbrytningsvförsök, istället tog de efter lite funderande det där magiska steget över den osynliga spärr som tidigare var gerinden och strax var de alla ute och lastade på släpet därutanför! Duktiga hunden! totaltid ca 10 minuter!! :-D Jodå man har nytta av hunden!!

Urlastningen gick bra Ting fick gå in i släpet och trycka ut dem och vi hjälpte till i framkant genom att plocka ut tackan. Övriga som trillade av innan tackan var av skuttade raskt tillbaka in i släpet    igen. Inte de smartaste djuren i värden! Det var liksom tryggare ihopressad med de andra där hunden var dold bakom högen av övriga får än utanför i fria luften där det stod en massa folk och glodde! Hade varit trevligt med en ryggtränad kelpie i det läget! ;-)

Ut med dem lite mat till oss och sedan iväg igen till nästa hage och nu höll det tyvärr på att bli mörkt. Det vart jobbigt att se Ting tillräckligt för att styra i alla lägen och emellanåt dök hon upp på helt fel sida och det blev till att korrigera och börja om.Publik fick vi också då fåren gick i en hage precis utanför ett hus där de hade fest (det var ju lördagskväll!) Kanske var det tur att det var lite skummt så de inte såg det som utspelade sig.....

Dessa fåren var en helt annan typ. Springiga till tusen och helt orädda för hunden. De började med att springa rakt över henne och fullständigt meja ner henne. Det gjorde henne nog lite paff för när de kom sättandes nästa gång flydde hon iväg en bit innan hon väjde åt sidan och de rusade förbi henne igen. Här började jag känna att det var dags att sätta P för fårens framfart och fattade posto lite bakom Ting som när fåren nu kom sättandes igen troligen hade bestämt sig för att det fick vara nog hon med. Ungefär samtidigt som jag tog ett steg mot den skenande flocken nöp Ting till en av tackorna i mulen! Ytterligare ett nyp blev det när de kom igen i full kareta! Sedan vände situationen. De var fortfarande springiga men rusade nu mer för att komma undan och de sprang inte rakt över hunden fler gånger utan stoppade eller försökte välja annat håll då hon stod ivägen.

nu kunde vi börja jobba och vi gjorde några försök att fösa dem mot grindhålet men det var inte lätt. Rejäla brännnässleruggar skapade gångar och svårigheter för hund och människa att ta sig fram överallt och vi kunde helt enkelt inte täppa till alla flyktgångar mellan ruggarna så vi lyckades inte lasta dem. Då bytte vi taktik och tryckte in dem i ett hörn av hagen och där krokade jag en av tackorna med min stav och sedan släpade Erik upp henne på släpet medan Ting och jag korkade nästa. När vi lastat tre av fem på detta vis så valde de kvarvarande två att ge upp och Ting kunde fösa bort dem till släpet där de frivilligt lät sig lastas. Phu. Efter denna pers var jag genomsvettig!

Jobbet utfört men det var inte en situation jag känner var särskillt bra för varken hund eller får..

Erik var dock lite småsugen på en egen hund som kunde hjälpa honom i arbetet framöver. Inte så konstikgt kanske för det är knappast hållbart att ringa in förstärking från åtta mil bort varje gång fåren behöver flyttas..

Då planen är att ta valpar efter Tingeling nästa år så sa han att han allvarligt skulla fundera på att ställa sig i kö för att få bli ägaren till en av de blivande små stjärnorna efter hans trogna hjälpreda! :-D Familjen har tidigare haft schäfer vilket kanske inte är det bästa om man behöver hjälp med fåren!

Jag är verkligen urdålig på att uppdatera bloggen nuförtiden. Har nog för mycket att göra hela tiden helt enkelt och prioriterar inte bloggen då. Inte FB heller så värst även om det blir ett och annat inlägg där iallafall.

Två helger till med tävlingar har klarats av. En i Åhus där den stora målsättningen var att nolla hopp 3:an Eftersom kf varit rätt dåliga på tävling sista tidien var förhoppningen om ett bra agilitylopp inte särskillt stor. Planen var snarare att gå in med en målbild av kf och att genomföra det även om jag då fick diska mig och göra om.

Hopp 3 var först ut och banan var lurig, men jag gillade den. När jag sedan såg ekipage efter ekipage diska sig eller få massa fel var jag faktiskt uppriktigt förvånad.. Sååå svår var väl ändå inte banan eller? Upp till bevis. Svårast i mitt huvud var slalomingången som låg förädligt nära en tunnel som inte skulle tas. Hade dock bestämt mig innan jag gick in för att skicka Ting i rätt riktning och sedan lita på hunden. Jo men tjena!!!!! Vad huvudet tänker och vad kroppen gör relaterade inte alls. Bakhuvudet styrde så när jag skcikat Ting till slalom så stod jag helt still på banan och väntade på att hon skulle ta tunneln. När Ting gick klockrent rätt in i slalom registrerade inte mitt dumma huvud det i tid utan jag såg fortfarande för min innre syn hur hon tog tunneln och kroppen reagerade mer på det och gav liksom upp då hunden gjort fel. Så jag blev stående med hängande huvud. Den stackars superduktiga hunden stannar då efter två portar och tittar frågande på mig och där rycks jag ur min förtvivlade fantasivärld och inser vilken fantastisk hund jag har och manar henne att fortsätta och det gör hon men hon missar en port på grund av stoppet :-(((( GREAT DOG SHAME ABOUT THE IDIOT HANDLER!!!! Fem fel blev det i loppet, utan idiotmissen hade vi troligen kunnat knipa åtminstone fjärdeplatsen och fått cert!!!!!!! :-(((((

Efter denna dundertappe från mig var jag lite sugen på att åka hem och skita i agilityklassen. Men sedan tänkte jag att när jag nu ändå var här skulle jag verkligen utnyttja tillfället att träna kf på annanplats än hemma! Sagt och gjort in på banan och köra. Banan var rolig med framför allt en lurig placering av långhoppet. Att jag säkrade långhoppet kostade mig tid i bytet efter och Ting var centimetrar ifrån att få en vägran på hoppet efter men jag fick i sista stund in henne efter en gigantisk sväng. Loppet i övrigt flöt så som ett lopp kan flyta! Hon gick helt enkelt suveränt! A:et var superfint och hon rusade hela vägen ner innan hon fortsatte! Balansen var underbar med stopp (intränat balanskommando med två plus två satt som en smäck) Vippan var perfekt! Där var liksom inget att ta på! Nolla och tvåa i loppet och uppflyttad till AG 3! :-D

Nu i helgen debuterade hon alltså som fullständig klasstrehund! :-D

Först ut denna dag var agilityloppet. Ting satte balansen suveränt och en skittuff slalomingång var millimeterexakt!!!! WOW!!!! men så klantade jag bort loppet genom att trycka för hårt i ett bakombyte till lången (hade inte behövt byta bakom där alls om jag vågat lita på henne i slalom och bytt framför istället! Dumma mig!!!) så hon vek före detta hinder och fick en vägran där. I slutet sa jag fram till henne mellan två hinder på snedden och hunden viker 90 grader åt sidan och drar till belöningslådan som stod där! :-( Dumma hund men men.. Även detta lopp genererade massor av fel bland deltagarna och hade vi inte gjort fel på slutet hade fått SMpinne.... Om Om Om... detta städndiga om... Slår på mig själv för långhoppet och på grund av det felet är Ting förlåten för sin 90gradersidioti i slutet.. Tänk om hon varit nolla dit!! Hu

Hopploppet var mindre bra.. Jag tog i vid hopphinder två så hon svängde innan två gånger!! Hon är ju lättsvängd så jag måste lära mig att inte ta i så!! Sedan fick vi ytterligare en vägran på hinder fyra och så var det loppet helt över.. Suck. Inte ett lopp jag vill minnas. Ska dock lära mig något av allt och här blir den läxan att lyssna på magkännslan på banvandringen och inte göra som alla andra. Min hund är dålig på flickar!(de flesta  flickade till hinder fyra)  Jag skulle bytt före och dragit runt mig istället även om det medfört svårigheter längre fram.  När Ting sedan gick ur slalom (hon var inte ensam jag såg massor av hundar som gick ur..) Tog jag om den och gick sedan av banan och belönade att hon gått rätt andra gången.

Sist på dagen gick det en öppenklass och nu var jag revanchsugen! Ting gör ett bra lopp men jag löser slutet dåligt (insåg det efter att ha sett några springa att min lösning inte var optimal men hade inte banvandrat på det andra viset så jag valde att inte ändra strategi!) slutet blev därför svajigt och kostade tid. Ting satte iallafall hela slalomen (samma placering som i hopp tre där hon gick ur)! men petarde dock en pinne så fem fel fick vi! Trist men sånt är livet! Jag kunde iallafall åka hem med ett bra sista lopp i ryggen istället för ett strullopp..

Nu till helgen har jag sista tre chanserna att nolla i klass tre innan anmälningstiden till rasmästerskapen går ut! Hade varit såååå kul att vara med och representera WK på detta mästerskap men vi får väl se om vi lyckas hålla ihop det ett helt lopp..

"Vår" fårbonde men svårfångade får har ringt igen. Återigen har han ett gäng på bete som han inte kan fånga och därmed får Ting ytterligare en chans att visa upp hur bra det är med hund!!! och hur bra WK är på att valla!! :-D

På lördag blir det en tur dit för att se om vi kan fånga in dem åt honom! :-D Kanske ska tipsa honom om att skaffa en egen vallhund.... ;-) En WK är väl aldrig fel på en fårgård!??