kl. 16:32, 091011 kom hon äntligen till världen. Mycket tveksam var hon tydligen för värkarna ville liksom inte leda någonvart och höll liksom inte i sig. De fick hjälpa henne på traven dels genom att ta vattnet och sedan även genom värkstimulerande men inte ens det räckte. När huvudet var halvägs ute lade värkarna av och därefter fick mamma med assistans från en barnmorska som tryckte hårt på magen och en barnmorska som drog hårt i lillans huvud sköta allt jobbet utan värkar. DET var INTE roligt ska jag tala om!

Det blev en del panik eftersom hon då kom ut lite för långsamt och när hon väl var ute var hon helt vit och helt livlös och det var det enda jag såg av henne innan barmorskan sprang ut med henne och ett koppel andra personer för att hjälpa henne igång. Pappa fick hänga på dem och själv hade jag ett koppel människor kvar som skulle hjälpa mig men de var helt ovetandes om lillans status.

Det var mitt livs jobbigaste tio minuter!

När pappa lycklig återvänder med tjejen i famnen kunde man slappna av. Hon mådde då toppen och allt var lungt men hu vad mycket man hinner tänka på tio minuter i ovisshet.

Själv mådde jag efter bara någon timma oförskämt bra och vi återfinns just nu på lättvårdsavdelningen i Växjö (typ patienthotellet) där vi är ensamma gäster och får hela personalens uppmärksamhet :-)

Lilla tjejen var inte så liten.. hon vägde 4 200 g och var 52 cm lång.

Efter ungefär ett dygn fick lillan sitt nya namn! Hon ska heta Melina.

Igår hade vi besök av Moster Helen som var först på plats och som hade ett lejon med sig till Melina och sedan dök även farmor och farfar och Emelia och Amanda upp.

Emelias första reaktion när hon såg mig var stor besvikelse över att bebisen fortfarande inte kommit ut.. Hon tyckte mao att jag var rejält tjock fortfarande :-/ Nåja mage har jag ordentligt med men den är rätt mycket mjukare än tidigare. När Emelia insåg att där fanns en liten flicka i en glaslåda brevid mig blev hon mycket nöjd och hängde med näsan över kanten och klappade på lillasyster länge länge.

Amanda ville också klappa och konstaterade först att "den är min" sedan tittade hon på Emelia och så sa hon snusförnuftigt "Mea - den är min och din" Skönt att höra att hon kan dela med sig eller vad tycker ni :-D

Amanda lade efter en stunds klappande beslag på lejonet och sedan for hon lyckligt runt i korridorerna medan Melina fortsatte att sova.

På kvällen kom Morfar och Gunnel och de fick träffa en vaken Melina.

Idag har vi varit ute på vår första prommenad. Vi vandrade runt sjukhuset till Café Fontain för att kika på Helens utställda tavlor, Magnus kunde ju inte vara med på invigningen så han hade inte sett dem. Melina har mao redan varit på sin första konstutställning.. det ska böjas i tid..

Jag och Melina blir kvar på sjukhuset till imorgon då de tar PKU:et på henne medan Magnus åker hemmåt frammåt kvällen. Hem med våra stora tjejer som kommer och hälsar på ikväll igen.