Imorgon är det kalasdags och då behöver vi gräva fram våra stolar ur byggdammet. De stod fint staplade i källaren och där har de samlat byggdamm i tre månader nu :-/ jo en aning dammiga kan man säga. Min uppgift att fixa idag eftersom Magnus jobbar.

Fick (till slut) med mig barnen ut i tvättstugan där vi ställt fram de dammiga stolarna. 12 stycken var de! Dags att torka. En trasa i vardera barns hand och sedan satte vi igång. Melina tröttnade direkt på att bara sitta i sin bilstol och gillade inte alls leksakerna hon fått. Värre ledsen blev hon när storasystrarna skulle trösta! Bara att amma henne och hoppas att hon skulle somna. De stora flikorna var flitiga putsare i ungefär tio minuter sedan var det roligare att torka golv och väggar än stolar. Visserligen också nödvändgt men just nu kändes stolarna vilktigare.. nåja de var sysselsatta.

Efter ytterligare en tjugo minuter tröttnade de även på det. Melina hade fått rejält med mat och jag satte henne i sin stol och hon somnade nästan.. sedan störde storasystrarna henne och så var cirkusen igång. Ledsen Melina griniga storasystrar och Massor av otorkade stolar. Bara att bita ihop. Jag växlade mellan att sysselsätta och amma Melina och att torka stolar i en rasande fart.

Väl färdig med stolarna skickade jag de stora tjejerna före ut och packade ihop Melina och slängde in en tvätt innan jag hastade efter de två andra. Ett illvrål mötte mig när jag kom ut! Samtidigt stod Emelia ovanför backen frustrerad och ropade på mig. Amanda hade (av någon outgrundlig anledning) inte gått raka vägen in utan fortsatt förbi dörren på väg mot baksidan av garaget. Hon hade kommit en halvmeter sedan tog det stopp och hon hade skjunkit ner till knäna i leran och därefter vält och blivit liggande på sidan med benen begravda! SUCK!!!

Fick skynda mig dit och dra upp ungen (från gruset där det gick att stå utan att sjunka.. och sedan fick hon ta av ALLT ute för in ville jag inte ha henne med all den leran. Jösses ibland behöver man 8 armar eller ännu hellre ännu fler samt förmågan att vara på mer än ett ställe samtidigt! Melina stämde upp en ny klagosång och Emelia började tjata mat (igen) och Amanda var naturligtvis både chockad och hungrig och kall så hon grät ju högljutt hon med!

Vad ska en mamma göra!!!! Ibland är det inte lätt! Tur syskonen är snälla mot varandra för väl inne stoppade Emelia ner Amanda i filtar och gosade med henne medan jag tog hand om den nu mycket trötta Melina. Hon Ammades och när hon väl somnat så hade de två större till och med dukat bordet och lugnet lade sig över Lönnbacken för den här gången.

Pust jag överlevde ännu en dag som föräldra"ledig". Och det bästa av allt! Stolarna är färdigdammade och jag behöver alltså inte släpa ut ungarna ännu en runda! Phu :-D

Nehe dags att ta tag i iordningplockande, damsugning och golvtorkning! Imorgon är det KALAS! :-D

Börjar med filmbevis! Melina fem månader pratar.. Ja hon säger iallafall det väsentligaste :-D

Kolla in länken nedan.

http://rodeon389.blogspot.com/

Mer Melina. Hon hade en riktigt tuff natt med tjorvande mage tror vi. Hon började skrika kl 20.00 igår kväll och slutade i princip inte förren kl 8 i morse. Vid tolvtiden gav vi Ipren och fem minuter senare bajsade hon och såsmåningom somnade hon och sov i hela två timmar tack vare smärtstillande. När det släppte vid tvåtiden vaknade hon och fortsatte skrika. Telefon till sjukvårdsupplysningen gav att vi inte skulle ge mer smärtstillande utan försöka hjälpa på annat sätt, bad, babymassage, pumpa med benen osv.. jovisst det hade vi ju försökt nu i ett ANTAL timmar.. Stackarn skrek en timme till innan hon somnade av vad jag tror var ren utmattning. Två timmar senare vaknade hon igen och skrek vidare! och så fortsatte det till jag då hon liggades på mage ömsom skrek ut sin förtvivlan och ömsom föll ihop i apatisk matthet inte längre orkade se hennes plågor. Ny Ipren vid 8 (hon måste ju må lite bättre om jag skulle kunna ha henne med i bilen till dagis.. och trettio sekunder senare sov hon och vaknade inte förrän jag väckte henne vid etttiden på dagen.

Nu i kväll har hon feber och gnäller lite i samband med att hon behöver rapa eller bajsa men verkar rätt mycket piggare. Själv är jag rätt slut eftersom dagen var fullbokad från morgon till kväll och därmed inte gav mig någon vila.

Vi har varit iväg en sväng och köpt en rockard! En vagn i fint skick till ett toppenpris kändes det som! Även sele har vi hittat och köpt. Bitarna börjar falla på plats.

Josse och jag hade bestämt att vi skulle försöka träna lite och det fick bli efter dagis. Alla barnen med Melina väl inpackad och de andra med hela vintermunderingen på och så åkte vi till Nybro bk. Josse hade sagt att där var gräs men att det faktiskt skulle vara gräs i bra skick fullt träningsbart hade jag nog ändå inte väntat mig.

Vi körde fart på hinder och tunnlar till slalom. Jo det behöver vi träna mer! Absolut! Damen har aldeles för brått! Slalom kan hon nog bara under våra förhållanden härhemma :-D och det krävs att jag kör på henne ordentligt annars tror hon att hon gjort fel.

Sist fick hon ett kort balanspass och första hoppade hon andra var sådär.. sedan bytte jag från kaptrasa som belöning till godis och plödsligt började damen göra rätt :-D

Några höga träffar fick hon men de flesta fina, Kändes bra och var roligt och jag åkte hem med trötta barn och trött hund! :-D Icka kände sig nog lite snuvad på konfekten för hon fick inte göra något alls. Hann liksom inte det innan de äldre barnen tröttnade. :-/

TACK JOSSE för bananerna till barnen, godiset till Ting och lånet av kamptrasan.. Snurriga jag glömde allt sånt när jag åkte iväg till dagis på väg till träningen. Det sparade mig en mils extra resa och massor av frågor och gnäll misstänker jag från barn som inte vill hem utan vill träffa PIP :-D

Jösses nu börjar småtjejerna bli stora. Den senaste veckan har alla tre mina tjejer tagit stora steg i livet. Emelia som snart fyller fem har på egen hand (givetvis med mittgodkännande) börjat gå iväg till pulkabacken (som jag ser från fönstret) samt till kamrater (som också bor inom synhåll men ändå). Hon passar uppsatta tider (kom hem när det börjar bli mörkt!) och hon tom ringer eller kommer hem och berättar om hon går någon annanstans än vad vi avtalat. :-)

Duktiga lilla, nej just det STORA! tösen.

Amanda då? Jo två och ett halvt är hon nu HELT blöjfri!!! Hon klarar både nätter och dagar med få undantag! :-D Superduktiga lilla tösen, men sedan är hon ju belöningstränad på pottan också :-D Man är väl hundägare! ;-) Först fick hon russin varje gång det kissades, sedan godis varje dag att spara till lördag om hon inte kissat på sig och godis att äta direkt varje gång hon bajsade (för det var svårare) på potta eller toa. Nu får hon två godisar varje kväll att stoppa i sin mugg till lördag om hon klarat både kiss och bajs hela dagen. Muggen med lördagsgodis visar hon stolt upp för alla som vill se både släkt och vänner :-D

Melina då? Fyra månader gamal vände hon idag för första gången från mage till rygg. Skrattar och simmar gör hon också men det är liksom inget nytt :-D

Hu vad fort tiden går!

Fast när det gäller husbygget känns det ibland som om tiden står still. Visst händer det mycket, det dras el och ventilation och annat jox i väggarna inne nu. Men det är inte sådant som man ser direkt så utifrån står det still. Vi får frågor varje vecka om vi inte ska flytta in snart men det ska vi alltså inte. Golven är frotfarande bitvis bara reglar och hål och väggarna som sagt ska fyllas med massor av jox innan de ska stängas igen och gipsas. Massor kvar mao!

Annat roligt att berätta finns men det kan man inte skriva här.. åtminstone inte än. Man vet ju inte riktigt vem som läser liksom :-D

kl. 16:32, 091011 kom hon äntligen till världen. Mycket tveksam var hon tydligen för värkarna ville liksom inte leda någonvart och höll liksom inte i sig. De fick hjälpa henne på traven dels genom att ta vattnet och sedan även genom värkstimulerande men inte ens det räckte. När huvudet var halvägs ute lade värkarna av och därefter fick mamma med assistans från en barnmorska som tryckte hårt på magen och en barnmorska som drog hårt i lillans huvud sköta allt jobbet utan värkar. DET var INTE roligt ska jag tala om!

Det blev en del panik eftersom hon då kom ut lite för långsamt och när hon väl var ute var hon helt vit och helt livlös och det var det enda jag såg av henne innan barmorskan sprang ut med henne och ett koppel andra personer för att hjälpa henne igång. Pappa fick hänga på dem och själv hade jag ett koppel människor kvar som skulle hjälpa mig men de var helt ovetandes om lillans status.

Det var mitt livs jobbigaste tio minuter!

När pappa lycklig återvänder med tjejen i famnen kunde man slappna av. Hon mådde då toppen och allt var lungt men hu vad mycket man hinner tänka på tio minuter i ovisshet.

Själv mådde jag efter bara någon timma oförskämt bra och vi återfinns just nu på lättvårdsavdelningen i Växjö (typ patienthotellet) där vi är ensamma gäster och får hela personalens uppmärksamhet :-)

Lilla tjejen var inte så liten.. hon vägde 4 200 g och var 52 cm lång.

Efter ungefär ett dygn fick lillan sitt nya namn! Hon ska heta Melina.

Igår hade vi besök av Moster Helen som var först på plats och som hade ett lejon med sig till Melina och sedan dök även farmor och farfar och Emelia och Amanda upp.

Emelias första reaktion när hon såg mig var stor besvikelse över att bebisen fortfarande inte kommit ut.. Hon tyckte mao att jag var rejält tjock fortfarande :-/ Nåja mage har jag ordentligt med men den är rätt mycket mjukare än tidigare. När Emelia insåg att där fanns en liten flicka i en glaslåda brevid mig blev hon mycket nöjd och hängde med näsan över kanten och klappade på lillasyster länge länge.

Amanda ville också klappa och konstaterade först att "den är min" sedan tittade hon på Emelia och så sa hon snusförnuftigt "Mea - den är min och din" Skönt att höra att hon kan dela med sig eller vad tycker ni :-D

Amanda lade efter en stunds klappande beslag på lejonet och sedan for hon lyckligt runt i korridorerna medan Melina fortsatte att sova.

På kvällen kom Morfar och Gunnel och de fick träffa en vaken Melina.

Idag har vi varit ute på vår första prommenad. Vi vandrade runt sjukhuset till Café Fontain för att kika på Helens utställda tavlor, Magnus kunde ju inte vara med på invigningen så han hade inte sett dem. Melina har mao redan varit på sin första konstutställning.. det ska böjas i tid..

Jag och Melina blir kvar på sjukhuset till imorgon då de tar PKU:et på henne medan Magnus åker hemmåt frammåt kvällen. Hem med våra stora tjejer som kommer och hälsar på ikväll igen.

Igår fick vi oss en smärre chock. Jag hade från ca 11 på kvällen rejält ont i rygg och ryggslut med jämna intervaller. De kom inte så tätt så vi avvaktade hela kvällen och hela natten. Jag trodde dock inte att de skulle ge med sig eftersom mina tidigare två börjat likadant och då bara blivit värre och tätare med tiden och inom ett dygn har förlossningen varit över.

Magnus fick mitt i natten ställa sig och packa en väska åt oss och en åt våra barn samtidigt som han fick agera stöd och ryggmassör åt mig under de värsta perioderna. Hu va ont det gjorde! Kändes som om ryggen krossades eller nåt.

Vid fyratiden på natten avtog dock smärtorna och jag somnade i en timma innan väckarklockan ringde. Bestämde mig rätt snabbt för att stänga av och somna om! När jag sedan vaknade vid 6.40!!?? steg jag faktiskt upp och pallrade mig iväg till jobbet.

När jag fick tag på min barnmorska fick jag skäll! Jag skulle ha åkt till förlossningen omedelbums förstås.. Bebis är ju inte stor nog att komma ut än och hade behövt cortison mm för att hjälpa den OM den hade kommit ut. Oj tänkte inte på det.. Tänkte liksom bara på att man alltid blir hemskickad om man kommer innan värkarna är tillräckligt täta.. :-/ Jaja nu vet jag till nästa gång och denna gången gick det ju bra. Bebis valde att stanna kvar ett tag till.

Väskan får dock fortsätta vara packad för säkerhets skull. Pappa och syster är dessutom vidtalade som barn respektive hundvakt med kort varsel om det skulle behövas. Svärföräldrarna som bor närmast och som kan ta både barn och hundar var och är liksom bortresta just nu.

I övrigt är det lungt ja förutom att jag naturligtvis inte orkade jobba heldag igår utan fick gå hem och sova på eftermiddagen. Dessutom har chefen bestämt sig för att slutgilltigt porta mig från alla syner och förhandlingar framöver. De vill inte agera barnmorska påstår han! :-D Nåja det får jag väl stå ut med och bli kontorsråtta framöver. Jag som älskar att åka på syn! det är så underbart lugna och sköna dagar samt att man får se solen annat än genom fönstret!

Huset kom förresten i tisdags och igår em sattes takstolarna på plats! Huset tar form fort nu och det är skithäftigt att följa! Fort går det (de är fem snickare och två murare som jobbar där nu!) och stort blir det! Man är så van vid den tomma ytan att huset upplevs som gigantiskt när man står brevid det!

Har varit inne och vandrat runt lite i rummen också (fast där finns inget golv än utan man får gå på utlagda skivor och passa så man inte ramlar ner..) och det känns riktigt bra! Trevligt på något sätt! :-D

Längtar tills det är helt klart men än är där massor av arbete kvar!

Stackars Emelia har fått öroninflammation. Idag har hon mest varit hängig och klagat över örat och dessutom haft 39,5 graders feber. Mycket alvedon har det blivit för att hjälpa henne genom smärtan men synd om henne är det ändå..

I övrigt händer det inte så mycket kul.. Utom då förstås att jag fått röngenresultaten för Ting! A på höfterna och 0 på armbågarna! :-) Skönt att få det klart så att man nu kan hålla på med agility och vallning utan att behöva oroa sig över eventuella brister på höfter och armbågar! :-)

Hon är först ut i sin kull och det ska bli spännande att se övrigas resultat framöver!'

Ha det så gott nu ska jag sova så jag orkar med Emelia när hon vaknar och har ont eller annat..

Jaha då var kalashelgen över. Emelia har nu haft barnkalas ena dagen och släktkalas andra dagen. Ungar överallt och glada rusningar med ballonger i snören efter sig (eller ballabonger eller bonger som de kallades av en del barn) tvärs över hela huset! Lyckliga ungar som emellanåt krockade med varandra och sedan grät så tårarna sprutade en kort stund innan de snyftat klart och lika lyckliga igen gav sig iväg rusandes åt alla håll precis som förut. Dra lärdom av sina erfarenheter? Ne varför det?? :-)

Från det att ungarna invaderade huset till dess att de en efter en troppade av mätta och trötta så var där lungt endast när de satt ner och fick korv och tårta samt en stund efter fiskedammen då godispåsarna avnjöts hyfsat stillasittande :-)

Amanda som fick vänta på lillturen i fiskedammen och som dessutom inte lyckades få upp sin knut på påsen utan vackert fick vänta tills någon förbarmade sig över henne och hennes påse var snabbare än alla de andra och fick in alla sina godisar utom en (sur rackare) på en gång. Nöjd gick hon sedan runt bland de andra barnen som satt med sina halvfulla påsar. P¨å Amanda stod munnen i fyra hörn och kinderna rätt ut men godisarna hade iallafall fått plats! Hon gillar helt klart godis den ungen..

Emelia gullungen fick massor av paket och strålade av lycka för varje paket hon öppnade. Det första innehöll två nya tröjor (hon hade nämligen på fråga av givaren deklarerat att hon behövde nya kläder eftersom hennes var för små och så hade hon demonstrativt visat upp de något (läs myckat) för korta ärmarna på tröjan hon hade på sig.) "KLÄDER" utropade hon lyckligt! och sedan kramade hon kläderna i famnen en stund. Med lite uppmuntran från sin far fick även Leo (givaren) en kram :-) Sedan följde paket med böcker och söta papper, målarbok, ett troll och hästar (typ my littel pony fast något annat märke) med borstar till. Emelia drog häftigt efter andan och utropade innehållet och avslutade med ett lyckligt leende för varje present.

Vad underbart det är med spontan och uppriktig glädje. Antingen skämmer vi bort henne för lite eller är hon bara en sådan person som verkligen uppskattar det hon får. Amanda bestämde snabbt att trollet var för fint för Emelia och bar sedan runt på det en stor del av eftermiddagen och klädde av det och kallade det för "e fis" (nakenfis)

Emelia pendlade mellan de tre olika sagorna hon fått och hästarna men har också packat och packat om anteckningslapparna och jag har lovat att hon ska få ha en av de nya tröjorna på måndag på dagis. :-) Trollet har hon klätt på några gånger men sedan har Amanda lagt beslag på trollet igen och på nytt gjort det till "e fis" :-)

På söndagen var det dags för släkten att komma. Återigen fick hon massor av presenter och fler lyckliga suckar kom det. Morfar hade med sig ytterligare ett paket med kläder och dem tog hon en och en och sa "ååå rosa" "åååå blååå" och kramade varje plagg för sig. Konstigt för jag trodde inte barn var så förtjusta i just kläder utan hellre ville ha leksaker.

Syster Yster hade gjort en jättefin groda som hade lite krokar. Den var rosa med vita fläckar och när Emelia fick syn på den utbrast hon "åååå en drake" :-/ ojdå.. syster vände på den och frågade igen och då såg även Emelia att det var en groda :-)

Hon fick bokstavspärlor som hon öppnade och trädde av och på i massor när gästerna gått hem. Till dem hörde en liten väska där man kunde stoppa i alla bokstäverna och det gjorde hon . Amanda hjälpte till genom att ta alla bokstäverna i väskan och slänga ut över golvet igen.. hmm..

Mest uppskattade presenten var dock en cykel! En riktig med stödhjul! Den satte hon sig på direkt och sedan cyklade hon runt runt hela eftermiddagen med Amanda och Edward suktande i hasorna.

Amandas reaktion när farmor kom in med cykeln var underbar. "sukel" sa hon och tittade på den i farmors armar. Ögonen var klistrade ända tills cykeln landade framför stora syster. Då tog Amanda ett steg mot cykeln insåg sedan att den var Emelias vände och gick med bestämda steg ut i lilla hallen "sukel" upprepade hon och kikade ut genom dörre för att se om där fann en till henne med! :-D

Det blev iallafall tvä riktigt lyckade tillställningar som båda avslutades med lite agilityuppvisning på begäran av gästerna.. :-) mer om det i nästa inlägg..

Igår hade barnen studiedag. Jag tog ledigt och spenderade dagen med barnen och Maria, Tekla och Astrid som hade följt med flyttlasset upp! En härlig dag med lekande barn överallt. Tromben var inte uppstädad sedan i lördags så den fick virvla runt lite till. Värre kunde det ju knappast bli!

Jösses så trött man blir av att ha lekande barn runt sig hela dagen. När Maria, Bobbo och barnen packat ihop och åkt hem somnade jag på soffan! Barnen kikade på Dora och det var tyst och lungt och jag skulle bara vila fem minuter innan jag skulle ägna lite tid åt tromben, ge barnen kvällsmat och helst hunnit borsta tänderna på dem tills Magnus kom hem. När Magnus kom hem hittade han mig på soffan nyvaken! :-/ trombens effekter är kvar, barnen hade inte ätit och därmed inte heller borstat några tänder. Som sagt.. såååå trött var jag! :-/

Nåja barnen fick mat och sedan fick Magnus ta tanborstning och nattning medan jag åkte iväg till gympan. Kan säga att det märktes att jag inte varit där på två veckor. Det var tungt igår! Men efteråt kändes det ganska bra :-)

Nu är det jobb som gäller resten av veckan..