Idag har jag skickat iväg anmälan till en vallhundstävling för första gången i mitt liv. Om jag lyckats anmäla korrekt är det meningen att jag ska tävla i nybörjarklassen på WK-mästerskapen :-D

Kul ska det bli och nu har jag verkligen sett till att ge mig själv något att träna för!

Nybörjarklassen på nöt lockar lite med men jag har inte bestämt mig än.. får se om jag eventuellt anmäler till den med :-)

Två veckors semseter med bara hund på schemat! Det har varit fullspäckade veckor. Fantastiskt roliga!

Vi började vår resa på måndagen. Båten gick på förmiddagen från Oskarshamn och Emelia och jag packade bilen full med kläder, cyckel, leksaker, hundmat, och hund (Tingeling) och tryckte in oss själva ovanpå allt det andra och styrde kosan nordost.

Vi kom fram i god tid och hade därmed tid att rasta hund och oss själva innan vi behövde köra och ställa oss i kö vid båten. Vi checkade in men jag kom naturligtvis på att jag inte sagt ifrån om hund vid incheckningen så det blev en del meckande med att ta sig ur kön, fixa djurlapp och sedan byta kö till rätt kö.. suck alltid ska man krångla med nåt.

Som vanligt var där massor av agilitymänniskor på båten :-) Underbart att redan här få upp stämningen och förväntningarna inför den kommande veckan. Vi hade dock en liten incident på båten. I matkön (som var låååång och seg) tröttnade Emelia och ville hellre gå och titta på film. Då jag hade agilityfolk före mig i kön bad jag dem hålla min plats medan jag följde Emelia till biorummet. Placerade henne där med strikta order om att inte lämna rummet förren jag kom tillbaka..

Tillbaka till köandet och efter ytterligare en lååång seg stund fick jag äntligen maten i min hand. Gick och tog plats vid ett bord och skulle sedan hämta Emelia som naturligtvis var försvunnen. Hu vad kall man kan bli! Hemskt att inse att jag var ombord på en båt med tusentals passagerare och en av dem var min dotter som nu var försvunnen. Jag hann springa över till lekrummet för att se om hon var där (vilket hon inte var) innan en annan mamma grep tag i mig och undrade om inte det var min lilla tjej som satt borta på infodisken och grät! Det var det!!! Phu...

Det är sällan man blir så rädd som jag var den minut som gått från det att jag upptäkt att hon var borta tills dess att jag hittade henne igen. Hon hade alltså inte gått mer än tio meter från bion men hu va obehagligt!

Emelia lärde sig något dock och var sedan noga med att tala om vart hon gick resterande två veckor.

Framme på Gotland åkte vi och handlade och sedan vidare för att installera oss hos Gunilla. Vi fick låna en egen husvagn och där trivdes vi alldeles utmärkt! Tack Gunilla för boende och tack Paula och Magne mfl för god mat och trevligt sällskap!

Tisdag onsdag var det tävlingar i Levide. Tyvärr var planeringen för klass ett hundar värdelös och vi skulle starta första klassen på morgonen och sista klassen på kvällen så det blev låååånga dagar för stackars Emelia. :-(

Ting gjorde mycket som var bra på banorna men inte hela vägen runt. Det blev disk i fem lopp av sex under dessa två dagar. Kvarstående minnen är att ALLA kf satt som de skulle :-D. Ja ok en disk i ett agilitylopp kom då hon ramlade av efter halva balansen (de kom upp snett och hon han inte häva i sin fart..) När jag tog om blev vi diskade (balansen var näst sista hindret och hon var felfri dit fram :-) ). I sista loppet gjorde hon en mycket bra insats men jag var helt felplacerad så hon kunde omöjligt hitta in i den tunneln som hon skulle till. (Jag stog framför öppningen..) Det blev fem fel vägran i ett annars mycket bra lopp.

Emelia hittade lekkamrater på tävlingsplatsen och spenderade dagarna tillsammans med två finska tjejer. Att de inte begrep ett ord av vad de sa till varandra verkade inte spela så stor roll.

På torsdagen var det vilodag för hundarna och Emelia och jag tog tillfället i akt och gjorde något som hon fick välja helt själv! Pippi förstås! Kneipbyn för hela slanten blev det. Hon åkte bergbana, hoppade studsmattor och körde bil och båt för glatta livet! Sedan var där sångstund med Pippi och teater med densamma som gällde! Gissa om jag hade en lycklig tjej den kvällen! Tack Magne och Paula än en gång för passning av Ting så hon slapp dö av värmeslag eller tristess denna dag..

På fredagen bytte vi tävlingsplats och for upp till Visby för tre dagar till med tävlingar. Vi flyttade in hos Ulrika som förutom trevligt sällskap bjöd på massor av god mat! Jordgubbssalladen lade jag på minnet och den gjorde succe i Bråfors senare under veckan!! :-D

I Visby blev det fyra klasser per dag för lilla Ting då det var dubbla lagklasser förutom de individuella. Gigantiska tävlingar med massor av startande gjorde att dagarna blev låååååånga även här. Förutom på en prisutdelningspaus vid lunch varje dag så flöt dock tävlingarna på bra.

Nu började resultaten titta in. Några femfelare fick vi in och en klass etta i hopp nollade vi!!! :-) Så skönt. Nollan visade sig räcka till en andraplats (efter en gotländsk Aussie, alla BC höll vi bakom oss ;-) ) och hennes första pinne! Emelia vårdade rosetten ömt hela resan vidare sedan! Ickas (fd) lag plockade en pinne till så nu fattas det bara en för dem. Återigen fick de några stolpe ut. Dvs första platsen utanför pinnarna.. tror de prennummererar på dem! I vart fall har vi mååååånga sådana platser.. 

Emelia lyckades på nytt skrämma mig när hon efter att ha sovit gott i tältet bara försvann. Jag letade själv en lång stund sedan bad jag några vänner hjälpa mig att leta och till sist gick jag till speakern och bad dem efterlysa henne i högtalarna. Henric kom då och frågade mig varför jag letade efter henne när hon fortfarande låg och sov i tältet!? På något sätt hade hon försvunnit bland filtarna så jag inte sett henne!! jösses märkligt vad dålig syn jag börjar få :-D

Emelia hittade även nya lekkamrater här. En tjej som hette Tindra blev favoriten och hennes mamma tog gärna med Emelia när de skulle åka och bada och på söndagen fick hon följa med till Kenipbyn igen! Hennes lycka var gjord! Tack för denna underbara insats! Min dotter hade absolut roligare på badstranden och på Kneipbyn än hon hade haft om hon varit kvar på tävlingsplatsen med mig!!

De två första dagarna höll kf bra även här (missade ett A på lö em i ett annars felfritt laglopp) men sista dagen (sö) tog hon inte varken A eller balans! :( Efter så många dagars tävlande är det kanske inte så konstigt men det kändes ändå trist. I sista klassen missade hon balansen ner (jag var för långt efter för att se så jag tog inte om). Det visade sig att femman räckte till en tiondeplats till Emelias stora förtjusning! Hon gillar att få pris den unga damen! :-)

För övrigt gick hon väldigt bra om man bortser från slalomen som verkar vara vår stötesten. Antingen går hon rakt igenom den helt utan problem eller så skippar hon de två sista pinnarna. Missar hon dem får vi ofta fel igen när vi tar om.. strul strul strul.. Possitivt är dock att hon inte missat någon ingång vid första försöket! Ingångarna sätter hon varje gång men alldeles för ofta går hon ur vid tio pinnar! Mer träning krävs tyvärr.. i övrigt är det någon enstaka rivning och ibland fel hinder men oftast går hon riktigt bra!

Vi hann springa alla våra klasser innan vi behövde åka vidare mot båten! Toppen av gotlänningarna att tänka på oss som skulle med den och därmed jobba för att få alla att hinna starta innan så att man hann med!! Tack!!

Vi tog båten till Nynäshamn och när vi for därifrån passerade vi en brukshundklubb och då kunde jag inte låta bli.. Ting behövde ändå komma ut efter båtresan så vi åkte dit och rastade och tog ett kort träningspass på A och balans.. Med klicker och korv så skötte hon alla kf toppen fint! :-/ Inte tillstymmelse till hopp någonstans.. typiskt.. nåja kanske var hon bara trött på tävlingarna..

Vi for sedan vidare mot Bråfors där vi skulle bo och träna vallning i dagarna fyra. Vi kom fram sent men Erik (som äger stället) var uppe och visade oss till ett rum där vi kunde få bo. Jösses va gott vi sov den natten!

Tyvärr hade vår instruktör (Peter Nilsson, lerkulans kennel) fått förhinder de två första dagarna så det fick bli träning på egen hand.

Vi valde att träna och lyfta självförtroendet hos hundarna då de andra deltagarna av erfarenhet visste att självförtroende kan komma att behövas då Peter sedan går in och ställer krav på hundarna :-) ting var snabbt med på noterna och ville inget hellre än att valla!

Där fanns ett fantastiskt fårhus som vi kunde valla i när solen blev för obarmhärtig utomhus och startade man tidigt på mornarna fick man bra träning ute på förmiddagen innan det blev alltför varmt. Det blev även något kvällspass någon av dagarna. När det inte längre var fullt så olidligt hett för får och hundar.

I fårhuset fanns det dock hyresgäster som inte helt uppskattade vår närvaro. Två snokar bodde i halmen på golvet och även om de snabbt lämnade sitt bo när vi kom första gången så var de lika snabba tillbaka när vi drog vidare. Emelia var överlycklig när hon hittade ett ormskinn i halmen! En dag hann ormarna inte ut och en av deltagarna hann trampa på den inte alltför glada snoken innan den förtretad ringlade iväg mellan tassarna på närmsta hund. Tur att det inte var huggormar!

Emelia hittade sin favorit bland deltagarna! Fia hade förutom sin Kelpie med sig sin heeler med fem valpar! Om Emelia försvann här någon gång visste jag var jag skulle leta iallafall! ;-) Alla ni som var på lägret var föresten fantastiska med min dotter! Hon hittade knän att krypa upp i och öron att viska "hemlisar" i överallt! Tack för denna underbara hjälp med lilltösen! Hon trivdes som fisken i vattnet och vill jättegärna följa med tillbaka ett annat år! eller imorgon som hon uttrycker det ;-)

Peter hade lagt upp träningen på de två enligt honom viktigaste bitarna, flankeringar/hämt och fösningar. Det skulle visa sig att flankeringar var Tings svaga sida medan föset gick betydligt bättre än jag räknat med!

Flankeringarna har jag ju vetat om är en svag sida. Ibland flankar hon fint medan andra gånger så får vi snabba inrusningar mot fåren istället för fina flanker. Peter visste bot på problemet och jag fick tydliga instruktioner om hur jag skulle sätta press på henne innan hon fick gå och även hur jag skulle se på henne att hon tänkte rätt. Lyckades jag sätta pressen och se när hon tänkte rätt så flankerade hon toppen. Problemet vara bara att kunna läsa hunden. Ting var enligt mig inte så tydlig så att jag kunde se när det var rätt att släppa och när hon skulle utsättas för mer tryck.

Så fort jag släppt henne kunde jag dock se om hon tänkte rätt eller fel.. men då var det ju så dags.. :-/ Great dog shame about the handler passar rätt bra även i vallningssammanhang ibland. :-)

Inne i fårhuset fick vi till riktigt bra flankeringar till slut. Men när vi sedan flyttade ut på vidderna fick Ting panik och brått igen och jag med för här kunde fåren vandra iväg åt alla möjliga håll. Där var kraftiga drag i hagen dessutom. Ovanpå det så hade Emelia jättekul med att jaga eller klappa fåren bakom min rygg medan jag försökte sätta rätt tryck på hunden... Kanske inte den optimala kombinationen med barn får och vallningsträning samtidigt. Nåja Emelia hade kul och jag lärde mig såsmåningom att hantera den extra komponenten "ostyrligt busigt och glatt barn" i ekvationen.

Flanker behöver vi träna massor på innan de blir bra!

Fösningarna gick bättre och jag tyckte även korta flanker i föset (när jag gick bakom) var bättre än de andra. När man fick ett mål att sikta på i fösningen så blev jag antagligen mycket tydligare med vad jag ville och då skötte sig hunden riktigt bra. Inte heller fanns jag framför Ting och kunde lägga fel sorts press på henne (hon får många av inrusningarna till följd av att jag pressar henne när hon är i rörelse och hon känner sig tvungen att jaga runt mig skitsnabbt för att jag inte ska hinna stoppa henne..) Vet inte om Peter skulle hålla med men jag var iallafall väldigt nöjd och stolt över fösningarna även om det naturligtvis finns massor att utveckla och träna på även här.

Träningen med Peter var så givande att jag till och med ställde in en tävlingsdag i skutskär för att stanna extra på kursen!! Tur för mig att där fanns plats till mig på fredagen! :-)

På fredagen fick vi köra en VP-bana för att kolla av var vi stod. Vi fick även skicka på ett 70 m hämt där jag inte skulle agera alls om inte hunden gjorde riktiga dumheter (dvs inrusningar, eller fårjakt eller liknande) Jag skickade höger då jag trodde hon skulle gå vidare åt höger. Hon skar dock i hämtet :-( men slog sedan ut i en fin båge åt vänster och tog sig bakom fåren utan att rusa in eller ens störa fåren! :-D  Bakom dem stoppade hon jättefint själv nästan innan jag hunnit säga ligg.. Sedan gjorde hon ett toppen framdriv i lungt tempo där hon tog ligg när jag sa dem! Kändes helt enkelt helt underbart!

Fösningen startade i kraftigt drag åt sidan och lite bakåt. Vi fick mycket problem i starten (speciellt som flankerna inte är ok utan tar lite tid) men till sist fick vi ut fåren på banan igen (de hade sökt upp staketet och korna som gick på andra sidan..) Sedan gick föset bra men vi tog oss inte genom grinden.. Jag hade nog lite brått att vända dem de gick iallafall förbi nära på insidan.

Drivningen blev först lite fortsatt fösning innan jag hann upp före fåren. Den gick väl ganska bra kändes det som. Marken var lite ojämn och jag hade fullt sjå att få mina gravidsvullna ben att hålla sig uppe genom markerna och Ting fick sköta fåren själv till större delen. Några ligg fick jag ta till när det började gå fort men vi tog oss runt de två resterande benen utan vidare problem. Grinden vållade inte heller några besvär. Ner mot fållan fick jag stoppa Ting rejält och ta mig dit för att öppna. Det såg riktigt bra ut tills fåren nästan gått in då bestämde sig Ting i ett obevakat ögonblick för att balansera istället för att fortsätta fösa in dem och därmed vände de och gick ut naturligtvis! En stötesten för oss! Ting vill ofta balansera och har inte begripit vad fållan går ut på. inte så konstigt då vi nästan aldrig tränat fålla!

Efter lite cirklande fick vi fåren på rätt köl igen och in i fållan på nytt! Men fortfarande är det svårt att hålla koll på får, hund och fålla samtidigt speciellt som Ting vid minsta ofocus från min sida balanserar upp och trycker ut fåren igen! Suck! Hem och träna!!! Men även här fick jag mycket bra och användbara tips från Peter så det ska nog gå att få ordning på!

Jaha kvar var att plocka ut fåren ur fållan. Detta har vi inte heller tränat speciellt på men efter ett stopp från mig då Ting gick rakt mot flocken gick hon fint längs kanten och tog dem sedan lungt ur fållan! På det stora hela.. Duktig hund! Med mer träning kan det bli riktigt bra! :-D

Det höjde iallafall självförtroendet att få köra banan och se var vi stod! Framförallt höjdes nog träningssuget!! Nu ska här tränas! :-) längtar till semestern!!!!

Efter fem dagars vallträning packade vi åter ihop oss för att åka vidare upp till skutskär och kvarstående agilitytävlingar. Ting fick starta sina klasser men jag tror nog att hon var en aning mör vid det här laget. I första hoppklassen strulade slalomen igen. Ting gick ur när det var två pinnar kvar. Jag tog om tunneln innan och sedan slalom igen men även då gick hon ur. När jag vände och tog slalom åt andra hållet gick hon ur för tredje gången varpå jag lade henne och gick av banan :-/

Emelia hittade snabbt ytterligare en ny vän! En tjej som hette Nova ville leka med henne och snart var de i full gång. Även här var mamma en icketävlande som valde att ta med sig båda barnen och bada en stund på dagen! Dessutom fanns där gungor på tävlingsplatsen och Emelia och Nova turades om att gunga varandra där. Gud så självständig och stor hon har blivit på dessa två veckorna!

Agilityklassen gick bättre! Eller tja bättre och bättre.. Jag kallade in henne med ryggen mot A:et och när jag började springa kraschade jag rakt in i och upp på A:et! Jag fick vackert klättra ner brevid den fullständigt chockade domaren medan Ting väntade på att klumpiga matte skulle flytta sig från hennes hinder. :-O En tjej frågade efteråt om någon filmat loppet och jag svarade att det hoppas jag sannerligen INTE!! :-D

Vi tog oss genom resten av loppet felfritt! Alltså även slalom! :-) och kom i mål med fem fel på något sätt.. vet inte varför vi inte fick några fel vi A:et men domaren var kanske för chockad? Det räckte i slutändan till en 7:e plats??!! och Emelia stolt som en tupp fick välja pris! :-)

På söndagen låg klass ett först! :-D passade oss utmärkt då vi hade en låååång resa hem framför oss. Hopploppet strulade vi som vanligt med slalom. Hon gick ur de två sista och när jag tog om fick hon fick för sig att hon inte hade en aning om hur man skulle gå in i slalom.. tre vägringar där och ytterligare en disk. Till slut kom hon ändå igenom slalom och vi fortsatte i mål. Övriga loppet var både snyggt och felfritt men vad hjälper det.. :-/

Agilityloppet sista loppet innan semestern var slut.. En kul bana och Ting gick toppen! En snöplig rivning fick vi men både slalom och kf fungerade. Slutrakan var lite elak och inte alls en slutraka som hunden trodde utan hunden skulle innan sista hindret svänga 80 grader till ett hopp och sedan dryga 200 grader tillbaka till ytterligare ett hopp innan de fick ta sista hindret.. Ting drog järnet på slutrakan och fick fullt sjå med att bromsa när jag ville svänga istället. Svängde gjorde hon men vägen blev lååång . Där tappade hon tid. trots detta kom vi i mål med en bra tid som visade på en hastighet av 4.97 m/s i agilityklass! Nöjda med detta lopp och skulle det visa sig ytterligare en 7:e plats som Emelia fick hämta pris för kunde vi sätta oss i bilen hem! :-D

Måste dock först rikta ett tack till Jenny Damm som vann klassen och prisutdelaren. Jenny har väl för många rosetter så hon ville inte ha sin och meddelade prisutdelaren detta lite snyggt och lät rosetten bli kvar bland övriga rosetter. Emelia som stod och studsade på prisutdelningen i förväntan på att få gå och välja pris blev den som prisutdelaren valde att lämna Jennys överblivna rosett till. Gissa om min fyraåring blev lycklig! Hon hade flera gånger innan frågat mig om vi skulle få en grön rosett eller en blå (cert rosett..) Jag hade svarat henne att vi troligen inte skulle få någon rosett alls för ting var bara ganska duktig inte tillräckligt för att få rosett.. och jag tror att hon accepterat detta men när rosetten räktes över gjorde hon stora ögon och på väg hem sedan deklarerade hon stolt att Ting visst det varit jätteduktig för hon hade ju faktiskt fått rosett! Två gånger till och med!

Så därmed Tack Jenny och Tack till prisutdelaren! Ni gjorde min dotter lyckligare än lyckligast och det är värt mycket! :-D

Resan hem var lååång men gick bra. Nu är man tebax på jobb i en vecka sedan väntar lugn och ro under semestern! Tävlandet är över för Ting under några månaders mammaledighet. Träna ska hon dock få göra.. mest vallning och jag lyckas få till det! :-)