Vilken hund jag har!

För några veckor sedan diskade vi oss i nästan alla lopp. Det var nästan lopp på nästanlopp och frustrationen över att känna att vi hade det men ändå få disk efter disk i protokollet var enorm! Trolla var fantastisk och gick så himla bra att diskarna kändes lite som ett hån mot oss och det kändes inte rimligt att vi skulle ha så mycket otur. Visst några berodde på att vi inte kunde en viss sak (hem och träna på det!) men de flesta var skitsaker som kändes som om det kunde ha fått bli stolpe in någon gång istället för stolpe ut i precis varenda lopp.

Tranås var jag missmodig, vi bara diskade oss. Mannen frågade till och med om det inte var bättre att stanna hemma och träna istället för det lönade sig ju inte att åka runt och diska sig jämt.. Smålandsstenar var precis lika illa.. nästan men inte hela vägen. Kanske hade mannen rätt, men vad skulle vi träna på!? Vi kunde ju ”allt” bara inte samtidigt!

Helgen därefter i Forsakar hände det något. Vårt första lopp där var KAOS! Toppenfina första fem och sedan stack Trolla runt en tunnel helt oväntat, där började vi sedan strula, jag hann inte med de byten jag skulle och jag stod kvar och kontrollerade att Trolla tog de hinder jag visat med följden att jag inte hann till nästa sekvens. Loppet efter var en bana som TVINGADE mig att lite på hunden och skicka och sticka och vi satte det! Där och då liksom tändes ett ljus! Det ljuset brinner fortfarande! Nu springer jag! Litar på min hund och sticker så jag hinner dit där jag måste vara för att stötta! Och det har blivit så bra!

Forsakar tog vi fyra av sex möjliga pinnar, och vann alla de loppen också, vi följde upp med att nolla hoppklassen i Ronneby och nu i helgen båda hoppklasserna i Jönköping! Tre nya pinnar och tre nya vinster! Detta innebär att vi nollat i 6 lopp av 6 möjliga i hopp de senaste tävlingarna!! WOW på det liksom! I hopp som sagt..…. Agilityklasserna däremot är fortfarande bara nästan.. Vi gör väldigt bra lopp men någon liten skitmiss i varje lopp ställer till det för oss och pinnarna lyser med sin frånvaro. Mycket vill ha mer.. Känns otroligt gamigt att liksom inte känna sig riktigt nöjd med två vinster i hoppklasserna. Missförstå mig rätt Jag är jättestolt över Trolla och mig som lyckas få till hopploppen så fint! Jag blir alldeles tokglad varje gång vi lyckas nolla! Det är fortfarande så stort för mig att lyckas hela banan!! Samtidigt så frustrerad eftersom jag gladeligen bytt mina fyrapinnarförmycket i hopp mot två pinnar i agility.. Nåja det kommer väl i agilityn och nu blir där inte fler förmångapinnar i hopp..

Här är Jönköpingsloppen:

Två hoppvinster:

https://www.youtube.com/watch?v=a1AVpX2tGwo

https://www.youtube.com/watch?v=fMBwh5EGL4I

och två agilitydiskar:

https://www.youtube.com/watch?v=rts5ufiU2YU

https://www.youtube.com/watch?v=_0zheIHkVlc

För att peppa mig själv lever jag lite på att alla KF sitter så bra!! ÄVEN I SVÄNGAR!!!! Båda dessa loppen krävde svängar! Den ena 80-90 grader (jajaja, vår akilleshäl!) och den andra typ 170 grader (back)! Hon är fortfarande väldigt ojämn på träning och kan flyga lika gärna som springa och därför känns det enormt stort att hon sätter dem i sväng på tävling!! :-D Njuter av det, bryter ihop över skittunnlar (hinder 3 i Ag a och tredje från slutet i Ag b) som förstörde vår dag i Jönköping!

I hopp känner vi oss nu helt redo för svårare utmaningar och kommer därför prova våra vingar i klass tre från och med nu! Rätt eller fel får tiden utvisa men nollar man 6 lopp på raken behöver man nog mer att bita i känns det som! Duktiga fina Trolla! <3