I över ett och ett halvt år nu har Emelia haft en stor blåsa i munnen som envist hängt sig kvar trots att vi behandlat den på olika sätt. Efter ett år åkte vi till Öron- näsa hals avdelningen på lasarettet och då konstaterade de att det inte var en blåsa utan en cysta och igår var det äntligen dags att ta bort den.   

Ingrepp på så små barn som Emelia görs dock inte under lokalbedövning utan hon skulle sövas och det är ju alltid lite nervöst som mamma.   

Vi var kallade till kl 10 och eftersom vi för tillfället bara har en bil (hyrbilen, golfen rasade för oss i helgen..) så fick vi stiga upp och köra de andra till dagis respektive jobb och sedan hade vi två timmar att fördiva innan vi skulle vara på plats.

Jag hade ringt Skrattmåsen (Växjö Montesori) och önskat få komma på studiebesök en vanlig dag så dit begav vi oss. I en dryg timma var vi med där och Emelia hann både måla en del själv, vara med på samlingen, lyssna på läxredovisningen samt göra lite läsövningslekar. Det var trevligt att se hur upplägget är och hur det fungerar.

Sedan tackade vi för oss och gav oss av till lasarettet. Vi anmälde oss i receptionen och fick en journal och anvisningar om vart vi skulle ta vägen. Vi var tidiga så vi fick vänta en stund innan nåt hände men när det hände nåt så var det inte riktigt det vi velat skulle hända som hände. Med andan i halsen kom receptionisten sättandes och undrade om hon kunde få se journalen!! Hon hade gett oss fel!!!!!  Efter att hon bytt tog det inte många minuter innan den andra tjejen (hon vars journal vi fått dök upp) Hon var 7 år och hette Amelia!!! båda var inbokade samma tid fast hos olika läkare! Som upplagt för förväxlingar!

Det gav oss mammor lite att prata om och dessutom var vi bägge extra uppmärksamma på att ALLA som kom nära barnen hade koll på vem som var vem och vad de skulle opereras för! Jösses vilken marddröm om de skulle operera för fel orsak!!!!!

Emelia fick sin avslappningsdryck först. Hon drack upp duktigt och satt sedan i fem minuter hos mig lungt och stilla sedan bidde hon supertokig! Skulle upp och gå och leka och bygga och klättra helst allt på en gång!   Hon sluddrade och benen gick liksom åt fel håll hela tiden vilket hon tyckte var superroligt! Själv sprang jag som värsta hönsmamman bakom och fångade henne när hon först ramlade åt vänster och sedan åt höger!   Phu!   En försmak för hur det kommer att bli som tonårsmamma??!! I hope not!

När hon skulle få åka på sängen in till operation ville hon klättra upp själv vliket hon såklart inte klarade så jag lyfte upp henne. Då slängde hon sig handlöst över kanten och sa "ja kan schälv mamma schläpp!" efter ett antal misslyckade försök hjälpte jag henne upp igen under protest hon ville ju själv! Staket runt henne lugnade mig en aning och sedan rullade vi iväg! "Busch mamma jag åker busch!"

Sedan busade den duktiga sköterskan "ullabulla" fast elektroder och annan utrustning och Emelia försökte förundrat få händerna stilla framför sig så att hon kunde se vad det var för konstigt som satt där :-D Ögonen gick liksom i kors på henne!

Hon ville se masken inte andas i den men efter fyra fem andetag sov hon gott! Då körde de ut mig och jag kunde bara hoppas att de nu hade koll på att det var Emelia och inte Amelia de hade hos sig! Nervöst

Klockan hade hunnit bli 11 så jag gick och handlade lite att äta och åt sedan direkt och hann tom sätta mig i soffan och läsa två sidor innan op var färdig och Emelia väntade på uppvaket. Hon vaknade nästan omedelbart och vred och vände på sig. När hon väl lyckats spotta ut grejen som höll tungan på plats lugnade hon sig medan jag sjöng för henne och så somnade hon om. Sedan sov hon i nästan fyra!!! timmar! Amelia som opererats lite längre hann både anlända vakna och gå hem innan Emelia vaknat igen.

Efter fyra timmar vaknade hon till och ville kissa men när det var avklarat somnade hon igen. Efter ytterligare en halvtimma väckte jag henne och då piggnade hon till och kunde tänka sig både lite saft och en piggelin. :-D

rätt snart var hon som vanligt även om hon fortsatt var lite trött! Vi tog oss till bilen och körde ut till en bilhandlare där vi mötte pappa. Sedan åkte vi hem. Gissa vem som somnade igen på vägen hem!    

Med alla tre barnen hemma fick Emelia som inte ätit sedan kvällen innan välja kvällsmat och då blev det pannkakor.. konstigt va!?!

Hon hade svårt att somna på kvällen och var faktiskt fortfarande vaken vid 10 när jag kom hem efter träningen med hundarna på loftet. Nåja det kanske inte är så konstigt med tanke på hur mycket hon sovit under dagen.