Agility, vallning, småbarn och husbygge..

Senaste inläggen

Av Anna med Icka, Tingeling och Trolla - 21 januari 2015 21:33

Lördagens agilitylopp, en snöplig vägran från vinst och pinne! 6 sekuner före vinnaren i mål... men med fem fel!

https://www.youtube.com/watch?v=YsPYLje2aWg


sååå nära sååå långt borta..   


Lördagens hopplopp, återigen.. sååå nära sååå långt borta

https://www.youtube.com/watch?v=Ia-kwrXCChk


Söndagens katastrof hopplopp...  

https://www.youtube.com/watch?v=t1I7fsCqV4A



Av Anna med Icka, Tingeling och Trolla - 18 januari 2015 20:30

Vilken helg! Så mycket upp så mycket ner marginalerna i agility är verkligen inte stora. Jag lämnar den här helgen bakom mig med mycket motstridiga känslor. Där var mycket att glädjas åt och där var en hel del frustrerande inslag.


Jag åkte upp redan i fredags kväll då det hade blivit alltför tidig morgon om jag valt att köra lö. Jag Lina och Kristina skulle få bo hos Malena och lite vallning erbjöds om det blev tid över mellan tävlingarna. Det gick att hitta hål i tävlingsschemat då jag tävlade klass ett först på morgonen och sedan första hopp tvåan och därefter var det långt till nästa start i hopp 3.


Först och främst; VILKEN HALL!!! suveränt underlag, jag tror inte jag såg någon som halkade och det var sviktande att springa på! Älskade verkligen hallen. Det kändes för övrigt också som att det var bra ljuddämpning för även om det bitvis var högljutt med massor av hundar som skällde så överlevde man bättre än jag upplever att man gör i andra hallar. Jag uppskattade också att arrangören valt att INTE ha speaker. Den extra ljudnivån är man helst utan innomhus. Däremot hade det varit toppen dels om tidtagningens siffror varit vända mot publiken (då hade läktaren kunnat förlja tävlingen på ett bättre sätt) och dels om man haft bläddersiffror vid inropet (större siffror lättare att se på avstånd samt att de går att se från två håll. Utan speaker får man nämligen ingen rapportering kontinuerligt om hur långt en klass har kommit och därmed är det svårt att hålla reda på sin tur. Inropare som är bra blir då jätteviktigt och de jag träffade på verkade ha bra koll och ge bra information till dem som stod i tur. Med dessa två enkla förändringar hade tävlingen blivit bättre från läktarplats.


En annan sak som inte blev helt bra (men som är svårt att råda över som arrangör) var den platsbrist som rådde. Läktarna fylldes snabbt på morogonen av klass 1:are och deras hundar och burar och när klass två och sen även tre dök upp var där fullt. Visst några ettare åkte hem men inte på lång väg så många som tvåorna och treorna som dök upp.


Jag hade önskat att man hänvisat fler till omklädningsrummen, nu var flera till för funktionärer, bra att de har utrymmen att gå till men behövdes så många 8tre eller kanske ännu fler) till funktionärerna? och ett helt uppfyllt av broderare, kul inslag men de kanske kunde fått en plats längst in i hallen brevid banan istället? I varje rum kunde man istället fått in 20-talet hundar säg tre extra rum =60 hundar, det hade förändrat situationen en hel del! Arrangören ändrade dock sitt krav om inga burar nere i hallen till att tillåta det och det var bra för då löstes det mest akuta i situationen.


En underbar tävlingshall var det iallafall! Toppenplats och jag hoppas verkligen vi får komma tillbaka igen!


Tävlingsdagen blev dock mycket lång (8-22 drygt) stackars alla funktionärer som slet för att ge oss tävlande en bra helg. Hoppas ni orkar med att göra om det! Jag träffade faktiskt inte på en enda negativ funktionär i helgen! En eloge till er!


Vissa saker funderade jag dock på som kunde spara in tid så att dagen inte blev så lång. Banorna väntade in varandra hela tiden, de låg därför nästan hela tiden i fas. Detta gör dock att man tappar mycket tid totalt på dagen, ena gången är det hopp som går fortare än agility nästa gång tvärt om, om då båda väntar in varandra så tappar man minuter, kvartar tom varje gång man väntar in. tre klasser gånger tre storlekar... 9* minuter eller kvartar ja det ger rätt mycket tid på en dag. Vid ett tillfälle hände ett missöde med en tunnel som då behövdes tas av planen och tävlingen på den banan stod helt still i en dryg halvtimme (någon sa timme men jag kollade inte på klockan) därefter väntade den andra banan in dem och så gick yttreligare tid i onödan! Enda gången man faktiskt kan behöva vänta in är om samma storlek ska gå på banan på andra sidan som redan går men även då kan man spara tid genom att köra banvandring för dem som kan och sedan bara en uppsamlingsbanvandring för dem som det krockat med vid tävlingen.


En annan sak som tog mycket tid var prisutdelningarn. De kördes efter varje klass - TOPPEN TACK FÖR DET!!!! - men båda banorna stod still under prisutdelningen! (De flesta gångerna hade nämligen snabba duktiga funktionärer redan hunnit bygga om banorna långt innan prisutdelningen var över!) Det hade varit bättre att ha antingen öppen banvandring eller vanliga banvandringar under tiden så hade man sparat 20-30 minuter per prisutdelning vilket ger en timma på kvällen!


Totalt sett tror jag man hade kunnat spara in runt tre timmar första dagen om man bara försökt driva på lite på de bitarna och det tror jag både funktionärer och tävlande hade uppskattat.


En sak till måste jag berömma. Det var härliga banor hela helgen!! Jag tycket de allra flesta hamnade på "rätt" nivå för rätt klass! Klass 1 var klass 1 och i tvåan och trean blev det klurigare och svårare precis som det ska! Suveräna banor! Tack till domarna!!


Mitt eget tävlande då?

Film finns och kommer när jag fått in dem på datorn.

Trolla var först ut på agilitybanan. En härligt flytig klass etta som hade lite svårigheter men som verkligen levde upp till klass 1! Kände mig trygg på startlinjen och hade bara en tanke och det var att dämpa Trolla lite innan vippen så att hon inte skulle flyga den. Har inte blivit så mycket vipp tränat i vinter och ingen alls i fart och bana. På hinder tre var en halvkraftig sväng innan balansen där flera hundar drog rakt fram mot ett hopp en bra bit bort så där valde jag att göra en Jakko för att försöka tajta linjen. Valde efter lite övervägande att lita på att hon fixar A-hindret även om jag springer på och blindbyter framför henne och så ett framförbyte innan sista tunneln för att kunna hålla henne till hindret som man kanske skulle kuna glida runt om farten blir för hög. Vi var laddade och focuserade båda två. Trolla gick riktigt bra första biten av banan men jag kände att hon gick fort!! Kanske för fort. Strax innan balansen tvekar hin till och hon rusar inte över uppfarten som hon brukar det får henne att blir kortare i steget upp än hon brukar men sedan ökar hon och eftersom jag inte får några fel förutsätter jag att hon träffar kf även om jag misstänker (och delvis kan se det på filmen) att träffen blev hög. Själv var jag för långt efter för att kunna se träffen. Hon flyger vidare fram över banan och i mitt huvud fångar jag tanken om att det går för fort! Hon kommer flyga av gungan. När vi närmar oss den tar jag därför i lite, vipp-vipp VIPP! och effekten är omedelbar och ödesdiger hon sätter upp tassarna och kliver sedan av och frågar mig om hon gjort fel.. var det inte vippen hon skulle ta?? Hon var snabbt uppe igen och vi kunde fortsätta. Jag såg inte domaren så jag kunde inte veta säkert men visst fick vi 5 fel vägran! :-(  Resten av banan gick fint även om hon gled ut lite långt efter näst sista tunneln! i mål med fem fel och en tid runt 27 sekunder. Det skulle visa sig vara bästa tiden men en femma är en femma är en femma. Så ledsen och samtidigt så nöjd. Min fina lilla hund har inte sprungit banor på hela vintern vi har nästan uteslutande tränat balans och slalom och ändå sätter hon allt så grymt bra! Hon lyssnar bättre än jag förtjänar (och ibland önskar) och det är så sorgligt att jag inte kan lita på att hon tar vippan så som hon ska och kan utan istället ska in och störa.. De fem felen är inte Trollas fel utan mina och det grämer mig att jag inte kunde nöjt mig med att säga vipp-vipp och halvhalta lite istället för att ryta i åt min jättelyhörda lilla hund! Där sök min bästa chans att ta sista klass 1 pinnen innan gåsahoppet. Ska sätta mig och kika igenom tävlingskalendern och se om där kanske kanske finns någon mer chans att ta den...


Hoppklass två var en annorlunda bana med lååånga avstånd mellan hindren. En passage var till fel tunnel men gled hunden ut lite på hindret innan och genom de långa avstånden så kunde man lätt (trodde jag) bara hålla lite extra så skulle det inte vara några bekymmer. Trolla gled ut lite på linjen och jag trodde hennes linje var rätt in i den tunneln vi skulle till så jag kallade bara lite lite, sänkte och vred axeln lite åt rätt håll och sa sedan tunnel varpå Trolla rusade rakt in i den öppningen vi inte skulle ta. DISK. :-( Skulle tagit i mer men missbedömde helt hennes linje. Hon var inte alls på väg mot den tunneln jag trodde utan tvärt om vilket jag bittert fick erfara. Surt sa räven men inte heller det Trollas fel! Trolla var felfri i sitt utförande i lördags! Jag gillar i och för sig att vara den svaga länken men när det är så nära perfekt som det kan vara så känns det inget vidare att göra små skitmissar som kostar oss seger i ag-klassen och en bra placering i hoppen (diskar man sig får man ingen tid men filmen ger ett humm.. runt 29 s vilket hade räckt till en andra plats). Det är en märklig kluven känsla att inte hitta något tokigt i hundens prestation och ändå inte lyckas göra det rätt. Visst är vi den svaga länken vi människor men jag tror aldrig det varit så påtagligt som efter dessa två lopp! Frustrerande att vara sååå nära!!!


Efter Trollas hopplopp räkande jag med en tre timmars håltimme från tävlingarna så jag packade in mig och hundarna i bilen och for till Malena och fick tränat lite vallning som avkoppling! Jätteroligt! Förutom jag och Malena var två av hennes valpköpare där så jag fick se tre av Dixies valpar in action i hagen! Jätteroligt att se. Malenas var dryga året medan de två andra bara är månader och inte så långt komna än. Härligt att se deras naturliga avstånd och fina djurkänsla redan på detta tidiga stadium. När linan gick av för en av de små fick man verkligen se precis hur hon betedde sig när inget stoppade henne och hon smög så fint så fint till fåren stod i ett hörn och då stannade hon vid bubblan och höll koll! När matte lockade bröt hon sitt vallande och kom!! Vilken liten stjärna!!Några lite äldre kelpies var också med. Totalt sex hundar tror jag det blev som gick några vändor var! Trolla fick öva mer på sina visslor, GUD så svårt det är att vissla bra! och så korta flanker och någon delning på det. Malena tipsade mig om att ha ett framkommando som verkligen verkligen betyder fram och då hunden inte får känna av balans utan bara gå fram! Det ska vi träna in ett såklart! Hon nämnde också att jag skulle se upp så att kortflaknerna inte tog över och det helt plötsligt kunde bli svårt att få henne att gå runt hela/halva varv. Ska vi såklat också tänka på. Det är så bra men någon annans ögon på träningen ibland. Till sist slet jag mig från hagen och återvände med en trött och nöjd Trolla till hallen. Nu skulle det bli Tings tur. Det dröjde dock nästan två timmar till innan vi hunnit så långt att det blev vår tur på riktigt. Önskar jag hade vetat det för då hade jag stannat längre hon fåren ;-)


Första loppet var faktiskt en bana som jag kände att den kunde funka riktigt bra för mig och Ting om vi lyckades sätta slalomingången. Ting fixar rätt många slalomingångar bara jag inte är där och petar med henne men så som banan var konstruerad  var jag tvungen att byta antingen snävt före eller tajt bakom eller springa runt slutet medan Ting var inne i slalomen och de två sista kändes inte alls som att Ting (som ofta går ur två portar för tidigt) skulle klara. Jag valde därför framförbytet före slalomen. Där var dock trångt så den lösningen innebar att jag skuller riskera att störa henne i ingången vilket också blev facit. Jag störde henne för nära och hon gick in fel. Redan innan dess hade hon rivit ett hinder så jag tappade nog focus där. I vilket fall blev det fel på fel så med ett gäng disk och några rivningar tog vi oss runt och man kunde bara skratta åt eländet.


Även agilityklassen kändes som en trevlig bana. Ting skuttade dock av A:et och sedan fick vi en vägran på slutet då jag barnvaktade ett hinder i en serpentin för länge.. Jag behöver vara kvar så länge för annars följer hon mig istället för att ta hindret i serpentinen. Jag trodde dock att jag skulle hinna putta ut henne ändå men det lyckades jag inte med. Det loppet var dock ett bra lopp och en härlig känsla fanns där när vi sprang!


Hemma hos Malena igen var vi inte före 21:30 och då åkte vi direkt efter start och vi startade väldigt tidigt i klassen. Alla andra fick nog hålla på väl en timma till innan klassen var slut.


Malena hade lagat lamm och jag tror faktiskt aldrig jag ätit godare lamm! SUPERGOTT!!! med rårakor och en underbar sallad och så sås till det. Njöt i fulla drag av den goda maten och det trevliga sällskapet. Jag tror klockan var ny dag innan jag slet mig från sällskapet och gjorde natt.


Ny dag nya, men inte lika många, möjligheter. Trolla först ut vid 8 i hopp 2. Ännu en trevlig bana var det och jag tänkte när jag banvandrade att bara jag stöttade henne ordentligt vid hinder tre skulle det nog kunna bli riktigt bra! När jag sedan gick ut för start tänkte jag bara på hur jag skulle kunna få svängen vid hinder två bättre och focuserade på det (och misslykades ändå där) så jag glömde stötta ordentligt vid trean. Hon följde min rörelse bortåt och satt som en smäck i tunneln utan att ha tagit hinder tre först. Mhä :-(


Mittpartiet av banan skötte vi toppen och mot slutet krockade jag med en tunnel!!! 8-O och kom lite ur fas varpå Trolla smet bakom ryggen på mig och då tryckte jag henne runt hindret vi skulle tagit.. Lite kaos där helt enkelt. Den underbara känslan av total samförstånd och flyt från igår totalt bortblåst. Tänk så stor skillnad det gör om man bara känner flytet! Igår sol (med några moln) och idag pannkaka.


Efter det loppet gjorde jag helgens stora tabbe. Jag insåg inte hur många timmar det skulle dröja till Tings starter. Trolla och jag var färdigtävlade vid 8:30 och vid 13:00 gav jag upp och åkte hem. Då tror jag det var kanske en timma till till Tings första klass!! och troligen två till tre till hennes sista klass! :-(


Hade jag begripit bättre hade jag liksom gårdagen ägnat någon timme hos Malena och fåren istället. Det hade varit mycket trevligare än att sitta i en skällig hall och vänta och vänta och vänta! Visst en del rolig agility fick man se men mitt huvud var helt slut efter någon timme och när jag såg hopp 3 klassen belv jag inte ett dugg inspirerad att springa. Det var inte en bana som Ting och jag hade kunnat göra ett bra lopp på ens om vi fått flera försök tror jag. Hennes akilleshäl slalom var riktigt utmanande på den banan och vi hade helt enkelt inte fixat att vara på rätt plats vid rätt tillfälle där (åtminstone intalar jag mig det) Det och tröttheten gjorde att jag tog belsutet att underkänna min och Tingelings kunskaper på agilitybanan och åka hem utan att ge oss chansen. Ett tungt beslut som sved i hjärtat och jag var faktiskt riktigt ledsen för att jag så uppenbart inte tror på oss. Första timmen av resan kände jag mig riktigt nedstämd och det var inte alls roligt med agility då. När vi stannade för kissepaus kollade jag SBKtävling live och såg att Lina och Rut gått riktigt bra och blev då genast på bättre humör igen!! Heja heja!!! och ännu bättre kändes det när jag såg att det var över 40 startande kvar i den klassen och då snabbt räknade ut att jag skulle vara hemma och väl det innan nästa klass skulle vara färdig.


När jag 3,5 timmar efter jag åkt kommit hem och hunnit packa in och upp alla grejor och slagit upp ett glas vin tittade jag på SBK-tävling live igen. 8 startande kvar i min klass!!!! Beslutet att struka oss var mao helt rätt!!! Jag var helt slut efter helgen och hade INTE orkat köra hem senare och jag hade inte varit hemma före 8. Nu hade jag hela eftermiddagen och kvällen med familjen :-D Snopet med starterna och framförallt på att jag inte ägnade alla timmarna mellan Trollas start och beslutet att åka hem åt något roligare..


Agility är kul men frågan är om det är så kul!? Man behöver nog ha hundarna i samma klass så att inte dagarna blir så långa! över 12 timmar på en tävlingsplats för fyra minuter på banan... NÄ!






Nytt år och nya förhoppningar. Många sammanfattar året som gått och sätter upp nya mål för året som kommer.


Jag tror inte jag orkar med någon längre sammanfattning. Trolla har levt upp till alla mina förväntningar och förhoppningar och jag älskar att tävla med det svarta lilla yrvädret. Det finns massor av saker vi kan bli bättre på men det är ju så det ska vara! Om allt var perfekt vore ju inte träning så rolig och utmanande längre!


Målsättningar för i år med henne blir att ta oss upp i tvåan och kanske till och med klass tre under året. och i vallningen är första målet att fortsätta tävla IK 1 med sikte på unghundscupen! Tänk så kul att få vara med där!! :-D Vi ligger just nu på kvalplats 21!! och 35 kommer med så det är bara att fortsätta plocka poäng. Vi har en tom poängplats och en 1:a som vi kan byta ut mot högre siffror. Kvalar vi måste vi vara redo att starta IK 2 i höst! :-S vi har lärt in lite korta flanker och börjat fösa djur på längre avstånd från mig, men gud så svårt det är att se linjer och hur hunden rör sig när avstånden ökar.. Får man ha med kikare på tävling?? Workingkelpiemästerskapet är också ett mål för året! Hoppas kunna delta där även i år då det är en av årets höjdpukter! Med lite tur kanske någon mer av Tings valpar dyker upp och är med i novisklassen... 


Tingeling kommer liksom förra året att tävlas när jag ändå är på plats. Hon blir prio två nu när klass 1-2 sällan är samtidigt som klass 3. Vallningen med henne har jag lagt ner helt. Jag orkar inte hålla henne så hårt som jag måste och jag blir därför bara arg när vi vallar. Lilla fröken kärnkraftverk får därför inte längre göra det hon älskar allra mest :-(


Icka tant - still going strong. Sedan beslutet att ta bort henne vid minsta besvär/hälta eller annat för två år sedan har hon inte varit dålig alls. Pigg (ja eller så pigg en snart 15 år gammal malle kan vara) och glad skuttar hon runt i trädgården och skäller på de yngre när de springer ifrån henne! Kortare prommenader går hon men vid längre dito stannar hon hemma.


Barnen växer så det knakar. Det märks framförallt på alla kläder som ständigt blir för små! De är helt underbara. Snällaste ungarna i hela världen ;-) Samtidigt som man kan tjata sig blå på dem emellanåt. de ger mig gråa hår och lyckliga dagar mest hela tiden! Nu denna snöfria men delvis kalla vintern har vi åkt en del skridskor på isen! Härliga lediga dagar har vi haft.


Sedan sist på träningsfronetn har Trollas kontaktfält börjat lossna rejält! Vi har faktiskt till och med haft ett pass med 100 procent träff. (ett par av dem fick hon inte belöning för då träffen var ovanför andra stegpinnen men tävlingsmässigt hade hon inte fått fel :-D) Att höja kraven för träff där känns nu helt rätt och man ser verkligen hur hon anstränger sig efter utebliven belöning!

https://www.youtube.com/watch?v=zpAIfFRP-ps


I vallningen kämpar vi på. Nu har jag börjat träna in visslor och det har inneburit att vi backat en del så att hon ska bli säker på signalerna innan vi kan använda dem med mig bakom henne och på avstånd från henne.

https://www.youtube.com/watch?v=Ot8wKhHxwsU


Jag har också lagt in korta flanker på henne vilket har underlättat fösträningen rejält! Vilken skillnad det blir att säga ett flankeringskommando och hunden tänker några steg åt det hållet men sedan rakt fram igen istället för Höger sa du ok jag sticker höger så har jag snart hämtat dem till dig igen!! Dessa kommandon har underlättat så att jag nu nästan lyckas fösa djur på rak linje!! Det var typ omöjligt innan.

https://www.youtube.com/watch?v=Mh5sM61K7Ag

Här jobbar vi med korta flanker i drag

https://www.youtube.com/watch?v=MoFbGBagp_k


Jag beundrar Trollas tålamod och förutseende med motsräviga djur. Se så fint hon löser uppgiften med att ta ut får som inte vet att utgången finns bakom dem och som hellre vill fly ut i hagen igen eller försöka ta sig förbi den däringa idiotiska filmaren som blokerar rampen in i fårhuset.

https://www.youtube.com/watch?v=jfI5rwgKiAQ


Av Anna med Icka, Tingeling och Trolla - 4 december 2014 21:00

Jag kunde inte hålla mig borta från varken agilitybanorna eller RC-träningen särskilt länge.. Vi backade visserligen och grundade på marken i en cirkelövning där vi körde full speed runt cirkeln för att på varv två lägga till höger/vänster eller jajaja-runt. Sååå kul den träningen är (för att det går bra förstås ;-) )


Trolla springer som en tokig och jag får så löjligt stort avstånd till henne då jag nu kan stå kvar vid hindret före svänghindret och säga jajaj följt av Runt och samtidigt som hon fortsätter mot det hindret sticker jag åt andra hållet mot följande hinder där - och ändå sätter hon det klockrent gång på gång!!!! Så J***a häftigt!! Finaste finaste hunden! Nästa pass ska jag se om det funkar att serpentina henne över efter ett runt.. dvs fortsätta frammåt mot nästa hinder trots att hon ska runda och hoppa tillbaka! Det har vi faktiskt inte provat än.


Back tar hon också klockrent gång på gång medan höger och vänster är svårare men med bara små kroppsrörelser för att stötta från mig blir det rätt varje gång. Springer jag bana bör jag kunna ge henne någon form av info med kroppen också tycker jag.


Igår testade jag också att lägga in jajaj före tunnel i avsikten att sända henne till baksidan av nästa hopphinder och även det funkade!!!!


Och så RC då... Jag skulle ju inte men jag kunde inte låta bli! Backade dock precis som jag tänkt rejält och körde nästan bara fram efter balansen och det gick jättebra! Fina KF och hon tog rätt hinder från rätt håll varje gång. Lade in ett back med snyggt kf och en jajajaja-runt också med snyggt kf sedan fram igen! :-D  Glad att det gick bra!! och Glad att jag iallfall efter de två skicken med sväng slutade och bara förstärkte rakt fram! Backa skulle vi ju!!! BACKA!!! (så svårt att sluta när det går bra!)


Duktiga duktiga Trolla!!


Slalomen har vi störningstränat en del på sistone och det var kul att se att när jag hivade bollen och jublade så fort hon satt ingågen så tog hon i som attan och fullföljde hela innan hon gav sig av på jakt efter bollen.


Avslutade med en av våra akilleshälar hinder som står med kortsidan mot oss och som ska hoppas när vi passerar antingen mot eller från mig trots att jag inte vänder upp helt emot henne utan bara markerar med en arm. Igår kunde jag inte få henne att göra fel!! otroligt så mycket bättre vi har blivit på att förstå varandra där! Måste testa med fler hinder och lockhinder frammåt nästa gång!


Ett superpass helt enkelt! :-D

Av Anna med Icka, Tingeling och Trolla - 3 december 2014 19:00

För ett tag sedan läste jag ett blogginlägg av Jenny Damm, What to say When http://www.lotuseducation.se/sv/blog/running-contacts-fun-what-say-when


Detta gav mig massor av inspiration om hur jag skulle kunna fortsätta med min RC-träning så jag har nu lagt in flera olika sorters signaler på balansen.


Gogogo- följt av ett nytt kommando på balansens första tredjedel

     - Fram fram             -> fortsätt rakt fram till hindret du ser!

     - Jajajaja                -> Detta är helt nytt för oss och inspirerat av JD. Fortsätt spring men holl koll på mig ny riktning kommer, detta kommando följs oftast av ännu ett strax efter att hon landat på marken

     - Back Back              -> ändra din steglängd! Vill ha frambensträff på kf för du ska 180 grader tillbaka!


Har fått toppenresultat med denna träningen!   Vissa träningspass har varit 100 procent träff och rätt väg efter   men så nästa pass kan allt totalhaverera  ! Antingen genom att hon blir osäker (kräver mer kommandoträning så att hon blir stensäker och vågar springa på!) och därmed kortar sig och missar på fram och jajaja eller att hon kortar för mycket även på back och tar av för högt (för dålig träning på just detta för att sitta rätt alla gånger).


Ett annat bekymmer jag fick nu på vårt sista träningspass är att hon själv försöker hitta på vad rätt väg är. På vårt fram fram kan hon helt plötsligt ge sig av runt nästa hinder och ta det bakifrån. Detta sätter mig lite på pottkanten eftersom jag givit henne ett direkt kommando om vart hon ska och hon tagit fel - det går ju inte att belöna trots att KF varit jättefint! Denna RC-träning är verkligen inte lätt!! Uteblivna belöningar av den anledningen har fått Trolla osäker på varför och då blir det liksom ett moment 22.


Har i de lägena backat i tränignen och bara skickat på hindret och belönat när hon gjort rätt där men kan sen ändå få samma reaktion när jag fortsätter från balansen med samma sak. Efter ett superfrustrerande pass igår sprang hon tveksamt (långsamt) över balansen (träffade visserligen KF men inte direkt i RC-anda) och sedan sprang hon inte vidare frammåt mot hindret alls...   


Ibland vill jag bara slita mitt hår!!   Hon är så känslig så det märker hon förstår och reagerar på! Mao nästa pass blir ett rejält steg bakåt i träningen.


Denna träning har dock givit en oväntad sidoeffekt. Jag fick för mig att använda samma signalsystem på hinder i vanliga kombinationer! Så hindret innan det hinder som antingen skulle hoppas rakt fram eller tas baklänges så signalerade jag med antingen fram fram eller med jajaj. När hon sedan närmade sig hindret efter så visste hon redan att hon antingen skulle eller inte skulle ta det självklara hindret rakt fram!!! Så ett runt där fick följden att hon helt självständigt sökte sig runt och sedan sprang ikapp mig som då kunde lämna henne flera meter tidigare än jag vågat förut! Vilken aha-upplevelse!!   Förutom det uppenbara, att mitt försprång ökade markant så fick det också följden att Trolla kunde springa fortare dit hon skulle eftersom hon visste vart jag ville ha henne!


Jag kommer nu backa och repetera mina fram, back, höger, vänster och runt kommandon igen. Sedan utveckla dem i kombinationer och därefter gå tillbaka med förhoppningsvis ny tillförsikt till balansen. Med lite tur är förra passet då glömt och begravet   och vi kan fortsätta med självförtroende  och tillförsikt att springa som galningar över balansen och ändå träffa klockrent på kf   

Av Anna med Icka, Tingeling och Trolla - 17 november 2014 21:15

Årets sista tävling är avklarad. I helgen startade jag Trolla på två IK 1:or. Jag vet hur mycket vi kan men vi lyckas inte riktigt få till det på en tävlingsplats. Första dagen blev det stressigt och stimmigt, började dåligt då jag räknat totalfel på tiden och kom fram till tävlingsplatsen när hunden före mig redan var inne på banan! Kliver ur bilen och möts av Anna – du är här – det är du nästa!!! Gha! Hur går banan?? Snälla arrangörer lade dock omedelbart till, det är ok! Du kan starta sist! Då fick jag i alla fall några hundar till emellan.


Det var hämt, fösning, drivning, delning och tratt som gällde för dagen. Det gick bra att skicka åt båda hållen även om vänster gav hunden bästa förutsättningarna då det till höger fanns ett dike/vattendrag som kunde påverka hunden om den gick vitt. Trolla är bättre i höger (har varit i alla fall) och dessutom brukar hon inte gå alltför vitt så jag bestämde mig trots råden för att skicka höger. När det blev dags för oss försökte jag hålla mig bakom tills föregående flock lämnat banan men tyvärr upptäckte jag för sent att de ännu inte hunnit försvinna helt när jag gick fram till stolpen. Trolla såg förstås dem försvinna bakom en kulle bakom oss. Jag trodde dock att hon släppt det eftersom hon efter det spanade framåt mot den utställda flocken.  Man stod uppe på en kulle och skickade alltså nedåt. Till höger var det ganska brant nedåt i början medan det var flackare åt vänster. Hela platsen bestod av kullar dalar sänkor och åser (jättehäftig plats).


Jag skickade Trolla höger och hon slog omedelbart bakåt mot uttaget. Jag stoppade upp henne och gav ett nytt höger och hon tog ytterligare två steg bakåt (åt vänster om man relaterade till uttaget) och stannade sedan själv och såg riktigt förvirrad ut. Jag viftade åt det hållet och sa höger men det är ju vänster tycktes lilla hundhjärnan säga. Nytt höger och ännu mer tvekan innan hon (efter att jag tagit ett steg mot henne) plötsligt slog helt om och gav sig av rätt ut på banan. Hon Landade ganska bra bakom fåren även om upptaget blev något snett men på det stora hela gick framdrivningen helt ok. Lugnt och efter en inledande liten krok rakt. Iväg på fösningen och nu började våra bekymmer synas ordentligt. Trolla tog varenda ligg rätt men sedan flög hon nästan upp varje gång hon fick gå framåt varpå jag drog i med ett nytt ligg.. En aning ryckigt kan man minst sagt säga att det blev, och svajigt eftersom fåren svarade på Trollas hastiga starter och sprang iväg åt något håll varje gång. Det blev till att flanka för att försöka hålla linjen och då slog de åt andra hållet. Där och då stressade det mig men jag kunde inte få in i huvudet att säga till Trolla om tempot istället för att lägga henne ner igen och igen.. SUCK. Tänk vad lätt det är att vara efterklok. Många avdrag för linjen blev det på fösningen och även för starten på drivningen.


In i delningsringen och nu tog jag tag i och styrde upp det hela. Det går ju inte att dela om inte hunden är lugn. Paus de obligatoriska sekunderna och sedan börja leta luckor och det gick fort så hade jag splittat upp dem och drog in Trolla i luckan samtidigt som jag insåg att jag vänt upp oss mot fel flock. För oss var det första gången det inte var valfri flock (fem får istället för fyra) så det var bara att bita i det sura och be Trolla komma till den andra flocken (stackars hund vad förvirrad hon måste bli med mig som matte). Hon höll dem fint och vi fick vårt Tack av domaren och hon hade snabbt samlat ihop dem igen. (Skickade henne runt de två som snabbt var tillsammans med resten som liksom aldrig behövde hämtas upp) Vidare mot tratten. Av de fem-sex hundar jag hunnit se sedan jag kom hade inte någon fått igenom dem genom tratten. De ville helt enkelt inte alls gå igenom där. Två mycket duktiga förare hade kommit med helt motstridiga tips gällande vilken sida som var vettigt att ha hunden på och som var vettigt att stå själv på. De förarna som gått före mig hade alla valt så som logiken egentligen sa, den sida där draget var störst lämnades till hunden och misslyckats så det plus att min favvoinstruktör sa att hon ångrat det valet när hon gått fick mig att prova andra sidan. Ett lite misslyckat försök där fåren gick förbi men Trolla fick hämtat upp dem igen och sedan tog vi ut dem lite och fick stopp i öppningen men till sist rann de igenom allihop. Kände mig nöjd med slutet medan resten av banan lämnade en del övrigt att önska. 69 p drog vi ihop och jag åkte därifrån med en känsla av att vi kan mer!!!  Jag måste komma ihåg att kräva lugna rörelser inte bara ligg!


Åkte hem till Helene igen och fick ett bra träningspass med fokus på just det! Lugn i rörelsen! Föste en hel del då det kostat oss mycket poäng på dagens tävling. Föste i åttor och fyrkanter och tvärs och kors och krav på att hålla ut i flankerna och på att gå lugnt! Kände mig jättenöjd med träningspasset. Helene tränade sin fina Chap också. Han är verkligen en hund som kan GÅ! Lugnt och stabilt går han bakom fåren! Med lite mer träning på att få honom att hitta bubblans gräns så kommer han bli jättefin!


Dag två hade jag start nummer 1 så det var bara att se till att vara på plats i tid. Satte klockan på 06:10 (trodde jag) och snoozade två gånger innan jag steg upp. Fixade och packade iordning allt och funderade på hur dags jag kunde förvänta mig att Helene skulle stiga upp.. Tiden gick och ingen Helene. Tio över sju (trodde jag) tio minuter innan vi skulle åka bestämde jag mig för att väcka Helene och precis när jag börjat väcka henne fick jag syn på klockan.. 6:10??!! Jag hade satt larmet en timme för tidigt!!!    Försökte somna om men det gick inte då.. på tok för taggad inför tävling. Istället låg jag hemma och tänkte igenom banan bit för bit och såg lugn framför mig! En halvtimma senare var även Helene på benen och vi kunde packa ihop oss för avfärd.


Banan på söndagen var vänd så att fösningen gick åt andra hållet och så var det en fålla som avslutning istället för tratt. Jag skickade Trolla höger idag igen och även om jag varit jättenoga med att hon inte skulle se flocken som plockades av banan (det blev en efteranmälan på plats) så blev utgången jättemärklig. När jag skickade slog hon 90 grader rakt ut och sprang nästan 100 meter däråt innan hon vek av framåt i hagen. Jag valde att vara tyst hela vägen eftersom jag kände att jag inte visste hur jag skulle hjälpa henne i det läget (samt att det ju kostar poäng med extrakommandon) Jag är lite arg på mig själv som fortfarande inte riktigt vågar skicka vänster (som ju varit hennes dåliga sida) vi har ju tärnat jättemycket på fina vänsterhämt, jag måste börja lite på att hon fixar båda hållen och istället välja efter platsens givna förutsättningar som denna gång var bättre på vänster sida än på höger.


När Trolla väl närmade sig fåren kom hon in för nära och landade lite för sent trångt bakom för upptag. Detta gjorde att upptaget dels blev lite snett och dels lite onödigt stressigt för fåren som drog snett åt höger i banan direkt. Trolla tog dock alla kommandon (vänster, fram och stopp) bra men lugnet fanns där inte så fåren ryckte höger varje gång Trolla reste (läs kastade sig upp) sig..  Många poäng försvann på framdrivningen som blev krokig, svajig och ryckig. Vi prickade dock grinden.


När hon närmade sig mig började jag ställa krav på lugna starter och genast blev allt mycket bättre även om det tog ett tag innan lugnet även hade nått fåren. Första benet gick i draget mot insläppet och med Trollas ryckiga inledning så tänkte fåren fortfarande flykt och spring hela det benet. Lite svajigt och alldeles för fort men prickade även den grinden. Andra benet blev mycket bättre och även drivningen kändes bra även om jag av någon anledning tappade tre poäng där också.. vet faktiskt inte på vad. Delningen fixade vi på första försöket och vände mot rätt flock också! Jippie!


Dags att samla. Jag skickade Trolla runt de två och skulle sedan skicka henne runt alla men si då trodde hon att vi lekte håll dem isär leken! Det har vi ju lekt mycket och på sista tiden har hon inte fått samla ihop en enda gång på veckor.. Så hon var kvick som attan och rundade de två och kom in emellan och motade bort dem igen när de var tio meter eller så från varandra. Fick beröm för hur snyggt hon skött hållandet av de två även om det inte alls var det vi skulle göra ;-D


Lilla svarta Trollet släppte inte de två med blicken och tog inte några idiotiska lookback-kommandon från mig. Jag fick springa upp till henne och fysiskt visa henne att jag ville att hon skulle ta alla. Tror det kostade lite poäng på fålla in? I vilket fall stod det krokigt som kommentar där.. Dessutom fick vi ett stopp i öppningen som kostade något poäng också. Men in gick de och jag kände mig jättenöjd med min runda! Vilken känsla!! Framförallt hämtet vet jag att vi kan bättre och även skittapp som efter delningen går att förbättra liksom första benet i fösningen. 78 p fick vi ihop och det tillsammans med vetskapen om att vi kan förbättra poängen en hel del till gör att jag är supernöjd! Ett förstapris är inte alls omöjligt för oss att nå redan nu och med lite mer träning kan vi bli riktigt vassa i vår! :-D

När fem sex hundar startat låg jag fortfarande sist på mina 78 p. Då var jag inte alls sugen på att stanna och titta mer. Vi åkte hem till Helene och tränade en snabb runda och sedan åkte jag tillbaka förbi tävlingsplatsen på vägen hem för prisutdelning och protokoll. Kom lagom för att få se tre duktiga WK gå sitt VP… 

Det visade sig att de som gått tidigt i IK 1 alla hamnade i topp och så värst många fler hade inte gått om mig. En 8:e plats knep vi och dagen innan hade vi fått en 10:e plats. Båda platserna gav oss poäng till unhundscupen, 1 + 3 p Kul att vara rankad just nu som enda WK på listan. Fyra p lär dock inte räcka till kval men just nu ligger jag 27:a och det är 35 platser. Rätt skön känsla och gå in i vintervilan med det i ryggen!


Till våren kommer vi igen laddade för nya äventyr bland fåren! :D


Stort tack Helene för trevligt sällskap på tävlingsplatsen och i träningshagen och tack för boende och god mat! :D


Av Anna med Icka, Tingeling och Trolla - 11 november 2014 18:45

I går hade jag tagit ledigt från jobbet för att kunna delta på vallkurs. Hundarna som deltog var på lite olika nivåer och de flesta var runt 1,5 år så Trolla var helt plötsligt äldst med sina 2 år och två månader. Vi var också de som kommit längst meritmässigt (vi är ju godkända).


Trots det fanns det såklart mycket att peta i för oss alla! Trolla och jag fick börja med en grundövning som gick ut på att jag skulle styra henne mycket med min kropp. Jösses så svårt det blev! Tror Trolla blev förvirrad av att jag inte sa höger och vänster och även jag var förvirrad i var och hur jag skulle placera mig för att påverka henne rätt. Jag skulle kunna dämpa hennes fart men inte vända hennes rörelse på cirkeln. Till slut hade jag hittat knapparna för att själv vara på rätt plats vid rätt tillfälle men det krävde lite övning..


Vi jobbade sedan med lite slalomövningar i drivningen men det skötte Trolla galant så då fick vi avancera till fösning och där tog det stopp.. svårt tyckte Trolla när jag går med och hon ännu inte fattat fösningen helt fullt ut. Hon vill gärna hämta och driva så att gå och fösa i slalom blev för svårt för hon hittade inte lugnet utan blev stressad då hon hela tiden tänkte hämta tillbaka..


Lättare övning och se då hittade vi ett annat lugn! Längre raka sträckor så fattade Trolla vinken, FÖSA!! Ja men det kan jag ju!! ;-) Sötnöt!


När Anja skulle gå ville hon skapa lite drag i hagen för lille David att leka i och då fick Trolla och jag uppgiften att dela av och hålla några djur vid ena kanten. Första delningen var jättefin! Så lugn har hon aldrig varit!!!! Sedan efter att ha hållit en lång stund skulle vi byta flock och då blev det lite tjo ho och flockarna sprang ihop och när vi skulle dela av igen gick det inte alls så lugnt och fint.. Lite överladdad var hon efter att ha fokuserat så länge. Delade gjorde hon i alla fall men ville gärna hjälpa David med hans flock.. den rörde sig ju hennes stod ja bara still, tråkmånsar!!


En härlig dag med toppen väder och nyttiga övningar blev det! Imorgon är det tillbaka till jobbet igen. Tur jag har roligt på jobbet!  ;-) Sedan i helgen blir det årets sista tävling – vallning nere i Andrarum! :-S

Av Anna med Icka, Tingeling och Trolla - 2 november 2014 19:30

Barnen har haft höstlov hela veckan! Farmor och farfar tog passningen av de minsta de första dagarna och Magnus unnade sig två dagar ledigt och jag en. I början av veckan var de två största tjejerna på läger! Deras första riktiga läger då det ingick övernattning och aktiviter i flera dagar. Sö till tis var de iväg. Ingen av dem verkade ha saknat oss det minsta - de hade haft jätteroligt!


Mot slutet av veckan kom kusinerna ner från Örebro. Massor av ungar som har superroligt och leker med varandra och utbyter livsfilosofier (eller dataspelsredogörelser) med varandra. Jättemysigt och flera kvällar i rad åt vi middag ihop allihop, farmor och farfar och så deras båda barn med familjer. Fullt hus! :-D En av kvällarna stod jag för matlganingen och hade bestämt mig för att prova en indisk lammgryta! Den blev faktiskt jättegod! Får göra om den någon gång. Naan-bröd bakade jag också (med hjälp av Nora, Melina och Saga) det blev dock lite rörigt och en aning stressigt så Elin ryckte in och passade gräddningen av brödet! Tur för det vart lite mycket med barn, bröd, deg, mjöl och hundar som försökte äta upp degen ur barnens händer allt på samma gång...


Lördagen och söndagen var jag anmäld till en Bobby-kurs i vallning. Spännande att få gå för ny instruktör och det skulle också visa sig väldigt nyttigt!! Vi har många små issues som gör att vi tappar poäng på en bana.

*Utgångarna (oftast för snäva)

*fösningen ( svårt att styra rätt på linjerna och samtidigt ha bra koll på tempot)

*Delningen (kostar tre poäng varje gång eftersom Trolla oftast har för brått in och tar fel flock eller flackar mellan flockarna..)


dessa var mina tre focusområden och det var dessa jag bad Bobby hjälpa oss med. Jag fick börja skicka på ett hämt för att han skulle se vad problemet bestod i.. Sagt och gjort och som vanligt blir jag lite handlingsförlamad när jag skickar och blir bedömd. Hemme nu för tiden stoppar jag Trolla när jag ser att hon blir snäv och föröker lugna ner det hela redan innan det går över styr men nu ville han ju se problemet så inget stopp från mig, sedan stoppade jag visserligen i upptaget men inte så som jag vet att jag behöver för att vi ska hitta lugnet på banan cå efter att hon fått gå upp så blev det lite hawaii och styrbarheten försvann... back to the basics blev domen - och jag blev rätt besviken. Så dåliga är vi inte! Fast samtidigt är det kanske precis det vi är!!! Jag är för slarvig med kriterierna och kraven på Trolla!!! Hon kan mycket väldigt bra och jag nöjer mig liksom med att hon gör det rätt ok! Varför då?? Hon kan ju göra det fantastiskt!!


Hem och träna grunder och även ställa krav på rätt utförande! Nyttigt det där att se att ens hund faktiskt kan! Då kanske man kommer ihåg att kräva rätt utförande också framöver..


Nästan alla hennes problemområden kommer sig av att hon slarvar lite med grundbeteendena. Såsom att ligg kanske inte alltid är ligg och framförallt är det inte ligg så länge och som att en flank kanske inte alltid behöver vara sådär fin flank, r det lite bråttom (enligt Trollas mått mätt) så kan man skära lite i flanken och bara göra den ok utan att öppna helt..


Efter lite åtgärder och påminnelser på den fronten så blev Trolla mycket lugnare och finare i rörelserna och se som ett brev på posten fick jag lättare för att få till vägarna i både framdrivning och fösning också!!


Delningen var en annan femma. Hennes stress där skapas av att jag kallar in i för trånga luckor (blir lite så per automatik när man tränar på svårdelade får..) Hon kommer in fint men eftersom det är trångt och hon far in för fort så skapas mycket rörelse på kort tid och Trolla går därmed upp ännu mer i stress. Detta är nog ett mer långtgående fixande för att komma ifrån.


Bobby gav mig övningar som verkligen var att backa bakot till nästan noll och börja om med delningsträningen. Stora luckor ch dessutom själv möta upp mittemellan eller nästan på hennes sida för att få korta lugna rörelser från henne som slutade i ett ligg och sedan lungt frammåt! Vidare skulle jag göra en delning tidigt i träningen och sedan skulle resten av träningen ske på den avdelade flocken. Detta för att hon skulle få en säkerhet i att det var den flocken som jag visat som var viktig och vad den andra flocken gjorde spelade ingen roll alls! Jag kommer definitivt jobba vidare såhär för hennes tvekan om vilken flock hon skulle ta fanns inte alls efter denna tydlighet infördes. Skönt!


Sista passet på sö em fick vi gå en liten bana och det gick bra! föll hon tillbaka i gamla slarviga mönster backade vi genast och fåren fick gå dit de ville för att hennes beteende var rätt prioriterades högre än linjen. En aha-upplevelse för min lilla svarta som tyckte det var märkligt hur jag helt plötsligt blirivt så petig!


Fålla in var extra spännande. Det var en mycket ligen fålla och ganska många djur (7 st tror jag) och de ville inte fållas in och faktum är att redan innan fållan låg en lina på marken och de ville inte över där heller. De gav inget gratis så hunden behövde jobba och det gjorde hon! Sååå fint jobbade hon och in gick de efter en del övertalning men på första försöket. :-D


Bobbys filosofi var dock väligt annorlunda mot hur jag normalt tränar fålla. Vi vill ofta ha det lungt och stadigt runt fållan, små rörelser hos hunden som visar att det inte finns flyktvägar och sedan lugnt och stabilt. Bobby ville heller hunden på benen jobbandes fram och tillbaka hela tiden stoppa fåren på alla sidor. Med lättfotade utbrytningsbenägna får (som dessutom inte ville gå över linor och annat trams) så fungerar nog hans sätt bättre men normalt känns den "svenska" modellen bättre för mig. Trolla och jag tog till en medelvariant på dessa får. Att lungt stadigt vänta ut dem gick inte så vi flankade dem några gånger när det behövdes men stoppade och blev ståenden när de stod still för att låta dem tänka då.. Nöjd var jag med hennes fålla.


Efter delnignen på banan (som gick super) så ville Bobby att vi skulle fösa runt den flocken (3 st) lite och sedan slutade han med en övning där han och jag och hans hund Jack stod still och Trolla fick fria händer med de tre för att hålla dem till oss på ett avstånd om ca 40 m till resterande får. Fåren ville såklart inte vara hos oss (framförallt inte nära Jack) och gjorde sitt bästa för att hela tiden bryta ut mot resten av flocken och Trolla parerade och parerade superfint utan ett enda kommando från oss. till sist gav sig fåren och blev stilla och då stod även Trolla still. När hon hållit dem ett tag sa jag ligg och ligg kvar, och hon fick ligga kvar och se på när tackorna flydde till kompisarna! duktiga lilla snäckan! det där sista eftermiddagspasset kan jag leva på länge!!


Bobby hade många bra tips och övningar och det var roligt att gå kurs men jag kunde sakna lite beröm någon gång ibland. Det var svårt att veta om han var nöjd för då sa han inget. Var han inte nöjd däremot fick man veta det.. Tur de andra deltagarna och jag berömde varandra.. man behöver få lite bekräftelse ibland också.. iallafall jag!


Nu vill jag träna mer! ;-)




Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

buzzador


Skapa flashcards